22 juli skedde ett terrordåd som skakade hela världen. 77 personer dödades i attentatet där ibland många ungdomar. Av dessa omkom 8 personer i bombattentat i regeringskvarteren i centrala Oslo och 69 personer på Utöya. Utöya är en ö belägen i norska Tyrifjorden där Arbeidernes Ungdomsfylking, AUF hade sitt årliga ungdomsläger. Studien syftar till att undersöka om den blivande minnesplatsen ”Memory Wound” som skall byggas på Sörbråten kommer att bli en plats för morbidturism och vilka etiska dilemman som lyfts fram kring detta. Sörbråten är en plats i Holö kommun beläget på fastlandet en kilometer från Utöya. Forskningsfrågorna syftar till att undersöka om Memory Wound kommer att bli en plats för morbidturism och vilka som är de potentiella besökarna. Vidare undersöks även vilka etiska dilemman som tas upp om byggnationen på Sörbråten. För att genomföra studien har vi tagit hjälp av kurslitteratur som framförallt berör ämnen om morbidturism och etik men även centrala begrepp så som att känna tillhörighet till en plats och symbolers roll för skapandet av turism. Vidare har det genom en kvalitativ metod gjorts en insamling av egen data i form av enkätstudier med 40 respondenter på högskolan i Oslo och två intervjuer med personer som idag jobbar aktivt med projektet på Sörbråten. Resultat av studien visar på att minnesplatsen troligtvis blir en plats för morbidturism där starka åsikter kring ämnet redan skapat vissa etiska dilemman.

On July 22nd 2011, there was a terrorist attack in Norway. First a bomb exploded in the Parliament House, in Oslo; and shortly after that a man shot 69 politically active young people at a camp on the island Utöya. Throughout the weeks to follow, we could read about the victims' stories. They told of tears, fear and heroism. But who got to tell what? The purpose of this study was to see how the Swedish tabloids described the victims from a gender perspective. Through our investigation we look to determine if men or women were described according to gender stereotypes. Our hypothesis is that sex plays a big role in how a person is portrayed in the media. We did a qualitative study, selecting 20 articles that were published during the first month after the attack. Using discourse analysis, we examined whether the male and female victims were described differently and, if so, how. We complemented this with image analysis to see the bigger picture. The Study shows that male and female victims are described in different ways. Sexes fall into different stereotypes, some of which have a strong dominant sex. There is a difference in the type of victim stereotypes they fall into, but also in the various categories of victims differs construction of male and female victims. The two extremes of stereotypes that we found the most of were "superheroes" and "helpless victims". The "Super Hero" is almost always characterized by a man and the "helpless victims" are almost always women. However, there are exceptions, for there are several stereotypes in which we found both strong and weak men and women. Nonetheless, the general outlines were clear: the men were stronger and braver than women, who were scared and emotional.

Denna uppsats syftar till att undersöka Sverigedemokraternas kriskommunikativa försvar efter kritiken som uppkom mot partiet i samband med högerextremisten Anders Behring Breiviks massmord på Utöya 2011. I detta har jag ur ett narrativt perspektiv undersökt partiledaren Jimmie Åkessons förklaring till krisen och hur denna samspelar med partiets interna berättelse. Den första delen av resultaten visar att Åkesson strukturerar ett narrativ där uppkomsten av krisen för Sverigedemokraterna förklaras genom att det bedrivs en häxjakt på partiet. Den andra delen av resultaten visar att Åkesson genom dikotomisering använder den uppkomna krisen för att förstärka Sverigedemokraternas roll som antietablissemangsparti. I hans krisberättelse tillskrivs kritikerna och Breivik liknande egenskaper, vilket betyder att de står som en gemensam bov i narrativet. Detta i motsats till Sverigedemokraterna som i istället får rollen som en hjälte - demokratins beskyddare i Sverige. / This paper examines the communicative crisis defense of the Sweden democrats after the criticism that appeared after the mass murder by the right-wing extremist Anders Behring Breivik at Utöya in 2011. In this analysis a narrative examination is made of the party leader Åkessons explanation to why the crisis emerged and how his apology interacts with the party’s internal story. The first part of the results shows that Åkesson structures a narrative where the society’s witch hunt on the party stands as an explanation to why the crisis has emerged. The second part of the analysis shows that Åkesson uses the crisis to strengthen the role of the Sweden democrats as an anti-establishment party by using dichotomies. In his crisis narrative he attributes similar characteristics to his critics and Breivik. The consequence of this is that the two actors stand as a collective villain in the narrative. To the contrary, the Sweden democrats became a hero in the narrative - the protector of democracy in Sweden.

I denna uppsats ville vi undersöka om nyhetsrapporteringen av terrorism i Sverige har förändrats sedan strax innan terrorattackerna i USA den elfte september 2001 fram till strax efter terrordåden i Paris i november 2015. Vi utförde en kvalitativ innehållsanalys på tjugo utvalda artiklar publicerade i Dagens Nyheter och Aftonbladet och kom fram till att det idag ställs högre krav på media då tidningarna idag måste förklara varför de väljer att kalla en handling för terrorism. Därtill fann vi också att världsläget lyste igenom journalistiken i och med att man kring attackerna mot USA inte visste hur man skulle agera eller reagera vilket då kunde urskiljas i nyhetsjournalistiken. Detta har utvecklats därefter och ju närmare nutid man kommer desto mer fokus ligger på vilka aktioner man bör ta till efter terrordåd.

I föreliggande studie undersöks berättelsestruktur och ledfamiljer i fyra nyhetsartiklar. Syftet är att bidra till den textlingvistiska traditionen med en studie av referensbindning och ledfamiljer i nyhetsrapporterande text. Den analysmodell som används för studiet av referensbindning och ledfamiljer är den som Nyström presenterar i Hur hänger det ihop? En bok om textbindning (2001). Analysen av texternas berättelsestruktur görs med utgångspunkt i Labovs schema för muntliga berättelser. Materialet utgörs av en artikel vardera om Anders Behring Breiviks attentat på Utöya ur de två kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen, och morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultatet visar ett samband mellan berättelsestruktur och ledfamiljer som bland annat yttrar sig på så vis att en mer komplex berättelsestruktur i morgontidningarna där ger upphov till en central ledfamilj tidpunkter vilken saknas i kvällstidningarna. Slutligen undersöks utifrån tidigare forskning olika innehållsliga stildrag i kvällstidningarna. Mest påfallande likheter upptäcktes mellan Expressen och en tidigare analyserad artikel ur samma tidning.