Landsbygdens framtida utveckling står inför ett antal utmaningar. Staden är norm och individers lika villkor splittras när resurser och framtida satsningar endast sker i tätbebyggda områden. Syftet med denna studie är att genom kvalitativa intervjuer undersöka vad som krävs av invånare på Värmlands landsbygd för att starta och driva en fiberförening. Intervjuerna hölls med tre representanter för tre olika fiberföreningar i Värmland, en anställd på Region Värmland samt två från Länsstyrelsen i Värmland. Frågeställningarna som är genomgående för studien är hur hjälp och stöd från kommun och Länsstyrelse upplevts i arbetet med fiber på landsbygden och vilka krav som ställs på landsbygdens invånare för att driva en fiberförening. Vi har undersökt detta med stöd av teorier gällande segregering, urbant tolkningsföreträde och forskning om byarörelser i Sverige. Resultatet av vår studie är att landsbygdens invånare försätts i ett utanförskap gentemot stadens när de själva, ensamma, får ansvara för utvecklandet av sitt bredbandsnät. Ett urbant tolkningsföreträde syns i hur bristande kommunal närvaro och svåra bidragsprocesser stjälper, istället för hjälper, fiberföreningarna. Slutsatsen av studien visar att fiberföreningsmodellen inte har gynnat landsbygdens invånare i den grad som det var tänk från början. Istället upplever fiberföreningarnas medlemmar modellen som ett sätt för staten att lägga hela ansvaret för landsbygdens utveckling på de enskilda individerna.

No description available.

Ett urbant tolkningsföreträde är ett begrepp som tar utgångspunkt i flertalet saker. Saker som att stadens befolkning tar större del av samhällets gemensamma resurser än landsbygdens befolkning eller exempelvis att det framställs som att landsbygden anses vara mer problemfylld än staden som då kan resultera i att landsbygden i högre grad sägs behöva stöd och inte investeringar. Ett urbant tolkningsföreträde skapar därmed främst en territoriell maktordning. Vidare undersöker vi i denna text hur ett urbant tolkningsföreträde antingen reproduceras eller utmanas i nationella policydokument. För att vara mer exakt går vi igenom en utredning (En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder) samt en proposition (En livsmedelsstrategi för Sverige).  För att besvara syftet har empiri samlats med hjälp av en diskursanalys med de två ovannämnda dokument. Dessa har noggrant analyserats och med citeringar presenterar vi olika delar av dokumenten, som antingen syftar i att belysa hur den generella bilden i våran uppfattning framförs men även delar som är motsägelsefulla eller nämnvärt värdeladdade. Dessa citeringar fyller funktion, dels genom att agera som bas för oss att diskutera ifrån samtidigt som läsaren ges inblick i hur vi tolkar skriven text, då analysen baseras på våra uppfattningar.  Den avslutande slutsatsen landade i att det urbana tolkningsföreträdet är komplext och landsbygden framställs på ett allt annat än metodiskt sätt. Genom benämnandets politik förstärks en hel del saker men förändring är svårt att åstadkomma utan belysa den problematik som infinnes. Båda dokumenten ses reproducera ett urbant tolkningsföreträde i stort samtidigt som de till viss del utmanar det urbana tolkningsföreträdet genom exempelvis positiva benämningar av landsbygden som egen entitet.