Föreliggande uppsats behandlar ämnet växelundervisning och hur denna undervisningsmetod presenterades i Sverige mellan åren 1820 och 1846. Det studerade materialet är lärarhandledningar i metoden som utgavs mellan dessa år, vilka har analyserats med fokus på de diskurser som framträder i texterna. Studien är gjord utifrån ett foucauldianskt perspektiv, vilket innebär att frågor om maktutövning och social kontroll står i fokus. Huvudresultaten visar att växelundervisningen inte var en statisk metod utan genomgick olika förändringar under den studerade tidsperioden, särskilt gällande lärarens roll och metodens lämplighet för olika ämnen och skolor. Även hur man talar om metoden i handledningarna förändras och går från idel lovord till en mer nyanserad och måttfull bild. Att fler idéer än kunskapsöverföring genomsyrar växelundervisningen framkommer också bland annat genom att det finns såväl en vetenskaplig som nationalistisk diskurs i texterna. Den ökade sociala kontrollen vid den här tiden motiverades på olika sätt, men klart är att växelundervisningen spelade en viktig roll i den process som avsåg att skapa en disciplinerad befolkning.

Denna studie syftade till att undersöka kvinnor och män i det historiska läromedlet skolplansch. Skolplanschen brukades i svenska skolor från att folkskolan instiftades 1842 fram till omkring 1960. De frågeställningar som undersöktes behandlade könens frekvens, aktivitet och sysselsättningar. Detta sett ur ett genusperspektiv. Genusperspektivet som användes i denna studie grundade sig på Hirdmans beskrivning av genus som en av människor konstruerad och upprättad bild av vad som anses manligt respektive kvinnligt samt isärhållandet av dessa. Metoden som brukades var kvantitativ bildanalys. Den kvantitativa metoden användes för att räkna och inordna resultaten av frekvensen av de valda kategorierna. Bildanalysen grundades i Gripsruds semiotiska teori som utgör ett analysverktyg för att kunna bryta ned och tolka bilder. De 26 skolplanscher som analyserades ingick i kategorierna yrkes- och hantverksplanscher. De producerades från omkring 1900 fram till 1952 i Sverige och Tyskland och ingick i den svenska folkskolans undervisning. Samtliga skolplanscher hämtades ur Kungliga bibliotekets samling i Stockholm. Resultatet av studien visar på skolplanschen som en normskapande artefakt och på en överrepresentation av män samt en dikotomi, ett fysiskt isärhållande av männen och kvinnorna sett till platser. Mannen illustreras till störst del som aktiv och utför många olika sysselsättningar utanför hemmet och kvinnan illustreras främst som icke aktiv och utför till störst del sysselsättningar knutna till hemmets domän.

I denna uppsats har vi med hjälp av dåtida inspektörsberättelser studerat växelundervisningsmetodens fortlevnad efter det att man från statligt håll år 1864 gav anvisningar om att undervisningen skulle bedrivas direkt av läraren. Vi har även studerat vilken inställning folkskoleinspektörerna hade till metoden och om deras yrkesbakgrund påverkade deras åsikter. Av resultat går det att konstatera att metoden i viss mån levde kvar ändå fram till år 1876 samt att det skolmaterial som var avsett för växelundervisning fortfarande användes. Metodens slutgiltiga avskaffande synes ha hindrats av ett antal faktorer, bristande adekvat utbildning hos lärarkåren, avsaknad av småskolor samt brist på nytt undervisningsmaterial. Enligt den så kallade ramfaktorteorin går det därmed hävda att metodens fortlevnad berodde på en bristande ekonomisk- och ideologisk styrningen från centralmaktens sida. Inspektörernas åsikter om växelundervisningen låg i linje med den allmänna opinionen vid tidpunkten och några mönster utifrån yrkesbakgrund går inte heller att urskönja. Källmaterialet visade att en knapp majoritet av inspektörerna uppvisade negativa åsikter gällande växelundervisningsmetoden.

Läraryrkets ställning är ett återkommande tema i dagens debatter om skolan. Denna studie försöker kartlägga hur läraryrkets ställning såg ut på 1800-talet, genom att jämföra enskilda lärares minnesanteckningar med den utbildningshistoriska forskning som finns om ämnet idag, samt genom en internationell jämförelse. Lärarminnena som utgör källmaterialet till denna studie är skrivna av fyra manliga folkskollärare och en kvinnlig småskolelärarinna. Den forskningen som fungerar som den teoretiska ramen för denna studie har avgränsat tre strukturer som formar läraryrket: den sociala strukturen, den kulturella strukturen samt lärares agentskap. Uppsatsens syfte är att öka kunskapen om läraryrkets status under 1800-talet genom att undersöka huruvida dessa strukturer har påverkat lärarens ställning. Tidigare forskning har även visat vilken betydelse professionaliseringen och feminiseringen av läraryrket har haft för yrkets ställning i samhället. Därför undersöks om dessa två företeelser berörs i de granskade lärarminnena. En internationell jämförelse, där granskningens resultat jämförs med situationen i Frankrike, England och Skottland under samma tidsepok, fördjupar studien. Slutsatser som kan dras från denna studie är att de faktorerna som har haft störst inflytande på läraryrkets ställning inom de olika strukturerna är lärarens lön, skolledningens beslut och lärarens arbetsförhållanden. Samma faktorer verkar ha påverkat lärarens status i Frankrike, England och Skottland, där även statliga beslut har haft en stor påverkan. Lärarnas minnesanteckningar ger oss dock väldigt lite information om både professionaliseringen och feminiseringen av yrket.

The aim of this study is to gain a greater understanding of how marks were distributed among pupils within the early Swedish compulsory school system in regards to gender, age and grade. The primary intention is to compare marks in Speech- and reading, one of the two marks in Swedish, between two teachers, Lindis Berglund and Julia Söderberg, employed at Trysunda elementary school in Nätra parish in-between 1921-1939. Additionally, the study also intends to map the early development of the school and its teachers since who actually marked the pupils are equally important in understanding the distribution of marks at the time. The study therefore employs both a qualitative and aquantitative approach as both are needed to contextualise the issue of the marks, the teachers utilising them and the marking system itself. The results showed a strong tendency of female students being marked higher than male students and that marks were strongly connected to grades. Pupils in the lower grades seldom reached higher marks, but as students moved up a year, they slowly progressed to the upper scales of the markingsystem. In comparison, the two teachers followed a similar marking tendency, but this was more noticeable in Söderberg’s marking as she used an extended marking system. The study concludes that the development of minor parish schools and employment was a local concern and not governed by state interests, clearly exemplified by employing local teachersand falling behind in implementing state regulations. As the development of the school was affected by Trysunda’s remote geographical location, so was the marking as the teachers practiced their occupation in a very specific context.

Uppsatsen behandlar göteborgsk bibliotekshistoria 1647- 1965. Som exempel har valtsHvitfeldtska och Burgården. Sambandet mellan pedagogisk utveckling och skolbibliotekenbeaktas. Inom bibliotekens verksamhet har studerats fakta gällande bokbestånd,utlåning, ekonomi, inköp, donationer, bibliotekariernas ställning m m.Hvitfeldtska inrättades 1647 och medverkade till försvenskningen av nya landområden.Skolans betydande bokraritetssamling stammar från samma tid. Under 1700-taletblir biblioteket även offentligt (det första i Göteborg). 1670 kunde man rymma Hvitfeldtskabiblioteket i 8 bokhyllor. Under 1800-talet växte boksamlingen från 2.300 volymertill 18.758 volymer. Lasåret 1963-64 fanns över 35.000 volymer.Utlåningen var troligen relativt begränsad under 1600- och 1700-talen, ökade under1 800-talet, och växte betydligt under 1900-talet. Ett särskilt lärjungebibliotek tillkom1896.Skillnaden mellan Hvitfeldtska och det 1925 inrättade Burgården (nära 10.000 volymer)uppmärksammas. Mot det lärdomstyngda Hvitfeldtska stod Burgårdens mer elevanpassademed mer ungdomslitteratur, generösare öppethållande m m. På båda skolornafanns föreningar och tidningar som tillvaratog elevernas litterära intressen.

<p>Sammanfattning</p><p>Kunskapslyftet var den stora satsning som staten gjorde under åren1997-2002 på vuxnas lärande. Satsningen hade fyra viktiga målsättningar:</p><p>• Minska arbetslösheten och förnya</p><p>arbetsmarknadspolitiken</p><p>• Utveckla och förnya vuxenutbildningen</p><p>• Minska utbildningsklyftorna</p><p>• Öka förutsättningarna för tillväxt</p><p>Samtliga kommuner i Sverige deltog i Kunskapslyftet. Det har gjorts många undersökningar som är relaterade till Kunskapslyftet, men få undersökningar har gjorts som har tagit reda på vad deltagarna ansåg om denna satsning. De flesta av deltagarna var lågutbildade och kunde genom ett förmånligt ekonomiskt bidrag, UBS - Särskilt utbildningsbidrag från CSN, som låg på samma nivå som a-kasseersättningen, genomföra sina studier med en förhållandevis god studieekonomi. De fick genom att delta i Kunskapslyftet möjlighet att höja sin utbildningsnivå och genom detta ha större chanser att få ett arbete, men också gå vidare till högskolestudier.</p><p>Vår studie omfattar 223 f.d. deltagare i Kunskapslyftet läsåret 1997-1998 och de studerade på vuxenutbildningarna i två dalsländska kommuner, Mellerud och Åmål. Vi har använt oss av en postenkät, som skickades till de f.d. deltagarna för ifyllning av 19 stycken frågor.</p><p>Syftet med denna studie är att ta reda på hur deltagarna har upplevt studierna inom Kunskapslyftet och att ta reda på om de arbetslösa fick arbete efter Kunskapslyftet. Vi belyser också deltagarnas – och föräldrarnas utbildningsbakgrund samt områdets utbildningshistoria.</p><p>Vi har också tagit reda hur stora övergångarna till högskolan är. Vi vill med denna studie också ta reda på vad de f.d. deltagarna gör idag.</p><p>Resultatet visar att en förvånansvärd hög procent av deltagarna gick vidare till högskolestudier. En stor procent fick arbete lättare och snabbare tack vare sina studier på vuxenutbildningen. Den största förtjänsten tycks ligga på det personliga planet med höjt självförtroende och allmänbildning. De har studerat för sin egen skull och inte för att någon annan kräver det. Liksom i övriga delar av Sverige så tog kvinnorna chansen att utbilda sig.</p><p>De lågutbildade männen som man ville skulle komma till Kunskapslyftet uteblev även i undersökningsområdet.</p>

Sammanfattning Kunskapslyftet var den stora satsning som staten gjorde under åren1997-2002 på vuxnas lärande. Satsningen hade fyra viktiga målsättningar: • Minska arbetslösheten och förnya arbetsmarknadspolitiken • Utveckla och förnya vuxenutbildningen • Minska utbildningsklyftorna • Öka förutsättningarna för tillväxt Samtliga kommuner i Sverige deltog i Kunskapslyftet. Det har gjorts många undersökningar som är relaterade till Kunskapslyftet, men få undersökningar har gjorts som har tagit reda på vad deltagarna ansåg om denna satsning. De flesta av deltagarna var lågutbildade och kunde genom ett förmånligt ekonomiskt bidrag, UBS - Särskilt utbildningsbidrag från CSN, som låg på samma nivå som a-kasseersättningen, genomföra sina studier med en förhållandevis god studieekonomi. De fick genom att delta i Kunskapslyftet möjlighet att höja sin utbildningsnivå och genom detta ha större chanser att få ett arbete, men också gå vidare till högskolestudier. Vår studie omfattar 223 f.d. deltagare i Kunskapslyftet läsåret 1997-1998 och de studerade på vuxenutbildningarna i två dalsländska kommuner, Mellerud och Åmål. Vi har använt oss av en postenkät, som skickades till de f.d. deltagarna för ifyllning av 19 stycken frågor. Syftet med denna studie är att ta reda på hur deltagarna har upplevt studierna inom Kunskapslyftet och att ta reda på om de arbetslösa fick arbete efter Kunskapslyftet. Vi belyser också deltagarnas – och föräldrarnas utbildningsbakgrund samt områdets utbildningshistoria. Vi har också tagit reda hur stora övergångarna till högskolan är. Vi vill med denna studie också ta reda på vad de f.d. deltagarna gör idag. Resultatet visar att en förvånansvärd hög procent av deltagarna gick vidare till högskolestudier. En stor procent fick arbete lättare och snabbare tack vare sina studier på vuxenutbildningen. Den största förtjänsten tycks ligga på det personliga planet med höjt självförtroende och allmänbildning. De har studerat för sin egen skull och inte för att någon annan kräver det. Liksom i övriga delar av Sverige så tog kvinnorna chansen att utbilda sig. De lågutbildade männen som man ville skulle komma till Kunskapslyftet uteblev även i undersökningsområdet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka elevernas sociala bakgrund på Elementarläroverket för flickor i Falun under tidsperioden 1875-1948. De källor som ligger till grund för undersökningen består av noteringar om fädernas yrke hämtade ur matriklar från flickskolans arkiv. Uppsatsen ämnar också undersöka hur undervisningsplanen såg ut och vilka flickor som, när möjlighet fanns, tog sig vidare till gymnasium eller vilka som fick avsluta sin utbildning för att återvända hem. Kartläggningen över flickornas sociala bakgrunder undersöks över tid för att se om någon förändring skett i den sociala rekryteringen. Resultatet visar att eleverna vid flickskolan främst kom från samhällets mellersta skikt något som i undersökningen benämns som Socialgrupp 2. Undersökningen visade även att flickornas fäder i första hand utövade yrken inom yrkeskategorin tjänstemän på mellannivå. När det kommer till vilka flickor som läste vidare på gymnasium var det i första hand flickor ur samhällets högsta skikt, Socialgrupp 1 som tog sig vidare till högre utbildning. De elever som avbröt sina studier förändrades över tid och varierade också med social bakgrund.

I denna uppsats behandlas hur latinelever i dagens gymnasieskola tänker kring ämnet. Latinets roll som skolämne har varit föremål för debattbåde under 1800-talet och första halvanav 1900-talet. Från att ha haft en mycket stark ställning och hög status har ämnet marginaliserats allt mer. Med hjälp av en enkät med öppna frågor har jag gjort en kvalitativ studie av latinelevernas uppfattningar om ämnets kärna och eventuella framtidsnytta. De teman som framkommit har satts i relation till tidigare forskning om argumentationen i framförallt 1800-talets latinstrider. Undersökningn visar att grammatikstudiet upplevs som en mycket central del av ämnet, medan flertalet elever tror sig få störst nytta av de allmänspråkliga kunskaper som latinet ger och som kan vara till hjälp vid inlärning av moderna språk. Grammatikens starka närvaro i elevernas medvetande sätts i relation till älder föreställningar om latinstudiet som ett redskap för att träna den allmänna intellektuella förmågan. En ganska vanlig uppfattning bland eleverna är också att nyttan med latinet är att det ger allmänbildning och personlig status vilket jämförs med Bourdieus begrepp kulturellt kapital.