Hartmut Rosas teori om social acceleration får mycket uppmärksamhet för tillfället. Accelerationsteorin, som den också kallas, driver tesen att modernitet bäst definieras som samhällen där allting av nödvändighet befinner sig i ständig acceleration. Vissa forskare har dock påpekat att det saknas empiriska belägg som underbygger teorins påståenden. Detta har gett upphov till en debatt kring teorins vetenskapliga status. Debatten har bland annat föranlett ett antal studier som testar teorins påståenden om den historiska utvecklingen av mänsklig levnadstakt. Teorin säger att vi både gör och upplever mer för varje år som går, och säger att detta indikeras av att människor 1. multitaskar mer, 2. tar till ett högre tempo i utförandet av sina dagliga aktiviteter samt 3. drar ned på mängden pauser och dödtid. Denna studie utgör ett empiriskt test av dessa tre påståenden med avsikten att bidra till den sagda debatten om teorins empiriska belägg. Huvudmaterialet består av tidsdagböcker från USA perioden 1965–1998, för att fördjupa analysen används även tidsdagboksdata från 2003–2019. Linjära regressioner och oberoende t-test används utifrån riktade hypoteser för att på så sätt finna historiska trender inom de tre undersökningsvariablerna. Resultaten stödjer teorins påstående att multitasking och aktivitetstempo ökar, men pekar även på en tydlig ökning i pausmängd, snarare än teorins påstådda minskning. Denna studies två centrala slutsatser är att accelerationsteorins begrepp levnadstakt – trots sin popularitet – ännu saknar tydliga belägg i de befintliga forskningsresultaten, samt att data inte stödjer teorins uppfattning om pauser och dödtid i vårt frenetiskt accelererande samhälle.

Ett centralt problem i strävan efter att minska energianvändningen i hushåll genom beteendeförändringar är att energi till stora delar är en osynlig produkt. Avhandlingen strävar efter att utveckla kunskap som kan bidra till mer hållbar utveckling genom att analysera tre företeelser som på ett konkret sätt synliggör energi och energirelaterat beteende: ett lokalt värmesystem, en s.k. Power Aware Cord och en dagboksmetod. Hur människor förstår sin energianvändning analyseras med hjälp av en modifierad version av den domesticeringsteori som utvecklats av Silverstone et al (1992). I centrum står paradoxen att de visualiserande företeelserna riskerar att själva osynliggöras genom att de domesticeras. Värmesystemet har haft en bristande funktion, vilket har varit den faktor som mest effektivt visualiserat systemet. Solfångarnas visuella dominans i områdets arkitektur har bidragit till att medvetandegöra solen som energikälla. Ett teknikrum och olika experter har också medvetandegjort själva värmesystemets existens. Såväl systemet som helhet som hushållens egen del i detta har visualiserats. Power Aware Cord liknar en vanlig grendosa, men den visar elanvändningen (effekten) hos den utrustning som kopplas till den. Energin visualiseras med hjälp av ett blått ljus i sladden vars intensitet anpassas efter watttalet som passerar genom sladden. Power Aware Cords styrka ligger i att den bidrar till att apparaters energianvändning visualiseras. Tidsdagboken visualiserar hushållsmedlemmarnas vardagliga aktiviteter på ett bredare plan än enbart i relation till energianvändning. Analysen visar att den redan osynliga resursen energi, som blivit än mer osynliggjort genom domesticering, kan avdomesticeras genom olika former för visualisering. Visualiseringsformerna riskerar dock att själva domesticeras. För att dessa ska ha varaktig effekt behövs strategier för att undvika detta. / One problem in promoting sustainable energy use is that energy is taken for granted. Energy as resource needs to be made visible. This dissertation aims to develop knowledge that can contribute to more sustainable development by analyzing different ways to visualize domestic energy systems. Three different forms of visualization are analyzed: a locally situated heating-system, the Power Aware Cord, and a diary method. How people understand their energy use is analyzed using a modified version of domestication theory as developed by Silverstone et al. (1992). Another focus is the paradox that forms of visualization themselves risk becoming invisible by virtue of being domesticated. The heating system still does not function as intended, and the non-functioning of the heating system has been the most effective means of visualizing the system. The solar collectors are visible and are a dominant element of the area’s architecture; this has helped visualize, make people aware of, and confer an understanding of the sun as an energy source. A technical control room and technicians have also helped visualize the existence of the heating system. The system as a whole, and the households’ own parts of it, has been visualized. The Power Aware Cord is the general shape of an extendable power strip, with the additional integration of voltage-measuring electronics and electroluminescent wire. This additional wire contains a phosphor layer that glows when an altering current is introduced. The cords’ strength lies in visualizing the household energy use of particular electrical devices. The time diary method visualizes the household members’ individual and inter-related ctivity patterns in a broader, more general way. The analysis shows that the already invisible resource energy, which has been made doubly invisible through domestication, can be de-domesticated through the domestication of forms of visualization. At the same time, the forms of visualization themselves risk being made invisible by being domesticated; for forms of visualization to have any lasting effect, strategies for avoiding this must be developed.