Växande invandring till Sverige skapar nya sociala utmaningar och i debatten om lämpliga strategier pekas ofta på civilsamhällets roll. Det svenska civilsamhället har historiskt haft en nära relation med staten och utgjort ett betydande och unikt komplement till välfärdsstaten. Den svenska regeringen betonar idag att staten måste samarbeta med ideella sektorn för att hantera utmaningarna med en växande heterogen befolkning. Syftet med denna studie är att mot denna bakgrund, explorativt, undersöka hur civilsamhället och dess aktörer samverkar med varandra och med kommunen i integrationsprojekt. Undersökningen har genomförts i glesbygdskommunen Aneby och består av 12 kvalitativa intervjuer med drivande representanter från olika organisationer och kommunala avdelningar. Genom intervjuerna exemplifieras erfarenheter och perspektiv på samarbeten i Aneby och syftar till identifiering av faktorer som stimulerar samverkan och dess effekter samt vilka hinder och utmaningar som finns med samverkan i integrationsverksamhet. Resultatet visar att respondenterna lyfter fram olika aspekter på hur samverkan fungerar, bland annat arbetar de tillsammans mot gemensamma mål vilket bidrar till ett starkt och enat integrationsarbete. De betonar vikten av att utveckla och förstärka relationer och nätverk i samhället för att skapa en öppenhet mot varandra. Respondenterna har en övertygelse att arbeta förebyggande mot exkluderande attityder i samhället och istället främja gemenskapen genom olika mötesplatser. Det framgår även att respondenterna hanterar svårigheter och utmaningar som uppstår tillsammans vilket indikerar en stabil grund i deras samarbete. Aneby kommun är ett litet samhälle vilket innebär särskilda förutsättningar för samverkan. Sammantaget belyser studien att samverkan har en betydande roll i integrationsverksamhet.

<p> </p><p> </p><p><p><p>I föreliggande text kommer jag att diskutera tillblivelsen av Uppsala renhållningsverk. Detta kommer att ske i termer av modernitet och det moderna samhällets utveckling. Kan vi kalla renhållningsverket</p><p><em>modernt</em>? Om så är fallet, på vilket sätt? Min ambition i denna uppsats är att undersöka det moderna samhällets framväxt och detta kommer att exemplifieras utifrån den utbredning av kommunal verksamhet som stod att finna under slutet av 1800-talet i Uppsala, då renhållningen i staden gick från att vara en privat angelägenhet till att bli ett offentligt ansvar. Redan här kan vi slå fast att ett större offentligt ansvar är en del av det moderna projektet, eller det moderna samhället. Vad är det för idéer som får Uppsala stad att genomföra detta skifte och på vilka grunder görs det? Givetvis går det inte att diskutera det moderna samhällets framväxt ur ett exempel, men min tes är att det går att diskutera de mekanismer som är drivande i det <em>moderna. </em>Vad som redan här i inledningen bör poängteras är att modernitetsbegreppet inte åsyftar en <em>historiens röda tråd </em>utan snarare en dekonstruktion av de allomfattande teorier som söker förklara historiens gång utifrån en enda övergripande förklaringsmodell, exempelvis kapitalismen. Vi kan inte med hjälp av moderniseringsteorier eller det vaga begreppet <em>det moderna projektet </em>fånga det moderna samhällets framväxt under ett paraplybegrepp och därmed luta oss tillbaka med de flesta trådarna sammanbundna i en teori som innefattar alla samhällsomvandlande mekanismer. Jag menar att den kontext, eller tidsanda, som omgärdar idéerna om, till exempel, en offentligt skött renhållning är av största vikt för förståelsen av hur samhället förändras. Det är på detta sätt jag skall studera tillblivelsen av renhållningsverket i Uppsala.<p>Det begrepp som lättast förknippas med 1800-talets avslutande del är</p></p><p><em>industrialiseringen, </em>vilket utgör bakgrunden till samhällsomvandling i form av ekonomisk tillväxt och växande urban befolkning. Jag vill inte ge mig in på diskussionen om vad som kom först och lämnar därmed diskussionen om urbanisering och industrialisering och riktar blicken mot den nya formen av urbant liv och urbana frågor som uppstår i och med en ökad produktion, fattigdom, trångboddhet och stadsgytter. Detta blev allt mer påtagliga aspekter av stadsbilden under slutet av 1800-talet i Sverige. Vilket kommer att finnas med i bakgrunden då jag diskuterar de åtgärder för en renare stadsmiljö som togs kring sekelskiftet 1900. Den urbana situationen genererade flera försök till att lösa problematiken kring de ökade utsläppen, fattigdom och hygien. Idéer om, och kritik mot, städernas organisation kom i många fall från England där också industrialiseringen och urbaniseringen kommit lägst och där den oreglerade stadstillväxten hade mest vittgående konsekvenser. Idéer om stadsplanering och strategier för fattigdomens bekämpning, hygienens och renlighetens främjande framfördes, dels i form av stadsplaneutopier såsom <em>trädgårdsstaden </em>och dels i form av idéer om offentligt ansvar och planering som ett redskap för ökad hälsa. Jag vill i denna uppsats ta till vara på den syn på renhållning och hygien som kom i och med kritiken av städers sanitära standard.<p>I en text av detta omfång kan inte alla aspekter av 1800-talslivet tas upp och det är inte heller syftesuppfyllande att göra det. Jag har begränsat mig i tid från 1875 till 1907. Detta för att Hälsovårdsstadgan för rikets städer från 1874 kom att träda i kraft i Uppsala i januari 1875 och det avslutande året är då Uppsala stads renhållningsverk stod färdigt. De idéer som inspirerade Hälsovårdsstadgan anno 1874 kommer i mångt och mycket från den engelska kritiken av de brittiska städernas sanitära standard och en drivande agitator för sanitär revolution; Edwin Chadwick. Han var inte ensam men står i förgrunden i tillblivelsen av</p></p><p><em>The sanitary report </em>som behandlade de brittiska städernas sanitära standard och presenterade lösningar på den uppmärksammade problematiken. Jag kommer att göra en genomgång av de viktigaste poängerna i denna och besläktade texter och idéer om hygien, smitta och renhållning från cirka 1800 och ett sekel fram i tiden. Detta görs med vad jag bedömer vara adekvat sekundärlitteratur. Vad gäller de källor som jag valt att använda mig av begränsas dessa till Hälsovårdsnämndens protokoll, årsberättelser och skrivelser. Det är ett ganska omfattande material vilket ger en inblick i stadens organisation, i allmänhet, och i Hälsovårdsnämndens arbete i synnerhet. Därmed inte sagt att det ger en hel bild av stadens sanitära standard eller arbetet med sanitär och hälsomässig förändring. Men det råder inga tvivel om att materialet är användbart i detta syfte. Jag har valt att genomgående exkludera material från drätselkammaren, magistraten eller stadsfullmäktige. Detta på grund av att de frågor som intresserar mig ändå faller under Hälsovårdsnämndens jurisdiktion och de frågor som exempelvis magistraten motionerade om, enligt Hälsovårdsstadgan för rikets städer, tvunget skulle remitteras till Hälsovårdsnämnden för utlåtande.<p><p>De teoretiska aspekterna av modernitet och det moderna samhället kommer i huvudsak från Anthony Giddens, Miles Ogborn och Marshall Berman. Deras texter kommer jag att diskutera och därefter presentera en variant av modernitet som kan användas i historisk forskning och ett operationaliserbart modernitetsbegrepp som är mig behjälpligt i diskussionen om Uppsalas, eventuellt moderna, renhållningsverk. Till att börja med är således min ambition tudelad. Dels vill jag diskutera modernitet, vad detta är och hur det är användbart och viktigt i historisk forskning och dels vill jag göra en detaljerad beskrivning och djupare diskussion om Hälsovårdsnämndens arbete i Uppsala med tyngdpunkt på latrinhanteringen.</p><p>Till att börja med vill jag rikta uppmärksamheten mot de idéer om hygien, renhållning och planering som rådde under 1800-talet och därmed fånga en del av det som vagt kan kallas tidsanda, samtidigt vill jag ge en ytterligare bakgrund för att på ett adekvat sätt kunna diskutera renhållningsverket i Uppsala utifrån ett sammanhang av idéer och modernisering.</p></p></p></p></p><p><p> </p></p>

I föreliggande text kommer jag att diskutera tillblivelsen av Uppsala renhållningsverk. Detta kommer att ske i termer av modernitet och det moderna samhällets utveckling. Kan vi kalla renhållningsverket modernt? Om så är fallet, på vilket sätt? Min ambition i denna uppsats är att undersöka det moderna samhällets framväxt och detta kommer att exemplifieras utifrån den utbredning av kommunal verksamhet som stod att finna under slutet av 1800-talet i Uppsala, då renhållningen i staden gick från att vara en privat angelägenhet till att bli ett offentligt ansvar. Redan här kan vi slå fast att ett större offentligt ansvar är en del av det moderna projektet, eller det moderna samhället. Vad är det för idéer som får Uppsala stad att genomföra detta skifte och på vilka grunder görs det? Givetvis går det inte att diskutera det moderna samhällets framväxt ur ett exempel, men min tes är att det går att diskutera de mekanismer som är drivande i det moderna. Vad som redan här i inledningen bör poängteras är att modernitetsbegreppet inte åsyftar en historiens röda tråd utan snarare en dekonstruktion av de allomfattande teorier som söker förklara historiens gång utifrån en enda övergripande förklaringsmodell, exempelvis kapitalismen. Vi kan inte med hjälp av moderniseringsteorier eller det vaga begreppet det moderna projektet fånga det moderna samhällets framväxt under ett paraplybegrepp och därmed luta oss tillbaka med de flesta trådarna sammanbundna i en teori som innefattar alla samhällsomvandlande mekanismer. Jag menar att den kontext, eller tidsanda, som omgärdar idéerna om, till exempel, en offentligt skött renhållning är av största vikt för förståelsen av hur samhället förändras. Det är på detta sätt jag skall studera tillblivelsen av renhållningsverket i Uppsala.Det begrepp som lättast förknippas med 1800-talets avslutande del är industrialiseringen, vilket utgör bakgrunden till samhällsomvandling i form av ekonomisk tillväxt och växande urban befolkning. Jag vill inte ge mig in på diskussionen om vad som kom först och lämnar därmed diskussionen om urbanisering och industrialisering och riktar blicken mot den nya formen av urbant liv och urbana frågor som uppstår i och med en ökad produktion, fattigdom, trångboddhet och stadsgytter. Detta blev allt mer påtagliga aspekter av stadsbilden under slutet av 1800-talet i Sverige. Vilket kommer att finnas med i bakgrunden då jag diskuterar de åtgärder för en renare stadsmiljö som togs kring sekelskiftet 1900. Den urbana situationen genererade flera försök till att lösa problematiken kring de ökade utsläppen, fattigdom och hygien. Idéer om, och kritik mot, städernas organisation kom i många fall från England där också industrialiseringen och urbaniseringen kommit lägst och där den oreglerade stadstillväxten hade mest vittgående konsekvenser. Idéer om stadsplanering och strategier för fattigdomens bekämpning, hygienens och renlighetens främjande framfördes, dels i form av stadsplaneutopier såsom trädgårdsstaden och dels i form av idéer om offentligt ansvar och planering som ett redskap för ökad hälsa. Jag vill i denna uppsats ta till vara på den syn på renhållning och hygien som kom i och med kritiken av städers sanitära standard.I en text av detta omfång kan inte alla aspekter av 1800-talslivet tas upp och det är inte heller syftesuppfyllande att göra det. Jag har begränsat mig i tid från 1875 till 1907. Detta för att Hälsovårdsstadgan för rikets städer från 1874 kom att träda i kraft i Uppsala i januari 1875 och det avslutande året är då Uppsala stads renhållningsverk stod färdigt. De idéer som inspirerade Hälsovårdsstadgan anno 1874 kommer i mångt och mycket från den engelska kritiken av de brittiska städernas sanitära standard och en drivande agitator för sanitär revolution; Edwin Chadwick. Han var inte ensam men står i förgrunden i tillblivelsen av The sanitary report som behandlade de brittiska städernas sanitära standard och presenterade lösningar på den uppmärksammade problematiken. Jag kommer att göra en genomgång av de viktigaste poängerna i denna och besläktade texter och idéer om hygien, smitta och renhållning från cirka 1800 och ett sekel fram i tiden. Detta görs med vad jag bedömer vara adekvat sekundärlitteratur. Vad gäller de källor som jag valt att använda mig av begränsas dessa till Hälsovårdsnämndens protokoll, årsberättelser och skrivelser. Det är ett ganska omfattande material vilket ger en inblick i stadens organisation, i allmänhet, och i Hälsovårdsnämndens arbete i synnerhet. Därmed inte sagt att det ger en hel bild av stadens sanitära standard eller arbetet med sanitär och hälsomässig förändring. Men det råder inga tvivel om att materialet är användbart i detta syfte. Jag har valt att genomgående exkludera material från drätselkammaren, magistraten eller stadsfullmäktige. Detta på grund av att de frågor som intresserar mig ändå faller under Hälsovårdsnämndens jurisdiktion och de frågor som exempelvis magistraten motionerade om, enligt Hälsovårdsstadgan för rikets städer, tvunget skulle remitteras till Hälsovårdsnämnden för utlåtande.De teoretiska aspekterna av modernitet och det moderna samhället kommer i huvudsak från Anthony Giddens, Miles Ogborn och Marshall Berman. Deras texter kommer jag att diskutera och därefter presentera en variant av modernitet som kan användas i historisk forskning och ett operationaliserbart modernitetsbegrepp som är mig behjälpligt i diskussionen om Uppsalas, eventuellt moderna, renhållningsverk. Till att börja med är således min ambition tudelad. Dels vill jag diskutera modernitet, vad detta är och hur det är användbart och viktigt i historisk forskning och dels vill jag göra en detaljerad beskrivning och djupare diskussion om Hälsovårdsnämndens arbete i Uppsala med tyngdpunkt på latrinhanteringen. Till att börja med vill jag rikta uppmärksamheten mot de idéer om hygien, renhållning och planering som rådde under 1800-talet och därmed fånga en del av det som vagt kan kallas tidsanda, samtidigt vill jag ge en ytterligare bakgrund för att på ett adekvat sätt kunna diskutera renhållningsverket i Uppsala utifrån ett sammanhang av idéer och modernisering.

No description available.

No description available.

Este trabajo  investiga el papel del estado en la creación de nuevos mercados, para esto se analiza el mercado internacional entre Suecia y Latinoamérica. El interés de este estudio parte de la experiencia adquirida del autor en las prácticas de estudios que otorga la Universidad de Estocolmo en una Cámara de Comercio Sueca - Centroamericana (SWECA). El objetivo es investigar el trabajo que realizan las Cámaras de Comercio Latinoamericanas en Estocolmo con el apoyo del estado en la promoción y creación de mercados internacionales entre los países Latinoamericanos y Suecia.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en av de vanligaste kroniska metabola sjukdomarna i världen, många invandrare är drabbade av sjukdomen. När krig och oroligheter uppstår i världen får det människor att fly för sina liv och söka skydd i tryggare länder. Uppfattningar och omvårdnad av diabetes mellitus ses som en stor utmaning inom vården. Stora brister i kommunikationen mellan patienter och sjuksköterskan har identifierats. Syfte: Litteraturstudien syfte var att beskriva invandrare med diabetes mellitus uppfattningar av sin sjukdom och deras erfarenheter av omvårdnad vid diabetes mellitus samt att beskriva undersökningsgruppen i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. Artikelsökningarna utfördes i databasen PubMed. Resultat: Det framkom att invandrare med diabetes uppfattade sin sjukdom som något skamligt. Invandrarna upplevde en identitetsförlust när de tvingades ändra sin mat och sina kostvanor. Deltagarna upplevde även sin sjukdom som ett fysiskt och psykiskt lidande. Erfarenheter beträffande omvårdnaden ansågs bestå av svårigheter och hinder i kommunikationen. Även frustrationer över bristen på stöd och resurser från sjukvården beskrevs. Deltagarna kom ifrån olika världsdelar men majoriteten av deltagare i denna litteraturstudie kom från Asien. Slutsats: Mat och kostvanor är betydelsefulla traditioner bland invandrare, ett tillfälle till socialt umgänge. En identitetsförlust upplevdes när dessa traditioner måste förändras och anpassas efter sjukdomen diabetes mellitus. Skamkänslor för sjukdomen upplevdes, deltagarna undanhöll sin sjukdom för att rädda sitt anseende. Frustrationer över bristande stöd i omvårdnadsprocessen erfors som negativa aspekter i kontakten med sjukvården.

A growing concern in educational institutions is the lack of a unified collegial effort to address issues pertaining to discrimination. The Swedish National Agency of Education (SNAE) has released several reports and articles this past decade (2009, 2010, 2016), in which no significant improvement has been observed in schools with regard to discrimination pertaining to race, gender, ethnicity, sexual orientation and disability. An important finding illustrated in all reports is that norms are the cardinal reason behind all discriminating conduct. Consequently, to address this problem, SNAE suggests that a norm-critical perspective should be implemented in order to hamper and change such behaviours (101). A core problem, however, is that not all syllabi provide specific examples of how teachers can work with norms in the classroom. Significantly, however, literature has shown to be a valuable gateway to norm-criticism as it provides students with the opportunity to critically assess problems presented in novels with a certain detachment; promoting a more objective attitude and thus a deeper understanding of their own real-life situations (Rosenblatt 47). Thus, the aim of this thesis is to provide English teachers with a more concrete point of departure in the discussion of norms by the use of literature, namely Charlotte Brontë’s novel Jane Eyre (1847). More specifically, this essay critically examines the notions of heteronormativity, gender and ableism to illustrate how hetero-norms, gender-norms and disability-norms are both subverted and challenged in Jane Eyre, often in unexpected ways. The concepts of the ‘male gaze’ and the ‘Other’ are introduced, to demonstrate how this novel may be approached norm-critically in the ambition to avert discriminatory behaviour. To exemplify how the reading of each concept may have positive implications in teaching, I demonstrate how a fusion of norm-critical pedagogy, critical literacy pedagogy and reader-response theory can be fruitful to foster critical thinking.