Utifrån syftet att undersöka hur utåtriktad verksamhet genomförts under Coronapandemin vid ett av Sveriges regionarkiv samt vilken roll digitala verktyg haft under perioden har denna undersökning utgått från följande frågeställningar: Hur upplever arkivarierna att den utåtriktade verksamheten förändrats under de restriktioner som varit rådande under coronapandemin? Vilka arbetsprocesser har sett en ökad användning av digitala verktyg för att genomföras under pandemin? För att besvara undersökningens frågor genomfördes en semi-strukturerad intervju med två verksamma arkivarier vid ett regionarkiv. Deras svar har sedan analyserats utifrån Karin Åström Ikos uppdelning av utåtriktad verksamhet som bestående av tillhandahållande, tillgängliggörande, synliggörande samt levandegörande för att nå fram till vilka aspekter av den utåtriktade verksamheten som förändrats under pandemin. Respondenterna upplever inte att den utåtriktade verksamheten förändrats avsevärt under pandemin, men när begreppet breddas till att innefatta ytterligare verksamhet än emottagande och utlämnande av allmänna handlingar framkommer det större förändringar. Tillhandahållande och emottagande har fortgått som normalt enligt respondenternas upplevelse eftersom den delen av verksamheten är så starkt kodifierad i lag. Aspekter som synliggörande och levandegörande av arkiven har förändrats desto mer. Denna förändring har tagit sig uttryck på två olika sätt. Antingen så har verksamheten uteblivit, som till exempel ett samarbete med en lokal skola, eller så har den förändrat form till att övergå från att genomföras fysiskt till att genomföras via digitala verktyg. Exempel på detta inkluderar ett par digitala studiebesök som genomförts under perioden för en lokal folkhögskola samt utbildningar för personal som arbetar med arkivfrågor hos någon av de myndigheter som regionarkivet ansvarar för. Till frågan om användningen av digitala verktyg under perioden upplever sig respondenterna positiva till ökad användning av dem. Den aspekt de upplever har bidragit med flest positiva förändringar rör kommunikationen inom verksamheten, som förändrats i form av nya rutiner vid digitala möten samt ny mjukvara för att bedriva dessa möten. Respondenterna har också upplevt vissa positiva effekter när det kommer till delar av den utåtriktade verksamheten, som en breddning av arkivets målgrupp samt den digitala arkivförmedlingens förmåga att vara mindre plats- och tidsbunden än traditionellt fysisk förmedling. Båda respondenter uppger att de under perioden, då av behov utifrån de utfärdade restriktionerna, genomgått en inlärningsperiod under den tidiga fasen av pandemin där de till stor del fick pröva sig fram innan de landade i nya rutiner för genomförandet av arbetsuppgifter kopplade till den utåtriktade verksamheten som fungerade. Dock upplever de det som positivt att kunna återgå till att bedriva fler delar av verksamheten fysiskt igen, men att de troligen kommer använda sig mer av digitala verktyg än innan pandemin i den utåtriktade verksamheten även i framtiden.

Archival work concerning outreach and accessibility is getting increasingly more attention. As a consequence the role of archives and archivists in society has, and continues to change. A common conception is that the roll of the archivist has transformed from a passive curator towards an active mediator of information. This thesis aims to investigate how that change affects archival outreach and public programming. The purpose of the study is to illustrate how archives can use public programming to emphasize outreach and access. The study is mainly focused on two series of lectures at Stockholm City Archives which are a part of the archive´s public programming. Observation is used as a method to study the lectures where I as an observer and participator has taking part of the lectures both physically at the archive as well as online. Postcustodial theory is used as a framework and starting point for the analysis. A postcustodial era emphasizes the need for archives to work with outreach, accessibility and to focus on people rather than records. The analysis is therefore focused on exploring if and how the lectures at Stockholm City Archives can work as a way to highlight the archive as a postcustodial archive. A postcustodial archive where access and outreach is an important part of how the archive communicates with society as well as a significant part of the archive´s self-conception. Archival experiences affects the way the lectures communicate to the people attending the lectures. The lectures works as a way for people to experience the archive both as a place as well as a way to experience the archival records. What kind of experience that is emphasized varies between the different lectures. Usually experi­ence is associated with musems and not as commonly with archives. However, this study proposes that experience can play a key roll in shaping people´s idea of what an archive is. This is a two years master’s thesis in Archival Science.