Syftet (även kallat huvudtema i kategoriprofilen) med studien var primärt att (1) undersöka vilkeninställning idrottande ungdomar har till begreppet mental styrka. Sekundärt syfte som förs upp tilldiskussion var att (2) skapa en förståelse om hur de tränar och upprätthåller sin mentala styrka samt(3) vilka faktorer under träning och tävling som deltagarna anser är viktiga för att utveckla ochupprätthålla mental styrka. I studien deltog tio idrottande ungdomar (m= 16,24), 6 män och 4kvinnor inom både lag och individuella idrotter. En egen utformad semi- strukturerad intervjuguideanvändes, utvecklad med teoretiskt stöd från Jones et al., (2007) och Gucciardi et el., (2009).Resultaten i studien visade att deltagarnas inställning och kunskap om begreppet mental styrkavarierade. De flesta deltagarna hade en positiv inställning och ansåg att det var en viktig faktor i deflesta situationer inom deras idrott. Vidare visade resultaten att ungdomarna fick för liteundervisning och fokus på mentala faktorer från både skola och tränare. Såväl praktiskaimplikationer av resultat som förslag på vidare forskning inom området ges.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en kronisk folksjukdom som globalt drabbar cirka 26 miljoner årligen med stigande incidens. Sjukdomens symptom påverkar patientens förmåga till att upprätthålla sin egenvård som resulterar i försämrad livskvalitet. Egenvård är en stor och viktig del av patientens behandling och vardag. Sjuksköterskans uppgift är att informera och stötta för att främja patientens egenvård. Därför är det relevant att sjuksköterskan har kunskap om patientens upplevelse av främjande egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva hjärtsviktspatienters upplevelser av vad som främjar egenvård. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats genomfördes. Tolv vetenskapliga artiklar analyserades med Fribergs fem steg. Resultat: Fem subteman formade två teman. Att ha socialt nätverk och att hitta motivation formade stöd och motivation. Att känna engagemang till behandling, att ha tillräckligt med information och att ha tillgång till hjälpmedel formade sjukdomsinsikt. Slutsats: Resultatet visade att det fanns främjande upplevelser av egenvård hos patienter. Stöd och motivation var centrala komponenter för att underhålla egenvård. För att främja egenvård framkom det också att sjukdomsinsikt hade en betydande roll. Engagemang till behandling, information och symtomövervakning med diverse hjälpmedel bidrog till ökad sjukdomsinsikt och goda upplevelser av egenvård. / Background: Heart failure is a chronic disease that globally affecting approximately 26 million yearly with increasing incidence. The symptoms of the disease affects the patient's ability to maintain their self-care, resulting in a reduced life quality. Self-care is a large and important part of the patient’s treatment and everyday life. The nurse’s job is to inform and support the patient to promote self-care. Therefore, it is relevant that the nurse has knowledge about the patient’s experience of self-care. Aim: The aim was to describe heart failure patients' experiences of what promotes self-care. Method: A literature review with qualitative design and inductive approach was conducted. Twelve scientific articles were analyzed with Friberg’s five-step. Results: Five subthemes formed two themes. To have social network and to find motivation, formed support and motivation. To feel committed to treatment, to have enough information and to have access to devices, formed disease awareness. Conclusion: The results showed that there were promoting experiences of self-care in patients. Support and motivation were central components for maintaining self-care. To promote self-care, it were also found that disease awareness played an important role. Commitment to treatment, information and monitoring of symptoms with different devices contributed to increased disease awareness and good experiences of self-care.

Bakgrund: Inom intensivvård eftersträvas en ytlig sederingsgrad hos intuberade patienter på grund av de möjliga komplikationer och risker djup sedering innebär. Samtidigt måste patienten vara adekvat sederad för att acceptera en endotrachealtub. Individuell sederingsgrad ska ordineras till varje patient, och för att uppnå detta ska sederingsmål sättas och kontinuerligt följas upp. Att analysera och bedöma patientens behov av sedering och upprätthålla ordinerat sederingsmål ställer stora krav på intensivvårdssjuksköterskor, till följd av att patientens behov kan vara komplex och snabbt förändras. Motiv: Forskning har visat fördelar med att hålla patienter ytligt sederade. I intensivvårdssjuksköterskans arbete ingår bland annat att bedöma och upprätthålla sederingsgrad. Få studier finns inom just detta område och föreliggande studie är för att förstå de utmaningar det kan innebära för intensivvårdssjuksköterskan.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att bedöma och upprätthålla sederingsgrad hos sederade patienter i ventilator. Metod: Data insamlades genom individuella semistrukturerade intervjuer med nio intensivvårdssjuksköterskor. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Att använda sig själv och den tekniska apparaturen och Balans mellan lidande och komfort.  Konklusion: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av bedömning och upprätthållande av sederingsgrad var komplex. Intensivvårdssjuksköterskan fick ta hänsyn till många aspekter i sin bedömning av patienten och det beskrevs en ständig balansgång mellan att uppnå ordinerad sederingsgrad och samtidigt få patienten tillräckligt tillfreds.

The treatment alliance has been described in the field of research to play an important role in the recovery of patients in psychiatric care. However there has been relatively little research concerning the treatment alliance specifically with children. The aim of this study was therefore to examine the role of the treatment alliance and how professionals work with the treatment alliance with children. Data was collected using qualitative interviews with six professionals from different Child and Adolescent Psychiatry Intermediate Care units located in Stockholm. The interviews were analyzed using thematic analysis. The themes that emerged were; The different dimensions of the treatment alliance, To create entrances and To take care of a treatment alliance. The theoretical tools that were used to interpret the results of this study were role theory and concepts from Child Alliance Process Theory. Our conclusions showed that professionals need to develop a treatment alliance not only with the child but also with their parents. Professionals also described the work with the treatment alliance as a two-part process that contains ways for professionals to develop and nurture the treatment alliance with children.

Studiens syfte är att undersöka hur professionella behandlare i en form av öppenvårdsinsats skapar och upprätthåller behandlingsallians med barn i sitt dagliga arbete. Syftet är även att undersöka behandlingsfrämjande faktorer samt relationens betydelse i behandlingsarbetet. Urvalet består av fem behandlare som arbetar med barn på en skola med behandling i Sverige. Material har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserats med stöd av tematisk analys. De teoretiska utgångspunkterna som användes för att tolka resultatet var anknytningsteori och systemteori. Resultatet visar att behandlare arbetar med ett individanpassat förhållningssätt för att kunna passa varje barn som kommer till verksamheten. I grund och botten skapas behandlingsallians av en god relation som därefter utvecklas till behandlingsallians. Därmed ses relationen som en nyckel för behandlingsallians. Upprätthållande av behandlingsallians visar även det vara olika beroende på mottagare. Det som framkommer vara gemensamma behandlingsfrämjande faktorer för både skapande och upprätthållande är involvering av barnets vårdnadshavare, bidrag i form av verksamhetens ekonomiska stöd samt det kollegiala sammanhanget. För att barn ska ha rätt till det stöd denne behöver för att kunna utvecklas är det därför av yttersta vikt att behandlare arbetar för att passa barnets behov och inte tvärtom. / The purpose of this study is to study how professional social workers create and sustain treatment alliances within the outpatient care programs for the children during their daily work.The purpose is also to study treatment support factors including the importance of relationships in treatment work. The selections of the study consists of five treatment workers working alongside children in a school with treatment in Sweden. Data has been gathered with semi-structured interviews and analysed with thematic analysis. The theoretical methods used to interpret the results were attachment theory and systems theory. The results show that treatment workers work with an individualized approach customized for each child. Treatment alliance are created from a good relationship which then develop into a treatment alliance. Therefore a good relationship between treatment worker and child is vital for a treatment alliance. Upholding of a treatment alliance also has to be different according to each receiver of the treatment. What is shown to be mutual treatment support factors is the amount of involvement from the children's caretakers, economic support from the organization and collegial context. In order for the children to have claim to the support needed for them to develop, it is of utter importance that treatment workers adjust their methods to each child's needs and not the other way around.

I Sverige når många invånare inte rekommendationerna för fysisk aktivitet trots de positiva effekterna. En beteendeförändring kan vara svårt - många faktorer kan underlätta eller försvåra förändringen. Studiens syfte var att undersöka deltagare i en Börja träna-kurs upplevelser av motivationsfaktorer och strategier för fortsatt träning. Studien är deskriptiv kvalitativ. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra deltagare. Intervjusvaren analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet omfattar sju motivationsfaktorer: träningsupplägg, gemenskap (med gruppen), stöd från familj, investera i sig själv, effekter av träning, träningsglädje samt överkomma rädslor. Fyra strategier för fortsatt träning framkom: Göra träningen roligare, Anpassa träning till nuvarande funktionsnivå, Planera för träning samt Motstånd att hantera. Kategorierna matchades med Transteoretiska modellens handlingssätt, vilket visar att träningsupplägget motsvarade följande handlingssätt: Consciousness-raising, Self re-evaluation, samt Helping relationship. Resultatanalysen visar att deltagarnas upplevelser stimulerat till bättre tillit till sin förmåga, samt att upplevelsen att de ”kommit igång” med träning underlättar för fortsatt fysisk aktivitet. Brist på liknande studier ger möjlighet till fortsatta studier inom ämnet. / In Sweden, a big part of the population is unable to fulfill the recommendations for physical activity despite the positive effects. Behavioral change can be hard and several factors can facilitate or complicate the change. This study aims to examine participant’s, of a start exercising-class, experience of motivational factors and strategies for continued exercise. It’s a descriptive qualitative study. Semistructured interviews were conducted with four participants. A qualitative content analysis was made based on the answers. The results include seven motivational factors: Training schedule, Communion (with the group), Support from family, Invest in itself, Effect of exercise, Joy of training and Overcome fears. Four strategies for continued exercise were identified: Make exercising fun, Customize training to the current level of functioning, Plan for exercise and Barriers to manage. The categories were matched with the transtheoretical model’s processes of change which showed that the class’s approach corresponded to: Consciousness-raising, Self re-evaluation and Helping relationship. The result analysis shows that the experiences of the participants stimulated to a better self-efficacy for physical activity. Also, the feeling of being “under way” with exercise facilitates continued physical activity. A lack of similar studies allows for further studies of the subject.

I många utvecklingsländer finns en begränsad tillgång på utvecklade AKK-system (Alant, 1999) och ofta även en okunskap kring möjligheterna att arbeta med kommunikationsproblem (Marshall, 1997). I föreliggande studie genomförs intervention i alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) för två deltagare med cerebral pares på ett dagcenter i Kilimanjaroregionen, Tanzania. Syftet i föreliggande interventionsstudie är att genom intervention studera och utveckla de i mätsituationerna responsiva talakterna att påkalla uppmärksamhet för att inleda interaktion, acceptera och avfärda samt upprätthålla och avsluta interaktion. Detta sker med hjälp av begreppen ja och nej för att acceptera och avfärda, liksom mer och mindre för att upprätthålla och avsluta interaktion. Studien följer en single subjekt design och insatsen utgörs av två interventionsperioder, bestående av direkt intervention med deltagarna samt utbildning och fortlöpande handledning av personal. Resultaten visar att deltagarna i varierande grad lärde sig att påkalla uppmärksamhet för att inleda interaktion, acceptera och avfärda samt upprätthålla och avsluta interaktion. Det observerades även att deltagarna i högre grad utförde performativa talakter utanför den styrda testsituationen. Områden som vidare diskuteras är bland annat deltagarnas kommunikativa handlingar utifrån The Communication Matrix där en utveckling från prelingvistiska uttrycksätt till användandet av abstrakta symboler synliggjordes hos deltagarna. / In several developing countries there are a limited supply of developed AAC systems (Alant, 1999) whereas a lack of knowledge about the possibilities of working with communication problems (Marshall, 1997). The present study is an intervention study about the introduction of augmentative and alternative communication (AAC) for two participants with cerebral palsy at a day-care centre in the Kilimanjaro Region, Tanzania. The purpose of the intervention study was to develop responsive speech acts to attract attention to initiate interaction, accept and reject interaction, as well as maintain and terminate interaction. This was done using the terms yes and no to accept and reject, and more and less to continue and terminate interaction. The study followed a single subject design consisting of two intervention periods, where direct intervention with the participants and continuing training and guidance for the staff occurred. The results show that the participants in varying degrees, has learned to attract attention to initiate interaction, accept and reject interaction as well as to maintain and terminate interaction. It was also observed that the participants learned to use the performative speech acts outside the controlled test situation. An area further discussed is the participants’ communicative acts as shown in The Communication Matrix, which displayed a development from pre linguistic models of expression to use the abstract symbols.