Gävle beräknas inom de kommande åren växa med cirka 500 invånare per år, vilket måste avspeglas i satsningar på bostäder, arbete och service. Fastigheten Skeppsbyggaren, mer känd som Philipsontomten, bär anor från svunna industriepoker och har sedan mitten av 1990-talet stått oexploaterad. Genom att närma sig vattnet med en alltmer publik verksamhet och bostäder kan kvarteret Skeppsbyggaren medföra en förtätning samt utvidgning av de centrala delarna i Gävle. Vidare kan fastigheten bli ett bidrag till en redan värdefull kulturmiljö, något som bör ligga i både invånarnas, kommunens och ägaren CA Fastigheters intresse. Vårt arbete har gått ut på att projektera ett miljöcertifierat gestaltningsförslag för Skeppsbyggaren som bidrar till en hållbar stadsutveckling och en positiv exponering av Gävle som stad. Att miljöcertifiera byggnader är något som vunnit mark de senaste åren, men vid projektering av hela bostadsområden finns ett värde i att ta ett ytterligare steg och behandla hållbarhetsfrågor rörande hela stadsdelen. Den problembild som varit knuten till fastigheten är den intilliggande industriverksamheten, områdets ansträngda trafiksituation och att gator i anslutning till fastigheten upplevs som otrygga och därmed oattraktiva att beträda. Även den höga risken för markföroreningar associerade till tidigare verksamheter har varit en central fråga. Med stöd av Gehls och Jacobs teorier om en stadsdelsplanering som lockar till möten, aktiviteter och trygghet har vi med människan i centrum tagit fram vårt gestaltningsförslag. Området utgörs huvudsakligen av flera sammanhängande byggnader som tillsammans skapar en bullerdämpande barriär mot Södra Skeppsbron och Brodingatan. Denna bebyggelse kompletteras med ett punkthus samt en lågbebyggelse i form av radhuskroppar på innergården. Målet har varit att med huskropparnas placering och dess arkitektoniska utformning skapa ett varierat och inbjudande område som uttrycker sitt århundrade med god arkitektur. Resultatet innefattar bland annat ett underjordiskt garage, förslag till systemlösningar, egen elproduktion och brukarrelaterade lösningar för en mindre miljöpåverkan såsom bilpool, urban odling och individuell mätning av elförbrukning med mera. Förslaget uppnår betyget VERY GOOD vid vår certifiering med miljöcertifieringsverktyget BREEAM Communities. / Gävle is expected to increase its population with approximately 500 inhabitants per year in the foreseeable future, which should be reflected in the development of housing, work and services. The building plot Skeppsbyggaren, also known as Philipsontomten (the Philipson plot), dates back to an old industrial epoch and has since the mid-1990s, remained undeveloped. By approaching the water with an increasingly public business and residential district Skeppsbyggaren can lead to a densification and extension of the central parts of Gävle. The site could furthermore contribute to an already valuable cultural environment, which should be of interest for the inhabitants, the society and the owner CA Fastigheter. Our aim has been to design an eco-certified housing project proposal for Skeppsbyggaren, which contributes to a sustainable urban development and a positive exposure of Gävle. In recent years, the certification of building is something that gained ground, but during the development of entire neighborhoods is worthwhile consider sustainability issues at a larger scale, throughout the district. The problems associated with the property have been the adjacent industrial activity, the area’s strained traffic and that the nearby streets are perceived as unsafe and therefore unattractive to use. The high risk of contaminated land linked to past activities was also a central issue. We have developed a design proposal with a people-centered focus supported by Gehl’s and Jacob’s theories of planning a high functional neighborhood that attract human encounters, social activities and security. The area mainly consists of several connected buildings, which together create a noise-reducing barrier against the adjacent streets. This development is complemented by tower blocks and low buildings in the form of townhouses, located in the courtyard. Our aim regarding the positions of the buildings and its architectural designs has been to create a diverse and inviting neighborhood that expresses good architecture out of its own century. The final result includes an underground garage, selection of systems such as ventilation and heating, a local production of electricity and user-related suggestions for a smaller environmental impact such as carpools, urban gardening and individual metering of the consumption of electricity, and so on. Our proposal achieves the grade VERY GOOD in our certification using BREEAM Communities.

Sustainable development is today a matter of course in national and municipal strategic management and is based on three dimensions; social sustainability, environmental sustainability and economic sustainability. In recent years, the concept has developed and there is now more focus on all dimensions of sustainability. Where previously the focus was mainly on the development of environmental technology to meet environmental targets, government authorities are now increasingly focusing on social and cultural perspectives. However, social sustainability is difficult to measure in parallel to new measuring methods being in demand as well as a need for national governance and regulation. According to the Swedish Plan- och Bygglagen (PBL), municipalities are obliged to carry out environmental impact assessments where an assessment is made of the impact an urban development project will have. However, there is no legal requirement for corresponding social impact analysis or to analyze sustainability from a more holistic perspective. It is up to each individual municipality to work for sustainable urban and community planning and development using local targets, goals and guidelines.     In traditional urban planning processes it is during the consultation phase that the voice of the citizen is captured, where the focus is on creating input for decisions and enabling transparency and allowing for their influence. Despite this, many citizens are not aware of their influential possibilities, and where the value and result of citizen participation will depend on the availability and competence of resources engaged in the excercise. Critics argue that the voice of the citizen is often captured too late in the process, making it difficult to integrate new insights and manage different opinions. A change to the process is called for to challenge existing power structures and create a more inclusive and fair urban planning, but its feasibility is in question.      Placemaking is a method used in urban planning that claims to promote social sustainability in urban planning. The method focuses, among other things, on improving and maximizing values in public places through early activation of the place, temporary design, iterative citizen participation and collaboration between stakeholders.     The purpose of this study is to investigate whether, through the method of placemaking with early activation, temporary design and iterative citizen participation in the design of new city districts, sustainability can be increased from a holistic perspective while affirming the residents’ right to the city. The study also aims to map key factors that the design process should include when designing new city districts.      The study takes a qualitative approach and is based on the method of triangulation where analysis of objects and questions are studied from more than one perspective. The study is based on case studies consisting of document research, interviews and observations. The research and analysis of documents has been used to summarize Malmö municipality’s standard procedure for urban design processes, researching theory and to gauge the current level of knowledge on the subject of sustainability. These are supplemented with qualitative interviews and observations providing empirical data from the field and serves to examine the subject from a different point of view, creating a more comprehensive picture of the subject. The study’s results argue that when designing new city districts there can be great benefits from using the placemaking method to increase all three dimensions of sustainability. The results from interviews, case study subjects and own observations also show that placemaking is used to an ever greater extent in the design of urban environments and that there are currently good examples of successful urban development projects that have adopted the method and that can pave the way for the method’s use in more courageous municipalities and among private actors. The aim of the study is to highlight the advantages of the placemaking method when designing new city districts. The study’s discussion therefore presents an example of a project and communication plan that can be used when applying placemaking with its various components as a method in an urban development project. A finding while working on the study is that more research is still needed on the subject to give the method more impact at both local and national level, as measurable goals for how to achieve social sustainability have not yet been agreed upon while the method’s tools can be further developed, but the study aims to urge that more dare to be brave and invest in a holistic approach to sustainability and attack all three dimensions in future urban development projects already now. / Hållbar utveckling är idag en självklarhet i nationell och kommunal strategisk styrning och bygger på tre dimensioner; social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. De senaste åren har begreppet utvecklats och det fokuseras nu mer på alla dimensioner av hållbarhet. Där man förut fokuserat främst på utveckling av miljöteknik fokuserar man nu på regeringsnivå allt mer på sociala och kulturella perspektiv. Den sociala hållbarheten är dock svår att mäta och samtidigt som nya mätmetoder efterfrågas uttalas också ett behov av nationell styrning och reglering. Enligt Plan- och bygglagen (PBL) är kommuner skyldiga att utföra miljökonsekvensbeskrivningar där en bedömning görs av vilken påverkan på miljön som en plans genomförande kan få. Däremot finns inget lagligt krav på motsvarande sociala konsekvensanalyser eller att analysera hållbarhet i ett mer holistiskt perspektiv. Där är det upp till varje enskild kommun att arbeta för hållbar stads- och samhällsplanering genom lokala mål och riktlinjer.  Samrådsfasen i traditionella planprocesser är den vanliga formen av medborgarinflytande, där fokus ligger på att skapa beslutsunderlag och möjliggöra insyn och påverkan. Trots detta är många medborgare inte medvetna om sina påverkningsmöjligheter, och ökat medborgarinflytande kan vara beroende av tillgängliga resurser. Kritiker hävdar att medborgarinflytande ofta kommer för sent i processen, vilket försvårar integrering av nya insikter och hantering av åsikter. En förändring av processen efterfrågas för att utmana befintliga maktstrukturer och skapa en mer inkluderande och rättvis stadsplanering, men dess genomförbarhet är ifrågasatt.  Placemaking är en metod inom stadsplanering som påstås främja social hållbarhet inom stadsplanering. Metoden fokuserar bland annat på att förbättra och maximera värden på offentliga platser genom tidig aktivering av platsen, temporär gestaltning, iterativt medborgardeltagande och samarbete mellan intressenter.  Syftet med denna studie är att undersöka om man genom metoden placemaking med tidig platsaktivering, temporär gestaltning och iterativt medborgardeltagande vid gestaltning av nya stadsdelar kan öka hållbarheten samtidigt som invånarnas rätt till staden bejakas. Studien syftar också till att kartlägga nyckelfaktorer som gestaltningsprocessen bör innehålla vid gestaltning av nya stadsdelar.  Studien är av kvalitativ ansats och utgår från metoden triangulering där analysobjekt och frågeställningar studeras från mer än en synvinkel. Studien utgår från fallstudier bestående av dokumentstudier, intervjuer och observationer. Dokumentstudier har använts för att sammanställa Malmö stads standardförfarande vid gestaltningsprocesser, teoridelen samt kunskapsläget kring hållbarhet. Dessa kompletteras med kvalitativa intervjuer och observationer för sammanställning av mer praktisk information inom området och analys av våra fallstudieobjekt för att undersöka ämnet från olika synvinklar och att skapa en bättre helhet.  Studien visar resultat som argumenterar för att man vid gestaltning av nya stadsdelar kan ha stora fördelar av att använda sig av metoden placemaking för att öka alla tre dimensioner av hållbarheten. Resultaten från intervjuer, fallstudieobjekt och egna observationer visar också på att placemaking används i allt större utsträckning vid gestaltning av urbana miljöer och att det i dagsläget nu finns bra exempel av lyckade stadsutvecklingsprojekt som anammat metoden och som kan bana väg för metodens användning i fler modiga kommuner och bland privata aktörer. Studien har som avsikt att lyfta metoden placemaking vid just gestaltning av nya stadsdelar. I studiens diskussion presenteras därför ett exempel på en projekt- och kommunikationsplan som kan användas vid tillämpning av placemaking med dess olika beståndsdelar som metod i ett stadsutvecklingsprojekt.  Det framgår i studien att det fortfarande behövs mer forskning i ämnet för att ge metoden mer genomslagskraft på både lokal- och nationell nivå bland annat då man ännu inte landat i mätbara mål för hur man uppnår social hållbarhet och metodens verktyg kan utvecklas, men studien vill ändå uppmana att fler vågar vara modiga och satsa på ett holistiskt förhållningssätt till hållbarhet och angripa alla tre dimensioner i framtida stadsutvecklingsprojekt redan nu.

Cities and districts contribute to a large fraction of the total energy consumption in Sweden. The residential- and service sector accounted for almost 40% of the total energy consumption in 2018. The increasing urbanization also puts more importance on the energy supply, distribution and consumption in these areas. One way of planning an energy system in urban areas is to have integrated energy systems where synergies between different technologies and energy carriers are utilized. Such a solution can increase the flexibility of the energy system and thus help integrate more intermittent renewable energy sources. The aim of this study was to suggest tools for planning energy systems in districts. This was done by performing a literature review regarding the design of energy systems and the identification of barriers and opportunities for the integration of different production- and distribution technologies. The focus was on systems for heating, cooling and electricity. The proposed tools are three Excel-based modules. The first module is a qualitative model that presents the reviewed technologies and their connections. It also includes synergies between different energy carriers and sectors for consumption and production. The second module is qualitative model related to market mechanisms, juridical, organizational and institutional aspects. The third module is a table containing the barriers and opportunities. Furthermore, relevant stakeholders are identified to be district heating companies, building owners, joint associations, municipalities, district cooling companies and photovoltaic plant owners. The proposed tools can be used in the first stage of planning when the technologies are selected. To show how the suggested tools can be applied, a case study was performed. The study case is a district being planned in Stockholm, Sweden. For the analysis, a model for a hypothetical heating system was required. Two models were developed for the heat supply system using the modelling environment OpenModelica. The main objective of the case study was to compare the techno-economic and environmental performance of different scenarios. Three different scenarios were considered for covering the total heating demand in the district. In the first scenario the total heating demand is covered only by local heat pumps. In the second scenario the space heating demand is covered by heat pump(s) coupled with a thermal energy storage (hot water tank). An electric boiler is used as backup. In the third scenario, the electric boiler is replaced by district heating as backup. A sensitivity analysis was included for different numbers of heat pumps and different sizes of thermal energy storage in the two last scenarios. The economic and environmental results in this study were strongly dependent on the assumptions regarding prices and emission factors. The result of the case study indicates that the third scenario causes the lowest CO2 emissions. An increased size of the thermal energy storage causes a higher compressor electricity consumption thus more emissions. However the total emissions from the system depends on the backup component. For this result, the emission factor related to Swedish electricity mix and the emission factor stated by a district heating company in Stockholm was used. The cheapest alternative in terms of annual operational cost of energy is the first scenario with only heat pumps. However, from the scenarios which also includes thermal energy storage, the second scenario with three heat pumps and a 100 m3 large thermal energy storage, presents the lowest cost. This system design in scenario 2 is only 0.6% more expensive than the first scenario. For the energy prices, the assumption for electricity is based on hourly values from Nordpol and for heat, the values presented in a normal price list from a district heating company is assumed. Regarding the technical performance of the system the result indicates that the contribution from the thermal energy storage as it is modelled in this case study is not significant on anannual basis. However it is observed that a larger thermal energy storage unit covers a higher fraction of the power demand during the hours it is utilized. / Städer och stadsdelar står för en stor del av totala energikonsumtionen i Sverige. Bostads- och servicesektor stod för ungefär 40% av totala energikonsumtionen under 2018. Den ökande urbaniseringen lägger också mer vikt vid energiproduktion, distribution och konsumtionen i dessa områden. Ett alternativ för planering av energisystem i urbana områden är att ha integrerade energisystem där synergier mellan olika teknologier och energibärare kan utnyttjas. Den typen av system skulle kunna öka flexibiliteten i energisystemet och därför förenkla integrering av oförutsägbara förnybara energikällor. Syftet med denna studie var att föreslå verktyg för planering av energisystem i stadsdelar. Detta gjordes genom en litteraturstudie angående utformningen av olika energisystem samt identifiera hinder och möjligheter för att integrera olika produktions- och distributions teknologier. Fokus låg på systemen för värme, kyla och elektricitet. Det föreslagna verktygen är tre Excel baserade moduler. Den första modulen är en qualitative modell som presenterar de studerade teknologier och deras kopplingar. Den innehåller också synergier mellan de olika energibärarna och konsumtions- och produktionssektorn. Den andra modulen är en qualitative modell, men relaterad till marknad mekanismer, juridiska, organisatoriska och institutionella aspekter. Den tredje modulen är en tabell som beskriver hinder och möjligheter för några av teknologierna. Utöver det de relevanta aktörerna identifierades. För värme-, kyla- och elektricitet marknaden är de fjärrvärmeföretagen, fastighetsägare, samfälligheter, kommuner, fjärrkyla företagen, solcells ägare. De föreslagna verktyget kan användas för planering av energisystem i ett första skede när teknologier ska väljas.  En fallstudie genomfördes för att visa hur det föreslagna verktyget kan användas. Fallstudien en stadsdel som planeras i Stockholm, Sverige. För att genomföra en analys behövdes en modell för ett hypotetiskt värmesystem. Två modeller utvecklades för värmesystemet genom att använda modelleringsmiljön OpenModelica. Det huvudsakliga målet med fallstudien var att jämföra den teknoekonomiska- och miljöinriktade prestandan för olika scenarierna. Tre olika scenarier övervägdes för att täcka totala värmebehovet i stadsdelen. I det första scenariot täcks det totala värmebehovet endast av lokala värmepumpar. I andra scenariot täcks värmebehovet för uppvärmning av värmepump(ar) kopplade till en värmelagrings komponent (ackumulatortank). En elpanna användes för reserveffekt. I tredje scenariot är elpannan ersatt av fjärrvärme. En känslighetsanalys var utförd för olika antal värmepumpar kopplade till olika storlekar av värmelagrings-komponenten i de två sista scenarierna. De ekonomiska och miljörelaterade resultatet i den här studien är starkt beroende av antaganden gällande priser och utsläppsfaktorer. Resultatet indikerar att det tredje scenariot har de lägsta CO2 utsläppen. Ökad värmelagringsstorlek bidrar till att värmepumpen förbrukar mer elektricitet och därför ökar de relaterade utsläppen. Däremot beror de totala utsläppen i systemet på vilken reservkraft som används. För dessa resultat användes utsläppsfaktorn för svensk elmix samt utsläppsfaktorn från ett fjärrvärme företag i Stockholm. Den billigaste alternativet gällande årlig driftsenergikostnad är det första scenariot med endast värmepumpar. Däremot, bland de scenarion som innehåller värmelagring, har det andra scenariot med tre värmepumpar och 100m3 stor värmelagringsenhet den lägsta kostnaden. Detta system är endast 0.6% dyrare än det första scenariot. För energipriser har timvärden från Nordpol antagits för elektricitet och för värme har normalprislistan från ett fjärrvärmebolag i Stockholm antagits. Angående den tekniska systemprestandan, indikerar resultatet att bidraget från värmelagringsenheten som den är modellerad i den här fallstudien inte är signifikant på årsbasis. Det observeras emellertid att en större värmelagringsenhet täcker en större andel av effektbehovet under de timmar som enheten används.