Covid-19 pandemin ledde till att stora delar av världens utbildningsväsen tvingades ställa om till distansundervisning. Denna studie undersöker möjligheter som digitala verktyg bidrar med för att lösa utmaningar med elevers lärande, då matematikundervisning övergår till distansundervisning. Sex semistrukturerade videointervjuer genomfördes med matematiklärare från gymnasieskolor runtom i Sverige. Kategorierna som identifierades utifrån intervjuerna var Elevers motivation och matematikprestationer, Bedömning samt Kommunikation. Flera elevers motivation missgynnades av den fysiska distansen, men vissa gynnades av situationen. En rättvis bedömning ansågs omöjlig att genomföra och den synkrona kommunikationen minskade då elever drog sig för att be om hjälp. Digitala verktyg möjliggjorde dock högre närvaro, formativ bedömning samt ökad asynkron kommunikation på distans. I diskussionen framställs de möjligheter med digitala verktyg som denna studie bidrar med samt bekräftar lärares upplevelser av eleverna mot tidigare forskning om elevers upplevelser i distansundervisning. / The covid-19 pandemic led to large parts of the world's education system being forced to switch to distance education. This study examines opportunities that digital tools contribute  to solving challenges with students learning, as mathematics education is transitioned to distance learning. Six semi-structured video interviews were conducted with mathematics teachers from upper secondary schools around Sweden. The categories identified on the basis of the interviews were Student motivation and mathematics performance, Assessment and Communication. Several students' motivation was disadvantaged by the physical distance, but some were favored by the situation. A fair assessment was considered impossible to carry out and synchronous communication decreased as students withdrew to ask for help. However, digital tools allow for higher attendance, formative assessment and increased asynchronous distance communication. The discussion highlights the opportunities with digital tools that this study contributes to and that teachers 'experiences of students are confirmed by previous research on students' experiences in distance education.

Syftet med denna studie är att undersöka sfi-lärares erfarenheter av distansundervisning under våren 2020. Studiens fokus ligger på att undersöka hur digitala verktyg anpassades till elevernas olikheter, hur kommunikationen med eleverna etablerades och vilka arbetssätt och metoder som kännetecknade sfi-lärares distansundervisning.  Genom att beskriva omställningen till distansundervisning orsakade av pandemier som SARS och Covid-19, redogörs för de utmaningar och möjligheter som lärare ställs inför i den digitala klassrumsmiljön. Därefter lyfts teoretiska aspekter kring kommunikation och lärarrollen i att skapa relationer med eleverna i den digitala lärmiljön. För att förstå fenomenet med distansutbildningen i sin helhet redovisas vidare utgångspunkter som bör tas hänsyn till när en sådan utbildning utformas och designas. Detta är en empirisk studie där metodtriangulering har använts med både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. Totalt deltog 126 respondenter i webbenkät och sex respondenter i semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar på att lärarnas förhållningssätt till distansundervisning under pandemin och ojämlikhet i elevers digitala kompetens och elevernas bristfälliga tillgång till digitala teknik i samband med omställningen, var avgörande för hur nya arbetssätt och undervisningsstrategier formades. Sfi-lärarna använde sig av de digitala verktyg och digitala resurser som redan var inarbetade i klassrumsundervisningen. Både synkron och asynkron kommunikation tillämpades i stor utsträckning, där synkron kommunikation värdesattes tack vare dess likhet med det fysiska klassrummets upplägg och asynkron kommunikation ökade tillgänglighet till undervisningsmaterial. Sfi-lärarnas utmaningar bestod av svårigheter att vara tillgängliga för de elever som behövde stöd och att följa upp elevernas lärandeprocesser på distans. / The purpose of this study is to investigate sfi-teachers’ experiences of distance education in the spring of 2020. The study focuses on examining how digital tools were adapted to students’ differences, how communication with students was established and what teaching methods characterized sfi teachers’ distance education. By describing the transition to distance education caused by pandemics such as SARS and Covid-19, the challenges and opportunities that teachers face in the digital classroom environment are described. Thereafter, theoretical aspects of communication and the teacher’s role in creating relationships with students in the digital learning environment are highlighted. In order to understand the phenomenon of distance education in its entirety, further points of departure are presented that should be taken into account when such education is designed. This is an empirical study where method triangulation with both quantitative and qualitative studies. A total of 126 respondents responded to the online survey and six respondents participated in semi-structured interviews. The results indicate that the teachers’ approach to distance education during the pandemic, and the inequality in students’ digital competence and the students’ inadequate access to digital technology in connection with the transition, were decisive for how new teaching methods and teaching strategies were formed. Sfi teachers used the digital tools and digital resources that were already incorporated in the classroom education. Both synchronous and asynchronous communication were applied to a large extent, where synchronous communication was valued thanks to its similarity to the physical classroom layout and asynchronous communication because of the increased accessibility to teaching materials. The sfi teachers’ teaching challenges consisted of difficulties in being available to the students who needed support and in following up the students’ learning processes at a distance.