Inför höstterminen 2011 sker en omorganisation i en kommun som innebär att resursskolorna år 1-9 läggs ner i sin nuvarande form. Drygt hälften av 40 elever ska tillbaka till sin hemskola och resterande ska beredas plats i en av tre områdesskolor år 4-9. Syftet med denna studie var att visa på skolpersonalens uppfattningar av vilka förutsättningar som behövs för att eleverna ska kunna återgå till sin hemskola efter omorganisationen, sett utifrån en resursskolas, en grundskolas samt ett elevhälsoteams perspektiv. Vårt fokus låg på att studera vilka möjligheter och hinder skolpersonalen såg för elever med utagerande beteendeproblem att inkluderas i grundskolan efter en period i resursskola.  Det är en kvalitativ studie med fenomenografisk ansats då begreppet uppfattningar var i centrum. Metoden som användes var två strukturerade fokusgruppsintervjuer och en enskild intervju.  Resultatet visade att skolpersonalen hade ett relationellt perspektiv i sitt sätt att se på elever med utagerande beteendeproblem. De menade att eleven inte är ensam bärare av sina svårigheter utan formas av omgivningen. Det fanns en lojalitet hos personalen att göra det bästa för den enskilda eleven även om det inte fanns ett starkt stöd för beslutet om omorganisationen. De såg ett hinder i att de kuratorer som ska anställas inte räcker till för att stärka elevernas oftast bräckliga självkänsla. Det fanns en risk att inkluderingen bara kommer att bli fysisk och inte en delaktighet i den sociala gemenskapen. Skolpersonalen menade att möjligheterna för en bra inkludering till stor del handlade om personalens specialpedagogiska kompetens och bemötande.

Inom förskolan finns många barn med ”störande” beteenden och förskollärare möter någon gång dessa barn. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare kan arbeta för att skapa en optimal lärandemiljö, både ur ett pedagogiskt och ur ett socialt perspektiv, för dessa barn. I studien kommer begreppet beteendeproblem, utifrån Socialstyrelsens (2010) benämning, att användas. Första delen av studien består av litteraturstudier. Nordahl, Sørlie, Manger och Tveit (2007) påvisar vikten av proaktiva strategier för att förebygga att beteendeproblem uppstår eller att existerande beteendeproblem förvärras. Den andra delen av undersökningen består av sju intervjuer med förskollärare. I intervjuerna framkom förskollärarnas erfarenheter av och synsätt på barn med beteendeproblem, samt hur de arbetar för att hjälpa dessa barn. Arbete i smågrupper anser de intervjuade förskollärarna vara gynnsamt för lärande och utveckling. Att arbeta enskilt med ett barn med beteendeproblem anser de vara exkluderande, därmed undviks det i den grad det är möjligt. Barn har rätt att lära och utvecklas efter sin egen förmåga och det är en av förskollärarnas uppgift att se det individuella barnets såväl som gruppens behov (Skolverket, 2010). Detta innebär att förskollärarna måste se till det enskilda barnets behov och även skapa fungerande sociala relationer mellan barn och barn såväl som mellan barn och vuxna. Sociala samspel är en stor del av förskolebarns vardag och det är i samspelet som en stor del av lärandet sker. Förskolemiljön har en betydande roll i barns utveckling och lärande, då utformningen av rummen påverkar hur barnen uttrycker sig, vilket i sin tur påverkar barnens sociala relationer. Graden av syn- och hörselintryck har betydelse för koncentration och därmed förmågan att ta in kunskap.

Förskollärare har idag tendenser att kategorisera barn efter deras beteende, det kan leda till att barn blir exkluderade i förskolans verksamhet.  Vi har därför valt att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger förhåller sig till barnet och barnets beteende. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger resonerar kring barn med utagerande beteendeproblem, vilka strategier de använder sig av för att inkludera dessa barn i förskolans verksamhet samt om förskollärarens förhållningssätt påverkar barn med utagerande beteendeproblem. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, vi har intervjuat sex förskollärare och två specialpedagoger. Vi valde intervju som redskap för att vi ville få en djupare förståelse av förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och strategier. I resultatet framgår det att förskollärarna har olika sätt att möta barn med utagerande beteendeproblem och de tycker alla att dessa barn får en stämpel på sig eftersom att de syns och hörs i verksamheten. De tycker också att det är komplext att bemöta dessa barn för de väcker många känslor samt att förskollärarna vill ha mer kunskap om hur de ska bemöta barn med utagerande beteendeproblem.

Tydliga kopplingar har länge kunnat göras mellan tidiga beteendeproblem och kriminella karriärer. Då tidiga insatser har visat sig vara långsiktigt lönsamma, har det brottsförebyggande arbetet ifrågasatts gällande vilka resurser som är aktuella. Skolan betraktas här som en outnyttjad sådan, inom vilken förskolan framhålls som en viktig arena för tidiga upptäckter av beteendeproblem och påverkan på dessa. Studien syftar därför till att undersöka hur pedagoger som berörda utövare upplever sina påverkansmöjligheter på utvecklingen hos barn med utagerande beteendeproblem i bemötandet av dessa. För att kunna samla relevant information som besvarade studiens frågeställningar, intervjuades fem pedagoger på två förskolor om vilka man menade att barn med utagerande beteendeproblem var, vad som var viktigt i arbetet med dem och vilka svårigheter som fanns i detta. Resultatet visade på en samstämmig syn kring barnens karaktärsdrag, samt att bedömningsfokus snarare låg på behov än på begrepp för och orsaker till beteendet. För att möjliggöra en prosocial utveckling hos barnen, var målet att tillgodose barnet med rätt verktyg för en sund relation till sig själv och till andra. Medmänskligt och professionellt bemötande var här en viktig förutsättning. Metoderna gick övergripande ut på att dels anpassa miljön för att förhindra misslyckanden och stärka barnet, dels på att medla känslor i leken och inrätta sociala koder. Föräldrarna upplevdes som en begränsande faktor för pedagogernas möjligheter att påverka. Vidare uttrycktes behov av kompletterande kunskap. Sammanfattningsvis belyses pedagogers uppfattning av hur medvetenhet och förhållningssätt i pedagogrollen har betydelse för vilken riktningen utvecklingen hos barn med utagerande beteendeproblem får. Därmed hittas viktiga komponenter för övriga utövare och beslutsfattare, samt potentiella utvecklingsområden. / There is a well established connection between criminal careers and behavioral problems in early life. Early efforts of prevention have shown to be long term successful which has lead to questioning of the crime preventing work regarding what resources are current. The school has been considered an untapped resource by reserachers. Preschool in particular is acknowledged as an important area for early descovery of behavioural issues and the impact they have on children. The study aims to examine the way educators who are directly concerned perceive their ability to influence the development of the actions of children with externalizing behavior problems. In order to answer the questions of the study, five educators at two nursery schools were interviewed. They were asked how they identify children with externalizing behavior problems, what the most important elements in the treating of these children are and finally what difficulties they exeperience. The result shows a consensus view of children’s character traits. It also shows that the educators’ wish to emphasise children’s needs rather than the concepts and causes of their behaviour. In order to enable a pro-social development of these children the educators aim to ensure that children are provided with tools that help them develop a helthier relationship to themself and to others. In the work to achieve this, the educators have to act in a professional and humane way towards the children. These methods mainly work in two ways. They are partly about adapting the environment in order to prevent failures and strengthen children but also about mediating emotions in the context of the play and help set social codes. Parents were often stated by the educators to be limiting their work on influencing children’s behaviour. Furthermore they also expressed the need of increased knowledge in the field. The study emphasises educators’ perception of how awareness and attitudes of the educator is significant for the direction of the development for children with externalizing behavior problems. This could help other actors and decision-makers find new potential areas of development.