No description available.

No description available.

No description available.

Skadeståndsparagrafen i LOU stadgar att en upphandlande myndighet som brutit mot bestämmelserna i lagen, ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. En förfördelad leverantör ska påvisa i) ärendehanteringsfel, ii) skada samt iii) adekvat kausalitet mellan i) och ii) för att skadestånd ska kunna utgå. Regleringen bygger på ett antal olika EU-direktiv och den svenska regleringen är fortfarande relativt ung och under utveckling. Regleringen saknar bestämmelser om när en upphandlande myndighet får avbryta en offentlig upphandling. I rättspraxis har fastställts att det krävs "sakligt godtagbara skäl" för att en påbörjad upphandling ska få avbrytas. Vad som innefattas av sakligt godtagbara skäl är fortfarande diffust, men vad som kan konstateras är att avbrytandet måste vara förenligt med samtliga gemenskapsrättsliga principer och att beslutet inte får vara godtyckligt. Även bristande konkurrens efter kvalificeringsfasen, fel i förfrågningsunderlaget samt budgetöverskridande anbud har ansetts falla in under begreppet. En HD-dom från 2013 behandlade situationen där en upphandlande myndighet avbrutit en upphandling efter det att ärendehanteringsfel hade begåtts. Förvaltningsdomstol hade förordnat myndigheten att förkasta två okvalificerade anbud så att enbart ett kvalificerat kvarstod. Myndigheten förkastade rätteligen anbuden, men valde därefter att avbryta upphandlingen. HD fastställde ytterligare ett rekvisit för att ersättning motsvarande det positiva kontraktsintresset ska utgå, nämligen iv) kontraktstecknande. Ersättning för utebliven handelsvinst kunde därför inte utdömas i målet. HD konstaterade dock att ersättning för det negativa kontraktsintresset kan utgå. I förevarande fall utgick inte denna ersättning på grund av bristande konkurrens. Skadestånd utgick däremot för leverantörens överprövningskostnader, vilket strider mot principen om att vardera part bär sina egna kostnader i förvaltnings-processer. Genom diskussion de lege ferenda vill vi försvåra för upphandlande myndigheter att avbryta en offentlig upphandling efter det att ärendehanteringsfel ägt rum och på så vis göra avbrytandet i sig till en skadeståndsgrund. Vi är även av den åsikt att bristande konkurrens som sakligt godtagbara skäl bör tolkas restriktivt. Slutligen vill vi, med 43 kap. Skatteförfarandelagen som förebild, göra det möjligt för att överprövningsersättning i särskilda fall ska kunna utgå redan i förvaltningsdomstol. Dessa tre lösningar skulle effektivisera rättsmedlen och ligger även i harmoni med lagstiftningens syfte och ändamål.

En upphandlande myndighet har en skyldighet att följa upphandlingslagstiftningen när myndigheten upphandlar varor eller tjänster. Vid rena lagöverträdelser eller vid otillåtna direktupphandlingar kan myndigheten bli skadeståndsskyldig. Skadeståndet har både ett reparativt och ett preventivt syfte och rättsmedlet skadestånd syftar till att säkerställa en effektiv tillämpning av upphandlingsdirektiven så att EU-rätten får fullt genomslag i nationell rätt. En leverantör som har lidit skada vid en upphandling kan tillerkännas skadestånd, om leverantören i allmän domstol kan bevisa att den upphandlande myndigheten har överträtt upphandlingslagstiftningen. Dessutom måste leverantören visa att denne har lidit en skada samt att det föreligger ett kausalsamband mellan överträdelsen och skadan. Leverantören har en skyldighet att begränsa sin skada genom att begära överprövning av en upphandling om den upphandlande myndigheten har överträtt upphandlingslagstiftningen. Om leverantören försummar att göra detta riskerar leverantören att inte bli ersatt för sina skador. Ansvaret är alltid strikt när en överträdelse av LOU har konstaterats, men olika typfall av överträdelser innebär olika beviskrav och ersättningsbestämmande. För att leverantören ska få ersättning med positiva kontraktsintresset krävs det att den upphandlande myndigheten har tecknat ett kontrakt med en leverantör. Ett ogiltigt upphandlingskontrakt kan ogiltigförklaras av förvaltningsdomstol, vilket innebär att den leverantör som fått sitt avtal ogiltigförklarat kan tillerkännas skadestånd. Innan något upphandlingskontrakt är slutet kan de skador som uppstått ersättas i enlighet med det negativa kontraktsintresset för den eller de leverantörer som lidit skada. Praxis har även visat att överprövningskostnader kan ersättas inom ramen för skadeståndet. Den upphandlande myndigheten har dock ingen skyldighet att slutföra en påbörjad upphandling, och det står myndigheten tämligen fritt att avbryta en upphandling utan att riskera att bli skadeståndsskyldig. Utöver den EU-rättsliga upphandlingslagstiftningen kan en upphandlande myndighet bli skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagens regler, om myndigheten har gett felaktig information till en leverantör under upphandlingen. Skadestånd är endast ett av många rättsmedel som kan nyttjas för att reparera den skada som uppstått.

Uppsatsen sammanställer och analyserar de praktiska följderna av bevisbördans placering avseende skakrav inom ramen för offentlig upphandling. I ett större perspektiv syftar uppsatsen till att kunna användas som ett inlägg i debatten avseende skakravens användning vid offentlig upphandling i Sverige. Användingen av skakrav är vanligt förekommande vid offentlig upphandling i Sverige. Begreppet "skakrav" avser ett absolut krav avseende en viss egenskap hos anbudsgivaren och/eller föremålet för upphandlingen. Den egenskap som skakravet avser är avgörande för att säkerställa leveransen av föremålet för upphandlingen. Frågan om bevisbördans placering får extra stor vikt i en situation där det, till följd av oklara faktiska förhållanden, finns en osäkerhet avseende hur gällande rätt ska tillämpas. Om en part i ett mål har bevisbördan innebär detta att om parten inte kan visa på omständigheter som uppfyller de beviskrav som uppställs, anses inte heller det tvistiga faktumet föreligga. Risken för att en omständighet inte har bevisats tillskrivs med andra ord av den part som har bevisbördan. En leverantör som lämnar anbud vid en offentlig upphandling anger att samtliga skakrav är uppfyllda. I normalfallet är också detta meddelande tillräcklig bevisning för att bevisbördan avseende anbudsgivarens skakravsuppfyllelse ska övergå till beställaren. Detta faktum får ett flertal praktiska konsekvenser. Uppsatsens frågeställning syftar till att identifiera och analysera följderna av angivet faktum. När skakravsuppfyllelse bevisas genom ett enkelt meddelande i avlämnat anbud föreligger det en risk för att anbud från anbudsgivare som inte uppfyller alla skakrav ändå tilldelas upphandlingskontrakt. Detta är möjligt eftersom en beställare i normalfallet varken har skyldighet eller möjlighet att kontrollera en anbudsgivares faktiska skakravsuppfyllnad. En undersökning av den faktiska skakravsuppfyllnaden eller omfattande krav på att särskilda bevis avseende skakravsuppfyllnaden ska bifogas anbudet kan strida mot de grundläggande principerna för offentlig upphandling. En ytterligare följd av rådande rättsläge är att beställaren är till viss del utelämnad till anbudsgivarnas "goda omdöme". Med gott omdöme menas att en leverantör antas avstå från att lämna anbud när denne vet med sig att han inte uppfyller samtliga uppställda skakrav. En annan möjlig följd av att ett vinnande anbud inte i praktiken uppfyller samtliga skakrav är att tilldelningsbeslutet kan bli föremål för överprövning och/eller att syftet med upphandlingen inte uppnås till sin helhet. Uppsatsförfattarens anger vissa förslag på lösningar för att minska de friktioner som användingen av skakrav kan ge. Beställaren skulle bland annat kunna ges större möjligheter att begära bevis avseende anbudsgivarnas skakravsuppfyllnad. Ett annat förslag är helt enkelt att minska användningen av skakrav vid offentlig upphandling.

Upphandlingsprocessen kan ses som en form av beslutsprocess. Inom beslutsteori har det under flera år forskats om psykologiska fällor och misstag vid beslutsfattande. Det finns en hel del teorier om hur dessa fällor och misstag kan undvikas. Syftet med denna studie är att jämföra fallgropar vid beslutsfattande med fallgropar vid offentlig upphandling samt analysera hur resultaten från den beslutsteoretiska forskningen kan användas som stöd i upphandlingsarbetet. Resultatet visar att likheterna är många och att resultatet från den beslutsteorietiska forskningen på ett enkelt sätt kan konkretiseras och användas i upphandlingsarbetet.

The principle of proportionality is considered one of the most important contemporary legal principles on which it intends to protect individual citizens against disproportionate action by the authorities. This aroused our interest prior to this study. The essay reveals how such behavior might look like and how courts have chosen to adjudicate in cases where the individual has been discriminated against or subjected to unreasonable demands in public procurement. That section of the law that were current throughout all court cases are Public Procurement Act (2007:1097) LOU. That which we have seen in every court case is that the applicant has not received a proper fair chance when the requirements of the contract often been asked in a way that either exclude the smaller applicant company or rule out various potential applicants parties due to excessive and sometimes unnecessary requirements. The consistently demonstrated in the study of court cases is that the authorities in all ten cases have had problems with necessity assessment of the claims shall be made, however, no authority in these cases had any confusions about whether it was appropriate for attaining the objective pursued. Another important discovery along the way has been assessed according to the constituent elements of the Public Procurement Act has been interpreted somewhat differently by different courts. Which may give a distorted picture of the courts positions in just the proportionality assessment. It could even be seen as a lack of legal certainty, the principle of proportionality is not firmly established through the codification of the current Administration Act but instead occurs scattered over different regions of justice. Study also showed that courts only rely on European law in a few cases despite principle of proportionality strong roots in Europe.

As break downs of production transformers are costly and often result in long outages it is essential for reliability of operation that the transformers are manufactured to be robust. The aim of this M.Sc. thesis is to investigate if deviations should be made from the standard IEC 60076 – Power Transformers in order to describe a robust large power transformer for procurement. The investigation has been conducted in three stages. In the first stage a definition of the term robust was developed in consultation with the client Vattenfall Vattenkraft. In the second stage six parameters, called key parameters, which significantly affect transformer robustness were identified. The identification was based on an analysis of transformer construction, a description of occurring faults and an analysis of statistics. In the third and final stage the standard was evaluated regarding requirements on the six key parameters. The evaluation was primarily conducted by means of interviewing persons with relevant knowledge of the evaluated aspects. The identified key parameters are: Temperature, regarding mainly hot spot temperature rises; Type and properties of the insulation; Quality and performance of the manufacturing facility; Ability to withstand external short circuit; Loss evaluation, since the magnitude of the losses dictates the forces developed during transients, and finally impurities within the insulation. It has been found that, in order to describe a robust transformer, deviations from the standard should be made in the specification for procurement. A total of 22 recommended deviations have been presented including the following: The hot spot temperature at the core surface should be specified and verified by calculation and test. The rated voltage for insulation sizing should be chosen higher than the standard suggests. The ability to withstand external short circuit should be validated by calculation. The loss evaluation should be specified, a value of 11,000 euro/kW for no load losses is recommended. The transformer tank lid should be welded in place in order to ensure a tight seal over time. The investigation was limited to the internal parts of large production power transformers with a rated apparent power of at least 20 MVA and a rated voltage of 40 – 400 kV. OLTCs and transformer bushings are not covered.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007.