I dagens samhälle har det blivit svårare för företagen att vara uppdaterade i de snabbt växlande trenderna. Därmed kunna möta kundernas behov här har den digitala teknologin fått en allt större inverkan. Med digitala hjälpmedel som till exempel: Instagram, Pinterest och Snapchat har informationsutbytet gällande trender blivit mer tillgängligt för alla. Att arbeta med trendprognoser innebär att leta efter det nya och innovativa för att på så sätt få en överblick över de kommande trenderna. Sättet att utföra och jobba med trendsökning varierar från företag till företag och är vanligt förekommande i fast-fashion företag, exempelvis stora modekedjor. Det saknas täckande information om hur fristående butiker arbetar med trendspaning, där av intresset för att undersöka detta område. Vi vill även granska hur den digitala teknologin har integrerats i trendsökningsprocessen och vad det har bidragit till. För att undersöka på vilket sätt företags inköpsansvariga arbetar med trendspaning och användande av digital teknologi. De olika butikerna är till storlek och omsättning ungefär lika stora och erbjuder likvärdiga varumärken. Resultatet av den insamlade empirin har givit oss en bred bild av hur fristående butiker arbetar med trendprognoser. Inköparnas sätt att arbeta/utföra trendsökning skiljer sig från varandra i olika aspekter. Några av inköparna åker iväg på inspirationsresor och besöker mässor medan andra endast besöker mässor och upptill dessa använder digital teknologi som hjälpmedel. Huruvida digital teknologi har effektiviserat trendsökningsprocessen i modebranschen är i ett för tidigt skede för att kunna avgöra. Gemensamt för samtliga inköpare är att de ser en integrering av den digitala teknologin i trendsökningsprocessen.

Den digitala vågen har växt sig starkare och genomsyrar nu dagens samhälle. Barnen i skolan är födda in i en verklighet som omges av olika former av teknik samt teknologi som bland annat AI, elbilar och mobiltelefoner. Det är väldigt naturligt att olika digitala program samt digitala hjälpmedel ska finnas även i skolan. Den här kunskapsöversikten syftar till att undersöka hur elevers matematiska förmåga påverkas av användandet av digital teknologi i matematikundervisningen. Från sammanställningen av resultatet från 14 olika artiklar dras slutsatsen att implementeringen av digitalisering i matematikundervisningen kan ha stor positiv påverkan på utvecklandet av elevernas matematiska förmåga. För att detta ska ske behövs hänsyn tas till en del faktorer.

Omfattande studier har gjorts inom kompositionsundervisning. Dock saknas en sammanställande forskning som undersöker lärarens undervisningspraktik med utgångspunkt i ett flertal pedagogiska förhållningssätt. Syftet med föreliggande studie är att skapa en överblick över kunskapsläget inom kompositionsundervisning genom att granska, analysera och jämföra forskning inom området. Studien försöker uppfylla detta syfte genom att besvara frågor om vilka pedagogiska förhållningssätt som framträder och vilka undervisningspraktiker som beskrivs i den granskade forskningen. Det teoretiska ramverket som använts utgår ifrån sex pedagogiska modeller av Alexander. Som metod har en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats använts, och artiklarna har studerats med innehållsanalys. Resultatet visar att fem av Alexanders modeller framträder i forskningen och förespråkas i olika grad som pedagogiska förhållningssätt. Dessa pedagogiska modeller är 1) överföring av kunskap, 2) invigning i kunskapsdisciplinerna, 3) demokratiskt kunskapande, 4) underlätta och stimulera lärande samt 5) accelererat lärande. Teknisk, effektiv undervisning förespråkas inte av någon studie. Bland undervisningspraktikerna har tre huvudteman framträtt i materialet: i) kompositionsprocesser, ii) bedömning och iii) digital teknologi. Resultatet visar även på en överlappning mellan flera av Alexanders modeller i det studerade materialet. Denna överlappning ligger i linje med hur Alexander själv menar att dessa versioner av pedagogik ska ses, nämligen som ett ”continuum of tendencies” som motverkar förenklade dikotomier som traditionell/progressiv eller formell/informell.

Den digitala teknologins inverkan på affärsrelationer har främst studerats inom tillverkningsindustrin och det finns begränsad forskning om ämnet inom andra branscher. En bransch som influerats mycket av digital teknologi är marknadsföringsbranschen där marknadsföringsbyrån och kunden är centrala aktörer. Syftet med denna uppsats är att få en fördjupad förståelse för hur ny digital teknologi, i form av artificiell intelligens (AI), påverkar affärsrelationen mellan marknadsföringsbyrå och kund. Det teoretiska ramverket berör affärsrelationer, digital teknologi och dess påverkan på affärsrelationer samt affärsrelationen mellan marknadsföringsbyrå och kund. En kvalitativ metod har använts i form av semistrukturerade intervjuer med fyra marknadsföringsbyråer. Slutsatsen är att öppen kommunikation och byråns resurser i form av kunskap blir allt viktigare i affärsrelationen i samband med ny digital teknologi. Införandet av en ny digital teknologi resulterar även i att det krävs mer drastiska anpassningar av resurser som påverkar beroendet i affärsrelationen mellan marknadsföringsbyrå och kund.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1–3 använder appar i matematikundervisningen för elever i allmänna matematiksvårigheter samt vilken potential lärarna upplever att appar har för matematikundervisning. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer av fem lärare. Det finns begränsat med forskning kring användandet av appar i matematikundervisningen och deras potential för elever i allmänna matematiksvårigheter. Resultatet visar att lärarna i den här studien använder appar på liknande sätt i sin undervisning för elever i allmänna matematiksvårigheter. Resultatet visar också att lärarna upplever att det finns flera fördelar med att använda appar i matematikundervisningen, till exempel bidrar de till ett engagemang hos eleverna.

Dagens samhälle bygger till stor del på användning av teknologiska hjälpmedel. Denna utveckling har även skolan tagit efter. Undervisningen bedrivs ofta med hjälp av tekniska hjälpmedel såsom smartboards, datorer men även olika pedagogiska dataprogram. De pedagogiska programmen har olika användsområden beroende på undervisningsämne. Ett ämne som kan uppfattas som särskilt svårt för många är matematik. Inom matematikundervisningen används olika databaserade verktyg såsom verktyget GeoGebra. Föreliggande studiens syfte var därför att undersöka om det digitala verktyget GeoGebra har en effekt på lärandet i ämnet matematik på grundskolenivå. Den valda metoden var en litteraturöversikt. Materialet som användes bestod av vetenskapliga publikationer som inhämtats via sökningar i olika databaser. Totalt hittades åtta artiklar som hade sitt syfte i att studera effekten av GeoGebra på lärandet. Analysen av detta materialet resulterade i tre övergripande teman vilka var kunskapsskillnader mellan flickor och pojkar, kunskapsnivåer samt motivation och samarbete. Konklusionen är att GeoGebra har ett gott inflytande på elevers självständighet vid matematiska uträkningar och uppgifter där de med direkt respons kan utvecklas kunskapsmässigt. GeoGebra höjer kunskapsnivån hos alla elever, men där specifikt flickor visar på en högre nivå. Undervisning med GeoGebra synliggör elevernas begreppsförmåga.

Digital vård har stor möjlighet att effektivisera omsorgsarbetet under COVID-19-pandemin, eftersom det är en stor smittorisk att människor cirkulerar på sjukhus och vårdcentraler. Syftet var därför att skapa en djupare förståelse för hur acceptansen till digital vård har påverkats under pandemin. För att uppnå syftet använde uppsatsförfattarna en enkätundersökning samt två fokusgrupper. Det visade sig i resultaten att acceptansen, mestadels, hade påverkats till det positiva. Detta tack vare att digital vård kan komma att minska smittspridning av COVID-19 samt det är ett mer tillgängligt och effektivt sätt att få vård på. Resultatet av denna studie visade även på att trots att många människor anser att digital vård innehar ett stort antal positiva kvaliteter finns det andra människor som anser att digital vård aldrig kommer kunna ersätta den fysiska vården.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur några svensklärare i grundskolans senare år ser på användandet av IKT i svenskämnets litteraturundervisning. Vi har tagit reda på vilka möjligheter respektive utmaningar som de ser med att använda IKT i litteraturundervisningen. Dessutom har vi tagit reda på hur deras litteraturpedagogiska syften stämmer överens med deras användning av IKT, samt hur de tolkar de nya styrdokumenten. Vi har genomfört fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar med att integrera användande av IKT i sin svenskundervisning. I analysen av intervjuerna utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv samt ett semiotiskt perspektiv på lärande. Resultatet visar att de möjligheter lärarna ser kan resultera i ett elevcentrerat lärande. Det som däremot är av störst vikt för att dessa möjligheter ska uppkomma är lärarens roll och det sätt på vilket denne integrerar IKT i litteraturundervisning. I sammanhanget tycks inte det förhållningssätt till IKT i undervisning som betonas i läroplanen vara förankrat i lärarnas syn på bruket av digitala medier i litteraturundervisning.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka hur några svensklärare i grundskolans senare år ser på användandet av IKT i svenskämnets litteraturundervisning. Vi har tagit reda på vilka möjligheter respektive utmaningar som de ser med att använda IKT i litteraturundervisningen. Dessutom har vi tagit reda på hur deras litteraturpedagogiska syften stämmer överens med deras användning av IKT, samt hur de tolkar de nya styrdokumenten. Vi har genomfört fyra kvalitativa intervjuer med lärare som arbetar med att integrera användande av IKT i sin svenskundervisning. I analysen av intervjuerna utgår vi från ett sociokulturellt perspektiv samt ett semiotiskt perspektiv på lärande. Resultatet visar att de möjligheter lärarna ser kan resultera i ett elevcentrerat lärande. Det som däremot är av störst vikt för att dessa möjligheter ska uppkomma är lärarens roll och det sätt på vilket denne integrerar IKT i litteraturundervisning. I sammanhanget tycks inte det förhållningssätt till IKT i undervisning som betonas i läroplanen vara förankrat i lärarnas syn på bruket av digitala medier i litteraturundervisning.

The present ethnography documents computer activities in everyday life. The data consist of video recordings, interviews and field notes, documenting (i) 16 students in a seventh grade class in a computer room and other school settings and (ii) 22 children, interacting with siblings, friends and parents in home settings. The thesis is inspired by discourse analytical as well as ethnographic approaches, including notions from Goffman (1974, 1981), e.g. those of activity frame and participation framework, which are applied and discussed. The thesis consists of four empirical studies. The first study focuses on students’ illegitimate use, from the school’s point of view, of online chatting in a classroom situation. It is shown that the distinction offline/online is not a static one, rather it is made relevant as part of switches between activity frames, indicating the problems of applying Goffman’s (1981) notions of sideplay, byplay and crossplay to analyses of interactions in which several activity frames are present, rather than one main activity. Moreover, it is shown that online identities, in terms of what is here called tags, that is, visual-textual nicknames, are related to offline phenomena, including local identities as well as contemporary aesthetics. The second study focuses on placement of game consoles as part of family life politics. It is shown that game consoles were mainly located in communal places in the homes. The distinction private/communal was also actualized in the participants’ negotiations about access to game consoles as well as negotiations about what to play, when, and for how long. It is shown that two strategies were used, inclusion and exclusion, for appropriating communal places for computer game activities. The third study focuses on a digital divide in terms of a generational divide with respect to ascribed computer competence, documenting how the children and adults positioned each other as people ‘in the know’ (the children) versus people in apprentice-like positions (the adults). It is shown that this generation gap was deployed as a resource in social interaction by both the children and the adults. The forth study focuses on gaming in family life, showing that gaming was recurrently marked by response cries (Goffman, 1981) and other forms of blurted talk. These forms of communication worked as parts of the architecture of intersubjectivity in gaming (cf. Heritage, 1984), indexing the distinction virtual/‘real’. It is shown how response cries, sound making, singing along and animated talk extended the virtual in that elements of the game became parts of the children’s social interaction around the screen, forming something of an action aesthetic, a type of performative action for securing and displaying joint involvement and collaboration. As a whole, the present studies show how the distinctions master/apprentice, public/private, virtual/real and subject/object are indexicalized and negotiated in computer activities.