SammanfattningI den nya läroplanen, Lgr 11, har kommunikation en central plats i matematikundervisning. De senaste årens studier rörande matematisk kommunikation har främst behandlat språklig progression, interaktion och matematiska diskurser. Däremot saknas forskning kring hur lärare kan arbeta med matematisk kommunikation. I denna studie undersöks lärares skilda uppfattningar av hur de arbetar med uppdraget att utveckla elevernas kommunikations-förmåga i matematik. Uppsatsens empiriska del utgår från en enkätundersökning och tre intervjuer. Studien använder en fenomenografisk ansats och ett variationsteoretiskt perspektiv. Selanders och Kress designteoretiska multimodala perspektiv utgör ett teoretiskt ramverk. I resultatet framkommer tre olika metodiska förhållningssätt till kommunikation i matematikundervisning. En multimodal, en traditionell och en läroplansstyrd metodsyn utgör utfallsrummet i studien. Metodsynen påverkar lärares didaktiska design i arbetet med att utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematik. Lärarnas uppfattningar om hur man som lärare på bästa sätt utvecklar elevers kommunikationsförmåga skiljer sig i flera avseenden. Studien visar att många lärare upplever sig ha otillräckligt med metoder och idéer för hur de kan utveckla elevers kommunikativa förmåga. Det framkommer att problemlösning i grupp samt lärarens genomgångar är de kommunikationsutvecklande metoder som dominerar i klassrummen, oavsett metodiskt förhållningssätt. Lärarna använder därutöver få kommunikationsutvecklande metoder som fokuserar på och tränar elevers begreppsförståelse, resonemangsförmåga och argumentationsförmåga. / Program: Masterprogram i pedagogiskt arbete

Denna uppsats undersöker frågan om bristande progression på Sfi. Studien fokuserar på lärares resonemang kring elevers uteblivna måluppfyllelse och vilka möjligheter som finns inom den egna verksamheten att vidare främja andraspråksinlärningen. Studien utgår huvudsakligen från två teoretiska huvudspår och dessa är komplex dynamisk systemteori och Bonnie Nortons teori om investering. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta pedagoger. De transkriberade intervjuerna bearbetades sedan genom tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att bristande progression kan förstås utifrån en mängd olika faktorer och att fenomenet inte med enkelhet kan beskrivas. I resultatet framkommer att det inte finns samsyn bland de intervjuade lärarna rörande huruvida vissa faktorer som påverkar språklig progression är påverkansbara av utbildningsanordnaren eller inte. Inlärarens kulturella kapital framstod som särskilt viktigt för att främja förutsättningarna för andraspråksinlärningen. Vad gäller externa och icke påverkansbara faktorer såsom ålder och hälsa saknas det en tydlig skildring av hur de interagerar med andra variabler. Studien pekar sammanfattningsvis på ett problem i sfi:s organisation där alla elever har samma mål trots att de studerande har olika förutsättningar och behov.

Denna studie undersöker högstadielärares erfarenheter av hemläxor i svenska som andra­­språk. Studiens syfte är att synliggöra hur lärare bedömer förhållandet mellan läxor och språklig progression. En sociokognitiv teori tillämpas för att förstå lärares motivation till att dela ut läxor och anledningen till läxans utformning. Fem högstadielärares erfaren­heter av hemläxor i svenska som andraspråk undersökts i semistrukturerade, enskilda interv­juer, där lärare beskriver hur de arbetar med läxor i sin under­visning. I resultatdelen an­vänds en tematisk innehållsanalys för att redovisa utfallet i material. Studiens resultat visar att lärarna anser att läxor gynnar den språkliga progres­sionen hos L2-elever genom att de repeterar språkliga moment så att de befästs i minnet. Vid utformningen av läxan krävs det anpassning efter språklig nivå och individ. Även hur läxan förankras, introduceras och följs upp är avgörande för dess effekt på språk­ut­vecklingen.