Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur lärare upplever att elevers skrivinlärning samt finmotorik påverkas av den digitaliserade undervisningen som breder ut sig allt mer. Studien utgår från den teoretiska utgångspunkten, TPACK, för att ge en djupare förståelse om ämnet. Undersökningen bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio lärare som integrerar digitala verktyg i läs- och skrivundervisningen. Analysen av resultatet genomfördes med hjälp av tematisk analysmetod. Resultatet visar att digitala verktyg kan vara ett bra tillvägagångssätt när det gäller skrivinlärning. De flesta av lärarna hävdar att elevernas motivation och skrivglädje för att skriva texter förstärks genom en ökad tillgänglighet för redigering och justering av textinnehåll, vilket i sin tur bidrar till ökad omfattning av textproduktion. Det finns dock en del negativa aspekter med digitala verktyg, vilket bland annat är att eleverna kan distraheras av hemsidor och diverse program som påverkar undervisningen negativt. Resultatet visar också att analoga skrivverktyg, såsom penna och papper, bör användas när eleverna tränar på att forma bokstäver då det bland annat gynnar arbetsminnets kapacitet och är väsentligt att kunna för deras framtida motoriska färdigheter. Sammanfattningsvis visar studien att de intervjuade lärarna anser att det mest gynnsamma för elevernas lärande är en integrering av både analoga och digitala verktyg inom ramen för läs- och skrivundervisningen.