När ett underburet barn föds behöver det ofta vård på en neonatalavdelning vilket innebär att det måste skiljas från sin mamma. Denna separation är en stor påfrestning för både barn och mor. Många mödrar upplever känslor av besvikelse, maktlöshet och sorg samtidigt som de ofta är oroliga för barnet. Genom kängurumetoden kan mammor och barn genom hudkontakt få möjlighet att få vara tillsammans och lära känna varandra, samtidigt som metoden stödjer alla de behov som ett underburet barn har. Den forskning som idag finns inom området berör främst hur barnet påverkas av kängurumetoden. Jag har därför valt att studera hur mödrar upplever metoden, med förhoppningen att få kunskap som kan användas för att stötta mödrarna då de KMC-vårdar sina barn. Detta har gjorts i form av en litteraturstudie med grund i analys av kvalitativ forskning. I resultatet framkommer fyra teman kring mödrars upplevelser av kängurumetoden. Dessa teman är känslomässig ambivalens, en närhet som förlöser känslor, stärkt modersroll samt vikten av en stödjande miljö. I diskussionen reflekteras över att mödrar främst har positiva upplevelser av kängurumetoden. Det resoneras också kring personalens betydelse för att metoden ska fungera och uppskattas av mödrar, samt hur KMC kan bidra till att stärka föräldrarollen och göra föräldrarna mer självständiga i vården av sitt barn. Utifrån studiens resultat väcks också nya frågor om hur metoden kan praktiseras i större utsträckning och att även pappor involveras. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Bakgrund: Varje år behöver mer än 10 000 nyfödda barn i Sverige vård på en neonatalvårdsavdelning. Vårdtiden präglas av åtskilliga blodprovstagningar som orsakar barnet smärta och ökat vårdlidande. Sjuksköterskans ansvar innefattar att agera för barnets bästa i alla situationer, men det kan saknas tydliga riktlinjer för hur detta ska ske på arbetsplatsen. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors resonemang och arbetssätt vid blodprovstagning på barn på neonatalvårdsavdelning, samt att undersöka hur barnets bästa finns i fokus vid proceduren. Metod: Studien utformades med en kvalitativ studiedesign i avsikt att generera kunskap om sjuksköterskornas erfarenheter vid blodprovstagning. Tolv intervjuer genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide med sjuksköterskor verksamma vid en neonatalvårdsavdelning på ett svenskt universitetssjukhus. Den insamlade datan analyserades genom en induktiv innehållsanalys. Resultat: Vilken stickmetod sjuksköterskorna använde var anpassat efter barnet och situationen. De såg till barnets förutsättningar och planerade provtagningen efter vad barnet klarade av, i samråd med föräldrarna. Sjuksköterskorna strävade efter föräldranärvaro vid provtagningen och åtog adekvata smärtlindringsmetoder i den mån som situationen tillät. Slutsats: Sjuksköterskorna hade genomgående barnets bästa i fokus vid provtagningsproceduren. De såg en komplexitet i sin roll att både vara den som orsakar barnet smärta, men även vara den som ska minska barnets vårdlidande. / Background: Every year, more than 10 000 newborn children require hospitalization in a neonatal intensive care unit. During this time, they are subjected to several painful blood sampling procedures that will cause them suffering to some extent. The nurses’ responsibility is to act on what is best for each child at all times but clearer guidelines for how that should be executed in practical nursing care might be needed. Aim: To describe the reasoning and the working manner of the nurses when performing blood sampling on children. The study also aims to examine how the child’s best interest is taken into account before and during this procedure. Method: A qualitative design was used for this study. Semi-structured interviews were conducted with 12 registered nurses who work in the neonatal intensive care unit at a Swedish University Hospital. Collected data were analysed using inductive content analysis. Results: Regardless of which technique the nurses chose when performing blood sampling it was assessed as the most appropriate one for each child. They took the children’s prerequisites and ability to cope into account and planned the procedure in consensus with their parents. Nurses strove to encourage parents to stay close to and support their children when blood sampling was conducted, and adequate analgesic actions were undertaken. Conclusion: Nurses had the children’s best at heart all through the process of blood sampling. Their role as both inflicting and relieving pain was considered to be complex in the aim to avoid suffering.

Bakgrund: Sent underburna barn vårdas ofta på BB-avdelning för fullgångna barn. De har högre frekvens av återinläggningar på sjukhus än fullgångna barn. De flesta studier kring underburna barns vistelse på sjukhus är inte gjorda specifikt på sent underburna barn. Syfte: Syftet är att utforska föräldrars upplevelser av omvårdnaden av sent underburna barn på en BB-avdelning i Sverige. I analysen användes det teoretiska begreppet empowerment. Metod: Studien är deskriptiv med en kvalitativ ansats. Telefonintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Fem mammor och två pappor deltog i studien. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat/Slutsats: Föräldrarna upplevde att personalen antingen förmedlade empowerment eller inte. Omvårdnadsåtgärder kring barnet som gjorde föräldrarna mer delaktiga upplevdes mer positivt och omvårdnadsåtgärder som orsakade en separation mellan föräldrar och barn upplevdes mer negativt. Föräldrarna hade svårt att ifrågasätta personal, även om de upplevde att något kring omvårdnadsåtgärden kändes fel. Omvårdnadsåtgärder, utfördes inte alltid i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Personalen kan utbildas mer i att främja empowerment i föräldrarollen och därmed även öka föräldradelaktigheten i barnets omvårdnad och möjligheten att se varje familjs unika behov. Mer forskning behövs om hur detta ska ske.