Title: Investor or Maecenas? – A study on the usage of venture capital within the Swedish film industry. Author: Tobias Magnusson Supervisors: Ahmad Ahmadi, Clas Gunnarsson Purpose: The purpose with this thesis is to complement the research on procurement of capital within the Swedish film industry. Methodology: The primarily research method that have been used to gather material is qualitative interviews, that has been performed with four individuals that are active in the Swedish film industry. Theory: In order to create an adequate theoretical base, theories regarding investments and cultural entrepreneurship are presented. Empirics: In this chapter the results of the interviews are presented, sorted in several subcategories. The material is thereafter analyzed and discussed in the following chapter, with the theoretical base in mind. Conclusion: The usage of venture capital within the Swedish film industry is relatively low today. Non-monetary values are the primary reason to invest in the Swedish film industry today. A significant risk diversification, together with knowledge dispersion needs to be made in order to make the Swedish film industry more attractive to investors. If these changes will be made, there is a possibility that the industry’s self image will change. Keywords: Film, financing, venture capital, cultural entrepreneurship, Swedish film industry / Titel: Investerare eller mecenat? – en studie om riskkapitalanvändning inom den svenska filmbranschen Författare: Tobias Magnusson Handledare: Ahmad Ahmadi, Clas Gunnarsson Syfte: Syftet med uppsatsen är att komplettera forskningen kring kapitalanskaffning inom den svenska filmindustrin. Metod: Den huvudsakliga materialinsamlingen har skett genom kvalitativa samtalsintervjuer med fyra stycken personer som är aktiva inom den svenska filmbranschen. Teori: För att skapa en adekvat teoretisk referensram presenteras dels investeringsteorier, samt även teorier som rör kulturföretagande. Empiri: I empirikapitlet presenteras resultatet av intervjuerna, utefter en rad underrubriker. Empirin analyseras och diskuteras sedan i det efterföljande kapitlet med utgångspunkt i den presenterade teorin. Slutsats: Användningen av riskkapital sker i begränsad utsträckning idag. Mjuka värden är idag den främsta anledningen till riskkapitalinvestering i den svenska filmbranschen. En påtaglig riskdiversifiering samt kunskapsöverföring måste ske för att göra svensk film attraktivare ur ett investerarperspektiv. Sker dessa förändringar är det även troligt att branschens självbild kan komma att ändras. Sökord: Filmfinansiering, riskkapital, kulturföretagande, svensk filmindustri

I detta arbete undersöker jag hur samtida manusförfattares arbetsförutsättningar ser ut i Sverige, vad gäller deras arbetsförhållanden, utbildning, men framförallt hur de uppfattar sin roll som manusförfattare (enskilt och i relation till andra). Genom att inkludera yrkets historiska förutsättningar, så betonas negligeringen av manusförfattares anseende (i Sverige) som en viktig aktör inom filmskapande och att arbetsförutsättningarna har gått i vågor efter branschens behov. Analysen utgår från Bridget Conors tes om att manusförfattares arbetsförutsättningar kan utrönas genom en blandning av en  kritisk sociologisk analys av kreativ produktion och en Foucauldiansk förståelse av "technologies of the self" – skapandet och reglerande av självet i relation till det egna arbetet.         Resultatet visade att manusförfattare i Sverige länge varit en bortglömd aktör inom filmskapande, vilket bland annat uttryckts i att en formell yrkesutbildning först blev aktuell på 1990-talet. Betydelsen av den formella manusutbildningen vid Stockholms dramatiska högskola visade sig inte vara centralt för yrkets identitetsskapande, utan det är något som kan utvecklas i yrkeslivet och utbildningen riktar helst sig till dem som anses behöva den. Däremot så kan utbildningen ge möjlighet att lära sig yrket i en mer skyddad miljö. Yrkesverksamheten präglas av en ständig osäkerhet, vilket tar sig uttryck både ekonomiskt och praktiskt. Därmed så måste manusförfattare göra sig själva tillgängliga för arbete och skaffa sig ett brett kontaktnät, vilket ställer krav på en social kompetens. Det är vitalt för manusförfattare i Sverige att vara verksamma inom andra områden än film som behöver deras tjänster, exempelvis TV, radio och teater. Yrkesrollen kräver ett pragmatiskt tänkande och att välkomna det kreativa samarbetet med regissörer och producenter. Uppfattningen att yrkesrollen idag skulle vara marginaliserad visade sig vara ambivalent. Respondenterna betraktade sin underställda roll inom filmskapande som naturlig, men däremot att deras insatser ofta försummades i relation till regissörer och producenter.

This dissertation examines the coming of sound film in Sweden during the years 1928–1932, and the reception of mechanically recorded sounds both in the trade press and among audiences. The novelty of sound film opened up for a negotiation of the perception of sound and image, as it made visible the film medium’s technological construction, before this visibility was once more absorbed by the cinematic discourse. The conversion to sound film is considered from three perspectives -- technology, reception and practice -- as well as through the concept of intermediality, focussing how the audio-visual expression changed during this period. Chapter 1 “Image, Sound, Audience I: ‘Constructed’ sounds - the visibility of technology” deals with these issues prior to the conversion to sound, and the following intermediate years, until sound film had reached a certain equilibrium. Chapter 2 “Production – The Companies” deals with the production and the major Swedish sound companies. Particular attention is given to how formative music in their films transforms itself into a consistent use of non-diegetic music two years before this happened in Hollywood. Chapter 3 “Reception – The Cinemas” addresses the topic of the reception of the first sound films in Sweden during 1929. The argument is that the audience’s re-awakened awareness of the technology described in Chapter 1 was an active part in this process, and that their reactions led back into the advertising campaigns, making them participants in the cinematic event. Chapter 4 “Practice – The Musicians” continues this debate from a musician’s point of view. This chapter turns the focus upside down and looks at the arrival of sound film from a grass-roots perspective. While chapter 4 diverts somewhat in dwelling on issues that do not strictly deal with the conversion to sound, it serves to contextualise a technological invention that changed not only film production and reception, but also had very concrete social repercussions for those that created the sounds of music. Chapter 5 “Image, Sound, Audience II: ‘Authentic’ sounds - the disappearance of technology” dovetails with Chapter 1, addressing similar phenomena at a time when these had become fully integrated and the technology once more became invisible.

The aim of the present study was to investigate how the impermanence of contract work affects working lives, self-perceptions and the career strategies of Swedish screenwriters of finding and keeping work. Furthermore, it also explored how screenwriters experience their abilities to exercise authorial leverage over media content. Introducing the concept of “career authoring” to cover different aspects of the professional lives of screenwriters such as managing a career, establishing authorship and contractual negotiations, the study was able to embrace various mind-sets and strategies for career success. Combining ethnographical studies and textual analyses the study was able to ascertain that the contingency of the Swedish film and television industries necessitates strategies to cultivate reputations, industrial visibility, consciously receive writing credits and conform to a traditional division of labour. Moreover, the study illuminated the importance of contractual negotiations for career success in terms of both retaining and wavering rights to their work. Strategies for exercise increased authorial leverage were not only confined to the script, but extended beyond the page, where the latter  accentuated processes of reconfiguring traditional conceptions of screenwriters’ abilities to influence media content.