A city block in Stureplan, a commercial area of Stockholm awaits a transformation of its buildings in 2025. The project is financed by the quarter's estate owner "ADIA", Investment Authority of Abu Dhabi. With this plan follows a recosntruction of Bångska Palace's 140 year old original façade. Today the façade is the front to a mall and office building which participates in framing the plaza Stureplan.  This Diploma Project "The Ornament as a Reconstruction Tool for Façades" investigates different opportunities to the reconstruction of Bångska Palace with a main focus on the ornament. The original ornaments from 1884, are contributing to the experience and history of the façade but perhaps even more, the understanding of it serving as a surface with the power of representing more than just a selective image of the exclusive built.

<p>Syftet med undersökningen var att se hur Stureplangruppen genom att använda gamla och skapa nya myter behöll en högklassig image samtidigt som gruppen expanderade verksamheten utanför de mest exklusiva adresserna runt Stureplan. Frågeställningarna jag ville besvara var således hur Stureplansgruppens varumärke såg ut, vilka metoder Stureplansgruppen använde för att stärka sitt varumärke med hjälp av bilder på Stureplan.se, hur uppfattades varumärket utifrån olika inställningar till bildernas budskap samt hur varumärket skulle kunna förbättras?  Teorierna jag använde var PR, Reklam och varumärkesteorier då jag ansåg att dessa var bra teorier för att se hur Stureplansgruppen själv resonerade kring sitt imageskapande.  Metoderna bestod av semiotisk bildanalys enligt Barthes modell. Jag ansåg att det var en relevant teori för att hitta de dolda meningarna, myterna, i bilderna jag analyserade. Mitt analysmaterial bestod av tre bilder, två vimmelbilder och en reklambild från Stureplan.se.   Resultatet visade att Stureplansgruppen utifrån dessa bilder i hög grad använde sig av förutfattade meningar om fenomenet Stureplan för att upprätthålla en exklusiv men sexistisk image som redan fanns men som blivit lite skamfilat i media. Bilderna var dock bra exempel på hur gruppen projicerade en exklusiv image. Analysen visade också att budskapen i bilderna uppfattades mycket olika beroende på inställningen till Stureplan. Resultatet visade också att gruppen, utifrån vad de själva sa sig vilja göra, inte skulle behöva förbättra sitt varumärke speciellt mycket.</p>

Syftet med undersökningen var att se hur Stureplangruppen genom att använda gamla och skapa nya myter behöll en högklassig image samtidigt som gruppen expanderade verksamheten utanför de mest exklusiva adresserna runt Stureplan. Frågeställningarna jag ville besvara var således hur Stureplansgruppens varumärke såg ut, vilka metoder Stureplansgruppen använde för att stärka sitt varumärke med hjälp av bilder på Stureplan.se, hur uppfattades varumärket utifrån olika inställningar till bildernas budskap samt hur varumärket skulle kunna förbättras?  Teorierna jag använde var PR, Reklam och varumärkesteorier då jag ansåg att dessa var bra teorier för att se hur Stureplansgruppen själv resonerade kring sitt imageskapande.  Metoderna bestod av semiotisk bildanalys enligt Barthes modell. Jag ansåg att det var en relevant teori för att hitta de dolda meningarna, myterna, i bilderna jag analyserade. Mitt analysmaterial bestod av tre bilder, två vimmelbilder och en reklambild från Stureplan.se.   Resultatet visade att Stureplansgruppen utifrån dessa bilder i hög grad använde sig av förutfattade meningar om fenomenet Stureplan för att upprätthålla en exklusiv men sexistisk image som redan fanns men som blivit lite skamfilat i media. Bilderna var dock bra exempel på hur gruppen projicerade en exklusiv image. Analysen visade också att budskapen i bilderna uppfattades mycket olika beroende på inställningen till Stureplan. Resultatet visade också att gruppen, utifrån vad de själva sa sig vilja göra, inte skulle behöva förbättra sitt varumärke speciellt mycket.

Syftet med denna uppsats är att belysa hur tre gruppvåldtäkter i Stockholm skildrats i Aftonbladet. Fallen vi valt att studera närmare är Rissnefallet 2000, Stureplansvåldtäkten 2007 samt Tenstafallet 2013. De frågor som ligger till grund för vår undersökning är: Vilka får uttala sig? Hur framställs offer och gärningsmän? Finns det några skillnader och likheter i rapporteringen av fallen? Vi har också valt att undersöka hur journalisterna förhåller sig till de pressetiska reglerna. För att besvara våra frågeställningar har vi valt att använda oss av en textanalys med kvalitativ ansats. Med hjälp av Teun van Dijks kritiska diskursanalys gör vi först en övergripande analys av samtliga 57 artiklar i Aftonbladet. Därefter gör vi en djupgående granskning av fem artiklar från varje fall, som särskilt karaktäriserar rapporteringen. De teoretiska ramarna för uppsatsen är den postkoloniala teorin, den journalistiska etiken och journalistikens roll i samhället. Vi har även använt oss av teorin om våldtäktsmyter samt hur invandrarbegreppet används i medierna. I vår studie har vi sett att rapporteringen om de tre fallen innehåller flera likheter. Rapporteringen följer ett tydligt mönster där rättsprocessen spelar en stor roll. Vi upplever att medierna ibland har tagit ställning för offret, som ges stort utrymme i rapporteringen. Vi har upptäckt skillnader i Aftonbladets förhållningssätt till de pressetiska reglerna. Från att ha beskrivit de två första fallen mycket ingående, har journalisterna i Tenstafallet utelämnat detaljer som kan vara till skada för de inblandade. / <p>En analys av Aftonbladets rapportering om tre gruppvåldtäkter i Stockholm.</p>