Syftet med studien är att undersöka och beskriva förskollärares uppfattningar om och erfarenheter av att skapa språkstimulerande miljöer för barn med annat modersmål än svenska, och på vilket sätt de anser att det kan få betydelse för dessa barns språkutveckling och lärande. För att samla in datamaterial används intervju som metod och studien bygger på åtta förskollärares uppfattningar, sett från ett sociokulturellt och specialpedagogiskt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarnas uppfattningar av uppdraget är att skapa en trygg miljö med rikliga kommunikationsmöjligheter i samspel med andra och att de förstår att deras förhållningssätt och ageranden får betydelse i samspelet mellan barnets hemkultur och förskolans nya kultur. Resultatet visar även att förskollärarna upplever en brist på kunskap när det gäller att synliggöra barns språkliga utveckling. Denna studie har som ambition att öka medvetenheten kring förskollärares kunskaper och strategier för att kunna möta barn med annat modersmål än svenska.

BAKGRUND: I bakgrunden belyser vi olika författare och forskares perspektivkring språk. Inledningsvis definierar vi begreppet språk, för attsedan beskriva vad Läroplanen för förskolan tar upp. Därefterbeskriver vi barns språkutveckling och redogör för vikten av ettspråkstimulerande arbete i förskolan. Pedagogers förhållningssättdiskuteras och vi tar upp lekens samt miljöns betydelse för språket. Ibakgrundens sista del redogör vi för vår valda teoretiska ram.SYFTE: Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad olikaförskolors personal anser vara det centrala för språkstimulering iförskolan.METOD: Vi har i denna undersökning använt oss av kvalitativ metod, medfenomenografi som ansats och intervju som undersökningsredskap.Sammanlagt har vi intervjuat nio pedagoger varav fem arbetar på enSpråkförskola och resterande på två ”vanliga” förskolor.RESULTAT: I resultatet framgick likheter men framförallt skillnader mellanförskolorna. Pedagogerna som intervjuades diskuterade språketsbetydelse för utveckling och lärande. Man beskrev också sittspråkfrämjande förhållningssätt och arbete samt miljöns betydelseför barns språkutveckling. / Uppsatsnivå: C

Syftet med studien är att beskriva och reflektera kring ett språkstimulerande arbetssätt i förskolan, med fokus på att tala, läsa och skriva. Vidare är syftet att observera hur ett antal barn agerar i det språkstimulerande arbetet och att undersöka i vilken utsträckning ett sådant arbetssätt skulle kunna vara förebyggande av språksvårigheter. I denna observationsstudie av ett språkstimulerande arbetssätt bland femåringar på en förskola, har jag haft ett inledande samtal med en förskollärare och genomfört observationer av miljön och barnen, både enskilt och i grupp i olika situationer. Detta för att se hur man arbetar med språket i den observerade barngruppen. De teman som observerats i studien är: samling och samtal, lust och lek, högläsning, miljö, material och språklekar, samt pedagogens förebyggande arbete av språksvårigheter bland barnen. Dessa teman följer med genom hela studien. I litteraturstudien beskrivs bland annat hur man arbetar med ”Före Bornholmsmodellen” och ”God läsutveckling”, här framkommer också att man genom att arbeta förebyggande med språkstimulering i förskolan, kan förhindra att det uppstår språksvårigheter senare i barnens språkutveckling. I resultatdelen finns det exempel på barnens lust att lära, särskilt i leken. I diskussionen reflekterar jag kring det språkstimulerande arbetet i allmänhet, men också specifikt kring arbetet i den observerade barngruppen. Kunskapen är gratis, men leken är frivillig, detta gäller allt arbete med språket inom förskolan, tror jag.

Studiens syfte var att undersöka varför flerspråkiga barn lämnar förskolan med otillräckliga kunskaper i svenska samt hur den fysiska miljön och undervisningen påverkar flerspråkiga barns språkutveckling. För att kunna besvara studiens syfte och forskningsfrågor använde vi oss av kvalitativ metod med semistrukturerad intervju som verktyg och en innehållsanalys där kategoriseringsmetoder tillämpades. Åtta förskollärare och två specialpedagoger på fyra förskolor intervjuades i studien. I analysarbetet utgick vi från det sociokulturella perspektivet och viktiga begrepp i perspektivet: den proximala utvecklingszonen, mediering, scaffolding och appropriering. Resultat visade att kunskaper om modersmålet betydelse för barns språkinlärning saknas i organisationen och pedagoger är osäkra kring hur undervisningen anpassas till flerspråkiga barn. Barnen exponeras för lite för det svenska språket och gruppsammansättningen där annat språk än svenska dominerar påverkar också språkinlärningen. Språkpolicy saknas på alla förskolor vilket skapar osäkerhet kring arbetssätt. Den fysiska miljön är anpassad utifrån tillgänglig pedagogik och tillgängliga lärmiljöer men dessa anpassningar ses inte som språkutvecklande. Samverkan mellan specialpedagoger och arbetslaget är betydelsefull men tydligheten behövs kring hur organisationen ska anpassas utifrån ett språkutvecklande arbetssätt. Specialpedagogiska kunskaper bidrar till tydliggörande pedagogik och tillgängliga lärmiljöer men enligt förskollärare bidrar inte dessa till flerspråkiga barns språkutveckling vilket betyder att kunskaper som specialpedagogen bidrar med tas inte till vara.