No description available.

<p>De dövas kamp för en egen kultur har formats till att de har teckenspråket som sitt första språk och svenska skriftspråket som sitt andra språk. Idag har många döva och hörselskadade Cochleaimplantat (CI) i tidig ålder. Det har varit hårt debatterat under en period. Syftet i föreliggande studie var att undersöka attityden hos döva/gravt hörselskadade ungdomars inställning till Cochleaimplantat. 21 ungdomar mellan 14-18 år har besvarat en enkät och fem intervjuer har genomförts, tre med döva ungdomar utan CI (varav en hade haft CI tidigare) och två intervjuer med ungdomar med CI.</p><p> </p><p>Följande frågor har studerats i föreliggande studie:</p><ul><li>Vilka för- respektive nackdelar finns med Cochleaimplantat enligt ungdomarna?</li><li>Hur upplever döva/gravt hörselskadade ungdomarna det är att vara döv/gravt hörselskadad idag med eller utan Cochleaimplantat?</li><li>Hur tänker döva/gravt hörselskadade ungdomar om dövkulturens framtid?</li></ul><p> </p><p>Ungdomarna med CI ser inga större nackdelar med CI. Samtliga av deras familjer är hörande. De anser att det är bra att höra ljud och att de får mer tillgång till de hörandes värld genom CI. Några nackdelar är när implantatet går sönder då kan det förekomma en lång reparationstid. Andra ungdomar med CI har svårt när det blir tekniska problem med CI. Ungdomarna utan CI ser sig inte ha något behov av att operera in CI, det är endast några som har haft funderingar kring det. I deras familjer förekommer det i några fall andra personer som är döva.</p><p> </p><p>Ungdomarna utan CI anser att de som har implantat är svikare mot dövkulturen. En rädsla för att teckenspråket ska dö ut finns. Föräldrar som fattat beslut om att operera in implantat på barn i tidig ålder fattar ett avgörande över barnets egen vilja medan några ungdomar utan CI menar att CI är fult och att det syns. Ett ingrepp i hjärnan kan också väcka en rädsla.</p><p> </p><p>Alla ungdomarna i föreliggande studie har de flesta kamrater både med eller utan CI. De anser sig trivas i sin vardag och umgås med varandra i skolan. På fritiden träffas de med jämna mellanrum på ett teckenspråkscafé. Andra fritidsaktiviteter har de tillsammans med hörande och då är ofta en teckenspråkstolk närvarande.</p><p> </p><p>Samtliga ungdomar tänker fortsätta studera i framtiden. Flertalet kommer söka till riksgymnasiet i Örebro. I Örebro finns ett stort programutbud för döva och gravt hörselskadade. Undantagsvis tror någon deltagande om denne hade haft CI skulle han/hon ha kunnat söka en mer avancerad utbildning, medan några anser att de söker till den utbildning de har tänkt sig vare sig det finns en anpassning eller inte till dövhet och hörselnedsättning.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

De dövas kamp för en egen kultur har formats till att de har teckenspråket som sitt första språk och svenska skriftspråket som sitt andra språk. Idag har många döva och hörselskadade Cochleaimplantat (CI) i tidig ålder. Det har varit hårt debatterat under en period. Syftet i föreliggande studie var att undersöka attityden hos döva/gravt hörselskadade ungdomars inställning till Cochleaimplantat. 21 ungdomar mellan 14-18 år har besvarat en enkät och fem intervjuer har genomförts, tre med döva ungdomar utan CI (varav en hade haft CI tidigare) och två intervjuer med ungdomar med CI.   Följande frågor har studerats i föreliggande studie: Vilka för- respektive nackdelar finns med Cochleaimplantat enligt ungdomarna? Hur upplever döva/gravt hörselskadade ungdomarna det är att vara döv/gravt hörselskadad idag med eller utan Cochleaimplantat? Hur tänker döva/gravt hörselskadade ungdomar om dövkulturens framtid?   Ungdomarna med CI ser inga större nackdelar med CI. Samtliga av deras familjer är hörande. De anser att det är bra att höra ljud och att de får mer tillgång till de hörandes värld genom CI. Några nackdelar är när implantatet går sönder då kan det förekomma en lång reparationstid. Andra ungdomar med CI har svårt när det blir tekniska problem med CI. Ungdomarna utan CI ser sig inte ha något behov av att operera in CI, det är endast några som har haft funderingar kring det. I deras familjer förekommer det i några fall andra personer som är döva.   Ungdomarna utan CI anser att de som har implantat är svikare mot dövkulturen. En rädsla för att teckenspråket ska dö ut finns. Föräldrar som fattat beslut om att operera in implantat på barn i tidig ålder fattar ett avgörande över barnets egen vilja medan några ungdomar utan CI menar att CI är fult och att det syns. Ett ingrepp i hjärnan kan också väcka en rädsla.   Alla ungdomarna i föreliggande studie har de flesta kamrater både med eller utan CI. De anser sig trivas i sin vardag och umgås med varandra i skolan. På fritiden träffas de med jämna mellanrum på ett teckenspråkscafé. Andra fritidsaktiviteter har de tillsammans med hörande och då är ofta en teckenspråkstolk närvarande.   Samtliga ungdomar tänker fortsätta studera i framtiden. Flertalet kommer söka till riksgymnasiet i Örebro. I Örebro finns ett stort programutbud för döva och gravt hörselskadade. Undantagsvis tror någon deltagande om denne hade haft CI skulle han/hon ha kunnat söka en mer avancerad utbildning, medan några anser att de söker till den utbildning de har tänkt sig vare sig det finns en anpassning eller inte till dövhet och hörselnedsättning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur teckenspråkiga elever fostras till samhällsmedborgare genom gymnasielärares talhandlingar och språkbruk. Undersökningen fokuserar således på demokrati samt medborgarskap och i förhållande till elevernas specifika funktionshinder relateras detta till begreppen tillgänglighet och delaktighet. Materialet till undersökningen samlades in med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer och har bearbetats utifrån en diskursanalytisk teori- och metodlära. Diskursanalys innebär att forskaren analyserar hur språket bidrar till att forma uppfattningen av olika fenomen vilket för denna uppsats medför att lärarna genom sina talhandlingar bidrar till att forma uppfattningen av eleverna som samhällsmedborgare. Den diskursiva analysen resulterade i att fyra separata diskurser kunde formuleras: kunskaps-, ansvars-, trygghets- respektive arbetslivsdiskursen. Dessa diskurser presenteras med hjälp av citat från det empiriska materialet och visar hur eleverna förväntas agera på det ena eller andra sättet för att leva upp till de skilda medborgarroller som diskurserna erbjuder. Konsekvenserna av diskurserna problematiseras i förhållande till tidigare forskning som behandlar medborgarfostran av hörande elever respektive identitetsgestaltning hos döva (och hörselskadade). I resultatdiskussionen framträder ett mönster som visar att vissa diskurser leder eleverna som medborgare till ökad delaktighet och tillgänglighet i samhället medan andra snarare verkar i motsatt riktning.

Den här fallstudien, med kvalitativ inriktning, undersöker 1. döva och hörselskadade nyanlända elevers upplevelser av samhällskunskapsundervisning i svenska skolor, 2. samhällskunskapslärares perspektiv och upplevelser av samhällskunskapsundervisningen med döva och hörselskadade nyanlända elever. För att ta reda på det, gjordes kvalitativa intervjuer med totalt fem deltagare, därav tre representerade döva och hörselskadade nyanlända. De två andra deltagare är lärare i samhällsorienterande ämnen respektive samhällskunskap. I resultatet presenteras individuella aspekter och det visar sig att deltagarna har väldigt olika upplevelser och perspektiv på samhällskunskap men det de har gemensamt är utmaningar kring språk - de måste hantera två nya språk samtidigt - både svenskt teckenspråk och svenska. Den här gruppen har lite gemensamt med individer i befintliga studier om hörande nyanländas upplevelser av samhällskunskapsundervisningen och samhällskunskapsundervisningens innehåll och flera intressanta perspektiv framgår, såsom att en döv, teckenspråkig lärare är lättare att uppfatta än en hörande lärare som använder en teckenspråkstolk. Lärarnas redogörelser pekar på att döva och hörselskadade nyanlända har extremt olika kunskapsnivåer och det finns döva nyanlända som lider av språkdeprivation och det medför utmaningar i undervisningen. När det kommer till betygbedömning, sätts teckenspråket i fokus. Elevernas kunskaper bedöms utifrån det de uttrycker på teckenspråk under diskussioner och övriga moment under lektionerna (motsvarar muntlig bedömning). / <p>Betygsdatum: 2021-05-10</p>

Examensarbetets syfte är att få veta vad föräldrarna till döva och hörselskadade barn i länet vill vad det gäller Hörselhabiliteringens informationsmöten för föräldrarna samt Hörselhabiliteringens gruppverksamhet för deras barn.Jag valde att göra en kvantitativ undersökning och skickade ut 124 enkäter till föräldrar till döva och hörselskadade barn i Jönköpings län. Resultatet grundar sig på 88 av 124 möjliga enkäter. Sammanfattningsvis pekar resultatet av undersökningen på att de flesta föräldrar till döva och hörselskadade barn vill att Hörselhabiliteringen organiserar gemensamma informationsmöten för föräldrar tillsammans med andra föräldrar. Resultatet i undersökningen visar också att det stora flertalet av föräldrarna som svarat på enkäten vill att Hörselhabiliteringen ordnar gruppverksamhet för deras barn. / Expectations on habilitation from parents of children who are deaf and hard of hearing

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur personer med lätt eller måttlig hörselnedsättning uppfattar möten med personal inom den öppna och slutna hälso- och sjukvården med fokus på kommunikation. En intervjustudie med kvalitativ grund, som bestod av fyra deltagare med nedsatt hörsel, genomfördes. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant varefter texten kom att analyseras med inspiration av den fenomenografiska ansatsen. Fyra beskrivningskategorier framträdde; Att leva med hörselnedsättning, Att påverkas av miljön, Att känna förståelse ger bekräftelse och Att känna sig osynliggjord. Studiens resultat visade att med en ökad kunskap och en större förståelse för denna patientgrupp, skulle möjlighet till ögonkontakt, läppavläsning, samt tillgång till en adekvat miljö kunna åstadkommas. Detta skulle således kunna vara en rimlig åtgärd för att etablera ett optimalt möte mellan vårdpersonal och personer med hörselnedsättning. / The aim of this study was to describe how people with light or moderate hearing impairment can experience meetings with health care professionals with focus on communication. The main research postulation can be viewed as qualitative. The study consists of four participants with hearing impairment. The interviews were tape recorded and typewritten verbatim, to form the basis for analysis inspired by the phenomenographic approach. The main result consists of four different categories: To live with hearing impairment, The impact of the environment, Understanding gives confirmation and To be invisible. To be able to create optimal meetings between health care professionals and patients with hearing impairment some requirements need to be fulfilled. This study indicates that with greater knowledge and understanding for this group of patients, eye-contact, lip-reading and access to adequate environment, it is possible to create meetings with focus on communication.

Syftet är att undersöka hur några verksamma lärare uppfattar döva och hörselskadade elevers tidiga läs- och skrivutveckling. Metoden är kvalitativa intervjuer med fyra lärare i en specialskola för döva och hörselskadade elever. Jag strävar efter att få en bild av vilka faktorer som kan påverka döva och hörselskadade elevers läs- och skrivutveckling. Vidare vill jag ta reda på hur man kan förbättra döva och hörselskadade elevers tidiga läs- och skrivutveckling.Sammanfattningsvis visar det sig att det finns flera olika faktorer som på olika sätt kan påverka döva och hörselskadade elevers läs- och skrivutveckling. Det kan vara elevernas språkliga bakgrund, lärarnas förhållningssätt till döva och hörselskadade elever, lärarnas arbetssätt, motivation hos eleven, läraren och även personer i elevens omgivning, avsaknad av anpassat läromedel och eventuellt ytterligare funktionshinder hos eleven. De förbättringar jag kom fram till är att det behövs ett gemensamt synsätt på hur man ska arbeta med läs- och skrivutveckling hos döva och hörselskadade elever hos alla lärare och i organisationen. Samarbetet mellan specialskolan och förskolan och hemmet behöver utvecklas.

<p>Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare som undervisar döva på gymnasienivå arbetar med sin tvåspråkiga undervisning. Vår forskningsfråga har varit ”Hur arbetar lärare med planering av sin tvåspråkiga undervisning – utifrån vad som anges i styrdokument - inom svenskämnet på gymnasienivå?”.</p><p>Vi har antagit att lärare använder styrdokument i och med planeringen. De styrdokument som finns avsedda för dessa lärare är Läroplan för de frivilliga skolformerna 1994 och kursplan Svenska för döva. Styrdokumenten talar om lärares ansvar och skyldigheter. Vår fråga har varit hur lärare planerar. Det vi har strävat efter är att beskriva lärares egna erfarenheter och upplevelser samt åsikter.</p><p>Planering utifrån styrdokument har varit vår utgångspunkt. Sedan har vi antagit elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet som de stöd dessa lärare har för planeringen av sin tvåspråkiga undervisning. Det har följaktligen blivit fyra delar i vår undersökning; styrdokument, elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet.</p><p>Som metod har vi tillämpat kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat fyra lärare som undervisar döva i svenska på gymnasienivå.</p><p>Som resultat har vår intervjustudie visat att informanterna har olika erfarenheter, upplevelser och åsikter. När det gäller styrdokumenten är gemensamt för informanterna att de anser att läroplanen är diffus. Dock är det olika vad gäller informanternas arbete med planeringen, alla har till exempel arbetat olika lång tid. Beträffande arbetslagsarbete är det i hög grad olika för informanterna. De får olika stöd genom arbetslagsarbete. För vissa diskuteras det mycket om språkfrågor inom arbetslaget medan det inte är likadant för andra. I fråga om elevmaterial har vi konstaterat att det råder brist på material, direkt anpassat till informanternas elever. Vad gäller kunskap om dövas tvåspråkighet har vi konstaterat att det finns ett behov av mer diskussioner och utbyte av erfarenheter och kunskaper kring tvåspråkighet.</p><p>Nyckelord: Planering, Tvåspråkig undervisning, Svenskt teckenspråk, Tvåspråkighet, Döva</p>

Denna uppsats syftar till att belysa hur lärare som undervisar döva på gymnasienivå arbetar med sin tvåspråkiga undervisning. Vår forskningsfråga har varit ”Hur arbetar lärare med planering av sin tvåspråkiga undervisning – utifrån vad som anges i styrdokument - inom svenskämnet på gymnasienivå?”. Vi har antagit att lärare använder styrdokument i och med planeringen. De styrdokument som finns avsedda för dessa lärare är Läroplan för de frivilliga skolformerna 1994 och kursplan Svenska för döva. Styrdokumenten talar om lärares ansvar och skyldigheter. Vår fråga har varit hur lärare planerar. Det vi har strävat efter är att beskriva lärares egna erfarenheter och upplevelser samt åsikter. Planering utifrån styrdokument har varit vår utgångspunkt. Sedan har vi antagit elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet som de stöd dessa lärare har för planeringen av sin tvåspråkiga undervisning. Det har följaktligen blivit fyra delar i vår undersökning; styrdokument, elevmaterial, arbetslagsarbete och kunskap om dövas tvåspråkighet. Som metod har vi tillämpat kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat fyra lärare som undervisar döva i svenska på gymnasienivå. Som resultat har vår intervjustudie visat att informanterna har olika erfarenheter, upplevelser och åsikter. När det gäller styrdokumenten är gemensamt för informanterna att de anser att läroplanen är diffus. Dock är det olika vad gäller informanternas arbete med planeringen, alla har till exempel arbetat olika lång tid. Beträffande arbetslagsarbete är det i hög grad olika för informanterna. De får olika stöd genom arbetslagsarbete. För vissa diskuteras det mycket om språkfrågor inom arbetslaget medan det inte är likadant för andra. I fråga om elevmaterial har vi konstaterat att det råder brist på material, direkt anpassat till informanternas elever. Vad gäller kunskap om dövas tvåspråkighet har vi konstaterat att det finns ett behov av mer diskussioner och utbyte av erfarenheter och kunskaper kring tvåspråkighet. Nyckelord: Planering, Tvåspråkig undervisning, Svenskt teckenspråk, Tvåspråkighet, Döva