Sammanfattning Huvuddelen av denna uppsats beskriver hur några anställda vårdgivare i en svensk kommun upplever sitt arbete med dementa brukare och deras aggressioner. Undersökningen bygger på nio djupintervjuer med vårdpersonal som arbetar inom demensvården. Studiens fokus ligger på att utforska hur vårdgivare reagerar på och påverkas av hot och våld från vårdtagare samt vilka strategier vårdgivaren väljer för att förhindra hot- och våldssituationer. Uppsatsens teoretiska grund är symbolisk interaktionism och empati. Anledningen till detta val är mitt stora intresse att studera hur samspelet mellan vårdgivaren och vårdtagaren ser ut. Från symbolisk interaktionism har jag bl.a. använt Meads begrepp jaget och Goffmans drama­turgiska inriktning, vilken handlar om roller som spelas på och bakom scenen. Även Cooleys begrepp the looking-glass self och sympathetic introspection samt Holms teori gällande em­pati har använts i tolkningen av materialet. Studiens analys bygger även på Trost och Levins sammanfattning av symbolisk interaktionism d.v.s. de fem hörnstenarna; definition av situa­tionen, social interaktion, signifikanta symboler, aktivitet och nuet. Grundad teori har använts som analysmetod för att kategorisera och koda intervjumaterialet. Mitt resultat delades därmed in i tre delar. Första delen beskriver hur hot och våld på arbets­platsen uppstår och ser ut. I andra delen redogör jag för vilka konsekvenser hot och våld får och i tredje delen presenteras vad vårdpersonalen gör för att förhindra uppkomsten av hot- och våldssituationer. Studien visar att det finns flera olika former av våld inom demensvården och att våldet påver­kar vårdgivaren olika. Tre sätt att se på våld framträdde; fysiskt och psykiskt våld, förväntat och oförutsägbart våld samt medvetet och omedvetet våld. Fysiskt, medvetet och oförutsäg­bart våld upplevdes av vårdgivaren som svårast i arbetet. I undersökningen framkom att hotets och våldets konsekvenser bl.a. var att vårdgivarna upp­levde stress, trötthet, rädsla, obehag och misslyckande, vilket delvis berodde på uppfattningen att de inte hade kontroll, t.ex. när våldet var oförutsägbart och det inte gick att kommunicera med vårdtagaren. Följden blev att brukaren undveks. En annan konsekvens var att vårdgivar­na ibland negligerade våldet, genom att de undantryckte sina känslor och accepterade våldet som en naturlig del av arbetet. Resultatet visar att vårdgivarna hade olika strategier och metoder för att minimera uppkoms­ten av våld. Utbildning, kompetens och erfarenhet visade sig ha stor betydelse för hur lätt eller svårt arbetet blev. Dessa faktorer bidrog till att brukare bättre kunde förstås och bemötas. Det framkom att vårdgivarens förhållningssätt och bemötande var avgörande för hur vården av de dementa blev. Möjlighet till handledning och samtal med kolleger samt dokumentation var också av stor vikt. Att vara flera som hjälps åt, ha god bakgrundsinformation om bruka­ren, kunna tolka symboler, känna kontroll, vara förberedd och planera hade även stor bety­delse för vårdarbetets utformning och resultat.

Syftet med studien är att undersöka förskolepedagogers uppfattningar och förhållningssätt till att inkludera stökiga barn i verksamheten. Detta gjordes genom kvalitativa intervjuer med åtta stycken förskolepedagoger. I resultatet framkom det att pedagogernas förhållningssätt och närvaro påverkar relationerna i verksamheten samt att den pedagogiska miljön har betydelse för hur barn inkluderas. Det framkom flera faktorer som möjliggör eller hindrar inkluderingsarbetet med stökiga barn i förskolans verksamhet. Slutsatsen är att beroende på hur flexibla pedagogerna är i sitt förhållningssätt och bemötande till stökiga barn, desto mer eller mindre inkluderas de i verksamheten. Det framkommer även i studien att pedagogernas förhållningssätt också påverkar hur andra barn uppfattar de stökiga barnen. Den pedagogiska miljöns utformande är också av största vikt för inkludering av stökiga barn där förberedelser för övergångar och sammansättning av gruppkonstellationer är väsentliga. Faktorer som påverkar inkludering av stökiga barn visas i studien vara bland annat gruppstorlek och ett samspelt arbetslag.

Syftet med denna studie är att skapa en ökad kunskap om vilka strategier som används av verksamma förskollärare i arbetet med att stötta utagerande barn i 4 till 5-årsåldern. Syftet är också att undersöka varför dessa strategier används. De forskningsfrågor som den kvalitativa studien utgår ifrån är: Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder sig av i bemötandet av utagerande barn och varför? Vilka faktorer påverkar förskollärares möjligheter och förutsättningar i att stödja utagerande barn i sin verksamhet? Fyra verksamma förskollärare har intervjuats för att få svar på forskningsfrågorna. Resultatet visar att förskollärarna främst använder sig av ett lågaffektivt bemötande av utagerande barn. De orsaker som förskollärarna menar ligger bakom ett utagerande beteende ligger främst inom barnet själv. Resultatet visar också att det inte är optimala förutsättningar för att bemöta dessa barn på det sätt förskollärarna önskar och att de faktorer som påverkar förutsättningarna negativt till största delen inte kan påverkas av förskollärarna själva.

Förskollärare har idag tendenser att kategorisera barn efter deras beteende, det kan leda till att barn blir exkluderade i förskolans verksamhet.  Vi har därför valt att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger förhåller sig till barnet och barnets beteende. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger resonerar kring barn med utagerande beteendeproblem, vilka strategier de använder sig av för att inkludera dessa barn i förskolans verksamhet samt om förskollärarens förhållningssätt påverkar barn med utagerande beteendeproblem. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, vi har intervjuat sex förskollärare och två specialpedagoger. Vi valde intervju som redskap för att vi ville få en djupare förståelse av förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och strategier. I resultatet framgår det att förskollärarna har olika sätt att möta barn med utagerande beteendeproblem och de tycker alla att dessa barn får en stämpel på sig eftersom att de syns och hörs i verksamheten. De tycker också att det är komplext att bemöta dessa barn för de väcker många känslor samt att förskollärarna vill ha mer kunskap om hur de ska bemöta barn med utagerande beteendeproblem.

Syftet med studien är att öka kunskapen inom området utagerande beteende i förskolan, med utgångspunkt i förskollärares uppfattningar om hanteringen av, förhållningssättet och bemötandet gentemot utagerande beteenden. Frågeställningar som använts är följande; Hur bemöter och hanterar förskollärare situationer i verksamheten där ett utagerande beteende uppstår? Vilka arbetssätt anser förskollärarna gagnar ett stödjande och utvecklande arbete för barn som upplevs visa utagerande beteende? Vilka resurser erbjuds förskollärare i verksamheten gällande barn med utagerande beteende? I undersökningen använder vi oss av kvalitativ forskningsintervju tillsammans med fyra förskollärare från tre olika förskolor där vi tolkar och analyserar materialet med inspiration från ett relationellt perspektiv och ett kategoriskt perspektiv. I vår studie definieras ett utagerande beteende som fysiskt utagerande med bland annat slag, sparkar, bitningar men även verbalt utagerande. Slutsatserna av resultatet visar vikten av pedagogers förhållningssätt och bemötande gentemot barn med utagerande beteende där ett positivt bemötande har en betydande roll för barnet. Dels för den livslånga utveckling och lärandet samt hur barnet ser på sig själv och hur resterande barngruppens uppfattningar av det utagerande barnet blir. Studien visar även att kunskap och erfarenheter är viktiga faktorer i arbetet med utagerande beteende i förskolan.

Syftet med denna studie är att studera pedagogernas uppfattning om och vilka arbetssätt de anser sig använda sig av i arbetet med barn med utagerande beteende. Detta examensarbete är en kvalitativ studie som bygger på sex semistrukturerade intervjuer med pedagoger från två förskolor. I studien antas ett sociokulturellt perspektiv på lärande och ett salutogent perspektiv på utveckling av barns sociala förmågor.Resultatet i studien visar på att pedagogernas förhållningssätt till barn med utagerande beteende är en ständigt aktuell fråga. Det innebär ett arbete med kartläggning på gruppnivå i verksamheten; förskolans fysiska, pedagogiska och sociala miljö. Rutiner och anpassningar av olika slag fyller hela dagens olika aktiviteter. Arbetet på de olika förskolorna har flera likheter än olikheter. Många pedagoger vittnar om liknande erfarenheter och flera använder sig av en repertoar av lösningar att ta till när det inte fungerar. Signifikant är att pedagogerna på de olika förskolorna hittat ett arbetssätt där barn ges tillfälle att lära sig av varandra genom att barnen delas in i mindre grupper för olika typer av samtal. Det kan vara samtal om vad som hände eller bara att det just vid det tillfället hjälper det barn som har svårt för att hantera många intryck just då. Anledningen till att barn uppvisar ett utagerande beteende kan vara flera: hemförhållanden, miljö, vuxnas förhållningssätt eller att barnen inte förstår vilka lekregler som gäller för att få vara med i gemenskapen. Många pedagoger som ingått i studien anser att ett samarbete med hemmet tidigt är avgörande för att barnet ska få en bra start i förskolan och det som väntar. Pedagogerna arbetar för ett gemensamt förhållningssätt men flera upplever att tiden till gemensam planering ofta inte räcker till.

Syftet med studien var att synliggöra vilka strategier förskollärare beskriver att de använder i det dagliga arbetet med barn som har ett utagerande beteende och hur deras behov möts. Syftet har vidare varit att ta reda på hur dessa barns självkänsla och självbild stärks för att ett välbefinnande ska främjas. Denna kvalitativa studie har tagit stöd i det relationella perspektivet och det salutogena perspektivet där kvalitativa intervjuer använts för insamlande av information. Fem förskollärare från fem olika förskolor har ingått i studien varav alla besuttit erfarenhet om barn med ett utagerande beteende. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av en rad olika strategier i arbetet. Vidare visar resultatet att det är ovanligt att kommunikation med barnen sker både gällande val av strategi samt om deras mående och trivsel på förskolan. Genomgående i utsagorna är att förskollärarna ser förhållningssättet som det viktigaste varpå det framgår som väsentligt att reflektera och ha en medvetenhet om hur ens förhållningssätt påverkar barnsyn. Detta utgör i sin tur en väsentlig roll för vilket bemötande barnen får och hur deras behov möts samt hur de tänker om och ser på sig själv.

Inledning Studien handlar om utagerande barn i förskolan och inriktas mot förskollärares bemötande av utagerande barn samt vilka anpassningar och förebyggande arbete som utförs i verksamheten. Lutz (2009, ss. 30–31) förklarar att majoriteten av barn i behov av särskilt stöd är inkluderade i den ordinarie förskoleverksamheten i Sverige. Därmed behöver förskollärare besitta kunskaper om hur de bemöter dessa barn på ett adekvat sätt. Lutz (2009, s. 30) beskriver också att den specialpedagogiska forskning som är riktad mot förskolan är begränsad, vilket gör föreliggande studie betydelsefull. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på sitt bemötande gentemot utagerande barn för att få en djupare förståelse för hur förskolan organiserar verksamheten med hänsyn till dessa barn. Följande frågeställningar har väglett denna studie: ● Arbetar förskollärare förebyggande för att undvika att utagerande barn hamnar i affekt och i så fall hur? ● Hur bemöter förskollärare utagerande barn när de är i affekt? Metod Studien är kvalitativ och semistrukturerad intervju används som undersökningsmetod. Respondenterna är sex förskollärare från olika förskolor i samma kommun. Resultat Studiens resultat visar att samtliga förskollärare genomför ett flertal anpassningar i förskolans verksamhet för att stödja utagerande barn. Resultatet visar även hur förskollärare bemöter dessa barn. Respondenterna i studien poängterar vikten av att vara lugn i sitt bemötande gentemot utagerande barn när de är i affekt. Flera av förskollärarna använder lågaffektivt bemötande samt samtalar om och benämner känslor för barnen. Den vanligaste anpassningen i förskolans verksamhet är att förbereda barnen på vad som ska hända för att underlätta vid övergångar mellan aktiviteter. Resultatet visar även att förskollärare anpassar verksamheten på flera andra sätt som beskrivs i studien. Flera förskollärare i studien förklarar att en specialpedagog utformar individanpassade handlingsplaner utifrån varje barn som är i behov av det och förskollärarna använder dessa som stöd i sitt bemötande gentemot utagerande barn. Flera respondenter i studien beskriver att de diskuterar i arbetslaget för att skapa en samsyn kring hur de ska arbeta med utagerande barn.

Denna studie är inriktad på hur utagerande barn bemöts i förskolans verksamhet. Forskning visar att om pedagoger har svårt att hantera och stötta de utagerande barnen under de tidigare åren som i förskolan, så löper de en större risk att fortsätta med beteendeproblem i vuxen ålder.För att uppnå syftet med studien valde vi att göra ett utvecklingsarbete som ska resultera i en verksamhetsanpassad handlingsplan. Dessa frågeställningar är utgångspunkten för studien;- Vilka kunskaper bör en pedagog ha i möte med utagerande barn?- Hur kan pedagoger anpassa den pedagogiska verksamheten utifrån det utagerande barnets behov?Daniel Stern och Lev Vygotskij är två teoretiker som ingår i denna studie. Daniel Stern har bidragit till bilden av det kompetenta barnet samt att han har försökt att belysa vad som händer i barnets inre, hur barnet uppfattar sig själv och omvärlden. Lev Vygotskij lade grunden till det sociokulturella perspektivet, då hans ide var att barns utveckling sker i samspel med sin omgivning. Vygotskij menade också att miljö och kultur är en bidragande faktor till barns utveckling.Utifrån det systemteoretiska synsättet som också tas upp i studien, handlar om att se världen som en helhet. Att kunna se barnet som en helhet i sitt sammanhang, ett barns problem och handlande är något som uppstår i samspel med sin omgivning och inte på grund av det enskilda barnets egenskaper.Då studien är baserad på vad tidigare forskning säger om utagerade barn, har arbetsmetoden genomförts som en kvalitativ textanalys. Då det empiriska materialet är i skriven form är den inriktad mot en riktad innehållsanalys, som går ut på att jämför resultat från tidigare forskning samt föra diskussion kring resultaten utifrån olika teoretiska perspektiv.Resultatet som presenteras i en bilaga i slutet av arbetet, visar att i möte med utagerade barn finns det vissa aspekter som är viktiga att tänka på. Dessa aspekter är viktiga i möte med alla barn, men de blir extra viktiga för barn som har brister i de sociala situationerna. Utifrån dessa aspekter har pedagoger möjlighet att förhålla sig på ett sätt som ser till att utagerade barn får den förutsättning de behöver för att lyckas och känna att de är bra som de är.

En kvalitativ studie som undersöker hur pedagoger verksamma i projektet"Komet i förskolan" arbetar med metoden och hur de upplever metodens förenlighet med den pedagogiska verksamheten.Resultatet pekar på att pedagogernas upplevelse av metoden är genomgående positiv men med en viss tveksamhet kring användandet av belöningssystem.