I den här uppsatsen diskuterar jag, med utgångspunkt i Simon Blackburns kvasirealistiska metaetik, den moraliska motivationen. Jag redogör alltså dels för kvasirealis-men som helhetlig teori, dels för den aktuella motivationsteoretiska argumentationen. De centrala frågeställningarana rör i detta fall det sätt varpå våra värderingar motiverar oss att handla. Har de över huvud taget någon normativ kraft, eller består de enbart i kognitiva till-stånd? Utifrån dessa grundvalar bedömer jag sedan å ena sidan hur Blackburns teori funge-rar på det metaetiska planet, och å den andra för hur den svarar mot våra intuitioner om mo-ralföreställningarnas betydelse för vår handlingskraft. På det hela taget är jag emellertid ne-gativt inställd till teorins praktiska användbarhet. / This paper concerns on the one hand Simon Blackburn’s enterprise of quasi-realism, and on the other the problem of moral motivation. The main question in this second case treats the way whereupon our moral propositions motivate us to act. Do they own any normative force at all, or are they only to be seen as cognitive states? From the starting point of this discussion, I have investigated how the quasi-realist theory could work on the meta-ethical level. I have also tried to decide whether or not it corresponds to our intuitions about the real meaning of our moral judgements. The conclusive position of mine is that the fundamental problems of the theory eliminate its practical applicability.

<p>Denna uppsats analyserar den medvetandefilosofiska debatten mellan Donald Davidson och Jaegwon Kim rörande Davidsons tes om det mentalas superveniens på det fysiska. Tesen utgör ett element i Davidsons generella teori om relationen mellan det mentala och det fysiska; anomal monism. Författaren frågar sig om Kim har rätt i att tesen om mental superveniens inte är tillräcklig för att garantera det mentala kausal kraft. I uppsatsen analyseras de båda filosofernas ståndpunkter i debatten med speciell tonvikt på deras respektive definitioner av superveniensbegreppet. Med utgångspunkt i detta argumenterar författarinnan att Kim i viss utsträckning kan sägas ha missförstått Davidsons superveniens-begrepp. Kim har definierat "svag" respektive "stark" och velat tolka Davidsons superveniens som tillhörande den sistnämnda sorten. Uppsatsförfattaren intar en ståndpunkt motsatt Kims och menar att Davidsons superveniensbegrepp snarare bör förstås som en variant av svag superveniens, men konstaterar samtidigt att det inte är helt säkert att dennes superveniens alls kan inordnas i någon av dessa kategorier; dessa refererar till "möjliga världar", vilka Davidson vägrar acceptera.</p> / <p>This paper analyses the debate between Donald Davidson and Jaegwon Kim concerning Davidsons idea of the supervenience of the mental upon the physical. This thought is part of Davidson's general theory of the relation between mind and body; anomalous monism. The author asks wherther Kim is right that mental supervenience is insufficient to gurantee the mental causal power. The paper analyses the standpoints of both philosophers, especially regarding their definitions of "supervenience" and argues that Kim, to some extent, can be said to have misunderstood Davidson's notion of supervenience. Kim has offered definitons of "weak" and "strong" supervenience and interpreted Davidsons supervenience as being of the kind last mentioned. The author takes a standpoint opposite of Kim's and argues that Davidson's notion of supervenience is better understood as weak supervenience, but at the same time notes that it is by no means obvious that Davidsons supervenience can be said to belong to either of these categories since these refer to "possible worlds", which Davidson refuses to accept.</p>

Denna uppsats analyserar den medvetandefilosofiska debatten mellan Donald Davidson och Jaegwon Kim rörande Davidsons tes om det mentalas superveniens på det fysiska. Tesen utgör ett element i Davidsons generella teori om relationen mellan det mentala och det fysiska; anomal monism. Författaren frågar sig om Kim har rätt i att tesen om mental superveniens inte är tillräcklig för att garantera det mentala kausal kraft. I uppsatsen analyseras de båda filosofernas ståndpunkter i debatten med speciell tonvikt på deras respektive definitioner av superveniensbegreppet. Med utgångspunkt i detta argumenterar författarinnan att Kim i viss utsträckning kan sägas ha missförstått Davidsons superveniens-begrepp. Kim har definierat "svag" respektive "stark" och velat tolka Davidsons superveniens som tillhörande den sistnämnda sorten. Uppsatsförfattaren intar en ståndpunkt motsatt Kims och menar att Davidsons superveniensbegrepp snarare bör förstås som en variant av svag superveniens, men konstaterar samtidigt att det inte är helt säkert att dennes superveniens alls kan inordnas i någon av dessa kategorier; dessa refererar till "möjliga världar", vilka Davidson vägrar acceptera. / This paper analyses the debate between Donald Davidson and Jaegwon Kim concerning Davidsons idea of the supervenience of the mental upon the physical. This thought is part of Davidson's general theory of the relation between mind and body; anomalous monism. The author asks wherther Kim is right that mental supervenience is insufficient to gurantee the mental causal power. The paper analyses the standpoints of both philosophers, especially regarding their definitions of "supervenience" and argues that Kim, to some extent, can be said to have misunderstood Davidson's notion of supervenience. Kim has offered definitons of "weak" and "strong" supervenience and interpreted Davidsons supervenience as being of the kind last mentioned. The author takes a standpoint opposite of Kim's and argues that Davidson's notion of supervenience is better understood as weak supervenience, but at the same time notes that it is by no means obvious that Davidsons supervenience can be said to belong to either of these categories since these refer to "possible worlds", which Davidson refuses to accept.