<p>Denna uppsats handlar om ungdomar boendes i de centrala delarna av stadsdelen Skärholmen i relation till områdets territoriella stigma. Undersökningen är av kvalitativ karaktär baserad på djupintervjuer gjorda med sju stycken ungdomar, fyra unga män och tre unga kvinnor, angående den upplevda stigmatiseringen av området. Gemensamt för dessa ungdomar var att alla ville flytta från området och att alla talade om segregering i bemärkelsen avsaknaden av etniska svenskar som en stigmatiseringsaspekt av området. Eftersom den svenska allmänheten ofta utmålar ”invandrartäta områden” som något problematiskt i sig, innebär den höga andelen invandrare i Skärholmen att området stigmatiseras. Dessutom framkom det tydligt i denna undersökning att de unga männen blivit mer påverkade av effekterna av områdets stigma jämfört med de unga kvinnorna i denna undersökning. Klart står att mer kunskap och en utvidgad diskussion kring territoriellt stigma och dess inverkan på ungdomars vardagsvillkor behövs. </p> / <p>This paper is about young people living in the central parts of the Stockholm town district Skärholmen, in relation to the territorial stigma of this residential area. The study is a qualitative one, containing in-depth interviews with seven local youths concerning the way they perceive the areas stigmatisation. These youths all shared a common will to move to a different residential area, and they all spoke about segregation in the sense of the lack of ethnic Swedes in the area, as an aspect of the territorial stigma. As the Swedish public often refers to residential areas with a high-level of immigrant population as something problematic, the high-level of immigrants in Skärholmen is a contributing factor of the territorial stigma. Furthermore, it clearly appeared in this study that the young men had been more exposed to the effects of territorial stigma compared to the young women. Clearly, more extended knowledge and more profound discussions about territorial stigma and its effect on youth’s living conditions, is needed.</p>

Denna uppsats handlar om ungdomar boendes i de centrala delarna av stadsdelen Skärholmen i relation till områdets territoriella stigma. Undersökningen är av kvalitativ karaktär baserad på djupintervjuer gjorda med sju stycken ungdomar, fyra unga män och tre unga kvinnor, angående den upplevda stigmatiseringen av området. Gemensamt för dessa ungdomar var att alla ville flytta från området och att alla talade om segregering i bemärkelsen avsaknaden av etniska svenskar som en stigmatiseringsaspekt av området. Eftersom den svenska allmänheten ofta utmålar ”invandrartäta områden” som något problematiskt i sig, innebär den höga andelen invandrare i Skärholmen att området stigmatiseras. Dessutom framkom det tydligt i denna undersökning att de unga männen blivit mer påverkade av effekterna av områdets stigma jämfört med de unga kvinnorna i denna undersökning. Klart står att mer kunskap och en utvidgad diskussion kring territoriellt stigma och dess inverkan på ungdomars vardagsvillkor behövs. / This paper is about young people living in the central parts of the Stockholm town district Skärholmen, in relation to the territorial stigma of this residential area. The study is a qualitative one, containing in-depth interviews with seven local youths concerning the way they perceive the areas stigmatisation. These youths all shared a common will to move to a different residential area, and they all spoke about segregation in the sense of the lack of ethnic Swedes in the area, as an aspect of the territorial stigma. As the Swedish public often refers to residential areas with a high-level of immigrant population as something problematic, the high-level of immigrants in Skärholmen is a contributing factor of the territorial stigma. Furthermore, it clearly appeared in this study that the young men had been more exposed to the effects of territorial stigma compared to the young women. Clearly, more extended knowledge and more profound discussions about territorial stigma and its effect on youth’s living conditions, is needed.

Denna studie har undersökt hur sociala problem beskrivs inom samtida svensk hiphopmusik. Syftet var att öka kunskapen om hur sociala problem formuleras. Därför har studien syftat till att undersöka vilken social problematik som beskrivs i hiphoptexterna samt hur och varför redogörelserna ser ut som de gör. I studien användes en innehållsanalys för att analysera 105 svenska hiphoptexter. Goffmans teori om stigma och Wacquants begrepp territoriellt stigma har applicerats vid analysen av de empiriska resultaten. Resultaten visar att svensk hiphopmusik tar upp sju sociala problem; missbruk, rasism, fattigdom, kriminalitet, utanförskap, prostitution samt hemlöshet. Dessa sociala problem beskrevs i texterna utifrån teman om förort och kamp. Slutsatserna visar att sociala problem fungerar stigmatiserande för individer och grupper och att detta stigma påverkar såväl livsval och uppfattningen av möjliga livsval. Studiens slutsatser utgör viktig kunskap för det sociala arbetets kontakt med utsatta människor.

Denna studie analyserar uppkomsten, konsekvenserna och bemötandet av territoriellt stigma som konceptualiserat av Loïc Wacquant (2008b) hos invånare bosatta på Hertsön, ett bostadsområde som ibland omnämns genom stigmatiserande termer som ”ghetto” eller ”problemområde”. Syftet är att använda Hertsön som fall i undersökningen av territoriellt stigma och hur det tar sig uttryck i ett bostadsområde som i en svensk kontext kännetecknas av en viss grad av marginalisering. Studien består av två delar. Genom en inledande historisk undersökning analyseras först framställningar av Hertsön som i sin tur stämplade bostadsområdet som avvikande och marginaliserat. Därefter görs en beskrivning och analys av områdets materiella och symboliska utveckling i relation till Luleå kommun som helhet under 2000-talet. Studiens andra del är baserad på data från 9 semistrukturerade intervjuer genomförda med invånare från Hertsön. Först undersöks stigmats eventuella konsekvenser för invånarnas relation till bostadsområdet och andra invånare i kommunen. Därefter undersöks vilka strategier invånarna använder i sitt bemötande av territoriellt stigma. Studien visar att invånarna, till följd av Hertsöns jämförelsevis milda grad av social och ekonomisk marginalisering, utvecklat en rad strategier som används i syfte att neutralisera och bekämpa de stigmatiserande förhållningssätt som riktas mot dem och deras bostadsområde. Detta har sannolikt medfört att man hos intervjupersonerna inte finner starka uttryck för det territoriella stigmats konsekvenser, som förakt mot sitt bostadsområde och dess invånare. Snarare ser man bevis för starka band mellan intervjupersonerna till Hertsön som bostadsområde och till områdets invånare. Avslutningsvis diskuterar studien huruvida det territoriella stigmat riskerar att intensifieras i framtiden om Hertsöns materiella och symboliska utveckling fortsätter i samma spår som under 2000-talets inledande 20 år. / This study analyzes the emergence, consequences and response to territorial stigma as conceptualized by Loïc Wacquant (2008b) by residents of Hertsön, a residential area sometimes referred to by stigmatizing terms as "ghetto" or "problem area". The purpose is to use Hertsön as a case in the study of territorial stigmatization and how it manifests itself in a residential area that in a Swedish context is characterized by a certain degree of marginalization. The study consists of two parts. By means of an initial historical survey, stigmatizing representations of Hertsön which are thought to have labeled the residential area as deviant and marginalized are analyzed. Subsequently, a description and analysis of the area's material and symbolic development in relation to Luleå municipality as a whole is made during the 2000s. The second part of the study is based on data from 9 semi-structured interviews conducted with residents of Hertsön. First, possible consequences of stigma for the residents' relationship with the housing area and other residents in the municipality are examined. Second, strategies used by residents in addressing territorial stigma are examined. The study shows that, as a result of Hertsön's comparatively mild degree of social and economic marginalization have enabled the inhabitants to develop a number of strategies that are used to neutralize and combat the stigmatizing approaches directed at them and their housing area. This has probably been the cause behind the interviewees not expressing strong consequences of territorial stigma, such as contempt for their residential area and its inhabitants. Rather, one finds evidence of strong links between the interviewees to Hertsön as a residential area and its inhabitants. Finally, the study discusses whether the territorial stigma may be intensified in the future if Hertsön's material and symbolic development continues in the same vein as during the early 20s of the 21st century.