Subitisering är en förmåga som innebär att en individ kan snabbt uppfatta en liten grupp av föremål utan att räkna den. Det är en medfödd förmåga som går att träna och på så vis utveckla. Subitisering är däremot en komplex förmåga som skiljer sig individer emellan, men som är olika väl utvecklad. Det är också komplext på sådant vis att dess beskrivning och innebörd skiljer sig forskare emellan. Syftet med denna studie är således att undersöka hur matematikdidaktisk forskning beskriver förmågan samt om förmågan har någon verkan på annan matematikutveckling. Metoden för analysen är en genomförd litteraturstudie där internationell forskning undersökts. Materialet som använts har granskats genom noggrann läsning och komparativ analys.  Det material som analyserats pekar på att subitiseringen är en komplex förmåga. Det indikerar att förmågans två delar – perceptuell och konceptuell – också är djupare och mer komplex än vad forskare tidigare trott. Resultatet visar att subitisering har en positiv verkan på en rad olika matematiska färdigheter, som exempelvis kardinalitet. Litteraturstudien påvisar också att Sverige behöver mer forskning inom området då det använda materialet uteslutande varit internationell forskning.

Syftet med föreliggande licentiatavhandling är att, utifrån ett specialdidaktiskt perspektiv, bidra med kunskap om lågpresterande elevers grundläggande antals- och taluppfattning, och hur utvecklingen av denna kan stödjas. Den övergripande forskningsfråga som besvaras är vilka aspekter, som ur ett specialdidaktiskt perspektiv, är särskilt betydelsefulla att beakta vad gäller lågpresterande elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie 1, som är en systematisk litteraturöversikt, studeras vad som är kännetecknande för lågpresterande årskurs F-3-elever och hur de definieras i forskningslitteraturen. I den andra studien, delstudie 2, undersöks vilket kunnande gällande tals del-helhetsrelationer som förskoleklasselever utvecklar i en undervisningsinsats där konceptuella subitiseringsaktiviteter fokuseras. Specialdidaktikens förebyggande och stödjande roll utgör studiens övergripande förståelseram där de lågpresterande elevernas kunskapsutveckling förstås i förhållande till vilket lärande som möjliggörs i undervisningen. Det matematiska innehållet är grundläggande antals- och taluppfattning med fokus på konceptuell subitisering. Teorier om barns antals- och taluppfattningsutveckling (Baroody m.fl., 2009; Nunes &Bryant, 2007; Sayer m.fl. 2016), inbegripet teorier om subitisering (Clements m.fl., 2019; Kaufman m.fl., 1949) och groupitizing (Starkey &McCandliss, 2014), har utgjort den innehållsliga utgångspunkten. För att tolka specialdidaktikens specifika bidrag och krafter i relation till allmän matematikdidaktisk kompetens har ramverket Mathematical Knowledgefor Teaching (MKT) (Ball m.fl., 2008) använts, mer specifikt de tre delarna specialized content knowledge, knowledge of content and students och knowledge of content and teaching. Resultatet av syntesen visar att den specifika kompetens som krävs i relation till innehållet (specialized content knowledge), är fördjupad kunskap om centrala aspekter och vanliga trösklar i elevers kunskapsutveckling inom grundläggande antals- och taluppfattning för att motverka framtida matematiksvårigheter. Även fördjupad kunskap om elevers individuella variationer vad gäller att förstå och hantera antal och tal (knowledge of content and students) för att tidigt kunna identifiera elever i svårigheter är centralt och slutligen fördjupad kunskap om hur lågpresterande elevers antals-och taluppfattning kan stödjas och svårigheter förebyggas och överbryggas i undervisningen (knowledge of content and teaching). Specialdidaktikens bidrag förstås som krafter som hjälper till att balansera relationen mellan den svagpresterande eleven, läraren och matematikinnehållet i undervisningen, så att lärande möjliggörs. Specialdidaktisk kompetens kan därmed sägas komplettera den allmänna ämnesdidaktiska kompetensen (MKT) genom sitt bidrag med fördjupad kunskap om hur elever som inte utvecklas som förväntat i matematik kan stödjas, i grundläggande antals- och taluppfattning, vilket bildar Specialdidactic Mathematical Knowledge for Teaching eller SMKT.

Subitiseringsförmåga ses som en grundläggande färdighet inom taluppfattning. Syftet med studien var att bidra med kunskap om sambandet mellan konceptuell subitisering och taluppfattning, samt vilken påverkan vårt interventionsprogram har på elever med svag konceptuell subitiseringsförmåga. Syftet var också att synliggöra utvecklingsarbetet av ett interventionsprogram i konceptuell subitisering. Interventionen genomfördes med 15 elever i årskurs 4 med två till fyra elever i varje grupp. Upplägget som var grundat i konstruktivismen byggde på att använda konkret material med gemensamma diskussioner. Före och efter interventionen gjordes tester för att kartlägga elevernas kunskapsnivåer. Kvantitativ metod användes för att få svar på våra forskningsfrågor om korrelation mellan konceptuell subitiseringsförmåga och taluppfattning samt interventionsprogrammets påverkan på elevernas konceptuella subitiseringsförmåga och taluppfattning. Resultaten visade att interventionsgruppen förbättrat sig något mer än kontrollgruppen gällande både subitiseringsförmåga och taluppfattning. Resultaten visade också på en viss korrelation mellan konceptuell subitiseringsförmåga och taluppfattning. Det är svårt att dra några generella slutsatser kring resultaten eftersom urvalet i studien var litet och skillnaderna mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp små. Kvalitativ metod med återkommande reflekterande samtal användes för att besvara forskningsfrågan om interventionsprogrammets påverkan på elevernas kunskapsutveckling, engagemang och självförtroende samt för att synliggöra vilka förändringar som behövde göras i programmet. Eleverna visade engagemang och självförtroendet gällande taluppfattning. Vi såg detta genom elevernas höga aktivitetsnivå, kreativitet och rikliga kommunikation. Förändringar av interventionsprogrammet gjordes främst genom att göra övningarna enklare eller mer utmanande. För att tolka och förstå konsekvenserna av de perspektivval som gjordes under interventionen gällande metoder för att möta elevers olikheter, åtgärda svårigheter och undanröja hinder använde vi oss av två grundläggande specialpedagogiska perspektiv, relationellt respektive kategoriskt. Intervention som specialpedagogisk insats kan utveckla elevers matematiska förmågor och därmed minska risken för misslyckande med samhälleliga begränsningar som följd. Intervention kan som i vår studie även användas som ett verktyg för professionsutveckling. / Subitizing ability is seen as a basic skill in number sense. The purpose of this study was to contribute with knowledge about the connection between conceptual subitization and number sense and what impact our intervention program may have on students with weak conceptual subitizing ability. The purpose was also to make the development process visible in our work with an intervention program in conceptual subitizing. The intervention was implemented with 15 students in year 4, with two to four students in each group. The design of the intervention was founded in constructivism. Concrete materials and joint discussions were used. To map the students’ knowledge development, tests were performed both before and after the intervention. Quantitative methods were used to answer our research questions about the correlation between conceptual subitizing ability and number sense, as well as the intervention program’s impact on students' conceptual subitizing ability and number sense. The results showed that the intervention group improved slightly more than the control group in terms of both subitizing ability and number sense. The results also showed a minor correlation between conceptual subitizing ability and number sense. It is difficult to make any general conclusions from the results because the sample in the study was small and the differences between the intervention group and control group were small. Qualitative methods with recurring reflective conversations were used to answer the research question about the intervention program’s impact on knowledge development, students’ commitment and self-confidence and to identify which changes that need to be done to the program. The students showed commitment and self-confidence regarding number sense. We saw this through the students’ high level of activity, their creativity and abundant communication. The changes to the intervention program consisted mainly of making the exercises simpler or more challenging. In order to understand the consequences of the perspective choices made during the intervention regarding methods for meeting students’ differences, resolving difficulties and removing obstacles, we used two basic special educational perspectives: the relational and the categorical. Intervention as a special educational effort can develop students' mathematical abilities and thereby decrease the risk of failure with societal limitations as a result. As in our study, intervention can beused as an implement for professional development.