Syftet med undersökningen var att se hur några utvalda lärare ser på hur elevernas motorik påverkar koncentrationen, kunskapsinlärningen och agerande i sociala sammanhang. Jag ville också ta reda på om elevernas självförtroende och självbild påverkas av hur god motorik de har. Studien utgår ifrån semistrukturerade intervjuer med fem olika lärare från två olika kommuner. Samtliga lärare ser motoriken som både ett problem och en lösning till elevernas koncentration och hur de lär sig olika kunskaper. Några av lärarna har erfarenheter av att ha elever med dålig motorik och som på så sätt inte har kunnat koncentrera sig under en hel uppgift. Lärarna påpekar att det kan vara svårt att se problemet med de här eleverna och det gäller att undersöka och se hela eleverna. Lärarna kom också fram till att det är viktigt för elevernas självförtroende att lärarna pushar och vill hjälpa eleverna att utvecklas. Det är för elevernas skull lärare bör lägga ner tid att utveckla deras motoriska förmåga annars kan eleverna riskera att få ett hinder senare i livet.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur pedagoger arbetar med grovmotorik i förskoleklass. Tidigare analyser tyder på att det inte finns någon tydlig läroplan för förskoleklass pedagoger om hur de ska arbeta med grovmotorik. Hur känner pedagoger i förskoleklass att grovmotoriken prioriteras och hur arbetar dem med grovmotorik?  Tidigare forskning diskuteras och centrala begrepp tydliggörs i arbetet, för att få en tydligare förståelse för grovmotorik. Det finns även forskning som visar att genom att arbeta med grovmotorik kan öka koncentrationen hos många barn och detta kan i sin tur leda till bättre resultat i skolan. Man kan även arbeta med grovmotorik genom att kartlägga elever i just grovmotorik för att se hur elever utvecklas inom motoriken, detta kallas för sensomotorisk träning och detta kan leda till att man hjälper elever som har svårigheter med motoriken, vilket enligt forskningen är sammankopplat med koncentrationssvårigheter.  För att ta reda på syftet gjordes enkätundersökningar och två intervjuer med utbildade pedagoger som metod, för att få relevanta svar.  Resultatet visar att flera av pedagogerna anser att det arbetar med grovmotorik på ett omedvetet sätt och förlitar sig på skog och lekplatser. Några av pedagogerna anser också att det fokuserar och arbetar med grovmotoriken medvetet och har tänktet i huvudet, vilket leder till att de arbetar med grovmotoriken på många olika plan i verksamheten utan att de tänker på det.   Slutsatsen av arbetet är att flera pedagogerna nämner att de vill arbeta med sensomotorisk träning och känner att det bör finnas en tydligare plan för att arbeta med grovmotoriken i förskoleklass.

<p>Den motoriska utvecklingen är en viktig del i barns utveckling.  För att den ska bli så bra som möjligt måste de lära känna sin kropp för att kunna utvecklas. Därför måste det finnas tillgångar till olika men samtidigt bra möjligheter för lek och lärande. Läroplanen för förskolan (Lpfö98, s.5) tar upp att verksamheten ska vara stimulerande och utmanande för barnens lärande och det är en del av pedagogernas uppgifter. Syftet med denna undersökning är att se hur pedagogerna arbetar med att stimulera barns grovmotorik till största delen i den vardagliga verksamheten, medan finmotoriken inte är fokus för oss. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer och studerade förskolornas veckoplaneringar, på åtta olika förskolor för att undersöka detta. Resultatet sammanställde vi genom att använda oss av de tre didaktiska frågorna ”vad”, ”hur” och ”varför”. Studien visar att pedagogerna arbetar med barnens motoriska utveckling både genom planerade och oplanerade aktiviteter. I de åtta studerade förskolorna får barnen motorisk träning på ett naturligt sätt i den miljö där de vistas. Skogen och den fria leken omnämns av de intervjuade pedagogerna som bra för motoriken. Alla var eniga om att barnens motorik kan utvecklas i alla vardagliga situationer men de menar att det inte alltid är tillräckligt, utan därutöver kan det även behövas speciellt utformade aktiviteter för att utmana barnen.</p>

Den motoriska utvecklingen är en viktig del i barns utveckling.  För att den ska bli så bra som möjligt måste de lära känna sin kropp för att kunna utvecklas. Därför måste det finnas tillgångar till olika men samtidigt bra möjligheter för lek och lärande. Läroplanen för förskolan (Lpfö98, s.5) tar upp att verksamheten ska vara stimulerande och utmanande för barnens lärande och det är en del av pedagogernas uppgifter. Syftet med denna undersökning är att se hur pedagogerna arbetar med att stimulera barns grovmotorik till största delen i den vardagliga verksamheten, medan finmotoriken inte är fokus för oss. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer och studerade förskolornas veckoplaneringar, på åtta olika förskolor för att undersöka detta. Resultatet sammanställde vi genom att använda oss av de tre didaktiska frågorna ”vad”, ”hur” och ”varför”. Studien visar att pedagogerna arbetar med barnens motoriska utveckling både genom planerade och oplanerade aktiviteter. I de åtta studerade förskolorna får barnen motorisk träning på ett naturligt sätt i den miljö där de vistas. Skogen och den fria leken omnämns av de intervjuade pedagogerna som bra för motoriken. Alla var eniga om att barnens motorik kan utvecklas i alla vardagliga situationer men de menar att det inte alltid är tillräckligt, utan därutöver kan det även behövas speciellt utformade aktiviteter för att utmana barnen.

En god skrivförmåga är någonting som behövs i livet ur flera olika perspektiv. Läraren har en stor roll i elevernas tidiga skrivinlärning. Syftet med studien är att belysa hur tolv verksamma lärare i F-1 väljer att utforma sin skrivundervisning. För att kunna skriva behövs en utvecklad finmotorik, därför berör även studien finmotorikens betydelse enligt de verksamma lärarna. Insamlingsmetoderna har varit semistrukturerade intervjuer och enkäter som har kodats och kategoriserats. Genom kategorierna framkommer resultatet att lärarna utnyttjar den pedagogiska friheten i utformandet av skrivundervisning och det uppvisar en varierad utformning. Det framkommer att majoriteten av lärarna anser att finmotoriken har en betydande roll i elevernas skrivinlärning. Resultatet visar likaså att det finns likheter och skillnader i hur lärarna utformar sin skrivundervisning kopplat till den tidigare forskningen. Vi har reflekterat över att det finns en kunskapslucka i forskningen angående finmotorikens betydelse i elevernas tidiga skrivinlärning, detta kan vara ett fortsatt forskningsområde.

Syftet med studien var att undersöka och analysera slöjdlärares föreställningar omundervisning med särskilt fokus på hantverkskunnande och finmotorik.Slöjdämnet har under sin existens haft skiftande kompetenser som lyfts fram och stått ifokus. Slöjdämnets kärna har dock hela tiden varit att de kompetenserna försökts uppnåsgenom undervisning i hantverkskunnande och hantverk. Hur beskriver slöjdlärare att deundervisar i hantverkskunnande? Vilka utmaningar möts de av? Hur ser slöjdlärarna påelevernas finmotorik i relation till att undervisningen i hantverkskunnande?Resultatet av studien visar på ett statistiskt samband mellan undervisningen ihantverkskunnande och elevernas motorik. Resultatet tyder på att det statistiskasambandet är starkast för elever med svårigheter att lära sig hantverkskunnande.Elevernas motoriska förmåga är därmed en av de faktorer som slöjdläraren behöver tahänsyn till när de ska planera och bedriva sin undervisning. Slutsatserna ska betraktas urett slöjdlärarperspektiv, då de baseras slöjdlärares beskrivningar och uppfattningar avsin undervisning.Studien har genomförts med hjälp av en webenkät som besvarades av 33 slöjdlärare i etturval av självselektion (Larsen 2018). I enkäten blandades kvantitativa och kvalitativafrågor för att potentiellt få djupare information.Sökord: finmotorik, hantverkskunnande, hur-kunskap, motorik, slöjd

Under tidigare arbete och VFU i förskola har vi uppmärksammat att pedagoger ofta inte engagerar sig i barns lek, speciellt utomhus. Facklitteratur beskriver hur det riskerar att hämma barns fysiska utveckling och förklarar att när barn och vuxna rör sig tillsammans förbättras barns förutsättningar för utveckling. Syftet med detta arbete är att skapa ett rörelsematerial som utmanar pedagoger att röra på sig och leka tillsammans med barn. Dilemmat är att det redan finns flera olika sorters rörelsematerial ute på marknaden. Frågan är då hur ett nytt rörelsematerial kan utformas så att det engagerar både barn och vuxna i rörelse och kompletterar sådant som redan finns. Metoden bestod av att först skapa ett rörelsematerial bestående av två lyckohjul med rörelser som inriktade sig på fin- och grovmotorik. Dessa lyckohjul mailades sedan till 34 pedagoger runtom i Sverige som fick prova på materialet och sedan utvärdera det i en enkät. Deltagarna söktes via sociala medier och pedagogerna som valdes ut var de som först visade intresse för materialet. Resultatet visar att både barn och pedagoger uppskattade rörelsematerialet men det var pedagogernas svar på enkäten som användes för att förbättra materialet. Bland annat lades bildstöd och en tydligare koppling till utomhusmiljön till i den uppdaterade versionen av materialet. Detta resulterade i att sex nya lyckohjul skapades, fortfarande inriktade mot fin- och grovmotoriska rörelser.

Genom att jag har samlat in empiriskt material i form av kvalitativa intervjuer av sammanlagt två pedagoger och fyra barn på två olika förskolor, har jag undersökt vad barn och pedagoger anser om uteförskolor respektive inneförskolor. Sedan har jag jämfört uteförskolan med inneförskolan samt granskat deras fördelar och nackdelar ur ett pedagogiskt perspektiv.

Nilsson, Carola & Nilsson, Cecilia (2011). Skrivutveckling med penna eller touchteknik? – tre pedagoger om olika sätt att arbeta med barns skrivande. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger arbetar med skrivutveckling i årskurs ett. Detta är intressant eftersom barnen har olika erfarenheter när de börjar skolan. Frågeställningar i detta arbete är Vilka metoder för elevers skrivande använder pedagoger sig av och varför har de valt dessa? och Påverkar pedagogers erfarenheter och förhållningssätt miljön och valet av undervisning? Eftersom undersökningen grundar sig på pedagogers perspektiv är det relevant med intervjuer som metod för att samla empiri. I empirin finns teman som interaktion, miljö och språkutveckling. Pedagogerna i undersökningen belyser vikten att skapa en god lärandemiljö. De menar även att det är betydelsefullt att arbeta för att uppnå ett lustfullt lärande för eleverna.Nyckelord:finmotorik, fysisk miljö, interaktion, lärandemiljö, skrivutveckling, språkstimulans.

Abstract The purpose of this study is to gain a deeper understanding of the teacher's approach to writing instruction and their view of fine motor development and fine motor difficulties for students in grades 1-3. By comparing a selection of teachers’ approaches to writing tuition and fine motor skills, with previous research it expects to gain a deeper understanding of the objective. In the study, qualitative semi-structured interviews and participant observation was used as a method. These interviews and observations were made with seven active Swedish teachers in grades 1-3. This gives an insight into teachers' views on fine motor skills and education, as well as how they see the adjustment of the writing instruction to students with fine motor difficulties. The results show that most of the teachers who participated in the study linked fine motor difficulties to the way students holding a pencil, as well as how they shape the letters. Most of the teachers say that they don´t practice fine motor exercises in the classroom, although the results shows that often it is done unconsciously. The first letter of the learning takes place mostly from a formal perspective. In most cases, when the first letter of the learning process is complete, the writing instruction, to some extent, starts from a functional perspective. / Sammanfattning Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse för lärares förhållningssätt till skrivundervisning och deras syn på finmotorisk utveckling och finmotoriska svårigheter hos elever i årskurs 1-3. Genom att jämföra ett urval lärares förhållningssätt till skrivundervisning och finmotorik samt att jämföra detta med tidigare forskning förväntas en fördjupad förståelse för syftet att införskaffas. I studien har kvalitativa semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer använts som metod. Dessa intervjuer samt observationer har skett med sju verksamma svensklärare i årskurs 1-3. Detta ger en inblick i lärarnas syn på finmotorik och skrivundervisning samt hur de ser på anpassning av skrivundervisning till elever med finmotoriska svårigheter. Resultatet visar att de flesta lärare som medverkat i studien kopplar finmotoriska svårigheter till hur eleverna håller i en penna och hur de formar bokstäver. Några uttalade finmotoriska övningar sker inte i klassrummet, ändå sker dessa övningar många gånger, men då omedvetet. Den första bokstavsinlärningen visar sig till största del ske utifrån ett formellt perspektiv. När den första bokstavsinlärningen är färdig så övergår skrivundervisningen, i de flesta fall, även med utgångspunkt ur ett funktionellt perspektiv.