Rimlighetsbedömning är en väsentlig del av de kunskaper som behövs för att göra uppskattningar och olika beräkningar i matematikämnet. Det är också en del av människans vardag där det krävs en förståelse för vad som är rimligt och vad som är orimligt. Tidigare forskning har däremot visat att matematikundervisning tenderar att fokusera på hur man löser uppgifter med metoder som inte alltid passar för uppgiftens syfte, att uppgifter inte är verklighetsbaserade och att undervisningen inte lyfter fram elevers resonemangsförmåga. Vidare menar forskning att undervisningen behöver fokusera på elevers grundläggande taluppfattning för att utveckla en förståelse för rimlighetsbedömning. Studiens syfte är att fördjupa kunskap om undervisningsutmaningar relaterat till rimlighetsbedömning och förmågorna i kursplanen för matematik. Syftet besvaras genom följande frågeställningar: ”I vilken mån upplever lärarna att det finns undervisningsutmaningar med rimlighetsbedömning relaterat förmågorna i kursplanen för matematik?”, ”Vad utgörs undervisningsutmaningarna av?” och ”Vilka nycklar finns för att komma till rätta med undervisningsutmaningarna?”. Studien utgår från Systematisk Kartläggning av Undervisningsutmaningar, som är ett redskap som används för att synliggöra undervisningsutmaningar i relationen mellan centrala innehåll och förmågorna i kursplanen. Resultatet visar bland annat att de flesta relationer mellan rimlighetsbedömning och förmågorna är hanterbara och går att hantera med hjälp av beprövad erfarenhet och kollegialt arbete. Det har även framkommit att orsakerna och nycklarna till undervisningsutmaningar har ett samband och att det bland annat kan relateras till elevers taluppfattning och att de inte stannar upp och ifrågasätter det de utfört. I Diskussionen vägs resultatet mot tidigare forskning och det visar att orsakerna och nycklarna i utmaningarna stämmer överens med vad som framkommit i den tidigare forskningen. / Reasoning assessment is an essential component of the knowledge required to make estimates and various calculations in the field of mathematics. It is also a part of everyday life where an understanding of what is reasonable and what is unreasonable is necessary. However, previous research has indicated that mathematics education tends to focus on how to solve tasks using methods that may not always be suitable for the purpose of the task. Additionally, tasks often lack real-world contexts, and teaching practices do not sufficiently emphasize students' reasoning abilities. Furthermore, research suggests that instruction needs to concentrate on developing students' fundamental number sense to cultivate an understanding of reasoning assessment. The purpose of this study is to deepen our understanding of instructional challenges related to reasoning assessment and the abilities outlined in the mathematics curriculum. This purpose is addressed through the following research questions: "To what extent do teachers perceive instructional challenges in reasoning assessment related to the abilities outlined in the mathematics curriculum?" "What characterizes these instructional challenges?" and "What strategies can be employed to address these instructional challenges?". The study utilizes Systematic Mapping of Teaching Challenges, which is a tool used to identify teaching challenges in the relationship between core content and the abilities outlined in the curriculum. The results indicate, among other things, that most of the relationship between reasoning assessment and the abilities outlined in the curriculum are manageable and can be addressed through proven experience and collaborative work. It has also been revealed that the causes and key factors of teaching challenges are interconnected, including issues related to pupil's understanding of numbers and their failure to pause and question their work. In the discussion, the results are compared with previous research, and it is evident that the causes and key factors identified in the challenges align with the findings of previous studies.

Syftet med denna studie är att undersöka sfi-lärares erfarenheter av distansundervisning under våren 2020. Studiens fokus ligger på att undersöka hur digitala verktyg anpassades till elevernas olikheter, hur kommunikationen med eleverna etablerades och vilka arbetssätt och metoder som kännetecknade sfi-lärares distansundervisning.  Genom att beskriva omställningen till distansundervisning orsakade av pandemier som SARS och Covid-19, redogörs för de utmaningar och möjligheter som lärare ställs inför i den digitala klassrumsmiljön. Därefter lyfts teoretiska aspekter kring kommunikation och lärarrollen i att skapa relationer med eleverna i den digitala lärmiljön. För att förstå fenomenet med distansutbildningen i sin helhet redovisas vidare utgångspunkter som bör tas hänsyn till när en sådan utbildning utformas och designas. Detta är en empirisk studie där metodtriangulering har använts med både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. Totalt deltog 126 respondenter i webbenkät och sex respondenter i semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar på att lärarnas förhållningssätt till distansundervisning under pandemin och ojämlikhet i elevers digitala kompetens och elevernas bristfälliga tillgång till digitala teknik i samband med omställningen, var avgörande för hur nya arbetssätt och undervisningsstrategier formades. Sfi-lärarna använde sig av de digitala verktyg och digitala resurser som redan var inarbetade i klassrumsundervisningen. Både synkron och asynkron kommunikation tillämpades i stor utsträckning, där synkron kommunikation värdesattes tack vare dess likhet med det fysiska klassrummets upplägg och asynkron kommunikation ökade tillgänglighet till undervisningsmaterial. Sfi-lärarnas utmaningar bestod av svårigheter att vara tillgängliga för de elever som behövde stöd och att följa upp elevernas lärandeprocesser på distans. / The purpose of this study is to investigate sfi-teachers’ experiences of distance education in the spring of 2020. The study focuses on examining how digital tools were adapted to students’ differences, how communication with students was established and what teaching methods characterized sfi teachers’ distance education. By describing the transition to distance education caused by pandemics such as SARS and Covid-19, the challenges and opportunities that teachers face in the digital classroom environment are described. Thereafter, theoretical aspects of communication and the teacher’s role in creating relationships with students in the digital learning environment are highlighted. In order to understand the phenomenon of distance education in its entirety, further points of departure are presented that should be taken into account when such education is designed. This is an empirical study where method triangulation with both quantitative and qualitative studies. A total of 126 respondents responded to the online survey and six respondents participated in semi-structured interviews. The results indicate that the teachers’ approach to distance education during the pandemic, and the inequality in students’ digital competence and the students’ inadequate access to digital technology in connection with the transition, were decisive for how new teaching methods and teaching strategies were formed. Sfi teachers used the digital tools and digital resources that were already incorporated in the classroom education. Both synchronous and asynchronous communication were applied to a large extent, where synchronous communication was valued thanks to its similarity to the physical classroom layout and asynchronous communication because of the increased accessibility to teaching materials. The sfi teachers’ teaching challenges consisted of difficulties in being available to the students who needed support and in following up the students’ learning processes at a distance.