Syftet med litteraturöversikten var att beskriva förutsättningar för omvårdnad av personer med kognitiv sjukdom i en slutenvårdskontext. Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design. 14 stycken artiklar analyserades i en induktiv innehållsanalys enligt Granheim och Lundman för att få fram kategorier som därefter delades upp i subkategorier. I analysen framkom tre kategorier: organisatoriska förutsättningar, kunskapsmässiga förutsättningar samt relationsskapande förutsättningar. Resultatet visar, att de förutsättningar som behövs för att ge omvårdnad till personer med kognitiv sjukdom i en somatisk slutenvårdskontext handlar om en organisation som ger förutsättningar avseende tid, adekvat bemanning, en anpassad vårdmiljö och ett starkt teamarbete. Vårdpersonalen efterfrågar mer teoretisk kunskap och fortbildning för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad. Närståendes delaktighet och de enskilda vårdarbetarnas engagemang och vilja att anpassa kommunikationen till dessa patienter, är andra förutsättningar utifrån syftet som framkommer i resultatet.  Slutsatsen i litteraturöversikten är att vården av personer med kognitiv sjukdom behöver utvecklas inom slutenvården. Förutsättningar för att ge omvårdnad till denna patientgrupp bygger på att det finns tillräcklig kunskap, kompetens och engagemang hos de enskilda medarbetarna men även en organisation som inser behovet av anpassning och vårdutveckling / The aim of this study was to describe conditions regarding nursing care for persons with dementia in somatic inpatient care. The method was a literature review with a non-systematic design in which two databases, Cinahl and Pubmed, were used to find appropriate scientific articles. 14 scientific articles were analyzed through an inductive content analysis according to Granheim and Lundman. Three categories emerged from the analysis: organizational conditions, educational conditions, and conditions according to relationships. The result shows that conditions required in nursing care for persons with dementia in somatic inpatient care constituted an organization that gives time, appropriate staffing, adjusted care environment and a strong teamwork. Nursing staff requested theoretical knowledge and ongoing education to deliver person centered nursing care. Family involvement, staff commitment and willingness to adjust communication were other conditions required. The conclusion is that the care for persons with dementia needs to develop in somatic inpatient care. Conditions to give nursing care to persons with dementia are based on adequate knowledge, competence, and commitment of the individual coworker, but it is also based on an organization that realizes the need of adjustment and care development.

I Sverige lever cirka 160 000 personer med en kognitiv sjukdom. Flertalet av dessa personer löper risk att utveckla en försämrad förmåga att själv kunna förmedla eventuell smärtupplevelse, vilket leder till ett ökat lidande och försämrad livskvalitet. För att vårdpersonal ska kunna utföra en personcentrerad och säker vård för personer med kognitiv sjukdom och lindra lidande behövs vissa förutsättningar. Syfte med litteraturöversikten var att synliggöra vilka förutsättningar som behövs för att vårdpersonal ska kunna identifiera och lindra smärta hos personer med kognitiv sjukdom. Som metod för det självständiga arbetet valdes en allmän litteraturöversikt. I denna har befintlig forskning sammanställts för att besvara litteraturöversikten syfte. Sökning av artiklar har genomförts i databaserna Cinahl och Pubmed vilket resulterade i att 16 artiklar kvalitetsgranskades av författarna och inkluderades i litteraturöversikten. I litteraturöversiktens resultat framkom att det behövs ett flertal förutsättningar för att vårdpersonal ska kunna identifiera och lindra smärta hos personer med kognitiv sjukdom. Det behövs en adekvat personalbemanning, rutiner och riktlinjer att följa, att vård och omsorgsarbetet utgår från multiprofessionella team samt att vårdpersonal har möjlighet till kompetensutveckling inom området. Dessa förutsättningar är grunden för att vårdpersonal ska kunna arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och ha möjlighet att skapa en god relation med personen, vilket främjar möjligheten att identifiera och lindra smärta. Slutsatsen var att en personcentrerad vård är en förutsättning för att identifiera och lindra smärta hos personer med kognitiv sjukdom. För detta behövs ett flertal fungerande organisatoriska faktorer samt en ökad kunskap inom området. / In Sweden approximately 160.000 individuals live with a cognitive disorder. The majority of these individuals are at risk of impaired ability to convey eventual pain, which increases suffering and decreases quality of life. Certain conditions are necessary in order for healthcare professionals to care for patients living with a cognitive disorder that is based on patient- centered care and safe healthcare. The aim of this study was to explore the conditions required for healthcare professionals to be able to identify and alleviate suffering in people with cognitive disorder. A literature review was chosen as the method. Existing research has been compiled in order to answer the aim of the study. In order to find appropriate scientific articles, Cinahl and Pubmed were used as databases. This resulted in 16 scientific articles, quality reviewed by the authors and included in the literature review. The results showed that there are a number of conditions required in order to alleviate pain in individuals that live with a cognitive disorder. There is a need for adequate staffing, routines and guidelines to act in accordance with, a care that is based on multi-professional teams as well as an opportunity for health care staff to develop skills within their profession. These conditions constitute the bases that are necessary in order for health care staff to work based on a person-centered approach along with the opportunity to create a good relationship with the regarding person. This promotes the ability to identify and alleviate pain. The conclusion was that a person-centered care is a necessity in order to identify and alleviate pain in individuals that live with a cognitive disorder. That requires a number of functioning organizational factors as well as increased knowledge within this area.

Att leva med en kognitiv sjukdom kan ha stora konsekvenser för både personen själv och dess närstående. Ca 55 miljoner personer världen över lever med kognitiv sjukdom. Kognitiv sjukdom är en dödlig sjukdom som inte går att bota. Svårigheter kan finnas för både personen och närstående att prata om döden vilket i sin tur kan försvåra beslutsfattande när personen närmar sig livets slutskede. Ofta saknas individuella vårdplaner vilket kan leda till lidande, onödiga behandlingar och sjukhusvistelser. Personer med kognitiv sjukdom riskerar att få sämre symtomlindring i livets slutskede på grund av kommunikationssvårigheter, trots att det finns lagar och styrdokument som säger att vården ska anpassas till individuella förutsättningar. Syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av vård i livets slutskede av personer med kognitiv sjukdom. Metoden var en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderade 15 artiklar och sammanställdes med en integrerad analys för att få fram ett resultat. Resultatet var att betydelsen av kompetens innebar att det krävdes både kunskap och erfarenhet för att tolka signaler och lindra olika symtom som personen med kognitiv sjukdom uppvisade. Betydelsen av samarbete visade sig vara avgörande vid upprättande av vårdplaner samt en god kommunikation med läkare, närstående och övriga teamet i syfte att ge personen med kognitiv sjukdom ett värdigt avslut. Betydelsen av att känna personen med kognitiv sjukdom var betydelsefullt och brist på resurser såsom tid, personal och kontinuitet kunde vara ett hinder för god omvårdnad i livets slutskede. Slutsatsen visar att det bland annat krävs kunskap, resurser och ett bra samarbete mellan sjuksköterskor och närstående, läkare och andra i det multiprofessionella teamet för att ge en god omvårdnad i livets slutskede av personer med kognitiv sjukdom. En vårdplan som upprättas tidigt med personen och närstående kan underlätta i den personcentrerade processen och vid beslutsfattande senare i sjukdomsförloppet. / Living with dementia can have major consequences for the person afflicted and for people close to them. Approximately 55 million people worldwide live with dementia. Dementia is a fatal and incurable disease. There can be difficulties for both the person and people close to them when it comes to addressing death, which in turn can hinder decision making when the afflicted person nears the end of life. Individual care plans are often not in place, which can lead to suffering, unnecessary treatments, and hospitalisation. People with dementia risk receiving substandard alleviation of symptoms in end-of-life care due to difficulties with communication, despite laws and governing documents in place to assure that health care is adapted to individual circumstance.  The purpose of the study was to describe nurses’ experience of end-of-life care for people with dementia.  The method used was a general literature review with an inductive approach that included 15 articles and was compiled using an integrated analysis to reach a result. The result showed that the importance of competence meant that it took both knowledge and experience to interpret signals and alleviate different symptoms that the person with dementia expressed. The importance of cooperation proved to be a deciding factor, in the construction of care plans as well as in establishing good communication between doctors, relatives and other members of the team, with the purpose of providing a dignified closure to the person with dementia.  In conclusion, the study shows that it takes, among other things, knowledge, resources and well functioning cooperation between nurses, relatives, doctors and other members of a multiprofessional team to provide end-of-life care with good quality, for people with dementia. A care plan constructed early on with the person and its relatives can alleviate the person-centered process and decision making, later on, in the course of the disease.

Kognitiv sjukdom är en folksjukdom som förändrar förutsättningarna i livet för personen som insjuknar, för anhöriga och ställer stora krav på samhällets resurser. Vi står idag inför stora utmaningar både demografiskt, med en allt äldre befolkning och med att rekrytera personal inom vård-och omsorg. Idag pågår en rörelse mot Nära vård där personer ska vara mer delaktiga i sin egen vård och vården ska i högre grad organiseras och bedrivas med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar. Omställningen innebär att vården samskapar med personen och flyttar fokus från sjukdom till ett mer hälsofrämjande arbete. Detta ställer stora krav på vården för en ökad förståelse för hur det är att leva med kognitiv sjukdom.  Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser och hantering av att leva med en kognitiv sjukdom. Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklar söktes i databaserna Pubmed och PsycINFO. Alla artiklarna granskades kritiskt och sammanställdes i 6 kategorier och 20 underkategorier. Som teoretisk referensram användes KASAM som mäter känsla av sammanhang.  Resultatet påvisar att få diagnosen kognitiv sjukdom upplevs komma som en chock och som ett hot mot värdigheten som människa, men också som början på en process mot acceptans. Personerna beskrev att minnet försämrades, svårigheter med orientering och att klara vardagliga göromål men också att de använde strategier för att hantera det. För en del personer blev nuet och framtiden kaotisk, där skammen över att inte minnas eller fungera som tidigare, tillsammans med andras personers stigmatiserade syn på sjukdomen, gjorde livet svårt att hantera. Andra uttryckte att de var nöjda med livet och upplevde hälsa, trots sjukdom. Personer med kognitiv sjukdom upplever att alla går igenom sin egen utveckling och ingen person och sjukdom är den andra lik. Trots livsförändrande förhållanden fanns personer som upplevde hälsa och välbefinnande trots sjukdom. Känslan av sammanhang påverkade personernas förmåga att hantera de existentiella, psykiska, fysiska och sociala påfrestningar personen stötte på. Därför behövs ett specifikt utformat stöd som bygger på kunskap och förståelse för vad det innebär att leva med kognitiv sjukdom. / Cognitive disease is a national disease that changes the conditions in life for the person who falls ill, for relatives and places great demands on society's resources. Today, we face major challenges both demographically, with an increasingly aging population and with recruiting staff in health and social care. Today, there is a movement towards” Nära vård” where people should be more involved in their own care and the care should be organized and conducted to a greater extent based on the patient's needs and conditions. The transition means that care cocreates with the person and shifts the focus from illness to more health-promoting work. This places great demands on care for an increased understanding of what it is like to live with cognitive disorder. The purpose of the study was to describe people's experiences of living with cognitive disease. Method: The study was performed as a non-systematic literature review based on 15 scientific articles with a qualitative approach. Articles were searched in the databases Pubmed and PsycINFO. All articles were critically reviewed and compiled into 6 categories and 20 subcategories. As a theoretical frame of reference, KASAM was used, which measures sense of context. Being diagnosed with a cognitive disorder was described as coming as a shock and was experienced as a threat to human dignity, but also as the beginning of a process towards acceptance. The people described things like memory deterioration, difficulty with orientation and coping with everyday tasks, but also that they used strategies to deal with it. For some people, the present and the future became chaotic, where the shame of not remembering or functioning as before together with other people's stigmatized view of the disease made life difficult to manage. Others expressed that they were satisfied with life and experienced health, despite illness. People with cognitive disease experience that everyone goes through their own disease course and no two people and illnesses are the same. Despite life-changing conditions, there were people who experienced health and well-being despite illness. The sense of coherens affected the person's ability to deal with the existential, psychological, physical and social stresses the person encountered. Therefore, a specifically designed support is needed that is based on knowledge and understanding of what it means to live with a cognitive disorder.

Kognitiv sjukdom kan innebära en successiv försämring av sociala, psykiska och fysiska förmågor. Många personer med kognitiv sjukdom vill bo kvar hemma även under den sena palliativa fasen. För att möjliggöra det finns olika tekniska hjälpmedel för att underlätta vardagen. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva anhörigas upplevelser av välfärdsteknikens betydelse i palliativ vård av personer med kognitiv sjukdom. En icke systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design valdes som metod för arbetet, med målsättningen att skapa en konkluderad bild av valt ämnesområde. Inkluderade artiklar valdes ut via databaserna CINAHL Complete, Pubmed och PsycInfo. Efter kvalitetsgranskningen inkluderades sammanlagt 16 vetenskapliga artiklar till litteraturöversikten. I resultatet framkom tre kategorier för att beskriva anhörigas upplevelser av välfärdsteknikens betydelse i palliativ vård av personer med kognitiv sjukdom: trygghet, livskvalitet samt hinder och utmaningar. Slutsatsen i litteraturöversikten var att välfärdstekniken var en förutsättningoch hade betydelse för anhöriga i palliativ vård inom vården av personer med kognitivsjukdom. Förutsättningarna för en positiv upplevelse hos anhöriga var tydlig information samt stöd från offentliga vården. / Dementia can mean a gradual deterioration of social, psychological and physical abilities. Many people with dementia want to stay at home even during the late palliative phase. To make this possible there are various technical aids to facilitate everyday life. The aim of this study was to describe relatives’ experiences of welfare technologies’ importance in palliative care for person who have dementia. A non-systematic literature review with a qualitative design was chosen as a method with the aiming to provide the latest research in the study domain. Included articles were chosen via the databases CINAHL Complete, Pubmed and PsycInfo. After the quality assessment, a total of 16 scientific articles were included in the literature review. In the result three categories emerged to describe relatives' experiences of the importance of welfare technology in palliative care for people with cognitive illness: security, quality of life and obstacles and challenges. The conclusion in the literature review was that welfare technology was a prerequisite and had significance in palliative care for relatives´ in the care of people with dementia. The prerequisites for a positive experience with relatives were clear information and support from public health care.

Introduktion: Antalet äldre personer ökar vilket kräver anpassning av hälso- och sjukvården. Robotdjur är elektroniska gosedjur som är utvecklade för att likna sällskapsdjur och används som en omvårdnadsåtgärd hos äldre personer med kognitiv sjukdom. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonalens erfarenheter av att använda robotdjur i omvårdnaden av personer med kognitiv sjukdom på särskilt boende. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 15 intervjuer utfördes där materialet analyserades utifrån tematisk analys enligt Braun & Clarke. Resultat: Två huvudteman och åtta underteman. Under huvudtemat En del i vardagen beskrevs hur robotdjuren användes i vardagen genom fem underteman. Under det andra huvudtemat Behov av kunskap och engagemang beskrevs vad som behövdes för att kunna använda robotdjuren i tre underteman. Konklusion: Robotdjur skapar lugn och gemenskap för äldre personer med kognitiv sjukdom. Robotdjuren ska inte ses som en generell åtgärd utan som ett av redskapen i en personcentrerad omvårdnad. För att detta ska fungera behöver distriktssköterskan ta den ledande rollen i implementeringen och utbildningen av personal och verka för att robotdjuren införs som en del i en personcentrerad omvårdnad. / Introduction: The number of elderly people is increasing, which requires adaptation of health care. Robotic pets are electronic stuffed animals that are designed to resemble pets and are used in nursing care of elderly people with cognitive illness. Aim: To describe nursing staffs’ experiences of using robotic animals in nursing care of people with cognitive illness in long term care. Method: Qualitative method with inductive approach. 15 interviews were conducted and were analyzed based on thematic analysis according to Braun & Clarke. Result: Two main themes and eight sub-themes. The main theme A part of everyday life describes how the robotic pets were used in everyday life in five sub-themes. The second main theme Need for knowledge and commitment describes what was needed to be able to use the robotic pets in three sub-themes. Conclusion: Robotic pets create calm and fellowship. The robotic pets should not be seen as a general intervention but as one of the tools in person-centered care. In order for this to work, the district nurse needs to be the leader of implementation and training of staff and work for the robotic pets to be introduced as part of a person-centered care.

Bakgrund   Kognitiv sjukdom är ett av de ledande globala hälsoproblemen och förekomsten ökar i takt med en åldrande världspopulation. Att leva med en kognitiv sjukdom drabbar individers hälsa på ett multidimensionellt plan med lidande i form av besvärliga symtom, social stigmatisering, en hotad autonomi och nedsatt livskvalitet. Sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder är en central del i att lindra lidande i vården av dessa människor. Det finns dock fortfarande brister inom omvårdnaden av personer med kognitiv sjukdom. Musikinterventioner har visats vara effektiva som alternativa omvårdnadsåtgärder som kan bidra till en mer holistisk och personcentrerad vård. Syfte Syftet var att belysa betydelsen av musik som omvårdnadsåtgärd för hälsan hos personer med kognitiv sjukdom.  Metod Arbetet utgjordes av en icke-systematisk litteraturstudie med en induktiv ansats. Systematiska sökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO för att besvara syftet utifrån specificerade urvalskriterier. Insamlade artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Totalt 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats inkluderades i resultatet och analyserades med en integrerad dataanalys.  Resultat En sammanställning av resultatet presenterades i tre huvudkategorier: Betydelse som symtomlindrande åtgärd, Betydelse för sociala interaktioner och Betydelse för välmående. Resultatet visade att musik som omvårdnadsåtgärd främjar symtomlindring av beteendemässiga och psykiska symtom samt kognitiva symtom. Det framkom också att musiken hade stor betydelse i att frambringa sociala interaktioner i form av ett ökat socialt engagemang och samarbete samt en förbättrad kommunikation. Musiken visades även vara av betydelse för ett förbättrat humör och välbefinnande hos personer med kognitiv sjukdom. Slutsats Litteraturöversikten belyste musikens potential inom omvårdnaden av personer med kognitiv sjukdom. Personcentrering framkom som en central del i att stärka musikens betydelse för hälsan genom att bidra till en känsla av välbefinnande, meningsfullhet och sammanhang. En ökad förståelse kring musikens betydelse för hälsan anses som värdefull kunskap i sjuksköterskans arbete med personer med kognitiv sjukdom. / Background Neurocognitive disorders are one of the leading global health concerns and the occurrence is increasing as the world's population ages. Living with a neurocognitive disorder affects the health of individuals on a multidimensional level, leading them to suffer from difficult symptoms, social stigmatization, a threatened autonomy and a decreased quality of life. Nursing interventions play a central role in alleviating the suffering of these people in healthcare situations. However, the nursing care of people living with neurocognitive disorders is insufficient. Music interventions have been shown to be effective as alternative nursing tools to contribute to a more holistic and person-centered care.   Aim The aim was to illuminate the value of music as a nursing intervention for the health of people living with neurocognitive disorders. Method The study consisted of an unsystematic literature review with an inductive approach. Systematic searches were conducted in the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO in order to achieve the aim using a specific selection of criteria. Collected data was examined using a quality-assessment tool from Sophiahemmet University. A total of 15 scientific articles with quantitative and qualitative approaches were included in the results and were analyzed using an integrative data analysis. Results A compilation of the results was presented within three main categories: Value as a symptom-relieving measure, Value for social interactions and Value for well-being. The results show that music as a nursing intervention relieves behavioral and psychological symptoms as well as cognitive symptoms. The results also show that music is of great value in encouraging social interactions, with an increase of social engagement, cooperation and communication. The music was also shown to be of value in promoting an improved mood and well-being for people living with a neurocognitive disorder. Conclusions The literature review highlighted the potential of music to be used in the care of people with neurocognitive disorders. Person-centeredness emerged as a central element in strengthening the effects of music on health by contributing to a sense of well-being, meaningfulness and social connection. An increased understanding regarding the value of music for health is considered valuable knowledge for nurses in their care of people with neurocognitive disorders.

Bakgrund: Många äldre personer med kognitiv svikt och palliativt vårdbehov lever antingen hemma eller vårdas på vård-och omsorgsboenden. För att få en heltäckande förståelse av patientens symptom, kan sjuksköterskan använda sig av olika bedömningsinstrument. Det finns flera olika bedömningsinstrument tillgängliga för att bedöma symtom, både för generella och specifika symtom inom palliativ vård. Dessvärre är många av dessa verktyg inte lämpade för användning vid bedömningar av personer med minskad kognitiv förmåga. Syfte: Studiens syfte är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av symtomskattning i kombination med bedömningsinstrument vid palliativ vård av personer med kognitiv sjukdom inom den kommunala hemsjukvården. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Insamlingen av data gjordes med kvalitativa enkäter med öppna frågor. Resultat: Resultatet presenteras i två övergripande kategorier: Symtombedömning och Möjligheter och utmaningar vid symtombedömning. Resultatet visar att symtombedömning med hjälp av skattningsinstrument genomförs i olika utsträckningar samt att samverka i team med patient, anhöriga samt andra professioner ses som en nödvändighet för att säkerställa en högkvalitativ och säker palliativ vård för personer med kognitiv sjukdom. Konklusion: Symtomskattning ska inte bara beaktas som en standardiserad process, utan snarare som en komplex och individuell bedömningsuppgift som kräver olika strategier baserat på patientens behov och situation. / Background: Many older adults with cognitive impairment and palliative care needs either live at home or are cared for in nursing homes. In order to obtain a comprehensive understanding of the older adults symptoms, nurses can utilize various assessment tools. Several symptom assessment tools are available to evaluate symptoms, both general and specific, within palliative care. Unfortunately, many of these tools are not suitable for use with individuals with reduced cognitive abilities. Aim: The purpose of the study is to illuminate nurses' experiences of symptom assessment in combination with assessment tools in palliative care for individuals with cognitive disorders within municipal home healthcare. Method: A qualitative method with an inductive approach was employed. Data collection was conducted through qualitative surveys with open-ended questions. Findings: The results are presented in two overarching categories: Symptom Assessment and Opportunities and Challenges in Symptom Assessment. The findings indicate that symptom assessment using assessment instruments varies, and collaboration in a team with the patient, family, and other professionals is considered essential to ensure high-quality and safe palliative care for individuals with cognitive disease. Conclusion: Symptom assessment should not be regarded merely as a standardized process but rather as a complex and individualized evaluation task that requires various strategies based on the patient's needs and situation.

I takt med att världens befolkning blir äldre förväntas även antalet personer med kognitiv sjukdom att öka, likaså antalet anhöriga till dessa personer. Detta gör att det kommer bli vanligare att i vården och på särskilt boende möta personer med kognitiv sjukdom som är i livets slut och deras anhöriga. En viktig del i omvårdnaden både kring personer med kognitiv sjukdom men även i vården i livets slut är stöd till anhöriga. Syftet var att undersöka anhörigas erfarenheter av stöd vid livets slutskede hos en person med kognitiv sjukdom som bor på särskilt boende. Metoden var en litteraturöversikt, där tre databaser användes till datasökningen och 15 artiklar inkluderades till analys. Analysen utgick från Popenoe et al. (2021) där kategorier och underkategorier identifierades. Resultatet visade på tre kategorier med åtta underkategorier. Kategorierna var Anhörigas erfarenheter av information med underkategorierna: information och utbildning om sjukdomsförloppet, fortlöpande information och hållas informerade samt få individanpassad information. Andra kategorin var Anhörigas erfarenheter av socialt stöd med underkategorierna: socialt stöd från omgivningen och stöd från andra i liknande situation. Den tredje och sista kategorin som identifierades var Anhörigas erfarenheter av emotionellt stöd med underkategorierna: relation till vårdpersonal och holistiskt stöd. Artiklarna var huvudsakligen kvalitativa men även två kvantitativa och en artikel med mixad metod inkluderades. Slutsatsen var att anhöriga ansåg att det var viktigt att få information, både om den kognitiva sjukdomen, men också om livets slut. Det var viktigt för anhöriga att erhålla kontinuerlig information och på så vis få möjlighet till goda relationer med vårdpersonalen. Genom att känna ett emotionellt stöd från vårdpersonalen skapades trygghet och förtroende. Anhöriga som även hade ett gott socialt stöd genom familj, vänner och organisationer hade goda erfarenheter av stöd. / As the world's population ages, the amount of people developing dementia will also increase, as will the number of relatives to these people. This means that it will become more common to meet people with dementia who are at the end of life and their relatives receiving care in nursing homes. Providing support for relatives is an important aspect of nursing, especially for persons with dementia and those receiving end-of-life care. The aim was to investigate families’ experiences of end-of-life support for a person with dementia residing in a nursing home. The method was a literature study, where three databases were used for the data search and 15 articles were included for analysis. The analysis was based on Popenoe et al. (2021) where categories and subcategories were identified. The result shows three categories with eight subcategories. The categories were Families experiences of information with the subcategories: information and education about the course of the disease, ongoing information and being kept informed and individually tailored information. The second category was Families experiences of social support with the subcategories: social support from the environment and support from others in a similar situation. The third and last category that was identified was Families experiences of emotional support: with the subcategories of relationship with healthcare staff and holistic support. The articles were mainly qualitative, but two quantitative and one mixed method article have also been included. The conclusion is that family members consider it important to obtain information, both about dementia and the end-of-life care. Continuous information was important which enables the family to foster good relations with the care staff. Emotional support from the healthcare professionals cultivates feelings of security and trust. Additionally, relatives who also have strong social support through family, friends and organizations have good experiences of support.

Kognitiv sjukdom utgör en övergripande term som omfattar olika diagnoser och i Sverige drabbas årligen 20 000 - 25 000 personer av dessa tillstånd. Att leva med denna sjukdom innebär en utmaning när de kognitiva funktionerna försämras. Beteendemässiga och psykiska symtom kan orsaka ett stort lidande för personen med kognitiv sjukdom och omgivningen. Det primära vid symtom som är beteendemässiga och psykiska är personcentrerade omvårdnadsåtgärder. En viktig del i detta är att öka förståelsen för hur omvårdnadsåtgärder bidrar till ökad livskvalitet för personer med kognitiv sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder och dess effekter för personer med kognitiv sjukdom som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt med systematisk metod valdes för att uppfylla syftet med studien. Resultatet sammanställdes med utgångspunkt från kvantitativa studier som publicerats de senaste tio åren för att spegla den mest aktuella forskningen inom det valda ämnesområdet. Resultatet omfattade sammanställning av 16 studier. Resultat: Resultatet indikerade att beteendemässiga och psykiska symtom vid kognitiv sjukdom minskade vid användning av olika former av kognitiv stimulans och fysisk aktivitet. Omvårdnadsåtgärder som dockterapi, musik, hälso- och välfärdsteknik samt individuella fysiska aktiviteter hade god effekt. Däremot påvisade gruppträning ingen signifikant förbättring. Slutsats: Genom att implementera omvårdnadsåtgärder för personer med kognitiv sjukdom kan livskvaliteten ökas samt hälso- och sjukvårdspersonalens omvårdnad personcentreras. Ytterligare effekt som kan ses är att när rätt omvårdnadsåtgärder ges kan läkemedel på sikt minskas och risken för allvarliga biverkningar samt oönskade effekter avta eller försvinna helt. / Cognitive disorder is an overarching term that includes various diagnoses, and in Sweden 20,000-25,000 people suffer from these conditions annually. Living with this disorder presents a challenge when cognitive functions deteriorate. Behavioural and psychological symptoms can create great suffering for the individual but also for relatives. To prevent and alleviate behavioural and psychological symptoms in dementia, are person-centred nursing measures primary. An important part of this is to increase understanding of how nursing measures contribute to increased quality of life for people with cognitive disorder. Aim: The aim was to describe nursing measures and their effects for people with cognitive disorder who exhibit behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing homes. Method: Literature review with a systematic method was chosen to fulfil the aim of the study. The results were compiled based on quantitative studies published in the last ten years to reflect the most current research within the chosen subject. The result comprehensive compilation of 16 studies. Results: The result indicated that the symptoms of behavioural and psychological symptoms of cognitive disorder decreased when using different forms of cognitive stimulation and physical activity. Nursing measures such as doll therapy, music, health- and welfare technology and individual physical activities had a good effect. In contrast, group training showed no significant improvement. Conclusion: By implementing nursing measures for people with cognitive disorder, the quality of life can increase, and the working nursing methods of healthcare professionals become person-centred. An additional effect that can be seen is that when the right nursing measures are given, drugs can eventually decrease, and the risk of serious side effects and unwanted effects decrease or disappear completely.