Bakgrund: Oro och ångest är vanligt förekommande symtom hos personer med kognitiv sjukdom som en följd av att dessa personer har svårt att hantera olika sinnesintryck. Oro och ångest är plågsamma tillstånd och påverkar välbefinnandet negativt. De som till största delen vårdar personer med kognitiv sjukdom är omvårdnadspersonal. Syfte: Studiens syfte var att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att uppmärksamma och lindra oro hos äldre personer med kognitiv sjukdom vid demensboende. Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes för att få svar på studiens syfte. Tio anställda vid två demensboenden i södra Sverige som genomgått utbildning inom personcentrerad vård till äldre och personer med kognitiv sjukdom förde dagboksanteckningar under fjorton dagar där de noterade händelser där de identifierat oro och hur de lindrat den.  Meningsbärande enheter togs ut, kondenserades och bildade underkategorier som sedan delades in i kategorier. Resultat: Omvårdnadspersonalen uppmärksammar oro genom kroppsliga- och känslomässiga uttryck. De lindrar oro genom att använda sig själva som redskap, genom att tillgodose kroppsliga behov och göra anpassningar i miljön. Diskussion: När omvårdnadspersonal använder sin kompetens, ett personcentrerat förhållningssätt och är engagerade i sitt arbete lyckas de oftast lindra oro hos personer med kognitiv sjukdom. Slutsats: Omvårdnadspersonalens förmåga att lindra oro var framgångsrik och det verkar som att omvårdnadspersonalen fått nytta av den utbildning de genomgått inom personcentrerad vård till äldre och personer med kognitiv sjukdom. Fortsatt forskning inom området skulle kunna vara att undersöka hur sjuksköterskan arbetar i team för att särskilja kroppsliga- och känslomässiga uttryck för oro och smärta. / Background: Worry and anxiety are common symptoms in people with cognitive disorders as a result of having difficulty coping with different feelings. Worry and anxiety are distressing conditions and affect well-being. Those who care for people with cognitive disorders are mainly nursing staff. Aim: The purpose of the study was to describe the nursing staff's experiences of paying attention to and alleviating anxiety of older people with cognitive illness in dementia. Method: A qualitative study was used to answer the study's purpose. Ten nursing staff at two dementia residences in southern Sweden who had underwent training in person-centered care for the elderly and people with cognitive illness kept diary notes for fourteen days where they freely noted events in which they identified concerns and how they alleviated them. Data was content analysed. Meaning-bearing units were identified, condensed and formed subcategories, which were sorted into categories. Outcome: The nursing staff draws attention to worry and anxiety through physical and by adjusting in the environment. Discussion: When the nursing staff uses their skills, a person-centered approach and are engaged in their work they often succeed in alleviating the worry of people with cognitive illness. Conclusion: The nursing staff's ability to relieve anxiety was successful and it seems that the nursing staff benefited from the training they had received in person-centered care for the elderly and people with cognitive illness. Future research in this field could be to examine how the nurse work in teams to distinguish between bodily and emotional expressions of anxiety and pain.

SAMMANFATTNING Kognitiv sjukdom är ett stort hälsoproblem och betraktas som ett obotligt tillstånd. Den palliativa vården av personen med kognitiv sjukdom har fokus på optimal symtomlindring, teamarbete, kommunikation och närståendestöd. Det finns svårigheter för närstående till personen med avancerad kognitiv sjukdom att vara delaktig i diskussion när det gäller palliativ vård. Syftet var att belysa upplevelser av att vara närstående till en person med kognitiv sjukdom i palliativt skede på ett särskilt boende. Metoden var en litteraturöversikt. Inklusionskriterierna var artiklar med fokus på vuxna närståendes perspektiv som publicerats på engelska under de senaste tio åren.Resultatet bestod av fem kategorier: närståendes positiva känslomässiga reaktioner, närståendes negativa känslomässiga reaktioner, närståendes ambivalenta reaktioner, närståendes behov av trygghet och säkerhet samt närståendes behov av information, stöd och delaktighet. De huvudsakliga fynden var ambivalensen mellan känslan av frihet och lättnad och blandade känslor av sorg, skuld och dåligt samvete som de närstående upplevde efter flytten till särskilt boende. Närstående hade behov av trygghet och säkerhet som kunde uppnås när sjuksköterskan var skicklig och omtänksam, kunde identifiera förändringar samt kunde känna personens behov. Närstående hade svårigheter att förstå och vara förberedda när personen med kognitiv sjukdom behövde vård i livets slutskede; övergången till palliativ vårdmedförde ofta stress, belastning och depression hos närstående. Slutsatsen är att sjuksköterska kan bidra till ökad trygghet till närstående genom att ge säker och god palliativ vård till personen med kognitiv sjukdom samt kunskapsstöd och emotionellt stöd till närstående. Det finns ett behov av nya forskningen och utvecklingen av familjecentrerad vård för personer med kognitiv sjukdom och deras närstående inom palliativ vård. Nyckelord: Kognitiv sjukdom, närståendes perspektiv, palliativ vård, upplevelser / ABSTRACT Cognitive disease is a major health problem and is considered an incurable condition. The palliative care of patients with cognitive disease has a focus on optimal symptom relief, teamwork, communication and close family support. There is a difficulty for caregivers to the person with advanced cognitive disease to be involved in discussions regarding the palliative care. The aim was to describe the experience of being caregiver to a person with cognitive disease in palliative phase at a nursing home.The method was literature review. The inclusion criteria were articles focusing on the adult caregiver’s perspective published in English over the last ten years. The data analysis was performed using an integrated analysis.The result consisted of the five categories: the caregiver’s positive emotional reactions, the caregiver’s negative emotional reactions, the caregiver’s ambivalence reactions, the caregiver’s need for security, and the caregiver’s need for information, support and participation. The main findings were ambivalence between the feeling of freedom and relief and mixed feelings of sadness, guilt and bad conscience that close caregivers of people with cognitive illness in palliative phase experienced after the move to a nursing home. Caregivers needed security and safety that could be achieved when nurses were skilled and caring, able toidentify changes and to perceive the person’s needs. Caregivers often experienced stress and had difficulties understanding and being prepared when a person with cognitive disease needed end of life care. The conclusion is that the nurse can contribute to an increased safety for the caregivers by providing safe and good palliative care to the person with cognitive illness, knowledge support and emotional support to caregivers. There is a need for new research and the development of family-centered care for people with cognitive disease and their caregivers. Keywords: Caregiver’s perspective, cognitive disease, experiences, palliative care

Alla åtgärder och insatser som görs inom hälso-och sjukvården och inom socialtjänsten i Sverige är till för att underlätta för personen med kognitiv sjukdom i vardagen och för att bidra till att personen kan ha en så god livskvalitet som det bara går under sjukdomens alla skeden. Vården och omsorgen ska bedrivas utifrån ett personcentrerat arbetssätt. Att detta även innefattar delaktighet för personen med kognitiv sjukdom i de beslut som fattas torde vara en självklarhet, men är inte det i alla lägen.  Syftet med denna studie var att beskriva vård och omsorgspersonalens strategier för att göra personen med kognitiv sjukdom delaktig i planeringen av sin vård och omsorg.  Som metod för studien genomfördes en icke systematisk litteraturöversikt för att svara på syftet och ge en sammanfattad bild av valt ämne. Sökningar i PubMed, CINAHL Complete samt APA PsycInfo genomfördes. Efter kvalitetsgranskning totalt inkluderades totalt 15 artiklar i studien.  Resultatet visade att det finns strategier att använda för att stödja personer med kognitiv sjukdom till en möjlig delaktighet i vård och omsorgsplaneringen och redovisades i fem olika kategorier; Att implementera gemensamt beslutsfattande, Tidig vårdplan som strategi, Dokumenterad vårdplan som strategi, Teamet som strategi, Tidsaspekten som strategi och Goda relationer som strategi.  Slutsatsen är att personcentrerad vård är nödvändig för att främja delaktighet för personer med kognitiv sjukdom och att mer kunskap behövs för att kunna applicera de strategier som finns för att stödja personen med kognitiv sjukdom till att möjliggöra delaktighet i alla de beslut som rör vård och omsorg. / All interventions and efforts that are made in health care and in social services in Sweden are to make it easier for the person with cognitive impairment in everyday life and to contribute to the person being able to have as good a quality of life as possible during all stages of the disease. The care and nursing must be conducted on the basis of a person-centered approach. The fact that this also includes the participation of the person with cognitive illness in the decisions made should of course be a matter, but is not in all situations. The aim of this study was to describe the health care personnel strategies to make the person with cognitive impairment involved in their care-planning.  As a method for the study, a non-systematic literature review was conducted to answer the purpose and provide a summary picture of the chosen topic. Searches in PubMed, CINAHL Complete and APA PsycInfo were conducted. After a quality review, a total of 15 articles were included in the study.  The results showed that there are strategies to use to support people with cognitive illness to a possible participation in nursing and care planning and were reported in five different categories; Implementation of Shared decision making, Advance Care Planning as a strategy, Documented care plan as a strategy, The team as a strategy, Time aspect as a strategy and Good relationships as a strategy.  The conclusion was that person-centered care is necessary to promote participation for the person with cognitive disease and that further knowledge is needed to be able to apply the strategies that exist to support the person with cognitive disease to enable participation in all decisions concerning nursing and care-planning.

Bakgrund: I Sverige smärtskattas patientgruppen inte lika ofta och har begränsat tillgång till specialiserad palliativ vård jämfört med patient med cancerdiagnos. Sjuksköterskan har en viktig roll i att kontinuerligt genomföra symtomskattning och ge adekvat och evidensbaserad symtomlindring. Huvudmålet är att patient med kognitiv sjukdom inom den palliativa vården ska ha adekvat symtomlindring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att skatta smärta i den palliativa vården av patienter med kognitiv sjukdom.Metod:En litteraturöversikt med 14 kvalitativa artiklar som identifierades i PubMed, CINAHL och SwePub. En induktiv kvalitativ analysmetod gjordes enligt Granheim och Lundman (2004). Resultat: Kännedom om en patient med kognitiv sjukdoms livsberättelse och beteendeförändringar, erfarenhet samt observation av patienten underlättade sjuksköterskors skattning av smärta. En delad åsikt fanns bland sjuksköterskorna angående smärtskattningsinstrument. Teamets samarbete, kommunikation, kontinuitet och dokumentation påverkade smärtbedömning- och behandling. En känsla av otillräcklighet och osäkerhet i bedömningen av smärta sågs, men att hitta rätt tillvägagångssätt i skattningen av smärta gav en lättnande känsla. Slutsats: Det sågs förutsättningar och utmaningar för sjuksköterskor i att skatta smärta hos patienter med kognitiv sjukdom i palliativ vård. Faktorer som kunde påverka var: osäkerhet i bedömningen av smärta, tidsbrist, tillfredställelse av att se patienten utan smärta och välfungerande team.

Bakgrund: I Sverige smärtskattas patientgruppen inte lika ofta och har begränsat tillgång till specialiserad palliativ vård jämfört med patient med cancerdiagnos. Sjuksköterskan har en viktig roll i att kontinuerligt genomföra symtomskattning och ge adekvat och evidensbaserad symtomlindring. Huvudmålet är att patient med kognitiv sjukdom inom den palliativa vården ska ha adekvat symtomlindring. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att skatta smärta i den palliativa vården av patienter med kognitiv sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med 14 kvalitativa artiklar som identifierades i PubMed, CINAHL och SwePub. En induktiv kvalitativ analysmetod gjordes enligt Granheim och Lundman (2004). Resultat: Kännedom om en patient med kognitiv sjukdoms livsberättelse och beteendeförändringar, erfarenhet samt observation av patienten underlättade sjuksköterskors skattning av smärta. En delad åsikt fanns bland sjuksköterskorna angående smärtskattningsinstrument. Teamets samarbete, kommunikation, kontinuitet och dokumentation påverkade smärtbedömning- och behandling. En känsla av otillräcklighet och osäkerhet i bedömningen av smärta sågs, men att hitta rätt tillvägagångssätt i skattningen av smärta gav en lättnande känsla. Slutsats: Det sågs förutsättningar och utmaningar för sjuksköterskor i att skatta smärta hos patienter med kognitiv sjukdom i palliativ vård. Faktorer som kunde påverka var: osäkerhet i bedömningen av smärta, tidsbrist, tillfredställelse av att se patienten utan smärta och välfungerande team.

No description available.

Antalet personer som diagnostiseras med en kognitiv sjukdom ökar i världen. De kognitiva sjukdomarna är vanligare i hög ålder men även yngre människor insjuknar. Sjukdomarna ger ett ökat behov av stöd i vardagen och den största delen av vård och omsorg ges idag av de anhöriga.  Syftet var att beskriva upplevelsen av att leva tillsammans med en partner som drabbats av enkognitiv sjukdom med tidig debut. Metoden som använts har varit en litteraturstudie med induktiv ansats. Sökningar i databaserna Pubmed, Cinahl och PsycInfo gjordes med begränsningen artiklar som publicerats mellan 2012 – 2023 för att endast inkludera aktuell forskning. Studien baserades på 15 kvalitativa forskningsartiklar som bedömdes kunna svara på syftet.  Resultatet presenteras i sex kategorier. Det visar att partners till personer med kognitivasjukdomar med tidig debut upplever svårighet för den sjuke att få en diagnos. De upplever även okunskap och bristfälligt stöd från hälso-och sjukvårdspersonal. Känslorna är svåra och rollerna i relationen förändras. Stigmatiseringen kring sjukdomarna är stor och det sociala livet berörs negativt. Även den egna hälsan, ekonomin och arbetslivet påverkas och de vårdande partnerna känner en oro inför framtiden. Slutsatsen är att stigmatiseringen och okunskapen är stor, både hos samhället och inom hälso- och sjukvård och påverkar livet för de som lever tillsammans med en partner med en kognitiv sjukdom. Kunskaperna om kognitiva sjukdomar med tidig debut behöver ökas för att minska skamkänslor och social isolering hos dem som drabbas. Det stöd som finns idag behöver ses över och utgå mer från behoven hos den som är sjuk och dennes anhöriga. / The number of people diagnosed with a cognitive disease are increasing worldwide. Cognitive disorders are more common in the elderly, but younger people also fall ill. The diseases givesan increased need for support in everyday life, and most of the care is provided by the family. The aim was to describe the experience of living together with a partner who was affected byan early onset cognitive disease. The method used has been a literature study with an inductive approach. Searches in thedatabases PubMed, Cinahl and PsycInfo were made with the limitation of articles published between 2012 - 2023 to include only current research. The study is based on 15 qualitative research articles that we considered able to answer to the purpose.  The results are presented in six categories. It shows that partners of people with an early onset cognitive disease experience difficulties for the person affected by the disease to get a diagnosis. They also experience ignorance and lack of support from health professionals. The emotions are difficult and the roles in the relationship change. The stigma surrounding the diseases is big and the social life is negatively affected. Their own health, finances and working life are also affected, and the caring partners are worried about the future. The conclusion is that the stigma and ignorance is substantial both in society and in health care and affects the lives of those who live with a partner with a cognitive disorder. Knowledge of cognitive disease with an early onset needs to be increased in order to reduce feelings of shame and social isolation in those affected. The support that exists today needs to be reviewed and based more on the needs of the person who is ill and their family.

Kognitiv sjukdom är samlingsbegrepp som innefattar flera olika diagnoser och i Sverige insjuknar årligen 20 000–25 000 personer. Det som är gemensamt för de olika diagnoserna är att de uppstår till följd av skador i hjärnan. Att leva med kognitiv sjukdom innebär att olika kognitiva funktioner sviktar vilket kan leda till en känsla av att förlora kontrollen över sitt liv. Nio av tio som har en kognitiv sjukdom drabbas någon gång av beteendemässig och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), ett av dessa symtom är agitation. BPSD orsakar ett stort lidande för personen själv men även för närstående och är många gånger en stor utmaning för vårdpersonal att bemöta. För att förebygga och lindra BPSD är det omvårdnadsåtgärder som är förstahandsåtgärden. Ett led i att minska lidande för personen är att öka kunskapen om vilka omvårdnadsåtgärder som kan minska agitation.   Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka omvårdnadsåtgärder som kan ha effekt på agitation hos personer med kognitiv sjukdom. Metod: En litteraturöversikt valdes för att besvara studiens syfte. Resultatet har baserats på kvantitativa studier max tio år gamla för att kartlägga den senaste forskningen inom det valda området. 16 studier inkluderades i resultatet.  Resultat: Resultatet visar signifikant minskning av agitation hos personer med kognitiva sjukdomar med hjälp av omvårdnadsåtgärder som musikterapi, fysisk aktivitet, hundterapi, akupressur, ljusterapi och vistelse i terapeutisk trädgård. Vid fotmassage sågs i stället en ökning av agitation, ökningen var dock inte signifikant.  Slutsats: I studiens resultat ses ett flertal användbara omvårdnadsåtgärder som kan implementeras i den kliniska vården för att minska agitation hos personer med kognitiv sjukdom. Genom att använda sig av omvårdnadsåtgärder kan läkemedel som kan ge allvarliga och oönskade biverkningar, så som exempelvis neuroleptika, minska i användning. Studien kan vara av nytta för att öka kompetensen hos vårdpersonal inom området. / Cognitive disorder is a collective term that includes several different diagnoses and in Sweden 20,000 - 25,000 people get diagnosed each year. The common factor for these diagnoses is the fact that they occur because of brain damages. Living with a cognitive disorder means that various cognitive functions fail. Nine out of ten with cognitive disorder are at some point affected by behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD). One of these symptoms is agitation. BPSD causes a great deal of suffering for the diagnosed person and the family. Furthermore, it is often a great challenge for caregivers to give these individuals the correct care. To prevent and alleviate BPSD, nursing treatment is the first option. A step towards reducing suffering for the person is to increase knowledge of which nursing treatments can reduce agitation Aim: The aim of the study was to investigate which nursing treatment can have an effect on agitation in people with cognitive disorders. Method: A literature review was chosen to answer the aim of the study. The results have been based on quantitative studies that are a maximum of ten years old to map the latest research in the chosen field. Results: The result shows significant reduction of agitation in people with cognitive disorders using nursing treatment such as music therapy, physical activity, dog therapy, acupressure, light therapy and time spent in therapeutic garden. An increase in agitation was however seen during foot massage, but the increase was not significant. Conclusion: The results of the study show several useful non-pharmacological treatments that can be implemented in clinical care to reduce agitation in people with cognitive disorders. By using non-pharmacological treatment, the use of inappropriate drugs, which can have severe negative side effects, such as neuroleptics, can be reduced. The study may be useful to increasing the competence of concerned caregivers.

Kognitiva sjukdomar är ett samlingsnamn för olika sjukdomar som framför allt påverkar en persons kognitiva funktioner men även till exempel kroppen och personens beteenden. Omkring 55 miljoner personer i världen beräknas ha en kognitiv sjukdom och i Sverige är siffran mellan 130 000–150 000. En stor andel av dessa bor hemma och ofta finns anhöriga som tar ett stort ansvar kring vården. Att vara anhörigvårdare kan upplevas som givande men det är ofta sammankopplat med en hög nivå av stress. Syftet med den här studien är att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med kognitiv sjukdom. Metoden för att svara på syftet är en allmän litteraturstudie, där data från 15 vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Resultatet delas in i två teman med tillhörande subteman: ”En omkullkastad tillvaro” och ”Att behöva anpassa sig till livsförändringen”. Slutsatsen blir att situationen som den anhörige hamnar i när en närstående får en kognitiv sjukdom ofta är mycket påfrestande. Det påverkar de flesta delar av livet, så som exempelvis vardagen, den egna hälsan, relationer och så vidare. Det finns ofta ett behov av stöd, både från människor i ens närhet och insatser från samhället. Den anhöriga behöver hitta strategier för att hantera den nya livssituationen för att motverka sådant som en låg upplevd livskvalitet och psykisk ohälsa. / Neurocognitive disorders are a group of different disorders that mainly affect a person ́s cognitive functions, but also domains as the physical body and the person ́s behavior. An estimated number of 55 million persons globally are diagnosed with some kind of neurocognitive disorder and the number in Sweden is among 130 000–150 000. The majority of the persons with a neurocognitive disorder live at home and in many cases they have a family member or friend who is responsible for the caregiving, an informal caregiver. The role of the informal caregiver can be rewarding, but it often comes with a high level of strain. The aim of this study is to describe the informal caregiver ́s experience of taking care of a person with neurocognitive disorder. The method that is used is a general literature review that contains data from 15 scientific papers. The data has been analyzed and compiled. The result was categorized in two themes and sub-themes: ”When life is turned upside down” and ”Having to adapt to the life change”. The conclusion is that the situation of being an informal caregiver is very stressful. It affects almost all aspects of one ́s life, including the everyday life, one ́s own health and relationships. The informal caregiver is in need of support from family and friends as well as formal support. The informal caregiver must find constructive coping strategies to deal with the new situation to avoid mental illness or low level of perceived quality of life.

Litteraturöversikten behandlar begreppen kognitiv sjukdom, personcentrering och livskvalitet. Kognitiv sjukdom drabbar varje år ett ökande antal människor.  Konsekvensen av kognitivsjukdom är omfattande med ett ökande antal drabbade på samhällsnivå. Ett personcentrerat förhållningssätt inom vården kan bidra till god omvårdnad och ökad livskvalitet. Syftet med studien var att belysa inverkan av personcentrerad vård på livskvalitet hos personer med kognitiv sjukdom. Använd metod var en allmän litteraturöversikt med systematisk sökmetod. Databassökning genomfördes med sökorden demens, Alzheimer, personcentrerad vård och livskvalitet, vilket bedömdes svara väl mot syftet. Efter urval kvarstod 15 artiklar, kvalitativa och kvantitativa, vilket gav en mixad metod.  Resultatet extraherades genom tematisk syntes, genom vilken analytiska teman genererats. Resultatet presenterades under tre teman: ökad livskvalitet genom (1) aktiviteter, (2) sociala interaktioner och (3) emotioner. Personcentrerade aktiviteter i dagliga livet visade sig ha påverkan på livskvalitet hos personer med kognitiv sjukdom. Personer som erhöll högre andel personcentrerad vård värderades ha högre livskvalitet och bättre förmåga att genomföra aktiviteter i dagliga livet. Personcentrerad vård förbättrade sociala interaktionerna, vilket gav positiv påverkan på livskvalitet. Positiv påverkan på interaktioner kunde ses oavsett grad av kognitiv sjukdom. Personcentrerad vård minskade agitation, ökade livskvalitet och välbefinnande.  Slutsatsen visade att personcentrerad vård har betydelse för livskvalitet hos personer med kognitiv sjukdom. Personcentrerad vård har inverkan på en rad områden i livet vid ökad livskvalitet exempelvis ökad förmåga till aktiviteter i dagliga livet. Det påvisades också att valfrihet och upplevd kontroll påverkade livskvalitet positivt. / The literature review deals with the concepts of cognitive disease, person-centeredness and quality of life (QoL). Cognitive disease affects an increasing number of people every year. The impact of cognitive disease is extensive with an increasing number of people affected at the societal level. A person-centered approach can add to good care and increased QoL. The aim of the study was to highlight the impact of person-centered care on QoL in people with cognitive disease. The method used was a literature review with a systematic search method. A database searchwas conducted using the keywords dementia, Alzheimer, person-centered care and quality of life, which were assessed to respond well to the aim of the study. 15 articles remained after selection, both qualitative and quantitative, which resulted in a mixed method approach. The results were extracted through thematic synthesis, through which analytical themes were generated.The results were presented under three themes: increased QoL through 1) activities, 2) social interactions and 3) emotions. Person-centered activities in daily life were found to have an impact on the QoL of people with cognitive disease. Persons who received a higher proportion of person-centered care were valued as having a higher QoL and a better ability to carry out activities in daily life. Person-centered care improved social interactions, which had a positive impact on QoL. Positive influence could be seen regardless of the severity of the cognitive disease. Person-centered care also reduced agitation and increased QoL and wellbeing. The conclusion showed that person-centered care is important for the QoL of persons with cognitive disease. Person-centered care has an impact on several areas in life when QoL is increased, as for instance increased ability to carry out activities of daily life. Freedom of choice and perceived control was shown to affect QoL positively.