I denna studie undersöker jag hur andraspråkselevers matematiska kunskaper bedöms, när matematikkunskaper ligger på högre nivå än de språkliga. Jag utgick från lärarens perspektiv gällande: vilka tillvägagångssätt en lärare använder för att bedöma eleverna, hur språket blir ett hinder och hur läraren gör för att undvika att språket ska vara ett hinder. För att besvara dessa frågor intervjuade jag två olika lärare på olika skolor som har även olika förutsättningar. Resultaten visar att lärare använder sig av kartläggning och matematikuppgifter, men de tar även hänsyn till att eleverna ännu inte har utvecklat språket genom att använda sig resurser som kan översätta och erbjuda andra uttrycksformer som ”plockisar”. / This study focuses on how second language pupils’ mathematical knowledge is accessed, when their mathematical knowledge is at a higher level than the linguistic knowledge. I focused on the teacher’s perpective regarding: What approaches a teacher uses to assess pupils, how the language becomes an obstacle and how the teacher does to avoid the language to be an obstacle. To answer these wuestions, i interviewed two different teachers at different schools who also have different conditions. The results show that teacheras use a survey and math problem, however they also take into account that pupils have not yet develop the language. Therefore they use  other resources for example a translater and other forms of expression such as ”plockisar”.

Detta arbete handlar om hur elever kan få språklig stöttning i matematik, mer specifikt vid problemlösning inom bråk i matematik. Syftet är att ta fram språklig stöttning vid problemlösning inom bråk i matematik.  Första delen av detta arbete har bestått i att ta fram en arbetsgång med stöttande frågor för att hjälpa elever att läsa, förstå och lösa ett matematiskt textproblem, hämtat från boken Rika problem. Arbetsgången har arbetats fram enligt Gibbons cirkelmodellen och utifrån en språklig analys av det matematiska innehållet i textproblemet utifrån lexikon- och registerperspektiv.  Den arbetsgången användes sedan på fem grupper i två klasser där eleverna diskuterade och gemensamt löste två problem, det ena med de stöttande frågorna i arbetsgången och det andra utan. Ordningen på problemen varierades för att se om det spelade någon roll om de fick stöttning i första eller andra problemet. Det vi kunde se av undersökningen var att när eleverna fick stöttning skapade de en gemensam bas och grund att börja lösa problemet ifrån och de diskuterade mer hur de skulle gå till väga. Vi har också kunnat se att elever som fick stöttning i första problemet tog med sig frågorna i det andra problemet och även försökte identifiera begrepp och strategier när de gick vidare till problemet utan vår stöttning.