This masters essay studies the stone cist phenomenon during the late Neolithic and early Bronze Age on the island of Gotland. The aim of the study is to understand the importance of the stone cist in society during this period, as well as attempting to categorize the stone cists located on the island. It can be argued that society during this period was a agricultural, highly hierarchical society with indications of a power center at the west northwestern parts of the island. Stone cists can be seen having different contexts involving number of individuals, location and features connected to the cist.An osteological study has also been performed on the skeletal material from the stone cist Alskog 48:1, with the aim of getting further knowledge regarding number of individuals and the age and sex distribution of those individuals. As well as questions regarding the stone cist construction and dating. The bone material presented 26 individuals, contrary to the 15 individuals which was initially identified during the excavation. These 26 individuals were of all ages, both male and female, with a slight majority of males. The stone cist which is a natural roofless cave, a natural cist, can according to the criteria defining a stone cist, be regarded as a stone cist and not another construction. / Denna magisteruppsats behandlar hällkistor under senneolitikum och äldre bronsålder på Gotland. Frågeställningar kring hällkistans betydelse i samhället under denna tid diskuteras, samt om det är möjligt att producera en kategorisering av hällkistor. Hällkistan har varit en viktig del i det senneolitiska - äldre bronsålders samhället, utifrån dessa går det identifiera ett agrikulturellt starkt hierarkiskt samhälle med indikationer på ett maktcenter i väst nordvästra kustregionen av ön. Kategorisering av hällkistor har visat olika särdrag hos hällkistor, vilka involverar individantal, lokalisering samt ytterligare anläggningar anslutna till hällkistan.En osteologisk analys har även utförts på skelettmaterialet hällkistan, Alskog 48:1 med frågor kring individantal, kön och ålderfördelning. Samt frågor kring datering på hällkistan och dess konstruktion. Benmaterialet presenterade 26 individer, i motsats till de 15 individer som initialt antagits funnits, av dessa fanns individer i alla åldrar. Både män och kvinnor identifierades, med en liten majoritet av män. Hällkistan i fråga som är en naturlig taklös grotta, naturlig kista, enligt de kriterier som använts kan denna konstruktion anses vara en hällkista och ingen annan typ av konstruktion.

The earliest graves that are found in Sweden is the megaliths, the huge stone monuments created with boulders and open entrances. The megaliths origin is from the Middle Neolithic’s, but they have been reused for several millenniums. The very act of constructing these monumental stone chambers for the dead shows that these monuments were built to last through time. This master’s thesis deals with four different kind of grave types that spans through four different time periods in Southwestern Sweden. After the Middle Neolithic, monumental graves the hällkistan (stone cists), became the dominant grave type during the Late Neolithic. The cist varies in construction, some are meant to be entered but most are closed. During the Bronze Age a new kind of cists continues to be used and new are constructed although the culture tends to create big heaps, cairns, around the cist. During the late Bronze Age and early Iron Age the construction of the graves changes and the cists are instead present on grave fields. The paper compares the similarities between the graves, megalithic tombs, stone cists, cairns and grave fields, in their monumentality, construction, accessibility, content, and focuses heavily on the transmission between the grave types through the theoretical concept of Longue durée. I have also chosen to focus on the tradition of reuse, and Pierre Nora´s theoretical concepts about memory sites and memory environments. The slow slight changes to the grave traditions, constructions and rooms shows changes in ideology of the contemporary culture. My main focus is to identify and discuss the transformation of the grave room, from the Middle Neolithic monumental stone construction to the late Iron Age grave fields. Through my understanding of this process, I argue that the mentioned grave types are the same type of monument that slowly changes through a time span of roughly 4000 years. The changes are visible through very slight and slow processes.

This study is a continuation of my previous essay, which performed a catalogue and interpretation of stone cists from the late Neolithic - early Bronze Age. This essay will develop that study through a analysis of the land use during the same period. The material will be analyzed through ArcGIS where five main analysis will be used to study this, watershed, viewshed, hillshade, buffer/density and nearest neighbor. The goal of these analysis will be to create a better view of the landscape and together with the archaeological material create a deeper understanding for the land use during the late Neolithic - early Bronze Age. The archaeological material that will be used consists of stone cists, which were identified in my previous essay, as well as stray finds, namely flint daggers and simple shaft hole axes. The stone cists and their position in the landscape will be studied closer as these are the only stationary monuments in the landscape during this period. These will be compared with the stray finds and ArcGIS analysis with the goal of identifying land use, for example potential settlements, something which is rarely found during this period. / Denna studie är en fortsättning på min föregående uppsats som  utförde en sammanställning och tolkning av hällkistor från Senneolitikum - äldre Bronsålder på Gotland. Denna uppsats utvecklar detta genom en analys av landskapsanvändningen under samma period. Materialet kommer analyseras genom ArcGIS där fem huvudsakliga analyser kommer användas för att studera detta, watershed, viewshed, hillshade, buffer/density samt nearest neighbor. Dessa har som mål att skapa en bättre bild av landskapet och tillsammans med det arkeologiska materialet skapa en förståelse för landskapsanvändningen under Senneolitikum - äldre Bronsålder. Det arkeologiska materialet som kommer användas består av hällkistor som identifierats i föregående uppsats samt lösfynd i form av flintdolkar och enkla skafthålsyxor. Hällkistorna och deras position i landskapet kommer studeras i  närmare då dessa är de ända fasta monumenten från denna period. Dessa kommer sedan jämföras med lösfynden och förhållas till ArcGIS analyserna som utförts med målet att identifiera landskapsanvändning. Utifrån dessa analyser kan eventuella viktiga områden i landskapet identifieras, exempelvis potentiella bosättningar, något som sällan hittas under denna period.

Bronsåldern är en period med många praktfulla fynd, långhus, storhögar och kremationsgravar. Nu under senare år har flera hällkistor med skelettgravar 14C daterats till bronsåldern, vilket öppnar upp för ny forskning inom tidsperioden när det gäller bland annat hälsoaspekter. Med hjälp av en kvalitativ humanosteologisk studie av två gravanläggningar i Nyplings 1:8, Lokrume socken på Gotland syftar uppsatsen till att påbörja forskningen inom bronsålderns folkhälsa samt motivera till fortsatta framtida forskning inom området. Totalt analyserades 2 598 benfragment med en totalvikt på 6 586 gram. Ett flertal osteologiska metoder användes för ålders- och könsbedömningar samt kvantifiering. Gravarna innehöll tolv individer där två beräknas vara barn och resterande i vuxen ålder. Endast tre individer har kunnat könsbedömmas varav en är av manligt kön och två av kvinnligt kön. Individerna har inte kunnat kroppslängds beräknas i brist på mätbara ben. Analysen av individerna i gravanläggningarna visade att flertalet skeletala förändringar drabbade individerna däribland ledförändringar, fraktur, skärskada och aktivitetsspår. En del av skeletten har uppvisat överlevnad av trauma, vilket är en indikation på en god grundhälsa. Men då majoriteten av individerna inte påvisar skeletala sjukdomar och dött vid en ung ålder har de enligt den osteologiska paradoxen överlag en dålig grundhälsa. De förändringar som har påträffats visar att individerna utsatts för en del smärta, obehag, stelhet och belastning under deras liv. Men trots allt har individerna levt ett relativt långt liv med bättre hälsa än andra individer både från Gotland och Skåne under Bronsåldern. / The Bronze Age is a period with many magnificent finds, naves, large mounds and cremation graves. Now in recent years, several stone cists with skeletal graves have been 14C dated to the Bronze Age, which opens up new research within the time period regarding, among other things, health aspects. With the help of a qualitative human osteological study of two burial sites in Nyplings 1:8, Lokrume parish on Gotland, the essay aims to begin research in Bronze Age public health and to motivate future research in the area. A total of 2 598 bone fragments with a total weight of 6 586 grams were analyzed. A number of osteological methods were used for age and gender assessments and quantification. The graves contained twelve individuals, two of whom are estimated to be children and the rest adults. Only three individuals have been able to be gender assessed, of which one is male and two are female. The individuals’ length was not possible to calculate due to lack of bones measurable bones. The analysis of the individuals in the burials showed that multiple skeletal changes affected the individuals such as joint changes, fracture, cut damage and traces of activity. Some of the skeletons have shown survival of trauma, which is an indication of good basic health. But since the majority of individuals do not show any skeletal diseases and died at a young age, according to the osteological paradox, they generally had poor basic health. The skeletal changes that have been found show that the individuals were exposed to some pain, discomfort, stiffness, and strain during their lives. But despite everything, the individuals lived a relatively long life with better health than other individuals both from Gotland and Skåne during the Bronze Age.