Syftet med studien var att undersöka stråklärares erfarenheter av den egna lektionsplaneringen. Detta område utgör en viktig del av den pedagogiska processen och jag kände att jag under min utbildning på Kungl. Musikhögskolan saknade den biten. Genom fem intervjuer med aktiva stråklärare försökte jag få svar på hur de skapade sina lektionsplaneringar och hur de resonerade detta. De lärare som jag talat med före min studie hade svårt att sätta ord på deras planeringsarbete, vilket gjorde mig nyfiken på att gräva djupare och se om jag genom mer utförliga frågor kunde få svar kring detta. Utifrån lärarnas utsago kan jag konstatera att samtliga stråklärare i min studie planerar sina lektioner mer eller mindre. Ju mer erfarna lärarna är desto mindre tid lägger de på sin lektionsförberedelse. Lärarnas planering handlar i första hand om att hitta lämplig repertoar till sina elever. Jag kan även konstatera att de erfarna lärarna reflekterar mer kring eleverna snarare än sig själva till skillnad från de mindre erfarna som reflekterar mer kring sig själva. Överlag verkar det som om de mindre erfarna reflekterar mycket mer än de mer erfarna. Jag kan konstatera att stråklärarna i min studie hade svårt att formulera sig om hur de tänkte kring sin planering. Det verkade som om de inte lagt så mycket vikt vid att reflektera kring sin förberedelse, utan att att lektionsplaneringen fungerade som ett slags ”hjälpmedel” vid sidan om. / <p>Lärarexamen</p>

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur stråklärare designar användningen av musikteoretiska moment i enskild stråkundervisning. För att undersöka detta har ett antal lektioner med lärare i stråk videoinspelats som datainsamlingsmetod. Dessa videoinspelningar har sedan analyserats med en socialsemiotisk utgångspunkt och med hjälp av multimodal analysmetod. Studien har en kvalitativ forskningsansats med socialkonstruktionistisk ontologisk och epistemologisk utgångspunkt. I resultatet framkommer lärares multimodalitet i undervisningen, stråklärare designade användningen av musikteoretiska moment genom att integrera olika semiotiska resurser för att tillämpa musikteori. I resultatet lyfts även lärares representationer av olika musikteoretiska moment samt vilka semiotiska resurser lärarna använder och vilken funktion de fyller i samspel med elever. Dessa resurser inkluderade visuell representation av noter, muntlig kommunikation och kroppslig gestaltning av musikaliska begrepp. Resultatet diskuteras i relation till tidigare nämnd litteratur om musikteori och musikundervisning, i resultatet beskrivs också vilka möjligheter eller begränsningar som kan finnas i lärarnas representationer av olika musikteoretiska moment samt meningserbjudande. Genom att betrakta musikteorin ur ett socialsemiotiskt perspektiv kan stråklärare bli medvetna om hur de designar musikteoretiska moment med eleverna och anpassa sin undervisning för att främja en djupare förståelse av stråkinstrumentet och musikens språk. / The purpose of this study is to investigate how string teachers design the use of music theoretical moments in individual string education. To examine this, several lessons with string teachers were video recorded as data collection method. The video recordings were then analysed using a social semiotic approach and the multi-modal analysis method. The study adopts a qualitative research approach with a social constructionist ontological and epistemological perspective. The results show the teachers' multimodality in their teaching, as string teachers designed the use of music theory concepts by integrating different semiotic resources to apply music theory. The result also highlights teachers' representations of various music theoretical moments and the semiotic resources they use as well as the function these resources serve in interaction with students. These resources included visual representation of notation, verbal communication, and bodily embodiment of musical concepts. The results are discussed in relation to previously mentioned literature on music theory and music education. The findings also describe the possibilities or limitations that may exist in teachers' representations of various music theory concepts and their offering of meanings. By considering music theory from a social semiotic

Studiens syfte är att undersöka vad stråkpedagoger har för attityd och syn på begreppet genrebredd samt hur detta kan relateras till undervisning på musik- och kulturskola. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskurspsykologi. För att undersöka detta har fokusgrupper använts som metod där stråkpedagoger inom musik- och kulturskolor har fått diskutera sina synsätt på genrebredd. Gruppsamtalen spelades in med både ljud och bild för att sedan transkriberas. Transkriptionerna analyserades med diskursanalys för att urskilja vilka tolkningsrepertoarer som framträder i samtalen. I resultatdelen beskrivs de olika tolkningsrepertoarerna som framträtt. Stråkpedagogerna ger utlopp för en variation av tolkningsrepertoarer som presenteras genom två huvudteman: Genrebredd som beroende av flera faktorer samt Genrebredd i undervisningen. Vissa av tolkningsrepertoarerna är kontrasterande mot varandra och vissa innefattar variationer inom dem själva. De mest förekommande synsätten hos lärarna är enligt resultatet, att genrebredd beror mycket på deras egen bakgrund, samt att genrebredd ses som ett verktyg för att möta eleven. Samtliga lärare ger dock uttryck för en tolkningsrepertoar där genrebredd ses som ett viktigt arbete. I diskussionen lyfts resultatets mest framträdande tolkningsrepertoarer för att diskuteras i relation med tidigare presenterad litteratur och forskning samt till det teoretiska perspektivet. / The purpose of this study is to examine string teachers’ attitudes and views towards the term genre width and how this could be related to string education in Swedish community school of music. The theoretical framework of the study is discourse psychology. To examine this, focus groups were used as method where string teachers within Swedish Community Schools of music has discussed their point of views on genre width. The conversations were recorded by video and audio to later be transcribed. The transcriptions were analyzed with discourse analysis to distinguish the various interpretative repertoires. The string teachers provide an outlet for a variety of interpretative repertoires, which is presented in two main themes: Genre as dependent of several factors and genre in teaching context. Some of the interpretative repertoires are contrasting to one another and some includes variations within themselves. The most occurring of the teachers’ views seems to be that to broadening the genre, are dependent on their own background, and that it is looked upon as a tool for meeting the student. All teachers express an interpretative repertoire where genre width, is looked upon as an important work. In the discussion, the most highlighted interpretative repertoires of the results are being related to previous research and presented literature and to the theoretical perspective.