I den här uppsatsen utreds möjligheten för unionsmedborgare att härleda en uppehållsrätt till familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare. Uppsatsen innefattar en redogörelse för de skillnader som uppkommer beroende på om unionsmedborgaren har nyttjat sin fria rörlighet eller inte. I de fall unionsmedborgaren inte har nyttjat sin fria rörlighet är den härledda uppehållsrätten baserad direkt på fördragsbestämmelsen om unionsmedborgarskapet självt. I sådana fall motiveras en uppehållsrätt utifrån att unionsmedborgare ska ha rätten att nyttja kärnan av de rättigheter som tillkommer dem på grund av unionsmedborgarskapet. Uppsatsen behandlar hur rätten har utvecklats genom EU-domstolens praxis sedan rättsfallet Zambrano[1] från 2011. Utvecklingen aktualiserar grundläggande spänningar i det unionsrättsliga samarbetet, så som balansen mellan medlemsstaternas intresse av att ha en kontrollerad migration och behovet av att försvara unionsmedborgarskapets effektivitet. Även frågan om EU-rättens tillämpningsområde behandlas kortfattat inom ramen för den fria rörligheten för människor.     Uppsatsen visar att det skett en dynamisk utveckling i EU-domstolens praxis angående vilka hänsynstaganden som ska göras i bedömningen av om någon ska erkännas en härledd uppehållsrätt. Även mänskliga rättigheter har fått en tydligare roll. Därmed finns idag viss vägledning för hur medlemsstaterna ska bedöma härledd uppehållsrätt som baseras direkt på fördragen. Samtidigt finns det ett tydligt utrymme för medlemsstaterna att själva göra en skönsmässig bedömning av varje ärende med hänsyn till de speciella omständigheter som finns i varje enskilt fall. [1] Mål C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano) / This thesis examines the EU citizenship and the derived right to residence for third country nationals that are family members of EU citizens. It contains an examination of how the residence right differs depending on whether the union citizen used their free movement rights. The development of the derived right to residence of family members of “static” EU citizens has EU primary law as its legal basis. The existence of such a right depends on whether a decision has the effect of depriving an EU citizen of the genuine enjoyment of the substance of the rights conferred by the virtue of that status.[1] Thus, the thesis also discusses what it means to have a union citizenship, “the fundamental status of nationals of the Member States”[2]. The discussion evolves around the CJEU landmark case Zambrano[3] and the development in its following case law.     The result of the thesis shows a dynamic development in the jurisprudence of the Court of Justice of the European Union (CJEU). The Court has elaborated on several issues, including how the assessment of whether someone should be granted a derived right to residence is determined by the level of dependency between the EU citizen and the family member, the application of fundamental rights, exceptions from the main rule and more. This development indicates that there is a framework for how the examination of article 20 TFEU should be carried out. However, Member States still have a wide margin of appreciation in relation to the individual circumstances of each case. [1] Court of Justice of the European Union (CJEU), Case C-34/09, Gerardo Ruiz Zambrano v. Office national de l’emploi (ONEm), EU:C:2011:124 (Zambrano). [2] CJEU, C-184/99, Grzelczyk, EU:C:2001:458, p 31. [3] CJEU, C-34/09, Zambrano, EU:C:2011:124.

Humanitarian visas for asylum purposes have been widely discussed in recent years. With few alternatives at their disposal, refugees are forced to illegal and dangerous routes in their attempts to reach Europe. The aim of this study is to investigate the conditions for implementing humanitarian visas in Sweden and to clarify the consequences of Sweden's approach to humanitarian visas for third-country nationals in need of international protection. Using idea analysis as a method, the tenability of two official reports published by the Swedish Government is analyzed. By examining the assessments, an understanding of the conditions for introducing humanitarian visas in Sweden is established. In order to explore the implications of Sweden's position on the right of third country nationals to seek asylum, the study draws on a critical perspective on how migrants and refugees’ risk being subjected to violent border controls and how their legal status is subjected to various kinds of scrutiny.  Several shortcomings are identified in these reports and the conditions thus created for the introduction of humanitarian visas in Sweden. Although the need for more safe and legal routes to seek asylum and the consequences of Sweden's migration and asylum policy are highlighted, no national measures are recommended. Instead, it is recommended that Sweden should lobby for the introduction of humanitarian visas to the EU as a whole, with the overall aim of reducing the number of asylum seekers coming to Sweden in particular. Although it is commonplace for refugees to perish in search of safety, no practical measures are deemed essential to establish safe and legal routes for asylum seekers. State sovereignty thus continues to impede fundamental rights for all. Refugees and asylum seekers are severely affected by the uncertainty as to who is responsible for guaranteeing these fundamental rights. In an attempt to get these basic rights fulfilled, asylum seekers currently must resort to illegal acts at the risk of their lives. / Humanitära visum vid asylskäl har diskuterats flitigt de senaste åren. Med få alternativ till hands tvingas flyktingar ta till illegala och livsfarliga vägar i sina försök att ta sig till Europa. Syftet med studien är därför att utreda vilka förutsättningar som finns för att införa humanitära visum i Sverige samt att tydliggöra konsekvenserna av Sveriges inställning till humanitära visum för tredjelandsmedborgare som har ett internationellt skyddsbehov. Med idéanalys som metod granskas hållbarheten i två statliga offentliga utredningar. Genom att kritiskt granska de bedömningar som görs, skapas förståelse för vilka förutsättningar som finns för att införa humanitära visum i Sverige. För att utreda implikationerna som Sveriges inställning har på tredjelandsmedborgares rätt att söka asyl tar studien stöd av ett kritiskt perspektiv om hur människor på flykt riskerar att utsättas för våldsamma gränskontroller och hur deras juridiska ställning utsätts för olika typer av vågspel.  Flera brister identifieras i utredningarna och de förutsättningar som därmed ges för att införa humanitära visum i Sverige. Trots att behovet av fler säkra och lagliga vägar att söka asyl konstateras, samt att konsekvenserna av Sveriges migrations- och asylpolitik uppmärksammas, rekommenderas inte att några nationella åtgärder vidtas. I stället rekommenderas att Sverige ska framföra påtryckningar för att införa humanitära visum i EU. Ett övergripande mål är samtidigt att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige. Fastän det beskrivs hur människor på flykt omkommer i jakten på säkerhet, så bedöms inte nationella åtgärder vara nödvändiga för att införa säkra och lagliga vägar för asylsökande. Den statliga suveräniteten fortsätter således att utmana rätten till rättigheter för alla. Flyktingar och asylsökande drabbas framför allt av osäkerheten kring vem som är pliktbärare och oklarheter kring hur deras rättigheter ska tillförsäkras. För att försöka få sina rättigheter tillgodosedda tvingas de att ta till illegala handlingar med livet som insats.