Syftet med studien är att undersöka hur lärare kan utveckla läsförståelse och läslust hos specialskolans elever. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer. Fyra svensklärare som arbetar på specialskolan, en förskollärare som arbetar i en barngrupp med döva och hörselskadade barn samt sex elever i specialskolan har deltagit i studien. Resultatet visar att både lärare och elever upplever att samtal och högläsning stimulerar läsförståelsen. De upplever även att läslust väcks genom den nyfikenhet som läraren kan skapa hos eleverna då han/hon på ett spännande sätt berättar om handlingen i en bok. Ett rikt teckenspråk främjar förståelsen av texter. Slutsatsen är att självkänsla är viktigt för läslusten och att det gäller för läraren att se varje elev och möta den där den befinner sig i sin process mot att bli en aktiv läsare.

<p>Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.</p>

<p>Denna uppsats tar upp en kvantitativ jämförelse mellan två material. I det ena materialet är de två deltagarna hörselskadade och i det andra materialet är de två deltagarna hörande. Jämförelsen visade att alterinitierade reparationer förekom mer frekvent i samtalet mellan två hörselskadade. I jämförelsen med självinitierade reparationer kunde ingen skillnad utvisas mellan materialen. Djupanalysen av alterinitierade reparationer i materialet med de hörselskadade deltagarna visar att samtalet får högre progressivitet ju starkare reparationer som används. Det visar sig att humor och betoningar ibland försvinner mellan problemkällan och reparationen. Det är sällan problemkällan och reparationer är grammatiskt identiska men när de är identiska försvinner det som nämnts ovan.</p>

Det finns ungefär 8 000 – 10 000 teckenspråkiga barndomsdöva i Sverige idag och det tillkommer ytterligare fler individer som har valt teckenspråk som sitt första språk. Teckenspråket blev erkänt som dövas första språk 1981 av Sveriges Riksdag och i samband med erkännandet fick barn rätt att få undervisning på teckenspråk. Svenska och internationella undersökningar har påvisat att bristfällig kommunikation mellan barn och föräldrar och med den närmaste omgivningen gör att barnet får en dålig identitetsutveckling. Detta har i sin tur lett till att individer i vuxen ålder lidit av psykiska problem och i sociala relationer till andra. Omgivningens attityder och typ av bemötande av det enskilda barnet har också stor påverkan på dennes utveckling. Studien är kvalitativ, en litteraturstudie med fokus på utvalda svenska och internationella genomförda undersökningar. Utifrån studier kring befintlig litteratur och forskning har följande frågeställning försökts besvaras; Vilka är de primära faktorerna som påverkar det enskilda teckenspråkiga barnets identitetsutveckling? Syftet med denna uppsats är att beskriva och diskutera hur faktorer som familjen och skolan påverkar teckenspråkiga barns identitetsutveckling.

Denna uppsats tar upp en kvantitativ jämförelse mellan två material. I det ena materialet är de två deltagarna hörselskadade och i det andra materialet är de två deltagarna hörande. Jämförelsen visade att alterinitierade reparationer förekom mer frekvent i samtalet mellan två hörselskadade. I jämförelsen med självinitierade reparationer kunde ingen skillnad utvisas mellan materialen. Djupanalysen av alterinitierade reparationer i materialet med de hörselskadade deltagarna visar att samtalet får högre progressivitet ju starkare reparationer som används. Det visar sig att humor och betoningar ibland försvinner mellan problemkällan och reparationen. Det är sällan problemkällan och reparationer är grammatiskt identiska men när de är identiska försvinner det som nämnts ovan.

I Sverige går barn i skolan i ungefär 12 år och det är i skolan de ska ges möjligheten att utveckla sitt språk. I Sverige talas det runt 150 olika språk och ett av dem är svenskt teckenspråk. Svenskt teckenspråk talas av bland annat personer med hörselnedsättning. För att barn som föds med hörselnedsättning på bästa sätt ska kunna tillägna sig kunskaper och ges möjlighet att utveckla sitt språk i skolan bör de undervisas på både talad svenska och svenskt teckenspråk. Många barn som föds idag med hörselnedsättning placeras i kommunala skolor där de får gå integrerat med barn som har normalhörsel och lärare som inte behärskar svenskt teckenspråk. Detta kan leda till att elever med hörselnedsättning hamnar utanför gemenskapen och går miste om viktig kunskap.Denna uppsats syftar till att undersöka lärares erfarenheter av hörselskadade och teckenspråkiga elever som går integrerat i kommunala skolor. Uppsatsen syftar också till att undersöka lärarnas erfarenheter av användandet av svenskt teckenspråk.Uppsatsen utgår från semistrukturerade intervjuer som gjorts under vårterminen -17 med fem yrkesverksamma lärare. Av resultatet från intervjuerna framkommer det att dessa lärare inte har mycket kunskap inom teckenspråket men är öppna för att lära sig och på så sätt kunna möta hörselskadade och teckenspråkiga elever och deras behov på bästa sätt.

Denna studie kommer att belysa musikens betydelse för döva och hörselskadade barns utbildning och estetiska/sensoriska upplevelse. Syfte med denna studie är att undersöka om förskollärare arbetar med musikundervisning i förskolan och hur arbetar de med musikundervisning med döva och hörselskadade barn. Metoden som använts i studien är en kvalitativ och semistrukturerad intervjuform.Teorin som studien utgår ifrån är didaktik och analysmetoden som studien har använts sig av är abduktiv som innebär att analysen har genomförts genom att växla mellan empirin och teorinI resultatet sammanfattades intervjun med förskollärarna och kopplade samman med de didaktiska frågorna vad, hur och varför som är centralt för resultatet. I resultatet får man även ta del av hur pedagogerna jobbar med döva och hörselskadade barn och på vilket sätt dem gör det på. Studien kom fram till att pedagogerna arbetar med musik genom sång, rytmik och rörelse. Pedagogerna fokusera mer på musiken som lärande akt än musik som lärandeobjekt. Alltså pedagogerna använde sig av musik som stöd för att utveckla andra fokusområde.

Övergången från gymnasiet till vidare studier eller arbete är en viktig och känslig tid för ungdomar och de är en sårbar grupp på arbetsmarknaden. För unga döva och hörselskadade är sårbarheten ännu större då de upplever hinder som kan påverka deras karriärval. Syftet med examensarbetet var att bilda kunskap om vilka faktorer som påverkar unga döva och hörselskadade i deras karriärval efter gymnasiet och där utöver deras upplevelser av studie-och yrkesvägledning inför denna övergång. Åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med döva och hörselskadade i åldersspannet 23–34 år. Datainsamlingsmetoden valdes då målet var att informanternas egen berättelse skulle stå i centrum. Analysen av data har utgått från de fyra huvudteman som fanns i intervjuguiden: bakgrund, karriärval och påverkansfaktorer, övergångar samt erfarenheterav Studie- och yrkesvägledning, SYV. Resultatet visade att informanterna upplevde hinder, men att det finns en skillnad mellan döva och hörselskadade, då de hörselskadade uppfyllde sina mål trots motgångar. Flertalet av informanterna kände sig oförberedda inför övergången till vuxenlivet. Erfarenheter av SYV var bristfälliga eller obefintliga, inga informanter upplevde att de fick vägledning. Skillnader mellan grupperna döva ochh örselskadade diskuteras utifrån deras olika villkor. Slutligen diskuteras vikten av en riktad övergångsplanering för gruppen döva och hörselskadade och att den bör tydliggöras i styrdokumenten för studie-och yrkesvägledning. Fler forskningsbidrag i Sverige behövs för att få en fördjupad kunskap om dövas och hörselskadades övergång från gymnasiet till vidare studier och arbetsliv.

Tematiserande intervjuer har genomförts för att undersöka och förstå huruvida vuxendöva personer som har genomgått en CI-operation har iakttagit förändringar i sin identitetsupplevelse när hörseln förbättrats. Studien är kvalitativ och utgår från individens egna upplevelser kring cochlea implantat (CI). Antalet implantat ökar. Studien belyser personliga berättelser och erfarenheter av CI när man återfår hörselförmåga. Dessa berättelser är mycket viktiga eftersom de ger oss kunskap om det stöd dessa personer behöver genom deras rehabilitering, en slags kunskap som fortfarande i stor utsträckning saknas. Resultatet visade att den personliga identiteten är densamma men att det kan vara den sociala identiteten som kan bli problematisk i vissa avseenden då andra tillskriver en roller som inte överensstämmer med sin egen självbild. / Themed interviews have been conducted to explore and understand whether the deaf adult people who have undergone a CI-operation have observed any changes in their identity experiences after their hearing has improved. The qualitative study is based on the individual's own experiences of the cochlear implant (CI). The number of people having a cochlear implant are increasing. The study highlights the personal stories and experiences of the CI bringing back their hearing ability. These stories are very important because they provides us with knowledge about the support these people needs through their rehabilitation, a kind of knowledge that is still largely lacking. The results showed that personal identity is the same but it may be the social identity, which can be problematic in some aspects to write a role that does not confirm to their own self-image.

<p>Syftet med denna uppsats har varit att öka förståelsen och kunskapen om tre invandrarfamiljer vars barn är hörselskadade. Att beskriva familjernas egna erfarenheter och upplevelser i samband med beskedet om barnets handikapp samt deras anpassning till den nya situationen. I studien har använts en kvalitativ metod med hermeneutik som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Tre familjer med olika invandrarbakgrund intervjuades. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver familjerna sina erfarenheter och upplevelser i samband med beskedet om barnens hörselhandikapp? Hur har familjerna anpassat sig till den nya situationen? Vilka faktorer har påverkat familjernas anpassning i positiv riktning? De teoretiska utgångspunkter som valts för analysen är kristeorin och valda delar av copingteorin samt Antonowskys begrepp KASAM (känsla av sammanhang). Resultatet visar att beskedet om barnens hörselskada innebar en kris för de intervjuade familjerna. Tiden i samband med beskedet präglades av krisreaktioner. Familjernas berättelser ger en bild av att den kris som de genomlevt har lett till en personlig utveckling. Deras tänkesätt har förändrats och de har accepterat barnens handikapp samt anpassat sig till de förändrade livsvillkoren. Faktorer som påverkat familjernas anpassning har bland annat varit stödet och kontakten med andra människor och upplevelsen av att barnen mår bra.</p>