Inledning: Psykisk ohälsa och missbruksproblem utgör betydande riskfaktorer för suicid i vårt samhälle. Psykoterapeuters erfarenheter och upplevelser kring att bedöma suicidrisk hos patienter är ett viktigt bidrag för överlevnad och till vidare forskning för att minska antalet självmord. Syftet var att få ta del av ett antal psykoterapeuters upplevelser kring att bedöma suicidrisk hos patienter. Frågeställningarna fokuserade på terapeuternas upplevelser av att i mötet med patienter bedöma risken för suicid och vilka faktorer som enligt deras erfarenheter påverkat deras upplevelser. Metod: Datainsamling gjordes genom intervjuer med sex psykoterapeuter. Studien hade en induktiv kvalitativ forskningsansats och tillämpade en tematisk analysmetod. Resultat: Studien visar att själva samtalet och etablerandet av allians med patienten är avgörande för bedömningsarbetet. Patientens upplevelser av meningslöshet och tomhet ses som främsta riskfaktorer, liksom missbruk. Gränsen mellan psykoterapi och psykiatri upplevs ibland som otydlig, vilket kan påverka de terapeutiska ramarna. Familj och närstående beskrivs som en alltför outnyttjad resurs. Oro för att göra en felaktig bedömning, tvivel på den egna kompetensen, oro att bli ifrågasatt och granskad är personliga upplevelser som terapeuterna beskriver. Handledning och kollegialt erfarenhetsutbyte upplevs som främsta stödet i arbetet. Diskussion: Resultatet visar att terapeuterna upplever suicidriskbedömning som en viktig del i patientarbetet. Möjligt att bedöma är graden av suicidalitet hos patienten. Att kunna förutsäga ett faktiskt självmord är omöjligt. / Mental health problems and addiction problems are the two main risk factors for suicide in our society. The experiences psychotherapists have made in assessing the risk of patients committing suicide are important to further research in order to decrease the suicide numbers. The purpose of this study was to look into the experiences psychotherapists have made in assessing the risk of suicide in patients. The questions focused on the experiences of assessing the risk of suicide and which factors that might have had an influence on these experiences. Data was collected by interview with six psychotherapists. The study had an inductive qualitative approach and thematic analysis was used as method for analysis of data. Results show that the conversation and establishing of an alliance with the patient is decisive for the assessment. Feelings of meaninglessness and emptiness in the patient are seen as the main risk factors along with addiction. The sometimes indistinct borderline between psychotherapy and psychiatry may affect the therapeutic framework. Family and relatives are described as an unutilized resource. The risk of making a false assessment can at times create worries in the therapists and doubts about their own ability. Supervision and exchanging experiences with colleagues are mentioned as the main support in the work. Discussion: The results show that the therapists sees assessment of suicidal risk in the patient as an important part of the work. It is possible to assess the suicidality in the patient. It is impossible to predict an actual suicide. Further research is required to increase knowledge in the subject.

Varje år drabbas ungefär 250 barn av cancer i Sverige. Därmed drabbas även barnens föräldrar och syskon av den förändrade vardagen som tillkommer. Syftet med denna studie är att belysa och beskriva vad föräldrar och syskon upplever som påfrestande i situationen när ett barn inom familjen har insjuknat i cancer. Studien är en litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats. Analysen resulterade i två huvudteman och fyra underteman. Dessa är ”föräldrars perspektiv” med underteman ”lidande” och ”hopp” samt ”syskons perspektiv” med underteman ”behov av information” och ”den förändrade vardagen”. Resultatet visar att ett stort behov av stöd behövs för både föräldrar och syskon. Att föräldrar känner hopp fungerar som en styrka för dem. Sjuksköterskan spelar en stor roll i att kunna hjälpa föräldrar till att väcka detta hopp. Att lindra lidande är en viktig del som kan förebygga ohälsa bland föräldrarna. Syskon har ett stort behov av information vilket inte ska negligeras. Genom att syskonen blir informerade ökar deras delaktighet vilket kan hjälpa dem att hantera den nya situationen. Syskonen upplevde den förändrade vardagen som påfrestande när deras syskon insjuknade i cancer. Genom att sjuksköterskan uppmärksammar syskonen kan detta leda till att de känner sig sedda och inte hamnar i skymundan. Denna studie bidrar till en ökad förståelse för det familjerna genomgår och kan hjälpa sjuksköterskan i sitt arbete med att lindra lidande, främja hopp och öka syskonens delaktighet. / Program: Sjuksköterskeutbildning