Uppsatsen är en studie i samtidshistoria. Den ämnar undersöka vad som uttrycktes på ledarsidorna i dagspressen om immigrationen hösten 2015, under månaderna som föregick och avslutades med regeringens beslut om återinförandet av gränskontroller den 12e november 2015. Undersökningen sträcker sig över sex månader från första juni 2015 till sista november 2015, och de valda publikationerna för undersökningen är Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD). Syftet är att ta reda på hur immigrationen i Sverige gestaltades i dagspressen genom att undersöka vilka problem, orsaker, värderingar och lösningar som är omskrivna.

The 18th of December 2015 the Swedish parliament approved a change in migration policy, allowing for the government to implement ID- controls at the Swedish border. The policy change was put forward in a, for Sweden, unusual way in that, that it happened quickly, deviated from standard procedure and represented a different stance than the one previously held by the government. By applying an evolved version of the multiple streams framework, originally put forth by Kingdon (2003), I seek to find an explanation for why this policy change occured. A description of the different components of the theoretical framework, as they appear in this specific case, is provided through an analysis of different kinds of government publications and documents, along with articles from the press and public opinion polls. The results of the study indicates that a change in the problem stream opened a policy window of oppurtunity for the government, in the form of a policy entrepreneur, to push for their policy solution, in adherence to the change in the national mood. The study further points to a discussion concerning the salience of this kind of theoretical contextualisation in cases like this one.

Under åren 2015 till 2016 inträffade en stor flyktingkatastrof där miljontalsmänniskor flydde för sina liv runt om i världen. En del av dessa människor ansökte under dessa år om asyl i Sverige, närmare bestämt 162 877 år 2015. Denna stora ökning av asylsökande i Sverige och övriga Europa fick stor uppmärksamhet i media och det rapporterades dagligen om flyktingkatastrofen. Mitt syfte med den här studien är därför att undersöka de centrala diskurserna i medias framställning av flyktingkatastrofen från dess början 2015 till 2016 då den nya asyllagen trädde i kraft. Samt undersöka om och i så fall hur diskurserna förändrats över denna tidsperiod. För att besvara mitt syfte har jag genomfört en diskursanalys av totalt nio tidningsartiklar från tre olika dagstidningar och från olika delar av denna tidsperiod. Resultaten visar att de centrala diskurserna handlade om dels flyktingkatastrofen i sig som händelse och dels effekterna av flyktingkatastrofen, det vill säga det stora antalet asylsökande inom framförallt EU samt hur dessa skulle hanteras. Vidare visade också resultaten att det skett en förändring inom medias rapportering om flyktingkatastrofen. Denna förändring gestaltades genom en strängare migrationspolitik som kom att spela en central del i medias rapportering om flyktingkatastrofen.

Genom åren har flyktingar och andra skyddsbehövande gjort försök att ta sig till Europa. Avsaknaden av reguljära vägar har dock resulterat i att hundratusentals människor har mist sina liv på de alternativa vägarna längs Medelhavet. År 2015 var migrationsströmmarna till Europa mest frekventa, vilket uppenbarade en ineffektivitet i EU:s migrationspolitik. Situationen med de ökade migrationsströmmarna har kommit att kallas för en flyktingkris, som har gett upphov till omedelbara kontrollåtgärder. Bland åtgärderna finns visumkrav, transportörsansvar och förstärkande av extraterritoriella gränskontroller genom fördjupade samarbeten med tredjeländer.  Syftet med denna uppsats är att undersöka EU:s extraterritoriella gränskontroller i förhållande till folkrättsliga normer, med fokus på skyddsbehövandes tillgång till skydd vid tredjelandssamarbeten.  Resultaten av undersökningen visar att EU:s extraterritoriella gränskontroller begränsar människors tillgång till skydd – genom att stoppa människor i ursprungs- och transitländerna eller genom att avlägsna dem från Europa till tredjeländer som exempelvis Turkiet och Libyen. Även om dessa länder anses utgöra så kallade säkra länder framgår av sammanställningen att överträdelser av mänskliga rättigheter är återkommande inslag. Härav följer att EU:s intresse av att reglera migrationen har fått stå i framkant, medan intresset av att ge skyddsbehövande tillgång till det skydd de är berättigade till har följaktligen fått stå tillbaka. / Over the years, refugees and those in need of protection have made several attempts to reach Europe. However, the lack of regular routes has resulted in hundreds of thousands of people losing their lives on irregular routes along the Mediterranean. In 2015, the migration flows across the Mediterranean reached high levels, which revealed inefficiency in the EU's migration policy. The situation with the increased migration flows across the Mediterranean has been labelled as a refugee crisis, and has given rise to immediate measures. The measures include border checks such as visa requirements, carrier responsibility, and extraterritorial border controls through deepened cooperation with third countries.  The purpose of this study is to investigate the EU's extraterritorial border controls in relation to public international law norms. The focus is on the possibility of access international protection in situations of collaborations with third countries.  The results of the study show that the extraterritorial border controls restrict people's access to protection - by stopping people in the countries of origin and transit, or by removing them from the European territory to third countries such as Turkey and Libya. Both are considered to be safe countries. However, evidence shows that neither Turkey nor Libya are such safe countries and that human rights are frequently violated. Accordingly, the EU's interest in regulating migration has remained at the forefront, while the interest in protecting those in need has been held back – even for those who are entitled to protection under public international law.

Humanitarian visas for asylum purposes have been widely discussed in recent years. With few alternatives at their disposal, refugees are forced to illegal and dangerous routes in their attempts to reach Europe. The aim of this study is to investigate the conditions for implementing humanitarian visas in Sweden and to clarify the consequences of Sweden's approach to humanitarian visas for third-country nationals in need of international protection. Using idea analysis as a method, the tenability of two official reports published by the Swedish Government is analyzed. By examining the assessments, an understanding of the conditions for introducing humanitarian visas in Sweden is established. In order to explore the implications of Sweden's position on the right of third country nationals to seek asylum, the study draws on a critical perspective on how migrants and refugees’ risk being subjected to violent border controls and how their legal status is subjected to various kinds of scrutiny.  Several shortcomings are identified in these reports and the conditions thus created for the introduction of humanitarian visas in Sweden. Although the need for more safe and legal routes to seek asylum and the consequences of Sweden's migration and asylum policy are highlighted, no national measures are recommended. Instead, it is recommended that Sweden should lobby for the introduction of humanitarian visas to the EU as a whole, with the overall aim of reducing the number of asylum seekers coming to Sweden in particular. Although it is commonplace for refugees to perish in search of safety, no practical measures are deemed essential to establish safe and legal routes for asylum seekers. State sovereignty thus continues to impede fundamental rights for all. Refugees and asylum seekers are severely affected by the uncertainty as to who is responsible for guaranteeing these fundamental rights. In an attempt to get these basic rights fulfilled, asylum seekers currently must resort to illegal acts at the risk of their lives. / Humanitära visum vid asylskäl har diskuterats flitigt de senaste åren. Med få alternativ till hands tvingas flyktingar ta till illegala och livsfarliga vägar i sina försök att ta sig till Europa. Syftet med studien är därför att utreda vilka förutsättningar som finns för att införa humanitära visum i Sverige samt att tydliggöra konsekvenserna av Sveriges inställning till humanitära visum för tredjelandsmedborgare som har ett internationellt skyddsbehov. Med idéanalys som metod granskas hållbarheten i två statliga offentliga utredningar. Genom att kritiskt granska de bedömningar som görs, skapas förståelse för vilka förutsättningar som finns för att införa humanitära visum i Sverige. För att utreda implikationerna som Sveriges inställning har på tredjelandsmedborgares rätt att söka asyl tar studien stöd av ett kritiskt perspektiv om hur människor på flykt riskerar att utsättas för våldsamma gränskontroller och hur deras juridiska ställning utsätts för olika typer av vågspel.  Flera brister identifieras i utredningarna och de förutsättningar som därmed ges för att införa humanitära visum i Sverige. Trots att behovet av fler säkra och lagliga vägar att söka asyl konstateras, samt att konsekvenserna av Sveriges migrations- och asylpolitik uppmärksammas, rekommenderas inte att några nationella åtgärder vidtas. I stället rekommenderas att Sverige ska framföra påtryckningar för att införa humanitära visum i EU. Ett övergripande mål är samtidigt att minska antalet asylsökande som söker sig till Sverige. Fastän det beskrivs hur människor på flykt omkommer i jakten på säkerhet, så bedöms inte nationella åtgärder vara nödvändiga för att införa säkra och lagliga vägar för asylsökande. Den statliga suveräniteten fortsätter således att utmana rätten till rättigheter för alla. Flyktingar och asylsökande drabbas framför allt av osäkerheten kring vem som är pliktbärare och oklarheter kring hur deras rättigheter ska tillförsäkras. För att försöka få sina rättigheter tillgodosedda tvingas de att ta till illegala handlingar med livet som insats.