In this scientific essay I examine three situations in which the common difficulty is how I, as an educator, should respond to a child with challenging behavior. The purpose of this essay is to investigate how different approaches affect children with externalising behavior. My scientific questions relate to the thoughts about working methods, relationships and knowledge that I was challenged with during the time I worked with the child in my portrayals. Additionally, how similar situations, that may occur in the future, should be handled in a professional way in my future role as a preschool teacher. For this essay, I have used theories and working methods in low arousal approaches by Andrew McDonnell and David Edfelt's, as well as Jonas Aspelin and Annelie Frelin´s description of relationship skills and the process of creating a relationship. I have also focused on Ross W. Greene and J. Stuart Ablon's theories regarding the collaborative method CPS. Through these theories, I have been able to look at my actions from a critical perspective as I discuss how my approach in relation to my knowledge has affected children with externalised behaviors and what consequences my actions have resulted in. Furthermore, through writing this essay, I have gained an increased understanding on what triggers children into a disruptive behavior and how in my future work, with the use of these methods and approaches, I can prevent and curb the effects of aggressive character. / I denna vetenskapliga essä utgår jag ifrån tre situationer där det gemensamma dilemmat är, hur jag som pedagog ska kunna bemöta ett barn med utmanande beteenden. Syftet med essän är att undersöka hur olika förhållningssätt påverkar barn med utagerande beteenden. Mina vetenskapliga frågeställningar berör de funderingar kring arbetssätt, relationer och kunskap jag utmanades i under den tid jag arbetade med barnet i mina gestaltningar. Men även hur jag på ett professionellt sätt ska kunna hantera liknande situationer i min blivande roll som förskollärare. De teorier och metoder jag använder för att reflektera kring mina frågeställningar är Andrew McDonnell och David Edfelts teorier och arbetssätt i lågaffektivt bemötande, Jonas Aspelin och Annelie Frelins beskrivning av relationskompetens och relationsskapande samt Ross W. Greene och J. Stuart Ablons teorier om samarbetsmetoden CPS. Genom dessa teorier har jag kunnat se på mitt handlande ur ett kritiskt perspektiv då jag diskuterar hur mitt förhållningssätt i relation till min kunskap påverkar barn med utagerande beteenden och vilka konsekvenser mitt agerande medfört. Vidare har jag genom detta essäskrivande fått en ökad förståelse för vad det är som gör att barn hamnar i problemskapande beteenden, och hur jag i mitt framtida arbete med metoder och förhållningssätt kan förebygga och stävja affekter av aggressiv karaktär.

Den föreliggande undersökningen har gjorts i syfte att undersöka förskollärares förhållningssätt och erfarenheter av arbete med metoden lågaffektivt bemötande gentemot barn med utagerande beteenden i förskolan. Med ett vidare syfte att undersöka vilka strategier och metoder förskollärare använder för att förebygga utagerande beteenden. Undersökningen har med stöd av beteendeteori tillämpats för att få en förståelse för vikten av förstärkning bland annat positiv förstärkning i barnets ageranden. Individperspektivet har även tillämpats för att skapa en förståelse för vikten av att se individen i en hel barngrupp och därmed ge ett individanpassat stöd för barnets utveckling. Ett utagerande beteende kan uppstå när barnet inte har verktyg till att reglera sina känslor. Förskollärare behöver vara lyhörda för att identifiera barnets behov. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare på fem olika förskolor i två län. Det insamlade materialet har analyserats där teman och underteman synliggjorts.   Resultatet i undersökningen visar att förskollärare anser att lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som används till vardags och inte en metod som används i vissa situationer. Lågaffektivt bemötande är ett förhållningssätt som innebär att lugnt bekräfta och bemöta barns känslor, för att hjälpa barnet att få förståelsen för varför känslorna uppkommit. Vidare visar resultatet strategier och metoder som förskollärarna använder för att ge barnet en överblick över sin vardag i förskolan. Exempelvis genom bildstöd, tecken som stöd och böcker. Bildstöd används bland annat för att ge stöttning, förstärkning och tydlighet i förståelsen för vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Miljön är en viktig faktor i barnens vardag, den behöver vara strukturerad för att ge barnen möjligheten till en avvägd dag.