För att arbeta i den nya gymnasieskolan som träder i kraft i höst (2011) är det viktigt att sätta sig in i de förändringar som reformen innebär. Syftet med denna uppsats har varit att reda ut vilka de största nyheterna i den nya gymnasieskolan är. Detta har analyserats utifrån ett utbildningshistoriskt perspektiv för att ge förändringarna ett större sammanhang och utifrån ett livslångt lärandeperspektiv för att se hur den nya gymnasieskolan ska bli en del av elevernas livslånga lärande. Analysen har gjorts genom studier av dokument på den politiska nivån och den operationaliserande nivån, där bland annat Skolverkets publiceringar ingår. Även utbildningshistorisk litteratur och litteratur och artiklar kring livslångt lärande har studerats för att sätta förändringarna i ett större perspektiv. En jämförelse har gjorts mellan dagens gymnasieskola som har letts under ledorden valfrihet och flexibilitet och den nya gymnasieskolan som har ledorden högre krav och kvalitet. Studiens resultat visar att det kommer många nyheter i den nya gymnasieskolan. Exempelvis kommer den nya gymnasieskolan att innefatta åtstramningar i ordningsregler och inträdeskrav, och ny omfattning på de gymnasiegemensamma ämnena, tidigare kallat kärnämnen. En ny betygsskala införs och två examina införs, en högskoleförberedande examen och en yrkesförberedande examen. Dessa förändringar syftar till att på sikt höja kvalitén i den Svenska gymnasieskolan. Studien visar också att den svenska skolan har förutsättningar för att ge ungdomar en bra start på ett livslångt lärande.

Jag hävdar att religionsundervisningen för ungefär tre decennier sedan var mindre öppen för flera religioner, till skillnad från dagens religionsundervisning på grundskolan. Därför är mitt syfte att undersöka om religionsundervisningen förr var lika öppen för andra religioner som dagens undervisning är och dessutom försöka få några åsikter om framtidens undervisning. För att besvara mitt syfte använder jag följande frågeställningar: Hur såg religionsundervisningen ut för tre decennier sedan? Hur ser religionsundervisningen ut i dag? Vad låg/ligger fokus på i undervisningen? Hur såg/ser lärarna på läroplanerna? Hur kan religionsundervisningen komma att se ut i framtiden?

Uppsatsen är en litteraturstudie och syftar till att kritiskt belysa den nu pågående gymnasiereformen ur ett utbildningshistoriskt perspektiv med särskilt fokus på enhetlighet, jämlikhet och likvärdighet, för att se likheter med och avvikelser från tidigare strävanden. Reformen analyseras sedan ur ett liberalt jämlikhetsperspektiv efter John Rawls’ teori om rättvisa. I rättviseanalysen fokuserar jag särskilt differ-entieringen av gymnasiet i högskoleförberedande respektive icke högskoleförbered-ande program.    I min utbildningshistoriska analys visar jag hur reformen är ett trendbrott i svensk utbildningspolitisk tradition dels genom att ange kunskapsnivån i skolan som främsta orsak till reformen och inte sociala aspekter, dels eftersom den innebär en återgång till en differentierad gymnasieskola. Samtidigt visar det sig att utbildningspolitiken är klassiskt borgerlig och i det avseendet är reformen inte överraskande.    En rättvis skolstruktur erkänner den kultur- och kunskapstradition som eleverna är en del av, för dem tidigt in i denna tradition, och lär dem efterhand att använda sina kunskaper på ett personligt sätt. En rättvis struktur överlämnar allt mer ansvar till individen att själv välja sitt liv i enlighet med sina drömmar och mål i takt med att personen blir äldre. Min rättviseanalys leder till slutsatsen att reformen är rättfärdig-ad eftersom regeringen identifierar problem redan i grundskolan och sätter in extra resurser där för att höja kvaliteten. Förutsatt att elever har möjlighet att komplettera sin yrkesutbildning med högskolebehörighet både under och efter gymnasiet, vilket regeringen har utlovat, menar jag att GY 2011 är en rättvis struktur som bättre tar hänsyn till individens livsmål än den utgående gymnasieskolan.

No description available.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2004.

Forskningsöversikten är till huvudsak ett litteraturstudium som spänner över perioden 1962-2011 och syftar till att frilägga den värdegrund på vilka läroplanerna vilar. Studiet innefattar en genomgång av de huvudsakliga källorna som berör ämnet läroplan och läroplanskod i form av artiklar och avhandlingar. Studiet bearbetar inte primärt inte de läroplanstexter den angivna litteraturen avhandlar men analyserar den värdegrund som återspeglas i läroplanerna i de artikeltexter och avhandlingar som används. Studiet visar att de svenska läroplanerna från Lgr 62 till Lgr 11 tydligt använder en demokratisk grundidé som värdegrundade fundament men att vad denna demokratiska grundidé innefattar varierar något över tid i relation till samhällsutveckling och förändringar i samhället. Tre viktiga bakomliggande påverkansfaktorer lyfts fram i studiet. 1) Varje läroplan är ett barn av sin tid varvid läroplanen är den arena där skolan för en pågående dialog med de övergripande stora förändringar som sker i samhället och hur dessa påverkar undervisningen. 2) Läroplanerna är också en arena där olika politiska ideologier söker påverka undervisningen i linje med sina egna övertygelser och ideal. 3) Läroplanerna påverkas också av underliggande trender inom den pedagogiska forskningen som i sin tur ger återverkan på hur läroplanen förstås och utformas.

No description available.

De pedagogiska dataspelen Kalle kunskap och Äventyrarna, producerade under början på 2000-talet har undersökts genom en utbildningshistorisk studie i syfte att bidra med förståelse om hur kunskap och lärande tar sig i uttryck i dataspelen. För att uppfylla syftet med studien har tre huvudsakliga inriktningar styrt studien. Dataspelens uppbyggnad, de pedagogiska metoder som används i dataspelen samt jämförelse med den dåvarande läroplanen, Lpo94. En kvalitativ innehållsanalys har använts genom att jag, författaren själv har spelat de flesta av dataspelen. Det teoretiska ramverket har huvudsakligen utgjorts av läroplanskoder, ett sätt att synliggöra olika teman som framträder i läroplanen. I tillägg har spelifiering och multimodalt lärande använts för att analysera dataspelen. Fakta, förtrogenhet, förståelse och färdighet som är ledorden för Lpo94 synliggjordes även i dataspelen. Färdigheter inom matematik, problemlösning och logiskt tänkande värderas högt. Den rationella läroplanskoden var tydlig i Lpo 94 vilket även syntes i dataspelen. Pedagogiken i dataspelen präglades av individuell inlärning, belöning och lekfullhet. Kombinationen av detta motiverar spelaren till att fortsätta spela dataspelen. Spelelementen i dataspelen motiverar de fyra spelartyperna och dataspelen blir då anpassat till olika personligheter.

The aim of this thesis is to characterise the shifting relationship between public and private education in nineteenth-century Sweden. It does so by a study of modern language teaching in Stockholm 1800–1880. Whereas modern languages had long been taught by private language masters, German, French and English were only officially recognised as subjects of public grammar schools in 1807. The study shows that, unlike the impression given by earlier studies, the introduction of public teaching of modern languages did not bring an end to private language instruction. The study further demonstrates that although private language teaching continued to thrive alongside the expanding public language education, the relationship between the two types of education changed over time. Until the 1840s, both private and public education operated as competitors in a local educational market, adjusting their language teaching to local demand and mutual competition. A crucial condition for this competition was the fact that state curriculums still had a relatively limited impact on the actual teaching of public schools. In the later part of the century, the language teaching within public schools became more influenced by the idea of formal education, leading to an increased focus on grammar. Simultaneously, the role of private language instruction evolved into complementing public teaching, primarily by providing the practical proficiency neglected in public schools. While the study questions the importance and effects of central reforms, especially in the earlier decades of the 19th century, it points to other significant factors that influenced the local education market. In particular, the gradual centralisation and systematisation of public schools diminished their ability to cater for local demand. But the growing importance of formal credentials meant that public schools had less need to compete for students. Students were no longer necessarily attracted by the practical usefulness of schooling, creating both the possibility of the specific form of language teaching that developed within public schools, as well as the need of supplementary private instruction.

Studiens övergripande syfte är att undersöka institutionen folkskolans syn på finska krigsbarn i Alvestabygden åren 1941-1945. Utifrån en strukturalistisk institutionsteori analyseras folkskolans behandling av de finska krigsbarnen, såsom det ger sig uttryck i källmaterialet. Källmaterialet består av examenskataloger från 30 folkskolor och material från Hjälpkommittén för Finlands barns arkiv. Folkskolans syn på krigsbarnen är intressant då folkskolan är den stora offentliga socialisationsagenten. Under perioden behöll fortfarande den Herbartska pedagogiken sitt grepp om skolan. De Herbartska idéerna fick tillsammans med en auktoritär skolkultur som resultat en skola med en disciplinerande funktion. En av studiens frågeställningar grundar sig på Bergs teori om utbildningssociologiska funktioner. Skolans funktioner är enligt den att reproducera en kunskapsbas/samhällsstruktur, kvalificera/sortera barnen för vuxenlivet, socialisera dem och förvara dem. Ur de 30 folkskolornas cirka 400 examenskataloger har 51 examenskataloger med spår av misstänkta krigsbarn sorterats ut. Undersökningen visar att 15 av 30 undersökta folkskolor har mött finska krigsbarn. Antalet unika krigsbarn har uppgått till 39. Folkskolans relation med de finska krigsbarnen var dubbelbottnad. Betygen visar att barnen klarat sina årskurser i alla de fall då de läst hela läsåret. Examenskatalogerna säger också en hel del om folkskolans syn på barnen. De är i stor omfattning särbehandlade i katalogerna. Det yttrar sig främst i att de i 35 av de 51 examenskatalogerna är placerade avskilda från de andra barnen i klasslistan. Det trots att olika lärare har använt olika principer för placeringen av barnens namn. Det yttrar sig ännu tydligare i noteringar kring de finska barnens namn. Det finns noteringar som till exempel ”finsk (räknas ej)”, ”finsk” har antecknats med röd penna vid namnen, det finns också exempel där man skrivit ”F” vid de finska namnen. Allt det här tyder på att folkskolan såg de finska barnen som något som skulle särbehandlas. Psykologen Lagnebro har i sin forskning hävdat att diskriminering i form av särbehandling i Sverige har fördjupat de finska krigsbarnens identitetsproblem i vuxenålder. Uppsatsen ger stöd för att även folkskolan särbehandlat de finska krigsbarnen och därmed medverkat till de framtida identitetsproblemen. I källmaterialet finner studien stöd för samtliga av Bergs utbildningssociologiska funktioner. Läsaren kan notera att förvaringsfunktionen var stor. De finska barnens närvaro i skolan tenderar att ha varit högre än de svenska barnens. Det trots att källmaterialet visar på en efterfrågan på skolbarnens arbetskraft i det lokala jordbruket.