En god taluppfattning är grundläggande för förståelsen i matematik och för att ha framgång iämnet visar forskning. Den pekar också på hur viktig barns tidiga matematiska medvetenhetär för senare skolframgångar och att tidiga insatser är av betydelse för att främja eleversmatematiska utveckling. Med utgångspunkt i detta har därför den här studien undersökt ivilken mån elevernas taluppfattning i en årskurs 1 och i en årskurs 2 har stärkts med stöd aven tidsbegränsad och strukturerad undervisningsinsats med fokus på taluppfattning. Detbedömningsstöd från Skolverket som från och med hösten 2016 är obligatoriskt att använda imatematik för årskurs 1, har legat som grund för att kartlägga elevernas kunskaper italuppfattning. Utformandet av undervisningen har tagit sin utgångspunkt i Jessica F.Shumways bok, Number Sense Routines (2011), McIntosh handbok, Förstå och använda tal(2008) samt Intensivundervisning med gott resultat (Lundqvist, Nilsson, Schentz & Sterner,2009). Undervisningen utformades som en daglig rutin med taluppfattningsövningar,begreppsutveckling och med konkret och visuellt material för att stödja elevernasmatematiska förståelse. Undervisningsinsatsen utgick ifrån att det är i det matematiskaresonemanget i gruppen som elevernas förmågor och kunskaper utvecklas. Kvalitativa ochkvantitativa metoder har använts för att mäta resultatet. Studiens resultat tyder på att enmedveten undervisningsinsats i klassrummet, med fokus på taluppfattning, i varierande gradfrämjar alla elevers matematiska färdigheter. Förmågan att föra matematiska resonemangutvecklades i grupperna liksom elevernas räkneförmågor. Elever uttryckte sig positivt omaktiviteten. Att förändra undervisningen och göra en fokuserad insats på ett område imatematiken upplevdes utvecklande av läraren.

Syftet med föreliggande licentiatavhandling är att, utifrån ett specialdidaktiskt perspektiv, bidra med kunskap om lågpresterande elevers grundläggande antals- och taluppfattning, och hur utvecklingen av denna kan stödjas. Den övergripande forskningsfråga som besvaras är vilka aspekter, som ur ett specialdidaktiskt perspektiv, är särskilt betydelsefulla att beakta vad gäller lågpresterande elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie 1, som är en systematisk litteraturöversikt, studeras vad som är kännetecknande för lågpresterande årskurs F-3-elever och hur de definieras i forskningslitteraturen. I den andra studien, delstudie 2, undersöks vilket kunnande gällande tals del-helhetsrelationer som förskoleklasselever utvecklar i en undervisningsinsats där konceptuella subitiseringsaktiviteter fokuseras. Specialdidaktikens förebyggande och stödjande roll utgör studiens övergripande förståelseram där de lågpresterande elevernas kunskapsutveckling förstås i förhållande till vilket lärande som möjliggörs i undervisningen. Det matematiska innehållet är grundläggande antals- och taluppfattning med fokus på konceptuell subitisering. Teorier om barns antals- och taluppfattningsutveckling (Baroody m.fl., 2009; Nunes &Bryant, 2007; Sayer m.fl. 2016), inbegripet teorier om subitisering (Clements m.fl., 2019; Kaufman m.fl., 1949) och groupitizing (Starkey &McCandliss, 2014), har utgjort den innehållsliga utgångspunkten. För att tolka specialdidaktikens specifika bidrag och krafter i relation till allmän matematikdidaktisk kompetens har ramverket Mathematical Knowledgefor Teaching (MKT) (Ball m.fl., 2008) använts, mer specifikt de tre delarna specialized content knowledge, knowledge of content and students och knowledge of content and teaching. Resultatet av syntesen visar att den specifika kompetens som krävs i relation till innehållet (specialized content knowledge), är fördjupad kunskap om centrala aspekter och vanliga trösklar i elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning för att motverka framtida matematiksvårigheter. Även fördjupad kunskap om elevers individuella variationer vad gäller att förstå och hantera antal och tal (knowledge of content and students) för att tidigt kunna identifiera elever i svårigheter är centralt och slutligen fördjupad kunskap om hur lågpresterande elevers antals-och taluppfattning kan stödjas och svårigheter förebyggas och överbryggas i undervisningen (knowledge of content and teaching). Specialdidaktikens bidrag förstås som krafter som hjälper till att balansera relationen mellan den svagpresterande eleven, läraren och matematikinnehållet i undervisningen, så att lärande möjliggörs. Specialdidaktisk kompetens kan därmed sägas komplettera den allmänna ämnesdidaktiska kompetensen (MKT) genom sitt bidrag med fördjupad kunskap om hur elever som inte utvecklas som förväntat i matematik kan stödjas, i grundläggande antals- och taluppfattning, vilket bildar Specialdidactic Mathematical Knowledge for Teaching eller SMKT.