SammanfattningLena Hallgren och Elisabeth Heringhaus (2016), En skola med språket i centrum, En fallstudie kring språkutvecklande arbete på en specialskola, Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragFör elever med språkstörning riskerar situationer där språkliga förmågor är i fokus, att bli ett hinder när det gäller att nå kunskapskraven i de olika ämnena. Skolans utmaning ligger i att möta alla elevers språkliga behov i en språk- och kunskapsutvecklande undervisning. Genom att observera språkinlärningsmiljö, språkinlärningsmöjligheter och språkinlärningsinteraktion mellan lärare och elever, ville vi belysa språkutvecklande faktorer som gynnar elever med språkstörning. Studien visar exempel på hur språkutvecklande arbetssätt kan se ut på en specialskola.Syfte och frågeställningarSyftet med fallstudien var att undersöka hur det språkutvecklande arbetet kan se ut på en specialskola för elever med grav språkstörning. Preciserade frågeställningar:Hur ser språkinlärningsmiljön ut?Hur ser språkinlärningsmöjligheterna ut?Hur ser språkinlärningsinteraktionen ut?Skiljer sig det språkutvecklande arbetet åt mellan olika stadier?TeoriDenna studie tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv med Vygotskijs (1934; 2001) teorier om tänkande och språk som grund. Perspektivet gör det möjligt att beakta olika aspekter av språkutvecklande faktorer. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv spelar interaktionen enligt Vygotskij (1934; 2001) och Säljö (2014) en avgörande roll för lärandet och språkutvecklingen. MetodI denna fallstudie användes en metodkombination av strukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet togs fram genom observationer utifrån ett observationsverktyg för det kommunikationsstödjande klassrummet (Dockrell, Bakopoulou, Law, Spencer & Lindsay, 2015), samt genom intervjuer med pedagoger och en logoped.ResultatDet fanns en medvetenhet hos samtliga lärare och logopeden kring vikten av en väl genomtänkt fysisk miljö för att stötta elevernas språkutveckling, vilket vi även såg under observationerna. Språkutvecklingsmöjligheterna varierade på skolan, men samtliga intervjuade, hade en medvetenhet kring vikten av språkutvecklande faktorer. Det fanns vuxna som stöttade elevernas interaktion genom att använda strategier som att anpassa språket och använda tecken och bilder som stöd. Att det fanns en logoped i arbetslaget ser vi som en framgångsfaktor.ImplikationerMajoriteten av eleverna med språkstörning har sin skolgång i andra skolformer än special-skolan, varför det är viktigt att kunskap och beprövad erfarenhet kring språkutvecklande arbets-sätt sprids, så att det gynnar så många elever som möjligt. Vår uppfattning är även att genom att kunskap kring språkutvecklande arbetssätt sprids utanför specialskolan, kan tidiga interventioner sättas in på andra skolor, för att på så vis skapa möjligheter för fler elever med språkstörning, att gå kvar i grundskolan.Nyckelord: språkinlärningsinteraktion, språkinlärningsmiljö, språkinlärningsmöjligheter, språkstörning

Majoriteten av alla gymnasieelever med språkstörning går i ordinarie verksamheter i gymnasieskolan. Trots det beskrivs ofta språkstörning som en relativt okänd funktionsnedsättning. Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om vilka typer av anpassningar och stöd som erbjuds elever med språkstörning inom ramen för den ordinarie undervisningen. Studien syftade vidare till att bidra med kunskap om relationen mellan lärares utbildning och erfarenhet inom området och olika anpassningar och stöd i verksamheten. Studien är kvantitativ med en deduktiv ansats. Studiens teoretiska ramverk lyfter framför allt fram kommunikationsstödjande lärmiljöer utifrån dimensionerna språkinlärningsmiljö, språkinlärningsmöjligheter och språkinlärningsinteraktioner. Populationen utgjordes av gymnasielärare. Ett stratifierat icke-proportionellt slumpmässigt urval av kommuner gjordes. Urvalsramen var ett utdrag ur skolenhetsregistret. Datainsamlingsmetoden var en digital enkät. Enkäten skickades till rektorer i valda kommuner för vidarebefordran till gymnasielärare. I studien deltog 186 personer. Insamlad empiri analyserades med hjälp av deskriptiv statistik och variansanalyser. Resultatet visade att de svarande instämde helt eller delvis i majoriteten av de undersökta anpassningarna. Inom språkinlärningsmiljö återfanns de anpassningar som flest av de svarande helt eller delvis tog avstånd ifrån. Sammantaget visar resultatet att det är lärare som har haft möjlighet att kompetensutveckla/fortbilda sig som har störst medvetenhet och vilja att göra vissa anpassnignar som de tror kan gynna elever med olika former av språkstörning. Formell utbildning, år i yrket och typ av lärarexamen tycks däremot ha en marginell eller liten betydelse för hur lärare anpassar, prioriterar och riktar sin undervisning till elever med språkstörning. / The majority of all the upper secondary pupils with developmental language disorder (DLD) participate in regular education. Still, DLD is often described as a relatively unknown disability. The aim of this study was to broaden the knowledge of (1) what type of adjustments and support are offered to pupils with DLD in regular education, and (2) the relation between teachers' education, experience within the area, and adjustments and support in the education. It was a quantative study with a deductive approach. The theoretical framework was a theory about communication supporting classrooms based on the dimensions, language learning environment, language learning opportunities and language learning interactions. The population was upper secondary school teachers. A stratified random disproportionate sample of municipalities was conducted where the sample space was an extract from the school unit register. A survey was sent to heads of schools for forwarding to teachers. 186 individuals participated in the study. The data were analyzed using descriptive statistics and variance analysis. The results showed that the respondents fully or partially agreed with most of the adjustments proposed in the questionnaire. However, the fewest number of adjustments were made within the language learning environment. Overall, the results show that teachers who have had the opportunity to participate in professional development showed the greatest awareness and willingness to make certain adjustments that they believe can benefit pupils with various forms of DLD. Whereas formal training, years in the profession and type of teaching degree, seem to have a marginal influence on how teachers adapt, prioritize and direct their teaching to pupils with DLD.