No description available.

<p>Tolvstegsbehandling är en vanligt förekommande behandlingsmetod för alkohol- och narkotikamissbruk. Det har av tradition beskrivits som ett drogfritt behandlingsalternativ. Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2007) rekommenderar vissa läkemedel i kombination med strukturerad psykosocial behandling. Frågan väcktes om detta är förenligt med behandlingsideologin. Studien syftade till att undersöka tolvstegsbehandlares upplevelser av vad tolvstegsideologin består av samt om möjlighet finns till förändring och influenser av behandlingskulturen. Kvalitativa intervjuer av fenomenologisk karaktär har genomförts med yrkesverksamma tolvstegsbehandlare inom både öppen- och slutenvård. Materialet har analyserats genom innehållsanalys och meningskategorisering. Resultatet påvisade stora variationer mellan respondenternas upplevelser. De behandlare som var verksamma inom öppenvården hade en mer accepterande attityd till läkemedel i form av Revia, Campral och Antabus för alkoholister i kombination med Tolvstegsbehandling än dem inom slutenvården, dock fanns undantag. När det gäller påverkan av ideologin som ligger till grund för behandling ansåg vissa att det var möjligt att införliva nya metoder medan andra menade att detta istället genererar helt nya behandlingsmetoder. De flesta var tveksamma när det gällde att kombinera Tolvstegsbehandling med Subutex eller Metadon men några ansåg det dock möjligt om patienterna behandlades enskilt eller i egna grupper.</p>

Tolvstegsbehandling är en vanligt förekommande behandlingsmetod för alkohol- och narkotikamissbruk. Det har av tradition beskrivits som ett drogfritt behandlingsalternativ. Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2007) rekommenderar vissa läkemedel i kombination med strukturerad psykosocial behandling. Frågan väcktes om detta är förenligt med behandlingsideologin. Studien syftade till att undersöka tolvstegsbehandlares upplevelser av vad tolvstegsideologin består av samt om möjlighet finns till förändring och influenser av behandlingskulturen. Kvalitativa intervjuer av fenomenologisk karaktär har genomförts med yrkesverksamma tolvstegsbehandlare inom både öppen- och slutenvård. Materialet har analyserats genom innehållsanalys och meningskategorisering. Resultatet påvisade stora variationer mellan respondenternas upplevelser. De behandlare som var verksamma inom öppenvården hade en mer accepterande attityd till läkemedel i form av Revia, Campral och Antabus för alkoholister i kombination med Tolvstegsbehandling än dem inom slutenvården, dock fanns undantag. När det gäller påverkan av ideologin som ligger till grund för behandling ansåg vissa att det var möjligt att införliva nya metoder medan andra menade att detta istället genererar helt nya behandlingsmetoder. De flesta var tveksamma när det gällde att kombinera Tolvstegsbehandling med Subutex eller Metadon men några ansåg det dock möjligt om patienterna behandlades enskilt eller i egna grupper.

Missbruk och beroende är idag ett utbrett samhällsproblem. Studien syftar till att undersöka tolvstegsbehandling och eventuella förutsättningar hos klienter som kan främja eller försvåra möjligheten att fullfölja behandlingen. För att undersöka detta har en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats använts. I studien har sex socialarbetare intervjuats avseende deras uppfattning om klienters förutsättningar att fullfölja behandling. Det insamlade materialet har sedan behandlats med hjälp av tematisk analys. De olika teman som framkom har sedan analyserats med hjälp av teorierna stämplingsteorin, risk- och skyddsfaktorer samt motivationsteorin. Resultatet visade att individuella förutsättningar som kan främja att fullfölja behandling är att acceptera sjukdomsbegreppet, andlighet, självhjälpsgrupper samt att inneha en egen vilja och motivation. Individuella förutsättningar som kan försvåra behandling visade sig vara psykisk ohälsa, mediciner och diagnoser samt bakgrund där det inte finns några sunda ideal. Externa faktorer som kan påverka en behandling visade sig vara bostadssituation, inkomst och sysselsättning, externa aktörer såsom socialtjänst och psykiatri, samt relationer.

Personalens erfarenheter av missbruk är centralt inom tolvstegsbehandling – en vanlig behandlingsform inom svensk missbruksvård. Syftet med föreliggande studie var att undersöka på vilket sätt personalens erfarenheter av ett eget alkohol- och/eller olika substansmissbruk påverkar deras förståelse för och förmåga att verka i rollen som behandlare. Studien har utformats och analyserats mot bakgrund av de teoretiska begreppen empati respektive rollteori. För att få en djupare förståelse inom det valda området genomfördes sju kvalitativa intervjuer med behandlare som har bakgrund av eget missbruk. Studien genomfördes på fyra olika behandlingshem med koppling till tolvstegsbehandling. Resultatet visar att erfarenheterna kan bidra med en djupare förståelse för klienten och underlätta alliansskapandet. Studien implicerar att det utmärkande med erfarenheter av eget missbruk är möjligheten att fungera som förebild för klienterna, då dessa behandlare kan visa att ett nyktert/drogfritt liv är möjligt och eftersträvansvärt. Distans och självreflekterande förmåga lyfts fram som viktiga aspekter i förhållande till de egna erfarenheterna. Diskussion förs kring förutsättningar för att erfarenheterna ska bidra till adekvat förståelse och bemötande av klienten. / In Sweden the twelve-step program is commonly used in treatment of persons with addiction. A central aspect of the program is the use of staff with own experiences of substance abuse. The aim of this study is to explore and examine the extent to which staffs’ previous experience of addiction influences their understanding and ability to manage their role as an addiction counselors. The study and data analysis was conducted on the basis of empathy and role theory. A qualitative approach was applied to the seven interviews that were conducted amongst addiction counselors; all of whom had own experiences of addiction. Interviews were carried out in four different treatment centers applying the twelve-step program. The results indicate that personal experiences can be of importance for a deepened understanding of clients situation and also in the establishing of alliance. Attributable to the counselors’ own experiences of addiction is an unique ability to function as models for the clients. Their story is proof that life without drugs/alcohol is both achievable and beneficial. In regard to these findings, experiences need to correspond with an ability of distancing and self-reflectiveness. Important aspects relating to counselors own experiences of substance abuse are discussed in regard to their ability to understand and intervene with the client.

No description available.