Likvärdighet är ett begrepp som ofta florerar i skoldebatten utan att det nödvändigtvis används på samma sätt eller med samma innebörd. Historiskt sett och utifrån tidigare forskning kan en liknande iakttagelse göras då begreppet förefaller byta både form och karaktär i och med läroplansreformer. Den här uppsatsens syfte är att i förarbeten och läroplaner knutna till läroplansreformerna åren 1978–2011 synliggöra framträdande förståelser av likvärdighet samt studera hur de speglas i historieämnet och dess kursplaner. Att även historieämnet och dess kursplaner studeras medför att den här uppsatsen kan ses både bekräfta tidigare forskning och bidra med ny kunskap. Metodvalet i form av kvalitativ dokumentanalys i kombination med ett teoretiskt avstamp i läroplansteori innebär ett särskilt fokus på de språkliga framställningarna, och värdet utifrån vilken effekt de kan få för det omgivande samhället. Slutligen knyts de språkliga framskrivningarna till en eller flera av fyra jämlikhetsprinciper för att synliggöra vilken form av likvärdighet som kan utläsas ur sammanhanget. Resultatet påvisar att de språkliga framställningar som synliggörs i förarbetena kan utläsas som förståelser av likvärdighet på ett eller flera sätt. Det går även att finna spår av förarbetena i läroplanerna även om de ej förändras i lika stor utsträckning. Slutligen framgår förståelser av likvärdighet även i kursplanerna för historia. Dessa framskrivningar kan härledas till respektive förarbete och läroplan vilket medför att en spegling av dessa framgår i kursplanerna. Detta kan även sägas om historieämnet i stort som till följd av läroplansreformerna genomgår strukturella förändringar motiverade av de likvärdighetsförståelser som framgår i förarbetena.

För att förstå dagens förskola och rådande barnsyn behöver vi förstå vår historia. Syftet med denna studie är att undersöka ledarinnors föreställningar om barn och barndom genom att studera observationsprotokoll från 1940-talets barnträdgårdar, där ledarinnor under flera år har följt 28 barns utveckling. Med stöd av kritisk diskursanalys (CDA) har jag undersökt hur ledarinnornas språk konstruerar barnens identitet - inom CDA benämnt som ’etos’. Resultatet tyder på att ledarinnorna hade en mångfacetterad och tillåtande barnsyn med en verksamhet präglad av glädje och värme. Resultatet visar att flickorna och pojkarna på många sätt beskrevs i liknande ordalag, såsom glada och duktiga men att skillnader förekom mellan könen. Flickorna beskrevs oftare som hjälpsamma och lugna medan pojkarna beskrevs med mer varierade ord.  Pojkarna fick även mer plats i form av att ledarinnorna skrev längre anteckningar om dem än om flickorna. Studien har gett värdefull ny information inom ett negligerat forskningsfält, men ytterligare empiri behövs för att se tydligare mönster.

Med hjalp av en hermeneutisk analysmetod har Orebros kommunala flickskolas verksamhet under lasaren 1956-1958 undersokts utifran ett genusperspektiv. Arkivhandlingar fran Orebros stadsarkiv och den nationella undervisningsplanen fran ar 1955 utgor studiens empiriska material. De teoretiska ramverken for studien har utgatt fran genusteorins ideer och tanken om den ideala medborgaren. Studien har tagit avstamp fran tidigare forskning som fokuserat pa utbildningsvasendet ur ett genusperspektiv i en nationell och i en internationell kontext. Analysen for studien ar disponerad i tre delar som ar kopplade till undersokningens syfte och forskningsfragor. Analysens olika delar beror skolans fostransuppdrag, konsmonster i skolans verksamhet och elevernas karriarplaner ur ett klass- och konsperspektiv. Resultaten som framkommit i analysen har varit varierade, bland annat har konsmonster kopplade till den kvinnliga stereotypen identifierats. Det har aven konstaterats att den nationella undervisningsplanen och Orebros kommunala flickskola bidrog till uppratthallandet av datida konskonstruktioner. En annan observation som kunde urskiljas var att elevernas framtidsutsikter paverkades av de genusarrangemang som var framtradande inom skolans verksamhet. Ett utmarkande resultat som framkom av analysen visade att 3 av 4 elever avvek fran de datida konsmonstren med sina handlingar och pa sa satt rubbades genusordningen som radde under den har tidsperioden.

Arbetet beskriver i sin första del latinämnets historia i den svenska gymnasieskolan med tyngdpunkt på 1900-talets senare del. Det är en utveckling som gått från att ha latin som bärande språk både som skolämne och som undervisningsspråk under 1500-talet till att vara ett småämne som inte alla skolor erbjuder idag. Den andra delen av arbetet undersöker vilka förändringar som påverkat latinämnet i gymnasieskolan och vad det har fått för följder. Några kurs- och timplaner från 1900-talet har granskats och personer med anknytning till latinundervisning intervjuats. Ur detta framkommer det att den nya gymnasieskolan som infördes 1965 har påverkat ämnets ställning i skolan stort genom att det inte längre var obligatoriskt att läsa latin på den då s.k. latinlinjen. En andra påverkan är gymnasiereformen 2000, då latinämnet delades upp i tre kurser. Detta har visserligen gynnat tillgängligheten (på de skolor som erbjuder latin), men fört till grundare kunskaper, då förhållandevis många elever väljer att läsa endast den första kursen. En tredje påverkan på latinämnet har även den reform i början av 1990-talet haft som gjorde det möjligt för kommunerna att fritt fördela en summa pengar på de utbildningsbehov de prioriterar. Eftersom latin i dagens samhälle inte ses som ett viktigt och nyttigt ämne, är det inte förvånande att kommunerna inte prioriterar latinämnet. / The essay describes the situation of Latin in the Swedish High School with focus on changes during the 20th century.

For a long time, few historical studies have focused on the life of girls, especially rural, working class girls’ experiences. Within the field of Swedish educational history, scholars have tended to delve into the lives of the daughters of the bourgeoisie rather than the girls in the public elementary schools (folkskolan). Because of this, the dominant image that comes to mind when thinking of a turn of the century schoolgirl is someone from the upper class attending an all girls’ school. This master’s thesis aims to widen both the field of girlhood studies and that of educational history by looking at the “process of girling” taking place in the Swedish public elementary school between 1900 and 1930. A starting point is the notion explored by Judith Butler and Fanny Ambjörnsson: that gender is a result of repeated actions, such as running in a certain way, playing with your friends, or wearing specific clothes – or the absence of these actions. This thesis explores these actions, in addition to the reaction of the worlds around them. Utilizing data collected from nine school related questionnaires sent out between the 1950s and 1990s by The Institute for Language and Folklore, it compares the experience of an average schoolgirl with the dominant bourgeoisie ideal and the ideal taken from a dominant periodical for public elementary school teachers. Actions of resistance, queer or “skeva” acts and how they play a part in the process of girling, will also be explored. The primary conclusion drawn from the analysis of this material is that the situation for working class girls differs somewhat from that of more privileged peers, as well as the ideal constructed in the periodical. While girls from the bourgeoisie were also expected to fulfill the role of wife and mother, the conditions differed. One example is the kind of rural crafts or handicraft made by the working class girls from an early age. This activity was an important contribution the economy of the family and definitely not a past time as it was in the upper class. Even though a ban on child labor had been passed, it seemed as though children working was a very normalized part of life in rural areas as more often than not, it was children that were responsible for bringing water into the classroom and tending the iron stove. The possibilities for working class girls appears to have been limited continuing into the 1920s as the only secondary education available for a majority of the girls was in domestic skills for the purpose of managing a private household. Although young women from the upper class were shut out from many professions, they still had greater access to higher education. On the contrary, most working class women did not even attend secondary school as evidenced by the source material report showing women staying on the home farm, or starting work somewhere else. Firmness and austerity of mind can be identified among the girls at a time where the everyday work at home and in school needed to be done and sulking simply was not an option. The many reports of actions of resistance to the social norm show that the limits of girlhood were constantly being challenged by the schoolgirls in the study.

This master’s thesis analyzes how cultural policy was problematized in three governmental policy areas; culturalpolicy for the free sector, education policy and popular education policy, during the social democrat Ragnar Edenman’s time (1957-67) as minister of ecclesiasticalaffairs. Earlier research has examined the policy for the free sector, concerning artist’s economic problems. This thesisadds an analysis of the other fields of policy, which were reformed in the 1960’s by the same ministry. The purpose is twofold: first to examine if the two fields wereproblematized as a cultural policy. The conclusion is that popular education was part of what Edenman problematizedas a “wider cultural policy”. Education policy was not included in this field of reform, but not conceptually different from it. Secondly to examine what these threepolicies had in common as a problematization. This concept is combined with the concept of governmentality into ananalysis of how wider cultural policy was defined by two technologies, aesthetic education and environment. These elements are analyzed in programs for these fields of policy, their use of behavioral sciences and ideological programs after 1946. The conclusion is that the wider problematizationduring the early part of the period was part of a governmentality held together by a psychologically defined democratic subject. When cultural policy was defined as aseparate field of policy in the 1960’s, it lost contact with this governmentality’s focus on the citizen’s ethical behavior.Instead, its purpose was to fulfill goals of the citizen’s wellbeing in society. / Program: Bibliotekarie

<p>Arbetet bygger på ett ifrågasättande av synen på gymnasieskolans olika delar mellan åren 1965 och 1994 som idémässigt enhetliga med ett gemensamt syfte och utveckling. Uppsatsens syfte är att problematisera denna syn utifrån ett utbildningsfilosofiskt perspektiv. Syftet konkretiseras genom två frågeställningar, den första frågeställningen behandlar vilka idéer som uttrycks i skolans kursplaner, till vilken utbildningsfilosofi idéerna kan kopplas och hur de förändras under den undersöka tidsperioden. Den andra frågan behandlar vilka likheter och skillnader i utbildningsfilosofisk grund som finns mellan de olika ämnenas kursplaner under tidsperioden. Källmaterialet bearbetas genom textanalys i form av idéanalys för att på så sätt utvinna de idéer som utrycks. Därefter används idealtyper för att kategorisera idéerna till dess utbildningsfilosofiska grund. Slutligen görs en jämförande analys för att analysera likheter och skillnader mellan de undersökta ämnenas kursplaner. Resultatet av analyserna visar på att det finns vissa gemensamma drag gällande utbildningsfilosofisk grund och utveckling under den behandlade tidsperioden, men att skillnaderna är fler än likheterna. En av de slutsatser man kan dra av resultatet är att gymnasieskolan under tidsperioden mellan åren 1965 och 1994 hade ett splittrat syfte. De olika ämnena byggde inte på samma utbildningsfilosofiska grund och därmed syftande ämnena till att påverka eleven på olika sätt.</p>

<p>Jag hävdar att religionsundervisningen för ungefär tre decennier sedan var mindre öppen för flera religioner, till skillnad från dagens religionsundervisning på grundskolan. Därför är mitt syfte att undersöka om religionsundervisningen förr var lika öppen för andra religioner som dagens undervisning är och dessutom försöka få några åsikter om framtidens undervisning. För att besvara mitt syfte använder jag följande frågeställningar:</p><ul><li>Hur såg religionsundervisningen ut för tre decennier sedan?</li><li>Hur ser religionsundervisningen ut i dag?</li><li>Vad låg/ligger fokus på i undervisningen?</li><li>Hur såg/ser lärarna på läroplanerna?</li><li>Hur kan religionsundervisningen komma att se ut i framtiden?</li></ul><p> </p>

Arbetet bygger på ett ifrågasättande av synen på gymnasieskolans olika delar mellan åren 1965 och 1994 som idémässigt enhetliga med ett gemensamt syfte och utveckling. Uppsatsens syfte är att problematisera denna syn utifrån ett utbildningsfilosofiskt perspektiv. Syftet konkretiseras genom två frågeställningar, den första frågeställningen behandlar vilka idéer som uttrycks i skolans kursplaner, till vilken utbildningsfilosofi idéerna kan kopplas och hur de förändras under den undersöka tidsperioden. Den andra frågan behandlar vilka likheter och skillnader i utbildningsfilosofisk grund som finns mellan de olika ämnenas kursplaner under tidsperioden. Källmaterialet bearbetas genom textanalys i form av idéanalys för att på så sätt utvinna de idéer som utrycks. Därefter används idealtyper för att kategorisera idéerna till dess utbildningsfilosofiska grund. Slutligen görs en jämförande analys för att analysera likheter och skillnader mellan de undersökta ämnenas kursplaner. Resultatet av analyserna visar på att det finns vissa gemensamma drag gällande utbildningsfilosofisk grund och utveckling under den behandlade tidsperioden, men att skillnaderna är fler än likheterna. En av de slutsatser man kan dra av resultatet är att gymnasieskolan under tidsperioden mellan åren 1965 och 1994 hade ett splittrat syfte. De olika ämnena byggde inte på samma utbildningsfilosofiska grund och därmed syftande ämnena till att påverka eleven på olika sätt.

The purpose of this study is to explain the development of the first higher technical education in Trollhättan, with the added perspective of Trollhättans strong industrial profile as a city. The interesting thing being that the city did not try to first and foremost get a regular higher education, but a technical higher education instead. The study describes the political twists and turns the question took from its most early stage in the year 1940 and how the city's industrial profile did indeed have an impact on the development of the first higher technical education. Especially because there was a need for educated engineers in the city, as well as the country of Sweden in large during this time. The study also tries to explain the problems related to such a development, primarily by describing the lack of sufficient housing for schools during the 1950's, this meant that the higher regular school and the higher technical school had to cooperate in finding said housing. To put the study in context a brief summary of the educational system in large, Trollhättan as an industrial city during the 1940's and 1950's as well as Trollhättans educational system besides higher education, is also included. The resulting study has mostly been achieved by studying relevant sources in Trollhättans city-archives as well as the local paper ”Trollhättans tidning” during the relevant years 1956, 1958 and 1959.