Studiens syfte är att undersöka och analysera vad personal på LSS institutioner gör isituationer där brukarna har ett utagerande-och/eller självdestruktivt beteende samt vilkasvårigheter de upplever i dessa situationer. Frågeställningarna är 1. Hur handlar personalen isituationer där brukare är utagerande? 2. Hur upplever personalen det är att arbeta medutagerande situationer utifrån lagstiftningen? 3. Vilka svårigheter upplever personalen isituationer när brukaren är utagerande?Uppsatsens empiri består av sju halvstrukturerde intervjuer med omsorgspersonal från femolika LSS verksamheter där det vistas ungdomar med ett utagerande beteende. Resultatet visaratt det finns vissa likheter i personalens bemötande mot brukarna. Genomgående är detförebyggande arbetet viktigt. Det handlar om att läsa av brukarna och anpassa kraven efterdagsform. Verksamheterna formar sig efter brukarnas behov. När ett utagerande beteende ändåuppstår finns likheter i bemötandet. Många respondenter uppger att de backar undan frånbrukaren. Andra menar att de ber brukaren sätta sig ner, eller byter personal. Även om detfinns generella drag i personalens bemötande skiljer det sig ändå mellan olika brukare utifrånderas individuella behov. Personalen är flexibel och bemöter varje brukare individuellt. Isällsynta fall behöver personalen hålla fast eller brotta ner brukaren för att inte själva bliskadade.Materialet analyseras med hjälp av rollteori och coercion theory. Studiens slutsatser är attdet är ett komplext arbete personalen gör. Hela tiden krävs att personalen ligger ett steg förebrukaren för att kunna avvärja ett utbrott. De som arbetar med brukarna behöver både ha brautbildning och ha rätt personlighet. Stämningen i arbetsgruppen måste vara öppen fördiskussion och fri från prestige.

Syftet med studien var att undersöka hur förskolepersonal från tre olika verksamheter uppfattar begreppen in- och utagerandebeteende samt vilka specialpedagogiska perspektiv som skildras i arbetet med att stödja barn som upplevs bruka ett in- eller utagerandebeteende. Att få en vidare kunskap om hur specialpedagogiska insatser används i förskolans verksamhet samt vad förskolepersonal anser vara betydande i arbetet med att stödja barn i förskolan. Studien grundar sig i kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomförts med sammanlagt åtta stycken personal från förskolan. Vår teoretiska utgångspunkt har varit specialpedagogiska perspektiv vilka benämns som det traditionella perspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Det resultat som vi funnit mest framträdande var föreskolpersonalens uppfattningar om begreppen in- och utagerandebeteende, de specialpedagogiska perspektiv som skildrats samt hur verksamheternas specialpedagogiska arbete ter sig i praktiken. Studiens slutsats var att vi kunnat urskilja samtliga tre specialpedagogiska perspektiv i relation till intervjupersonernas svar samt att vi kunnat se ett samband mellan tid- och resursbrist och samtliga barns rätt till förskoleplats, vilket givit ett resultat i form av ett behov av olika prioriteringar i verksamheterna.

<p>Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i sex pedagogers upplevelser och hantering av utagerande beteende, ta reda på vilket pedagogiskt synsätt som tycks råda hos de intervjuade pedagogerna, samt undersöka möjliga orsaker till varför utagerande beteende hos elever uppkommer och utvecklas. Som arbetssätt används semistrukturerade intervjuer. Enligt föreliggande författares tolkning visade resultatet av studien att pedagogerna upplevde att en god föräldrasamverkan är viktig i arbetet med utagerande beteende hos elever. Pedagogernas perspektiv och förhållningssätt gentemot eleverna varierade. Samtliga av de fyra special- och resurspedagogerna undervisade utifrån ett relationellt perspektiv då de ansåg det viktigt att skapa långsiktiga lösningar för eleven och utgå från relationen mellan hem- och skolmiljö. De två grundskolepedagogerna undervisade istället utifrån ett kategoriskt perspektiv då de ansåg att deras brist på tid och kompetens inom det specialpedagogiska området istället medförde kortsiktiga lösningar för eleven. Dock var alla respondenter överens om att specialpedagogisk inkludering i undervisningssituationen är positivt både för eleven och för dess omgivning. Samtliga av informanterna använder sig också av olika samtalstekniker och värderingsövningar för att skapa ett lugnt klassrumsklimat. Informanterna och tidigare forskning delar en samstämd bild om att orsakerna till ett utagerande beteende kan vara många och svårbestämda, dock framkommer det att hemmiljön många gånger är en dominerande riskfaktor för uppkomsten av beteendeproblem. Definitionen av vad utagerande beteende innebär är också relativt samstämd medan emellertid forskningen visar ett betydligt bredare spektrum av uttrycket utagerande beteende. Kort kan definitionen beskrivas som ”stökigt” beteende med samarbets- och anpassningssvårigheter. Merparten av pedagogerna anser att undervisningen måste individualiseras och göras till ”en skola för alla”, men både de intervjuade pedagogerna och forskningen är relativt eniga om att praktiken ofta inte överensstämmer med teorin.</p>

<p>Den här C-uppsatsen handlar om hur lärare bemöter utagerande elever. Som utgångspunkt beskrivs tre olika perspektiv på specialpedagogik som påverkar hur detta möte mellan lärare och elev blir. I tidigare forskning har det visat sig att det relationella perspektivet är det som enligt Lpo 94 ska genomsyra verksamheten i skolan, men att det är det kategoriska perspektivet som i själva verket är rådande. För att ta reda på hur lärare bemöter utagerande elever har jag gjort kvalitativa respondentintervjuer med tre lärare i år 4-6 som berättar hur de arbetar och vilka erfarenheter de har i arbetet med utagerande elever. Det visar sig att alla tre lärare i grunden utgår ifrån samma perspektiv, det relationella, men att det i praktiken skiljer sig åt när det gäller arbetssätt mellan de intervjuade lärarna. Utifrån detta kan slutsatsen dras att lärare på mellanstadiet tycks ha det relationella perspektivet som utgångspunkt men att det kategoriska i vissa fall slår igenom när det kommer till praktiken. Studien visar även att tidigare forskning om glappet mellan styrdokumentens mål och skolans värderingar inte stämmer fullt ut.</p>

<p><strong>Vårt examensarbete handlar om utagerande barn som har sociala svårigheter i förskolan. Syftet med arbetet var att undersöka vilket bemötande pedagogerna har gentemot utagerande barn samt vilka metoder och strategier som används i arbetet för att integrera dessa barn. I arbetet var vårt mål även att undersöka om de utagerande barnens föräldrar är med i pedagogernas arbete, svårigheter som kan uppstå i arbetet och om eventuellt andra resurser finns tillgängliga för både de utagerande barnen och pedagogerna på förskolan. Dessa presenteras i litteraturgenomgången och diskuteras sedan i samband med resultatet i diskussionsdelen. Genom en kvalitativ intervjuundersökning med sex pedagoger från olika förskolor i södra Skåne har vi fått fram svar på uppsatsens frågeställningar där enstaka verkliga fall har presenterats av de intervjuade pedagogerna.</strong></p>

Den här C-uppsatsen handlar om hur lärare bemöter utagerande elever. Som utgångspunkt beskrivs tre olika perspektiv på specialpedagogik som påverkar hur detta möte mellan lärare och elev blir. I tidigare forskning har det visat sig att det relationella perspektivet är det som enligt Lpo 94 ska genomsyra verksamheten i skolan, men att det är det kategoriska perspektivet som i själva verket är rådande. För att ta reda på hur lärare bemöter utagerande elever har jag gjort kvalitativa respondentintervjuer med tre lärare i år 4-6 som berättar hur de arbetar och vilka erfarenheter de har i arbetet med utagerande elever. Det visar sig att alla tre lärare i grunden utgår ifrån samma perspektiv, det relationella, men att det i praktiken skiljer sig åt när det gäller arbetssätt mellan de intervjuade lärarna. Utifrån detta kan slutsatsen dras att lärare på mellanstadiet tycks ha det relationella perspektivet som utgångspunkt men att det kategoriska i vissa fall slår igenom när det kommer till praktiken. Studien visar även att tidigare forskning om glappet mellan styrdokumentens mål och skolans värderingar inte stämmer fullt ut.

Syftet med föreliggande studie är att få en inblick i sex pedagogers upplevelser och hantering av utagerande beteende, ta reda på vilket pedagogiskt synsätt som tycks råda hos de intervjuade pedagogerna, samt undersöka möjliga orsaker till varför utagerande beteende hos elever uppkommer och utvecklas. Som arbetssätt används semistrukturerade intervjuer. Enligt föreliggande författares tolkning visade resultatet av studien att pedagogerna upplevde att en god föräldrasamverkan är viktig i arbetet med utagerande beteende hos elever. Pedagogernas perspektiv och förhållningssätt gentemot eleverna varierade. Samtliga av de fyra special- och resurspedagogerna undervisade utifrån ett relationellt perspektiv då de ansåg det viktigt att skapa långsiktiga lösningar för eleven och utgå från relationen mellan hem- och skolmiljö. De två grundskolepedagogerna undervisade istället utifrån ett kategoriskt perspektiv då de ansåg att deras brist på tid och kompetens inom det specialpedagogiska området istället medförde kortsiktiga lösningar för eleven. Dock var alla respondenter överens om att specialpedagogisk inkludering i undervisningssituationen är positivt både för eleven och för dess omgivning. Samtliga av informanterna använder sig också av olika samtalstekniker och värderingsövningar för att skapa ett lugnt klassrumsklimat. Informanterna och tidigare forskning delar en samstämd bild om att orsakerna till ett utagerande beteende kan vara många och svårbestämda, dock framkommer det att hemmiljön många gånger är en dominerande riskfaktor för uppkomsten av beteendeproblem. Definitionen av vad utagerande beteende innebär är också relativt samstämd medan emellertid forskningen visar ett betydligt bredare spektrum av uttrycket utagerande beteende. Kort kan definitionen beskrivas som ”stökigt” beteende med samarbets- och anpassningssvårigheter. Merparten av pedagogerna anser att undervisningen måste individualiseras och göras till ”en skola för alla”, men både de intervjuade pedagogerna och forskningen är relativt eniga om att praktiken ofta inte överensstämmer med teorin.

Vårt examensarbete handlar om utagerande barn som har sociala svårigheter i förskolan. Syftet med arbetet var att undersöka vilket bemötande pedagogerna har gentemot utagerande barn samt vilka metoder och strategier som används i arbetet för att integrera dessa barn. I arbetet var vårt mål även att undersöka om de utagerande barnens föräldrar är med i pedagogernas arbete, svårigheter som kan uppstå i arbetet och om eventuellt andra resurser finns tillgängliga för både de utagerande barnen och pedagogerna på förskolan. Dessa presenteras i litteraturgenomgången och diskuteras sedan i samband med resultatet i diskussionsdelen. Genom en kvalitativ intervjuundersökning med sex pedagoger från olika förskolor i södra Skåne har vi fått fram svar på uppsatsens frågeställningar där enstaka verkliga fall har presenterats av de intervjuade pedagogerna.

Diss. (sammanfattning) Göteborg : Göteborgs universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet med vår studie är att få en djupare kunskap om pedagogers upplevelser och erfarenheter av att i förskolans pedagogiska verksamhet arbeta med barn som anses ha ett utagerande beteende. Vidare syftar vår studie till att undersöka pedagogers definitioner av vad ett utagerande beteende inom förskolans kontext innebär. Studien har utgått ifrån tio stycken semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor i Skåne. Empirin har analyserats utifrån ett relationellt och kategoriskt perspektiv. Resultatet visar att pedagogerna har olika erfarenheter och syn på ett utagerande beteende i förskolans kontext. Enligt pedagogerna kan ett utagerande beteende utspela sig på olika sätt, såväl fysiskt som verbalt. Pedagogerna såg även att ett utagerande beteende kunde ses som ett normbrytande beteende. Resultaten belyser även problematiken kring att pedagogerna känner sig otillräckliga i arbetet med utagerande barn. Anledningen kan vara för stora barngrupper samt personal och tidsbrist. Pedagogerna känner sig då begränsade rent tidsmässigt, då de inte alltid hinner att vara där för barnen. Enligt pedagogerna är en viktig del i arbetet med utagerande barn att använda sig av olika strategier där ett lågaffektivt bemötande är en central del. En effektiv strategi anses vara tydliggörande pedagogik i form av TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och bildstöd. För att kunna använda sig av dessa strategier bygger det på att barnen får möjlighet att utveckla en god relation till pedagogerna på förskolan. Empirin belyser vikten av en god relation i arbetet med utagerande barn. Pedagogerna beskriver att relationen mellan pedagogerna och barnen är en betydelsefull del av arbetet på förskolan.