Studiens syfte var att undersöka varför flerspråkiga barn lämnar förskolan med otillräckliga kunskaper i svenska samt hur den fysiska miljön och undervisningen påverkar flerspråkiga barns språkutveckling. För att kunna besvara studiens syfte och forskningsfrågor använde vi oss av kvalitativ metod med semistrukturerad intervju som verktyg och en innehållsanalys där kategoriseringsmetoder tillämpades. Åtta förskollärare och två specialpedagoger på fyra förskolor intervjuades i studien. I analysarbetet utgick vi från det sociokulturella perspektivet och viktiga begrepp i perspektivet: den proximala utvecklingszonen, mediering, scaffolding och appropriering. Resultat visade att kunskaper om modersmålet betydelse för barns språkinlärning saknas i organisationen och pedagoger är osäkra kring hur undervisningen anpassas till flerspråkiga barn. Barnen exponeras för lite för det svenska språket och gruppsammansättningen där annat språk än svenska dominerar påverkar också språkinlärningen. Språkpolicy saknas på alla förskolor vilket skapar osäkerhet kring arbetssätt. Den fysiska miljön är anpassad utifrån tillgänglig pedagogik och tillgängliga lärmiljöer men dessa anpassningar ses inte som språkutvecklande. Samverkan mellan specialpedagoger och arbetslaget är betydelsefull men tydligheten behövs kring hur organisationen ska anpassas utifrån ett språkutvecklande arbetssätt. Specialpedagogiska kunskaper bidrar till tydliggörande pedagogik och tillgängliga lärmiljöer men enligt förskollärare bidrar inte dessa till flerspråkiga barns språkutveckling vilket betyder att kunskaper som specialpedagogen bidrar med tas inte till vara.