I Sverige går barn i skolan i ungefär 12 år och det är i skolan de ska ges möjligheten att utveckla sitt språk. I Sverige talas det runt 150 olika språk och ett av dem är svenskt teckenspråk. Svenskt teckenspråk talas av bland annat personer med hörselnedsättning. För att barn som föds med hörselnedsättning på bästa sätt ska kunna tillägna sig kunskaper och ges möjlighet att utveckla sitt språk i skolan bör de undervisas på både talad svenska och svenskt teckenspråk. Många barn som föds idag med hörselnedsättning placeras i kommunala skolor där de får gå integrerat med barn som har normalhörsel och lärare som inte behärskar svenskt teckenspråk. Detta kan leda till att elever med hörselnedsättning hamnar utanför gemenskapen och går miste om viktig kunskap.Denna uppsats syftar till att undersöka lärares erfarenheter av hörselskadade och teckenspråkiga elever som går integrerat i kommunala skolor. Uppsatsen syftar också till att undersöka lärarnas erfarenheter av användandet av svenskt teckenspråk.Uppsatsen utgår från semistrukturerade intervjuer som gjorts under vårterminen -17 med fem yrkesverksamma lärare. Av resultatet från intervjuerna framkommer det att dessa lärare inte har mycket kunskap inom teckenspråket men är öppna för att lära sig och på så sätt kunna möta hörselskadade och teckenspråkiga elever och deras behov på bästa sätt.

Teckenspråkig barnkultur och teckenspråkiga barns kulturupplevelser har hittills inte beforskats inom det barnkulturella ämnesfältet. Teckenspråkiga barns rätt till konst, kultur och språk fastslås i flera svenska lagar: barnrättskonventionen, språklagen och bibliotekslagen. Trots det visar tidigare forskning och studier på försvagad eller utebliven implementering av dessa lagar i det offentliga kulturlivet; döva barn och barn med hörselnedsättning ges inte längre möjlighet att lära sig, anända och utveckla svenskt teckenspråk och det offentliga kulturlivet brister i teckenspråkig verksamhet för teckenspråkiga barn och unga och deras familjer. En fenomenologisk intervjustudie har genomförts med tio teckenspråkiga barn / unga vuxna för att undersöka deras egna perspektiv på kulturupplevelser i vardagslivet. Studien visar att teckenspråkiga barn och unga har gemensamt att de väljer kulturella sammanhang och miljöer där jämställda kommunikationsvillkor råder. De upplever med stigande ålder ett successivt ökande utanförskap i talspråkiga miljöer och kultursammanhang. Teckenspråkiga barn intresserar sig för eget kulturutövande men få har kännedom om Kulturskolans verksamhet. Kulturen kan i viss mån möjliggöra möten mellan teckenspråkiga och icke teckenspråkiga barn och vuxna. En grundläggande förutsättning är visuell tillgänglighet och teckenspråkig kommunikation förenat med öppenhet, respekt och intresse för det teckenspråkiga barnet. Med ett multicentriskt perspektiv kan samhället förstå svenskt teckenspråk som en berikande möjlighet.

This master thesis is about access to literature translated into Swedish sign language for deaf at the public libraries. It is by now a well-known fact that there is produced very little literature in sign language for deaf. This is so even though the policies for the library nationally and internationally, and the public law for libraries in Sweden says there should be literature available for all groups of disadvantaged people. People who have problem reading ordinary ink books have the right to get the book adapted into a medium accessible for them. The goal of the Swedish law for disadvantaged says that in 2010 Sweden should be accessible for all irrespective of weather you are deaf or not. By studying parts of the public argumentation for and against a national library which would provide service and literature for deaf by the method of argumentation analysis I have found pro and contra arguments for books translated into sign language for deaf. I have also studied literature written by Päivi Fredäng about the identity and culture of deaf. In my discussion I found implications from the theory of Fredäng on my material. I found that the public attitude towards deaf and books in sign language for deaf slowly are changing towards better understanding and that this fact slowly will make the production of books in sign language for deaf grow. / Uppsatsnivå: D

Deafness has been associated with poor abilities to deal with digits in the context of arithmetic and memory, and language modality-specific differences in the phonological similarity of digits have been shown to influence short-term memory (STM). Therefore, the overall aim of the present thesis was to find out whether language modality-specific differences in phonological processing between sign and speech can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing peers when dealing with digits. To explore this aim, the role of phonological processing in digit-based arithmetic and memory tasks was investigated, using both behavioural and neuroimaging methods, in adult deaf signers and hearing non-signers, carefully matched on age, sex, education and non-verbal intelligence. To make task demands as equal as possible for both groups, and to control for material effects, arithmetic, phonological processing, STM and working memory (WM) were all assessed using the same presentation and response mode for both groups. The results suggested that in digit-based STM, phonological similarity of manual numerals causes deaf signers to perform more poorly than hearing non-signers. However, for  digit-based WM there was no difference between the groups, possibly due to differences in allocation of resources during WM. This indicates that similar WM for the two groups can be generalized from lexical items to digits. Further, we found that in the present work deaf signers performed better than expected and on a par with hearing peers on all arithmetic tasks, except for multiplication, possibly because the groups studied here were very carefully matched. However, the neural networks recruited for arithmetic and phonology differed between groups. During multiplication tasks, deaf signers showed an increased  reliance on cortex of the right parietal lobe complemented by the left inferior frontal gyrus. In contrast, hearing non-signers relied on cortex of the left frontal and parietal lobes during multiplication. This suggests that while hearing non-signers recruit phonology-dependent arithmetic fact retrieval processes for multiplication, deaf signers recruit non-verbal magnitude manipulation processes. For phonology, the hearing non-signers engaged left lateralized frontal and parietal areas within the classical perisylvian language network. In deaf signers, however, phonological processing was limited to cortex of the left occipital lobe, suggesting that sign-based phonological processing does not necessarily activate the classical language network. In conclusion, the findings of the present thesis suggest that language modality-specific differences between sign and speech in different ways can explain why deaf signers perform at lower levels than hearing non-signers on tasks that include dealing with digits. / Dövhet har kopplats till bristande förmåga att hantera siffror inom områdena aritmetik och minne. Särskilt har språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk likhet för siffror visat sig påverka korttidsminnet. Det övergripande syftet med den här avhandlingen var därför att undersöka om språkmodalitetsspecifika skillnader i fonologisk bearbetning mellan teckenoch talspråk kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på sifferuppgifter. För att utforska det området undersöktes fonologisk bearbetning i sifferbaserade minnesuppgifter och aritmetik med hjälp av både beteendevetenskapliga metoder och hjärnavbildning hos grupper av teckenspråkiga döva och talspråkiga hörande som matchats noggrant på ålder, kön, utbildning och icke-verbal intelligens. För att testförhållandena skulle bli så likartade som möjligt för de båda grupperna, och för att förebygga materialeffekter, användes samma presentations- och svarssätt för båda grupperna. Resultaten visade att vid sifferbaserat korttidsminne påverkas de dövas prestation av de tecknade siffrornas fonologiska likhet. Däremot fanns det ingen skillnad mellan grupperna gällande sifferbaserat arbetsminne, vilket kan bero på att de båda grupperna fördelar sina kognitiva resurser på olika sätt. Dessutom fann vi att den grupp teckenspråkiga döva som deltog i studien presterade bättre på aritmetik än vad tidigare forskning visat och de skiljde sig bara från hörande på multiplikationsuppgifter, vilket kan bero på att grupperna var så noggrant matchade. Däremot fanns det skillnader mellan grupperna i vilka neurobiologiska nätverk som aktiverades vid aritmetik och fonologi. Vid multiplikationsuppgifter aktiverades cortex i höger parietallob och vänster frontallob för de teckenspråkiga döva, medan cortex i vänster frontal- och parietallob aktiverades för de talspråkiga hörande. Detta indikerar att de talspråkiga hörande förlitar sig på fonologiberoende minnesstrategier medan de teckenspråkiga döva förlitar sig på ickeverbal magnitudmanipulering och artikulatoriska processer. Under den fonologiska uppgiften aktiverade de talspråkiga hörande vänsterlateraliserade frontala och parietala områden inom det klassiska språknätverket. För de teckenspråkiga döva var fonologibearbetningen begränsad till cortex i vänster occipitallob, vilket tyder på att teckenspråksbaserad fonologi inte behöver aktivera det klassiska språknätverket. Sammanfattningsvis visar fynden i den här avhandlingen att språkmodalitetsspecifika skillnader mellan tecken- och talspråk på olika sätt kan förklara varför döva presterar sämre än hörande på vissa sifferbaserade uppgifter.

This thesis reports on a study on the ultimate attainment of grammatical intuition in Swedish in 29 adult hearing native signers, bilingual in Swedish Sign Language and Swedish. It is reasoned that measures of such intuition in adults may indicate implicit linguistic entrenchment in Swedish during early language development. Although Sign Language Linguistics and Second Language Research on deaf signers are two established fields of research in Sweden, there is little research on hearing native signers. A few international studies have focused on early child language development in hearing native signers, showing that these children develop their two languages simultaneously from birth even if the signed language dominates the linguistic environment. However, studies focusing on older children indicate that their morphological and syntactic proficiency in the majority language resembles that of second language learners. Deductively this paper rests on neurobiological and psycholinguistic theories claiming that early language development is naturally and genetically constrained within a critical or maturational period. Grammatical intuition was measured through the use of two versions of a GJT-test (written and auditory) and a cloze test. The results showed that the average grammatical intuition of the hearing native signers was comparable to that of a group of early L2 learners of Swedish, but significantly different from that of a group of native speakers of Swedish, indicating that for some of the native signers, Swedish might have been successively learned. This thesis contributes unique data to second language research, while shedding a light on a group of bilinguals that is scarcely known to the study of linguistics. / Denna explorativa och explanatoriska studie testade grammatisk intuition i svenska hos 29 vuxna hörande tvåspråkiga i svenskt teckenspråk och svenska. Vid statistisk analys och jämförelse med testresultat från tidigare andraspråksforskning indikerar denna studie att deltagarna kan ha lärt sig delar av svenskans morfologi och syntax successivt. Teckenspråkslingvistik och svenska som andraspråk för döva är idag två etablerade forskningsområden. Trots en växande kunskap om teckenspråkiga saknas svensk forskning om tvåspråkigheten hos hörande infödda teckenspråkiga. De internationella studier som gjorts har fokuserat på små barn och visar att hörande infödda teckenspråkiga är simultant tvåspråkiga från födseln även om det tecknade språket dominerar den första tiden. Å andra sidan visar studier på lite äldre barn att kunskaper i majoritetsspråket (det talade språket) hos vissa individer, har morfologiska och syntaktiska drag liknande dem som andraspråksinlärare uppvisar.  Med stöd i neurobiologiska och psykolingvistiska teorier om en biologiskt betingad språkinlärningsmekanism som kräver triggning från födseln, undersökte denna studie, hypotes-deduktivt, huruvida deltagarna utvecklat implicita kunskaper i svenska under en kritisk period för språkutveckling. Denna studie bidrar med nya, unika data till tvåspråkighetsforskning och kastar ljus över en inlärarpopulation som tidigare inte uppmärksammats inom språkinlärningsforskningen.

Studien behandlar och beskriver dels hur tolkar upplever att taltolka hörande personer som använder teckenspråk, dels hur hörande personer som använder teckenspråk upplever att bli taltolkade. Två fokusgrupper fick berätta om sina erfarenheter av denna företeelse; teckenspråkstolkar i en grupp och hörande teckenspråkiga i en annan grupp. Genom kvalitativ innehållsanalys identifierades fem teman med de viktigaste aspekterna i frågan. Dessa teman var: 1. Hörandes val av språk i tolkade sammanhang 2. Strategier för att hantera att bli taltolkad 3. Tolkens språkliga utmaningar 4. Ett gott samarbete är avgörande 5. CEFR – självbedömning är svårt. Genom dessa teman framkom att taltolkning av hörande är ett komplext fenomen som kräver särskild hantering. Ett väl utarbetat samarbete är en stor fördel och underlättar tolkens arbete. Det krävs också god kännedom om anledningen till att hörande ibland väljer att teckna i tolkade sammanhang. Det gör att tolken kan slappna av och koncentrera sig på tolkuppdraget. God insikt hos hörande gällande sin teckenspråkskompetens är också eftersträvansvärt. Vanan av att bli taltolkad underlättar situationen eftersom hörande då utarbetar strategier för att tåla att parallellt med den egna produktionen höra taltolkningen. / This study examines interpreters’ experiences of interpreting hearing signers into spoken language and describes the phenomenon of being the hearing person who signs in these interpreted contexts. Two focus groups were given the chance to share their stories about the situation - one group of sign language interpreters and one group of hearing signers. Through content analysis five themes were identified concerning the most important aspects. 1. Hearing persons’ choice of language in an interpreted situation 2. Strategies to manage being interpreted into spoken language 3. The interpreters’ linguistic challenges 4. Good cooperation is vital 5. CEFR- self-evaluation is hard. These themes revealed that giving voice to hearing signers is a complex phenomenon requiring special management. Well developed cooperation is an advantage and facilitates the interpreters work. Good knowledge about the reasons why hearing signers choose to sign makes it easier for the interpreters to relax and concentrate on the task. Hearing people need to have good understanding of their language proficiency as well as being accustomed to and develop strategies for managing to hear the interpreters voice over.