Syfte: Syftet med vår uppsats är att utreda om det kontaktnätverk som knyts genom frivilligt engagemang under studietiden vid Uppsala universitet förbättrar anställningsmöjligheterna efter studierna, jämfört med kontaktnätverk som skapas utan frivilligt engagemang. Metod: Vi har använt oss av en kvantitativ ansats där vi över telefon, i samspråk med respondenterna, har fyllt i en elektronisk enkät och sedan utfört en jämförande analys mellan två urvalsgrupper. Urvalsgrupperna har bestått av personer som varit tidigare förtroendevalda vid någon studentförening i Uppsala samt personer som inte varit frivilligt engagerade men som har examinerats från Uppsala universitet. Slutsatser: Utifrån våra avgränsningar indikerar resultatet från vårt urval att ett frivilligt engagemang förbättrar framtida anställningsmöjligheter via kontakter. Vårt resultat indikerar på att personer som varit frivilligt engagerade i högre utsträckning både erhåller information om arbetstillfällen och hjälp till första arbetet efter examen av kontakter. Majoriteten av dessa kontakter har de frivilligt engagerade träffat just genom sitt engagemang.

An expanding field of historical study is interested in examining the connection between gendered spaces in academia and the dynamic identities available within them, inspired by the theoretical framework of the “scientific persona”. By drawing on this discussion, the thesis aims to showcase the institutional and social circumstances through which early female university students came to produce and reshape academic identities in Sweden in the 1890s. It focuses on the establishment of “Uppsala kvinnliga studentförening” (UKSF), the first local university association for women students in Sweden, thus locating the process that produces academic identities at the crossroad of individual and collective strategies and forums. To this end, the thesis analyzes UKSF’s protocols in addition to autobiographical documents by two early members, Lydia Wahlström and Gulli Petrini. The study shows that by providing a collective forum, UKSF managed to enable a wholly new way of being a female student. This process, which shaped both collective and individual identities, was linked to socialization and assimilation. A complete assimilation through the embodiment of an available male academic persona was, however, not possible. Rather, the female students merged identities based on several repertoires. For instance, Lydia Wahlström crystallized a persona drawing on the position as president of UKSF. At times, however, she seems to have embodied male academic personae in male dominated academic spheres. The essay additionally offers approaches to analyzing the long-lasting challenge for female students to aspire an academic career.