No description available.

No description available.

University, Diss.--Tübingen, 2006.

Elektroniese kommunikasie en handel is 'n verskynsel wat eksponensieel toegeneem het oar die laaste dekade saammet die ontwikkeling en uitbreiding van die Internet. Ten einde kompeterend te wees in die internasionale arena is dit belangrik dat Suid-Afrika 'n klimaat skep waarin elektroniese handel kan floreer. Daar bestaan egter die perspesie dat die huidige regsbedeling onvanpas en onvoldoende is om die kwessies wat ontstaan as gevolg van elektroniese handel te kan hanteer. In 1996 het die kommissie van die Verenigde Nasies gemoeid met internasionale handel, UNCITRAL die Mode/wet oor Elektroniese Handel gefinaliseer. Sederdien is die Modelwet opgeneem in wetgewing of het wetgewing be"invloed in verskeie Iande. Een van die onderliggende beginsels waarop die Mode/wet gebaseer is, is "funksionele gelykheid" ten einde met snel veranderende tegnologie tred te hou. Hierdie beginsel behels dat in ons soektog na regsoplosssings, papiergebaseerde oplossings nie netso nageboots moet word nie maar dat daar eerder gestreef word na ekwivalente regsoplossings binne die tegnologies raamwerk. Die Wet op Elektroniese Kommunikasie en Transaksies is die SuidAfrikaanse antwoord op hierdie internasionale verwikkelinge. Die oogmerk van hierdie skripsie is om artikels 11 tot 13, 18 en 19 van die Wet te bestudeer en te vergelyk met die Mode/wet. Verder om te ondersoek tot watter mate die doelwitte van die Groenskrif behaal is en in welke mate die Wet die behoeftes van die breer gemeenskap aanspreek, soos dit blyk uit die kommentaar op die Groenskrif. Die Suid-Afrikaanse benadering is gebaseer op internasionale voorbeelde en afwykings daarvan word ook bespreek. Hoewel die persepsie bestaan dat die Suid-Afrikaanse reg nie toegerus is om die veranderings te kan hanteer nie, is dit meerendeels net 'n persepsie. Suid-Afrika beskik oor 'n inherent aanpasbare gemenereg. In my opinie, sou opskrifstelling in 'n elektroniese omgewing nie 'n probleem geskep het binne die gemenereg nie. Dit blyk dat meer onsekerheid oor die aard van handtekeninge bestaan. Dit is waarskynlik dat gevorderde elektroniese handtekeninge (soos in die Wet bespreek) in ieder geval erken sou word. Die nuwe Suid-Afrikaanse Wet oor elektroniese handel ruim egter enige onsekerheid uit die weg. Die Suid-Afrikaanse Wet maak gebruik van verskeie internasionale bronne maar die UNCITRAL Modelwet dien as vertrekpunt. Daar blyk eenstemmigheid in Amerika, die Europese Unie en Australie te wees dat "funksionele gelykheid" die beste manier is om veranderende tegnologie te hanteer. Die beginsel van "funksionele gelykheid" is die goue draad wat deur nie aileen die UNCITRAL Mode/wet maar ook deur die Suid-Afrikaanse wetgewing geweef is. Die Suid-Afrikaanse wetgewing voeg verskeie beskermingsmeganismes ten einde verbruikers te beskerm teen die gevare van 'gesiglose handel'. Elektroniese skrif word as die ekwivalent van skrif op papier erken. SuidAfrikaanse wetgewing identifiseer die volgende basiese funksies van handtekeninge, naamlik: • Om die persoon te identifiseer; en • Om die persoon se goedkeuring van die inligting te kommunikeer. 'n Addisionele vereiste dat elektroniese handtekeninge so betroubaar as wat gepas was onder die omstandighede moet wees, word bygevoeg. Suid-Afrikaanse wetgewing spreek oak die kwessies van notariele parktyk, oorspronklikes, sertifisering en geregistreerde pas aan. In geheel behoort die bepalings rakende vormvereistes positief ontvang te word in die mark aangesien "funksionele gelykheid" behoorlik geimplementeer word en 'n juiste basis is. / Thesis (LL.M. (Import and Export Law))--Potchefstroom University for Christian Higher Education, 2003

Elektroniese kommunikasie en handel is 'n verskynsel wat eksponensieel toegeneem het oar die laaste dekade saammet die ontwikkeling en uitbreiding van die Internet. Ten einde kompeterend te wees in die internasionale arena is dit belangrik dat Suid-Afrika 'n klimaat skep waarin elektroniese handel kan floreer. Daar bestaan egter die perspesie dat die huidige regsbedeling onvanpas en onvoldoende is om die kwessies wat ontstaan as gevolg van elektroniese handel te kan hanteer. In 1996 het die kommissie van die Verenigde Nasies gemoeid met internasionale handel, UNCITRAL die Mode/wet oor Elektroniese Handel gefinaliseer. Sederdien is die Modelwet opgeneem in wetgewing of het wetgewing be"invloed in verskeie Iande. Een van die onderliggende beginsels waarop die Mode/wet gebaseer is, is "funksionele gelykheid" ten einde met snel veranderende tegnologie tred te hou. Hierdie beginsel behels dat in ons soektog na regsoplosssings, papiergebaseerde oplossings nie netso nageboots moet word nie maar dat daar eerder gestreef word na ekwivalente regsoplossings binne die tegnologies raamwerk. Die Wet op Elektroniese Kommunikasie en Transaksies is die SuidAfrikaanse antwoord op hierdie internasionale verwikkelinge. Die oogmerk van hierdie skripsie is om artikels 11 tot 13, 18 en 19 van die Wet te bestudeer en te vergelyk met die Mode/wet. Verder om te ondersoek tot watter mate die doelwitte van die Groenskrif behaal is en in welke mate die Wet die behoeftes van die breer gemeenskap aanspreek, soos dit blyk uit die kommentaar op die Groenskrif. Die Suid-Afrikaanse benadering is gebaseer op internasionale voorbeelde en afwykings daarvan word ook bespreek. Hoewel die persepsie bestaan dat die Suid-Afrikaanse reg nie toegerus is om die veranderings te kan hanteer nie, is dit meerendeels net 'n persepsie. Suid-Afrika beskik oor 'n inherent aanpasbare gemenereg. In my opinie, sou opskrifstelling in 'n elektroniese omgewing nie 'n probleem geskep het binne die gemenereg nie. Dit blyk dat meer onsekerheid oor die aard van handtekeninge bestaan. Dit is waarskynlik dat gevorderde elektroniese handtekeninge (soos in die Wet bespreek) in ieder geval erken sou word. Die nuwe Suid-Afrikaanse Wet oor elektroniese handel ruim egter enige onsekerheid uit die weg. Die Suid-Afrikaanse Wet maak gebruik van verskeie internasionale bronne maar die UNCITRAL Modelwet dien as vertrekpunt. Daar blyk eenstemmigheid in Amerika, die Europese Unie en Australie te wees dat "funksionele gelykheid" die beste manier is om veranderende tegnologie te hanteer. Die beginsel van "funksionele gelykheid" is die goue draad wat deur nie aileen die UNCITRAL Mode/wet maar ook deur die Suid-Afrikaanse wetgewing geweef is. Die Suid-Afrikaanse wetgewing voeg verskeie beskermingsmeganismes ten einde verbruikers te beskerm teen die gevare van 'gesiglose handel'. Elektroniese skrif word as die ekwivalent van skrif op papier erken. SuidAfrikaanse wetgewing identifiseer die volgende basiese funksies van handtekeninge, naamlik: • Om die persoon te identifiseer; en • Om die persoon se goedkeuring van die inligting te kommunikeer. 'n Addisionele vereiste dat elektroniese handtekeninge so betroubaar as wat gepas was onder die omstandighede moet wees, word bygevoeg. Suid-Afrikaanse wetgewing spreek oak die kwessies van notariele parktyk, oorspronklikes, sertifisering en geregistreerde pas aan. In geheel behoort die bepalings rakende vormvereistes positief ontvang te word in die mark aangesien "funksionele gelykheid" behoorlik geimplementeer word en 'n juiste basis is. / Thesis (LL.M. (Import and Export Law))--Potchefstroom University for Christian Higher Education, 2003

The author makes a critical analysis of the current situation of the Arbitration in Peru, from various court decisions that have identified the standard of motivation that must have an arbitration award. In this way, the author indicates that the consequences of annulling arbitral awards by improper motivation, insufficient motivation or follow criteria of the Arbitral Tribunal are severe and it affects all the progress that has been obtained in the arbitration in these last two decades. / El autor hace un análisis crítico la situación actual del Arbitraje en el Perú, a partir de diversas decisiones de las cortes al momento de identificar el estándar de la motivación que debe tener un laudo arbitral. De esta forma, precisa que las consecuencias de anular laudos arbitrales por indebida motivación, insuficiente motivación o por calificar criterios del Tribunal Arbitral son graves y afecta todo el avance que se ha obtenido en el Arbitraje en estas dos últimas décadas.

81 Alternative dispute resolution in international sport with the emphasis on the Court of Arbitration for Sport Key words: alternative dispute resolution, Court of Arbitration for Sport, UNCITRAL Abstract The goal of this thesis is to introduce basic methods for alternative dispute resolution currently available in the area of sport on the international level. First chapter deals generally about the term of alternative dispute resolution, reasons of its growing popularity particularly in the sporting sphere, its advantages and the perception of its use worldwide. The second chapter comprises a detailed analysis of now probably the most important institution in the field of alternative dispute resolution in sport, which is the Court of Arbitration for Sport (CAS) with its seat in Lausanne, Switzerland. After more than 30 years of its existence, this institution is already an established brand that offers solutions to disputes within sport, primarily through arbitration. This takes place either within the Ordinary Division or the Appeals Division of the Court. Detailed description of the proceedings in disputes of this kind is the main part of this chapter, supplemented with practical findings. Special branch of arbitration offered by CAS is the resolution of disputes on major sporting events such as the...

UNCITRAL Arbitration Rules and their application in practice The purpose of the thesis is to analyse the UNCITRAL Arbitration Rules and the ways they are applied and interpreted by parties of dispute and arbitrators in international commercial arbitration. The thesis is divided into two parts. In the fist part the basic principles and legal framework of international commercial arbitration are described. Differences between institutional arbitration and ad hoc arbitration are discussed and special chapters are dedicated to permanent arbitration courts in the Czech Republic and important international arbitration institutions. Second part begins by discussion of the UNCITRAL Commission history and describes historical development of the UNCITRAL Arbitration Rules. Analysis of individual articles follows. With some articles there is established common international practice regarding their application or interpretation in international commercial arbitration. In such cases these practices and interpretations are discussed in more detail. Some articles of the revised 2010 version of the UNCITRAL Arbitration Rules are significantly different compared to the 1976 version of the UNCITRAL Arbitration Rules. These differences are analysed comparatively. Legal-analytical, legal-descriptive and legal-...

<p>Sammanfattning</p><p>Elektronisk handel har under senare år vuxit fram som ett av de potentiellt mest betydelsefulla användningsområdena för den moderna informations- och kommunikationstekniken. Genom lag (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, implementerades EG-direktivet (1999/93), om ett gemenskapsverk för elektroniska signaturer. Det övergripande syftet med direktivet har varit att samordna medlemsstaternas tekniska och juridiska arbete vad gäller elektroniska signaturer. Kommisionens mål var att underlätta användningen av elektroniska signaturer och bidra till ett rättsligt erkännande av dessa, främst för att undanröja eventuella hinder mot elektronisk handel.</p><p>Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på om svensk lagstiftning på området, lagen om kvalificerade elektroniska signaturer, har underlättat användningen av elektroniska signaturer. Anslutningsvis kan man påpeka att lagens rättsliga skyddsmekanismer och dess tillsyn, samt det skadeståndsansvar som lagen reglerar, endast tillämpas om det är fråga om kvalificerade elektroniska signaturer som är baserade på kvalificerade certifikat, och som utfärdas till allmänheten. Har den kvalificerade elektroniska signaturen då underlättat användningen av elektroniska signaturer? Slutsatsen som kan dras är att den kvalificerade elektroniska signaturen inte har underlättat en användning av elektroniska signaturer, vare sig på den privata marknaden eller inom den offentliga sektorn, då det för närvarande inte finns någon certifikatutfärdare anmäld hos tillsynsmyndigheten Post-och Telestyrelsen.</p><p>Vilka anledningar till detta kan man då finna? Det finns flera troliga orsaker till att lagen inte har fått det genomslag som ändå måste ha förväntats av denna. Lagstiftningen är till en början komplex. Den kräver en tillsyn av certifikatutfärdaren samtidigt som den innehåller tvingande skadeståndsregler gentemot den eller de, som förlitat sig på certifikatet och som åsamkats skada. Även begreppet ”till allmänheten” är otydligt och kräver en vidare utredning. Marknaden verkar inte vara i behov av den kvalificerade elektroniska signaturen med det regelverk som uppställs. Denna verkar ha gått andra vägar för att hitta lösningar för den elektroniska handeln och annan elektronisk kommunikation. Vidare uppställs det ibland formkrav i svenska författningar och förordningar då endast egenhändiga underskrifter accepteras. Dessa formkrav utgör ett rättsligt hinder när en underskrift skall signeras elektroniskt, om formkraven utesluter elektroniska signaturer.</p><p>I syftet ställs även frågan om det överhuvudtaget finns ett behov av en lagstiftning på området, då lagen uppenbarligen inte tillämpas. Då det finns formkrav i lagar och andra författningar på egenhändig underskrift, finns det ett behov av att reglera vilken form av elektronisk signatur som skall kunna tillgodose kravet på en traditionell namnteckning. Därav torde en lagstiftning vara nödvändig.</p><p>I uppsatsen behandlas också frågan om behovet av möjliga reformåtgärder. Här ges förslaget att man istället skall använda sig av FN:s modellag om elektroniska signaturer. Modellagens elektroniska signatur betonar avsikten med den elektroniska underskriften, vilket ger den en starkare rättslig ställning, utan att kräva den komplexa svenska lagstiftningen. Någon sådan definitionsmässig avsikt har inte den kvalificerade signaturen enligt svensk lagstiftning. Samtidigt ges förslaget att bestämmelsen som utesluter elektroniska signaturer, då formkrav i annan lag kräver egenhändig underskrift, möjligen borde tas bort. Då den elektroniska signaturen enligt FN:s modell även syftar till att ett nytt kommunikationssätt bör omfattas av det gamla regelverket, bör en sådan elektronisk signatur uppfylla kravet på en traditionell namnunderskrift.</p>

Det är idag vanligt att företag löser sina tvister genom skiljeförfarande. De har här större möjlighet att kontrollera förfarandet och få ett snabbare avgörande än i en domstolsprocess. Förfarandet är dessutom konfidentiellt. Skiljeförfaranden sker ofta mellan parter från olika länder och det är vanligt att parter väljer forum i Sverige i internationella skiljeförfaranden. I vissa situationer kan en part befara att den framtida skiljedomen blir verkningslös på grund av att en motpart kommer att agera på ett sätt som tillfogar parten skada eller försvårar verkställigheten av domen. En part kan därför vara i behov av en säkerhetsåtgärd både före, under eller efter förfarandet. Enligt LSF, den svenska lagen om skiljeförfarande, kan en part antingen vända sig till skiljenämnd eller till domstol med en ansökan om en säkerhetsåtgärd. Dock är det enbart domstols beslut som kan verkställas exekutivt. Skiljemännens beslut om en säkerhetsåtgärd blir däremot en ”osanktionerad uppmaning” till en part att företa åtgärden. Uppsatsens syfte är att utreda om LSF bör tillåta att skiljenämnds beslut om säkerhetsåtgärder ska kunna verkställas. I uppsatsen presenteras därför hur en part kan ansöka om en säkerhetsåtgärd enligt svensk rätt, om Sveriges position överensstämmer med den internationella synen och utvecklingen på skiljemannarättens område och om Sverige bör anta kapitel IV A i UNCITRAL:s modellag. Uppsatsen diskuterar också olika överväganden som bör göras i lagstiftningsarbetet och om LSF bör ändras. För att besvara syftet har den svenska inställningen till säkerhetsåtgärder i skiljeförfaranden utretts. Olika alternativ att reglera förhållandet mellan domstol och skiljenämnd gällande beslutsrätt om verkställbara säkerhetsåtgärder diskuteras också. Eftersom internationella förhållanden påverkar även den svenska lagstiftningen presenteras och kommenteras relevanta bestämmelser i modellagen. Även lagstiftning från England, Hong Kong, Schweiz och Tyskland har använts för att belysa hur vissa utländska rättsordningar behandlar säkerhetsåtgärder i skiljeförfaranden. Resultatet av utredningen visar att en part i ett skiljeförfarande i Sverige inte kan begära verkställbara säkerhetsåtgärder från en skiljenämnd. Den internationella synen och utvecklingen pekar dock i riktning mot att skiljenämnden bör ha denna möjlighet. LSF bör därför enligt denna författares åsikt ändras och tillåta verkställighet av skiljenämndens beslut om säkerhetsåtgärder. Alla modellagens bestämmelser gällande säkerhetsåtgärder bör dock inte införas i svensk lagstiftning. Att Sverige tar intryck av både modellagen och utländska rättsordningar har ansetts vara mest gynnsamt för LSF.