Sveriges äldre blir allt fler. Deras läkemedelsanvändande ökar och många läkemedelsinteraktioner inträffar. Genom att begränsa antalet onödiga läkemedel till äldre kan man förbättra patientens läkemedelsbehandling och minska enskilt lidande. Samtidigt kan man så minska samhällets kostnader orsakade av läkemedelsrelaterade problem. En jämförelse av fyra vårdhögskolor visar att sjuksköterskor i grundutbildningen läser en kurs om max 7,5 hp i ämnet farmakologi. Forskning visar vidare att kompetensutveckling för sjuksköterskor har låg prioritet på grund av tidsbrist och av ekonomiska anledningar. Borås stad har tillsammans med Primärvården Borås- Bollebygd och FoU Sjuhärad sedan 2006 bedrivit ett utbildningsprojekt under namnet LÄR UT – Bättre läkemedelshantering för äldre. Målet med projektet är att öka kunskapen om äldre och läkemedel hos sjuksköterskor och omvårdnadspersonal inom kommunal hälso- och sjukvård samt att förbättra utvärderingen av läkemedelsbehandlingen för äldre patienter inskrivna i hemsjukvården, Borås stad. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor i hemsjukvård förhåller sig till den äldre patientens läkemedelsbehandling efter projektet LÄR UT. Studien är gjord enligt metoden kvalitativ innehållsanalys. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med sju sjuksköterskor. Studiens resultat visar att sjuksköterskan, efter LÄR UT anser sig arbeta med en för den enskilde patienten ökad säkerhet, då hon reflekterar och ifrågasätter den äldre patientens läkemedelsbehandling aktivt. Vidare pekar resultatet på kompetens i symtomskattning och en för sköterskorna tydlig funktion i patientens läkemedelsbehandling . Författarna ser att sjuksköterskan har en viktig roll att fylla i arbetet med den äldre patientens läkemedelsbehandling och vår slutsats är att teoretisk kunskap i farmakologi är nödvändig för att komma till rätta med de läkemedelsrelaterade problemen hos den äldre patientgruppen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

No description available.

Bakgrund: Palliativ vård har sin grund i ett palliativt förhållningssätt som karakteriseras av en helhetssyn på människan där inriktningen är att lindra istället för att bota. God palliativ vård innebär regelbunden symtomskattning för att förebygga, identifiera och lindra patientens behov. Till hjälp kan patienten använda symtomskattningsinstrumentet Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) som hjälper patienten till att uppmärksamma sin situation, symtom och besvär samt eventuella problem. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att använda symtomskattningsinstrumentet Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) inom palliativ vård. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på åtta vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell. Resultat: Från analysen framkom fyra kategorier som beskriver patienters upplevelser av att använda IPOS: Möjliggör symtomskattning, Förbättrad kommunikation, Svårigheter med symtomskattning och Känsla av oro.  Slutsats: Patienterna upplevde att IPOS gav positiva erfarenheter. De upplevde att IPOS möjliggjorde egen symtombedömning, insikt i sin egen sjukdom och livssituation. IPOS skapade även en förbättrad kommunikation mellan patient och sjuksköterska.

Bakgrund: Många äldre personer med kognitiv svikt och palliativt vårdbehov lever antingen hemma eller vårdas på vård-och omsorgsboenden. För att få en heltäckande förståelse av patientens symptom, kan sjuksköterskan använda sig av olika bedömningsinstrument. Det finns flera olika bedömningsinstrument tillgängliga för att bedöma symtom, både för generella och specifika symtom inom palliativ vård. Dessvärre är många av dessa verktyg inte lämpade för användning vid bedömningar av personer med minskad kognitiv förmåga. Syfte: Studiens syfte är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av symtomskattning i kombination med bedömningsinstrument vid palliativ vård av personer med kognitiv sjukdom inom den kommunala hemsjukvården. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Insamlingen av data gjordes med kvalitativa enkäter med öppna frågor. Resultat: Resultatet presenteras i två övergripande kategorier: Symtombedömning och Möjligheter och utmaningar vid symtombedömning. Resultatet visar att symtombedömning med hjälp av skattningsinstrument genomförs i olika utsträckningar samt att samverka i team med patient, anhöriga samt andra professioner ses som en nödvändighet för att säkerställa en högkvalitativ och säker palliativ vård för personer med kognitiv sjukdom. Konklusion: Symtomskattning ska inte bara beaktas som en standardiserad process, utan snarare som en komplex och individuell bedömningsuppgift som kräver olika strategier baserat på patientens behov och situation. / Background: Many older adults with cognitive impairment and palliative care needs either live at home or are cared for in nursing homes. In order to obtain a comprehensive understanding of the older adults symptoms, nurses can utilize various assessment tools. Several symptom assessment tools are available to evaluate symptoms, both general and specific, within palliative care. Unfortunately, many of these tools are not suitable for use with individuals with reduced cognitive abilities. Aim: The purpose of the study is to illuminate nurses' experiences of symptom assessment in combination with assessment tools in palliative care for individuals with cognitive disorders within municipal home healthcare. Method: A qualitative method with an inductive approach was employed. Data collection was conducted through qualitative surveys with open-ended questions. Findings: The results are presented in two overarching categories: Symptom Assessment and Opportunities and Challenges in Symptom Assessment. The findings indicate that symptom assessment using assessment instruments varies, and collaboration in a team with the patient, family, and other professionals is considered essential to ensure high-quality and safe palliative care for individuals with cognitive disease. Conclusion: Symptom assessment should not be regarded merely as a standardized process but rather as a complex and individualized evaluation task that requires various strategies based on the patient's needs and situation.