Förslag till en ny operabyggnad i Stockholms innerstad.

OPERA  Kan en Opera som byggnad gestalta olika sorters skådespel om upplevelser i det byggdas helhet? Det är en fråga som legat som inspiration i det här projektet.  Platsens stora skala, saknad av växtlighet och det råa utomhusklimat, tillsammans med programmets kvadratmeterytor, har resulterat i ett projekt som handlat om ett artificiellt landskap. De två operadelarna gestaltas i två berg som ligger och vilar längst ut på piren. De två bergen är en komposition som tillsammans strävar efter helhet där byggnaden vill berätta vilka delar som helheten består av. Mellan bergen finns en stig som leder upp till entrén. Olika moment för besökaren framåt i byggnaden som avslutas med en artificiell skogsdunge och sen kommer havet där en av Stockholms öar, Lidingö träder fram på andra sidan vattnet.  När besökaren kommit hit vare sig man ska gå på opera eller om man kanske bara ska ta en kaffe i caféet, som allt utgår ifrån. Besökaren har en förberedande känslostämning, kanske nyfikenhet och förväntan, en förväntan om en upplevelse och om någon slags upprymdhet.  De olika  momenten i entrésituationen ska öka förväntan och samtidigt ta hand om det praktiska. I den artificiella skogsdungen innan vattnet är publiken skådespelare i den verkliga världen. Här sker mötet av de som ska uppleva upplevelsen som kommer i nästa moment inom tid.  I föreställningarnas pauser kan publiken komma ut på balkongerna för att kasta blickar på verklighetens skådespel i den artificiella skogsdungen och för att delta själva i verklighetens skådespeleri.  Tanken med byggnaden är att den ska vara en del av ett landskap för operabesökare, för boende, för restaurangäster, för flanerare m fl. Olika delar av operan ska kunna användas så många timmar om dygnet som möjligt för att utnyttja byggnadens kapacitet och ha som mål att hela tiden fylla på med händelser som gör delar av byggnadens program rörligt. Den artificiella skogsdungen (foajén) kan delas av och ge plats för t ex utställningar. Platsen kan också användas för lunchkonserter, morgonsång, fester, workshops, m.m.

Att tänka opera: Vi kan ge det nya operahuset många betydelser. Det kan vara ett skal, som inrymmer möjligheten att skapa konst. Vi kan hoppas på att det blir en mötesplats, ett nytt rum. Det kan ses som en symbol, en signatur för staden Stockholm.  Att positionera sig: En signatur blir dock inte bättre av att lägga till nya bokstäver, då känns det angelägnare att försöka läsa vad som redan står skrivet. Jag tror inte på inordning, jag tror på inkänning. För mig så är operabyggnaden som en identitetssökande symbol ointressant, ett seriöst förslag på en ny opera är ett förslag som tar opera som hantverk seriöst. Funktionalitet är ett ord som är användbart. Att försöka se operan som en fabrik. Att inta en plats: Placeringen är känslig. Från Galärvarvets udde ser du slottet samtidigt som hötorgsskraporna. I en bermudatriangel mellan Nordiska museet, Wasamuseet och Strandvägen så krävs både hänsyn och mod för att lyckas få det nya huset att tala med omgivningen. Risken finns att uppfattas som skrikig, men också faran att bli överröstad. Operan är en enorm byggnad och det är en kvalitet att ta vara på, samtidigt som de kringliggande byggnaderna har sin integritet. För mig känns det naturligt att bygga lågt och horisontellt. Då betonas volymen och samtidigt som den inte tar över platsen visuellt.  Att rita en opera: Kommunikation. Kommunikation. En opera är en kropp. Den har ett blodomlopp, den har tarmar och den har ett hjärta. Utan ljusteknikerns toalett kan divan inte sjunga. En opera är en väv, där alla funktioner måste ligga dörr i dörr. Även de offentliga utrymmena måste binda ihop besökaren och scenerna, samtidigt som de ska erbjuda det bästa av omgivningen.  Jag har skapat tre kommunikationsstråk som binder samman de två scenerna och samtidigt samlar liknande funktioner kring samma gata. Att skapa form: En opera är ett kvarter, en stadsdel. Det är svårt att behandla den volymen som ett vanligt hus, särskilt som scenerna har en bestämd utformning.  Jag hittade lösningen i Pompeji. Att låta naturen välla in över huset likt ett jordskred eller ett vulkanutbrott. Jag ville att fasaden mot Strandvägen skulle vara en spegel av staden, en monolit som i sin brist på variation blir monumental. Genom att använda betongplattor i olika utföranden så skapas ändå en subtil variation. Fasaden mot söder/parken skulle möta naturen. Att ha möjligheten att gå på en byggnad tillgängliggör den både fysiskt och mentalt.

Opera i Stockholm vid stadsgårdskajen. Huvudsakligt koncept går ut på att exponera scenstrukturen.

No description available.

Opera i park på galärvarvet

Opera på Galärvarvet i Stockholm. Byggnaden är uppdelad i segment vars höjd bestämms av underliggande funktion. Fasadmaterialet är kopparplåt.

The circle of your community starts in your home, with the most private rooms that only your family members would enter. From there the circles expand - the rooms that your invited guests visit - the garden where you say hi to your closest neighbours - the streets you walk to get to the subway - and so on. The longer distance from your home, the more people in the circle. This means that the further away you do your grocery shopping from your home the less likely it is for you to bump into your neighbours. When a natural meeting point is removed from your neighbourhood one of these circles is broken or completely gone. This is what has happened to many of the detached housing areas, or garden cities, around Stockholm. The garden cities were planned with a central core filled with commercial functions. With time, people started travelling further away from home for shopping, thus small shops in the central core began to close. I want to repair that broken circle of community by bringing back natural meeting points to the neighbourhood, but in a way that would function today and in the future.

A Vegan Hub in the heart of Stockholm. A place where to learn, get inspired, feel fellowship, have fun. A place where to visit an exhibition about the negative aspects of not being a vegan or come have food and drinks, watch documentaries, participate in cooking classes, find the latest vegan products, go on events or simply to enjoy the beautiful view. A place that hopefully can kill assumptions, spread the positivity about veganism and be a great example of a brighter future.

Syftet med detta arbete är att skapa en gemensam mötesplats för att föra samman människor och skapa en gemenskap i storstaden där alla är välkomna. En plats som möjliggör nya arbeten, nya bostäder och nya platser för aktiviteter i form av en satellitstad vid namn Klara.Projektet undersöker ett alternativ till ABC-staden i centrala Stockholm, influerad av megastrukturer i brutalistisk anda.Platsen är Klara Mälarstrand och har valts för att utvidga huvudstaden inom Stockholms gränser och använda den oanvända platsen.Klara Mälarstrand är en grov miljö som saknar grönområden trots att det är ett av de bästa lägena i Stockholm, alldeles intill Riddarfjärden. / The purpose of this work is to create a mutual place to bring people together and create solidarity in the big city where everyone is welcome. A place that opens up for new jobs, new housing and new places for activities in the form of a satellite city called Klara.The project investigates an alternative to the ABC city in central Stockholm, influenced by megastructures in a brutalistic spirit. The site is Klara Mälarstrand and has been chosen to expand the capital within Stockholm’s borders and to use the unused site. Klara Mälarstrand has a rough environment that lacks green areas even though it is one of the best locations in Stockholm, right next to Riddarfjärden.