Studiens syfte är att undersöka hur journalister i Aftonbladet och Expressen framställer människor, som inte är brottsoffer eller förövare, vid brottshändelser. Brottshändelserna som står i fokus är “McCann-fallet” och “Englamordet”. Den primära teorin är gestaltningsteorin, men studien faller även tillbaka på medielogik, storytelling, nyhetsvärdering samt moraliska och etiska värderingar. Tidigare forskning som legat till stöd för studien har främst behandlat hur kidnappningar framställs i medierna, journalisters moraliska tänk kring exponering av barn i medierna, relationen mellan brott och medier, samt hur journalister ramar in och gestaltar händelser. Den tillämpade metoden är komparativ textanalys med interpersonell struktur. Studien har en kvalitativ form där sammanlagt 20 nyhetsartiklar från Aftonbladet och Expressen har studerats. Samtliga artiklar blev utvalda genom ett målstyrt urval. Ett genomgående resultat är att journalister vinklar och gestaltar personer via personifiering, dramatisering, storytelling och stereotypisering för att locka läsare.

I detta arbete försöker jag styrka min tes om att vi blir väldigt påverkade av det vi ser när vi lyssnar. Jag undersöker om detta är något man kan använda sig av i riktiga konsertsammanhang eller provspelningar för att påverka sin publik på olika sätt. Jag genomförde en undersökning där fem pianostudenter fick titta och lyssna på tre olika filmklipp och sedan svara på två frågor. Målet var att påvisa att deltagarna i undersökningen undermedvetet blev påverkade av vad de såg, och inte så mycket av vad de hörde. Resultatet visade på att min tes stämmer och jag kunde dra slutsatsen att det är möjligt att påverka sin publik med hjälp av sitt kroppsspråk. Förhoppningsvis kan jag använda mig av den kunskapen i mina framtida framföranden. / <p>Den klingande delen av arbetet utgörs av följande inspelningar: Film 1-3. Coronavirussituationen vt 2020 har medfört begränsningar i inspelningsmöjligheterna. Inspelningen kan komma att kompletteras. </p><p> </p>