Sammanfattning Denna uppsats handlar om folkhälsoarbete inom en pågående bebyggelseplanering i ett utsatt område i Köpings kommun. Bebyggelseplaneringen inriktar sig på att skapa stödjande miljöer och samverkan för att lyfta området och göra det mer hälsofrämjande. Studiens teoretiska referensram är modellerna HELPSAM och SESAME som är viktiga verktyg inom tvärsektoriellt arbete. Syftet med studien var att studera planering och genomförande av förbättringsarbetet i bostadsområdet Byjorden i Köpings kommun. Metoden som använts har en kvalitativ studiedesign med enskilda semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys. Resultaten visar att orsaken till projektets början var att bostadsområdet Byjorden länge varit stökigt och haft dåligt rykte. Det strategiska arbetet bestod av kartläggningar från polis, beslutsfattande, genomförande samt en kommande uppföljning. Resultaten visar även på att genomförda insatser i området var bland annat en trygghetsvandring, ökad polisiär närvaro samt ökad kommunikation med boende. Slutsatser som kan dras utifrån studien är att en god kommunikation med boende är viktigt för bredare förankring av projekt. Ytterligare slutsatser som kan dras var att arbetet behöver ytterligare utveckling och strukturering för tydligare riktlinjer och mål med samverkansarbetet.  En slutsats var att projektet verkar som en föregångare inom brottsförebyggande arbete och kan fungera som förebild för många andra liknande projekt. / abstract This paper is about public health in an ongoing community development in a vulnerable area in Koping municipality. The community development focuses on creating supportive environments and collaborative projects. The frame of reference is the HELPSAM and SESAME models which are important tools in intersectoral work. The purpose of this study was analyzing the planning and execution of improvements in Koping municipality. The method used is a qualitative study design with semi-structured interviews. Interviews were analyzed using a manifest content analysis. The results show that the reason the project started was that Byjorden had a bad reputation. The strategic work consisted of mapping from police, decision making, implementation and an upcoming follow-up. The results also show that efforts made in the area were increased police presence and increased communication with residents. Conclusions to be drawn from the study were that good communication with residents is important for the broader acceptance of the project, also that the work needs further development and structuring for clearer guidelines and goals in the intersectoral work. A further conclusion to be drawn was that the project is a pioneer in crime prevention and can therefor act as a model for other similar projects.

Sverige är ett land som ligger i framkant vad gäller digitalisering av samhället. Denna digitalisering gör att vi blir allt mer globaliserade och tekniken öppnar även för nya möjligheter och lösningar i vårt samhälle. Denna teknikutveckling och digitalisering har dock en baksida, nämligen möjligheter för en antagonistisk aktör att utnyttja de sårbarheter som digitaliseringen för med sig. Inom cyberområdet sker en snabb förmåge- och teknikutveckling och sätten för en sådan antagonistisk aktör att angripa sårbarheter i det svenska samhället ökar. Detta tillsammans med den försämrade omvärldsutvecklingen gör att svenska myndigheter behöver hitta sätt att möta och omhänderta dessa hot och sårbarheter och ett sätt att göra det på, är genom att samordna sina resurser genom interorganisatorisk samverkan.  I denna studie utforskas hur ansvarsfördelning och samverkan ser ut och genomförs mellan fyra myndigheter som av regeringen fått i uppdrag att bilda ett nationellt cybersäkerhetscenter: Försvarets radioanstalt (FRA), Försvarsmakten (FM), Myndigheten för samhällsskydd- och beredskap (MSB) samt Säkerhetspolisen (SÄPO). Syftet med studien är att utforska hur regeringen styr och reglerar cyberområdet samt utforska hur dessa regleringar och styrningar uppfattas och tolkas av de fyra myndigheterna.  Studiens resultat baseras dels på en kvalitativ innehållsanalys av öppna officiella dokument såsom utredningar, förordningar, regeringsbeslut samt rapporter som reglerar eller på annat sätt avhandlar samverkan och ansvarsfördelning mellan ansvariga myndigheter inom cyberområdet.  Dessutom har semistrukturerade intervjuer med informanter från FM, FRA och MSB genomförts. Intervjuerna inkluderade informanter från högsta ledningsnivån ned till genomförande enheter samt högre tjänstemän på ovan nämnda myndigheter.  Studien visar på de utmaningar som finns på cyberområdet avseende ansvarsfördelning och myndighetssamverkan och i studien belyses särskilt det faktum att cyber är ett tvärsektoriellt område som saknar en utsedd sektorsansvarig myndighet och där ansvaret istället åligger ett stort antal myndigheter. Det delade ansvaret bidrar till att cyberområdet blir både komplext och svåröverblickbart vilket denna studie kommer att visa på genom ett antal olika observationer.  Denna studie menar att styrningen från regeringen till del uppfattas som otydlig av mottagande myndigheter, vilket resulterar i en upplevd osäkerhet avseende egen myndighets ansvar och uppgifter samt en otydlighet i vilken myndighet som har ansvar för vad inom cyberområdet. Denna osäkerhet bidrar i sin tur till en försämrad samverkan mellan myndigheterna vilket leder till ett mindre effektivt och mindre samordnat arbete på cyberområdet. Studien analyserar relationen mellan samverkan och ansvar och ger förslag på ett antal åtgärder för att komma till rätta med några av de utmaningar som finns och där ett nationellt cybersäkerhetscenter är del av men inte hela lösningen. Studien avslutas med att ge förslag på vidare forskning avseende cyberområdet.