It is agreed that greenhouse gas (GHG) emissions from energy and transport systems must be reduced. Technical means exist to reduce GHG emissions from these sources. However, these emission-reduction measures are not implemented to a high enough degree. In this thesis, it is assumed that this is because the reduction of GHG emissions from energy and transport systems is a wicked problem. Unlike a tame problem, which has an unambiguous definition and a finite number of well-defined solutions, a wicked problem is difficult to define, and its solutions are often intertwined with the problem. The “wickedness” of a wicked problem lies in the extreme difficulty of solving the problem, rather than in the problem itself. In this thesis, the wicked problem of reducing GHG emissions from energy and transport systems is studied by applying a sociotechnical systems approach to the introduction of renewable vehicle fuels, the production and use of biogas, the introduction of electric vehicles, and the sustainability of district heating. In addition, this thesis discusses how energy issues are approached in different contexts, and what implications different actions can have on GHG emissions. The analysis shows that a sociotechnical approach to energy systems analysis can offer insights with regard to how system boundaries are handled within GHG-emission assessments and energy and transport policy. By problematising the use of system boundaries in GHG-emission assessments, this thesis explains how attempts to reduce GHG emissions could add to the wicked problem of GHGemission reductions from energy and transport systems. GHG-emission assessments can give very different results depending on system boundaries. While these results can be used in attempts to solve this wicked problem, they can also contribute to complicating it. As solutions to wicked problems are mainly found in policy, the use of system boundaries in policy is studied. Results show that narrow system boundaries in energy and transport policy can hamper sustainable development of energy and transport systems. The use of wider system boundaries could facilitate approaches to solve the wicked problem of reducing GHG emissions from energy and transport systems by making the consequences and effects of policy actions more clearly visible. / Det är välkänt att energi- och transportsystemens utsläpp av växthusgaser måste minska. Tekniska förutsättningar för att minska utsläppen av växthusgaser från användning av energi och transporter existerar. Ändå genomförs inte åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser i tillräcklig utsträckning. I föreliggande avhandling antas detta bero på att minskandet av utsläpp av växthusgaser från energi- och transportsystem är ett ’wicked problem’. Ett sådant problem är svårdefinierat och motståndskraftigt mot lösningar, eftersom lösningarna ofta är sammanflätade med problemet. I avhandlingen studeras frågan om hur utsläpp av växthusgaser från energi- och transportsystem kan minska. Introduktion av förnybara drivmedel, produktion och användning av biogas, introduktion av elbilar, samt hållbarhet i fjärrvärmesystem är områden som studeras med hjälp av ett sociotekniskt angreppssätt. Detta innebär att teknik studeras som en integrerad del av samhället, där teknik både påverkar och påverkas av aktörer och sociala strukturer. Analysen visar att ett sociotekniskt angreppssätt kan ge insikter om hur systemgränser hanteras inom energisystemforskning samt inom energi- och transportpolicy. Värderingar av växthusgasutsläpp, som utförs inom energisystemforskning, kan ge vitt skilda resultat beroende på hur det studerade systemet avgränsats. Resultaten kan användas i försök att minska utsläpp av växthusgaser från energi- och transportsystem, men detta kan leda till att problemet försvåras ytterligare. I avhandlingen förklaras detta genom problematisering av systemavgränsningar i värderingar av växthusgasutsläpp. Eftersom lösningar på ’wicked problems’ oftast återfinns inom policy, studeras även systemavgränsningar i policy. Det visas att snäva systemgränser inom energi- och transportpolicy kan hindra hållbar utveckling av energi- och transportsystem. Vidgade systemgränser skulle kunna underlätta ansatser att minska utsläpp av växthusgaser från energi och transportsystem genom att synliggöra konsekvenser och effekter av policyåtgärder.

Innovation is a necessary element to transition towards a more sustainable transport paradigm. Advancements made in electrification and digitalisation are creating new forms of urban mobility which have the potential to reduce the impact of transport and shift modal splits. However, these developments have also been accompanied by new actors, influences, and challenges related to the urban governance process. In order to realise the sustainability benefits which urban settings desire, and innovative forms of technology promise, there is a need for purposive steering – for which policy and regulation are key tools. These themes are explored through a case study of the policy process for e-scooters in Stockholm, Sweden from 2018 to 2022. Guided by theory on sustainability transitions and the role of urban mobility governance, this thesis investigates how new influences are affecting progress towards sustainable mobility objectives. Results are derived from a combination of qualitative methods, including semi-structured interviews, as well as document and media analysis. Analysis suggests that disconnect within formal governmental hierarchies is complicating the agency of the municipality. Despite having similar long-term sustainability goals, communication and cooperation to deal with current challenges are limiting the municipality. Informal networks have also become channels for new forms of influence, with international organisations and city-to city interaction shaping policy discourse. In addition, knowledge is warranting authority for technology advocates of new technologies in the urban mobility sphere. This study ultimately demonstrates how new influences are complicating the municipality’s ability to work towards its own sustainability objectives for urban mobility. There is a need for improved collaboration and transparency with new actors, as well as a revolution in how the municipal level responds to, and sets the guidelines for a future in which urban mobility is truly sustainable. / Innovation är en viktig process i omställningen mot ett mer hållbart transportsystem. Elektrifiering och digitalisering skapar nya former av urban mobilitet som besitter stor potential att minska negativa effekterna av transporter och förändra våra transportmönster. Men denna utveckling innebär även utmaningar för policy. Nya aktörer, inflytanden och utmaningar formar politiken, policy och reglering. För att förverkliga de aspekter av hållbarhet som urbana miljöer eftersträvar, och innovativ teknik utlovar, behövs tydlig och målorienterad styrning. Policy och reglering är nyckelverktyg för denna styrning. Dessa teman utforskas genom en fallstudie av policyprocessen för elsparkcyklar i Stockholm mellan 2018 och 2022. Med hjälp av teorier om “sustainability transitions” och “urban mobility governance” undersöker denna uppsats hur nya faktorer i transportsystemet påverkar utveckling mot mål om hållbar mobilitet. Resultaten härleds från en kombination av kvalitativa metoder, bestående av semistrukturerade intervjuer, samt dokument- och medieanalys. Analysen tyder på att friktioner och konflikterande visioner inom formella hierarkier inom offentlig verksamhet komplicerar kommunens auktoritet och autonomi. Trots att många offentliga aktörer delar liknande långsiktiga hållbarhetsmål gör brister i kommunikation och samarbete det svårt för kommunen att hantera aktuella utmaningar. Informella nätverk har också blivit kanaler för nya former av inflytande, med internationella organisationer och samarbeten städer emellan som formar politisk diskurs. Utöver detta, skapar även privata aktörers kommersiella intressen och teknologiska expertis en viss auktoritet i bestämmandet över nya produkter och tjänster i det urbana transportsystemet. Denna studie visar slutligen hur nya influenser försvårar kommunens förmåga att arbeta mot sina egna hållbarhetsmål inom mobilitet. Förbättrad samverkan och transparens med nya aktörer, samt en revolution i hur kommunen sätter ramarna för framtida teknik är nödvändiga delar för att uppnå verklig hållbar mobilitet.